Det blev Brexit, men...

[Anglarn]

sds politik går ut på att ställa grupper mot varandra och de använder sig systematisk av både HBTQ och judar för att sprida hat och intolerans mot andra grupper. Att använda HBTQ på detta sätt kallas pinkwashing och är ett ämne som bland annat tagits upp flera gånger under PRIDE och då just avseende på sds pinkwashing. Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) tar också återkommande upp sds utnyttjade av judar som slagträ i sin rasism. Sionistiska federationen gör direkta jämförelser mellan sd och den svenska naziströrelsen på 30-talet. Att det finns judar och homosexuella medlemmar i sd negerar på intet sätt inte detta.

Det är ganska intressant hur den logiken fungerar, uppenbarligen finns det homosexuella som skattar sds rasism högre än de motsätter sig sd förtryck av dem själva. I många fall när man talar med homosexuella som stöder öppet fascistiska och nazistiska grupperingar och frågar dom varför de stöder de som vill utrota dem så brukar de lyfta fram Ernst Röhm som exempel, deras resonemang går ut på att nazismen kan inte varit så farlig för homosexuella eftersom Röhm var ledare för sa...

Det är helt klart rädsla och missnöje som styr snarare än rationellt tänkande. Det är självklart att man ska lyssna på folk som är missnöjda och oroliga men man ska aldrig gå med på att hat och intolerans skulle vara lösningen på reella problem.

• Vad sd tycker och jobbar för står att läsa i sds partiprogram, arbetsplaner och offentliga uttalanden, där finns både rasideologi och planer för ett apartheidsystem, sedan kan man naturligtvis välja att blunda eller inte bry sig, men igen ska påstå att informationen om vad sd är inte existerar.

Säger inte emot dig. Ironin i det hela är väl dock att förvånansvärt många invandrare nu röstar SD, eftersom de ser att Sverige rasar ihop och att just deras grupp riskerar att drabbas hårdast av den politik som förts.
Även homosexuella torde ju vilja se en minskad invandring av den kultur som mest av alla hatar homosexuella och verkligen vill utrota dem (och gör så vart helst de kan).

Sammanfattning: vart är de pragmatiska politikerna? Inte i Almedalen iaf.

 

[GustavOh]

Hela grejen är den att det är så förbaskat mycket lättare att vara MOT något man inte gillar än att konstruera något bättre.

Det finns mängder med fel i själva konstruktionen EU och mångdubbelt fler fel i alla enskilda beslut och direktiv som härstammar därifrån.
Det finns mängder med fel i svensk politik, såväl på migrationsområdet som på alla andra.
Det finns mängder med fel i hur vår demokrati och rättsskipning fungerar.
Det görs mängder med fel av våra myndigheter.

Kort sagt: ta vilken institution som helst och det är en lätt sak att samla en stor mängd människor som, på helt sakliga grunder, är kritiska mot hur den fungerar.
Det är också en lätt sak att fylla ut denna grupp med en ännu större mängd människor som egentligen inte vet så mycket om vad institutionen gör, men som någon gång haft anledning att vara missnöjd med den.

Sammanlagt kan dessa människor presentera en oändlig, överväldigande lista av fel på institutionen. Alla stärks de av att höra andra människor berätta sina exempel på hur usel institutionen i fråga är.
Upplevelsen blir snabbt att det finns en stark folklig majoritet för att avskaffa den (eller allra minst slänga ut alla oduglingar därifrån) och att det bara är en "tondöv elit" som försvarar den. (Naturligtvis för att skydda sina egen privilegier)

Men den bilden är (oftast) fel. Det finns visserligen många som är missnöjda, men de har sinsemellan väldigt olika uppfattning om hur det borde vara istället. Se bara på svensk riksdagspolitik idag, liksom förra mandatperioden. Regeringen har bara stöd av en minoritet, men sitter ändå kvar eftersom oppositionen är splittrad.

Sak samma med brexit. Det må finnas en majoritet som är "mot EU som det är idag", men det finns ingen majoritet bakom något konkret alternativ.

 

[GustavOh]

Säger inte emot dig. Ironin i det hela är väl dock att förvånansvärt många invandrare nu röstar SD, eftersom de ser att Sverige rasar ihop och att just deras grupp riskerar att drabbas hårdast av den politik som förts.

Off topic, men invandrare kan faktiskt vara lika mycket rasister som infödda. Det är (inte bara i sverige) vanligt att varje ny stor immigrantgrupp är skeptisk eller öppet fientlig mot de som kommer senare.

 

[Gregorius]

Hela grejen är den att det är så förbaskat mycket lättare att vara MOT något man inte gillar än att konstruera något bättre.

Det finns mängder med fel i själva konstruktionen EU och mångdubbelt fler fel i alla enskilda beslut och direktiv som härstammar därifrån.
Det finns mängder med fel i svensk politik, såväl på migrationsområdet som på alla andra.
Det finns mängder med fel i hur vår demokrati och rättsskipning fungerar.
Det görs mängder med fel av våra myndigheter.

Kort sagt: ta vilken institution som helst och det är en lätt sak att samla en stor mängd människor som, på helt sakliga grunder, är kritiska mot hur den fungerar.
Det är också en lätt sak att fylla ut denna grupp med en ännu större mängd människor som egentligen inte vet så mycket om vad institutionen gör, men som någon gång haft anledning att vara missnöjd med den.

Sammanlagt kan dessa människor presentera en oändlig, överväldigande lista av fel på institutionen. Alla stärks de av att höra andra människor berätta sina exempel på hur usel institutionen i fråga är.
Upplevelsen blir snabbt att det finns en stark folklig majoritet för att avskaffa den (eller allra minst slänga ut alla oduglingar därifrån) och att det bara är en "tondöv elit" som försvarar den. (Naturligtvis för att skydda sina egen privilegier)

Men den bilden är (oftast) fel. Det finns visserligen många som är missnöjda, men de har sinsemellan väldigt olika uppfattning om hur det borde vara istället. Se bara på svensk riksdagspolitik idag, liksom förra mandatperioden. Regeringen har bara stöd av en minoritet, men sitter ändå kvar eftersom oppositionen är splittrad.

Sak samma med brexit. Det må finnas en majoritet som är "mot EU som det är idag", men det finns ingen majoritet bakom något konkret alternativ.

Det är det EU vi har idag som vi har att förhålla oss till, inte massa utopier vad EU kunde ha varit. EU har inte levererat det folk förväntat sig. Vill EU och dess anhängare fortsätta att vara relevanta är det dem som måste reformera systemet för att folk ska se det attraktiva i en europeisk federation. Det är inte de som vill gå ur, som ska presentera lösningar för hur Van Rumpouy, Juncker, Schultz och resten av EU-eliten ska kunna behålla sina välbetalda jobb. Vill de ha dem kvar får de jobba för det, ärligt och transparent. Inte som idag med uppgörelser och maktfördelning bakom stängda dörrar.

Däremot tycker jag precis som du att UT-sidan ska presentera hur man ska lösa ex. gränsöverskridande brottslighet, handelshinder osv efter EU.

 

[joanna]

(...) De som känner sig träffade får gärna reflektera över sina inlägg. Varför kan de inte diskutera en folkomröstning om Brexit och EU utan att dra SD-kortet, och beskylla sina motdebattörer för att hämta sin världsbild på avpixlat anhängare, ha någon "dunkel makt" bakom sig osv.?

Håller som sagt med dig, med nermanders tillägg att den sortens ointressanta pajkastning förekommit i alla åsiktsläger. Tack för att du nu återför debatten till en nivå som gör det fruktbart att föra ett samtal.

Denna länken bevisar inget annat än att PO Tidholm kan argumentera mot sina egna halmgubbar. Visa mig den SD-anhängare som beskyllt kurderna för att flytta företag till låglöneländer eller palestinierna lagt ner postkontoren. Så dumt så att man baxnar. Men det tilltalar kanske hans likasinnade.

Jag skrev "så enkelt sammanfattar" . Andemeningen är ju att det hos SD, bortom deras fokusering på invandrings- och etnicitetsfrågor, är svårt att se någon verklighetsbaserad problemdiagnos och därmed något sammanhängande program för problemhantering. Deras (fåtaliga) ekonomiska/sociala förslag har spretat åt alla håll, och faktiskt allra oftast stått i motsättning till deras egna ord om solidaritet med samhällets svaga grupper. Jag skulle kunna rada upp en lång lista, men det räcker kanske som exempel att de fällt det rödgröna förslaget att pension inte skulle beskattas hårdare än lön.

Jag vill inte leva i ett Sverige där ett parti eller en ideologi, vare sig det är socialdemokrater, moderater eller sverigedemokrater, får styra och utveckla det efter eget huvud. Jag tror på åsiktspluralism, maktbalans och
ansvarsutkrävande av politiker som kör landet i botten. Makt ska komma och gå. Ingen ska vara säker på att sitta kvar efter ett val. Bara så vaccinerar man sig mot de ideologier du ogillar, men också det vanstyre vi sett hittills, med okontrollerad invandring, ökad segregation, kriminella som får styra förorter, rasade bostadsbrist, järnvägsnät som kracklerar osv. Ingen tar tag i detta för alla i sittande sjuklöver är inblandade med passivitet, uppgörelse över blockgränserna osv. Jag tror Sverige behöver nytt blod i det styrande skiktet. SD, men också Fi eller andra uppstickare bör få utrymme. Allt som gör fler intresserad av politik och känner att de kan påverka. Den sittande politiska klassen måste utmanas, även om man inte gillar utmanarens åsikter. I bästa fall triggar det de gamla att bli bättre. Maktkarteller som decemberöverenskommelser gör det inte.

Allt detta är lätt att hålla med om i princip. Det innebär, som du själv skriver, inte med automatik, att man måste gilla "utmanarnas" åsikter, köpa deras problemformulering, eller tilltro dem någon operativ förmåga i en tänkt maktposition.

Demokrati är knepigt. Vi kan bägge, från olika utgångspunkter, vara frustrerade över de "gamla" riksdagspartiernas handlingsförlamning och brist på långsiktiga, sammanhängande samhällsvisioner. SD är långtifrån orsaken - i mycket är de som du skriver sjukdomssymptomet - men det kan inte hjälpas att deras uppdykande i riksdagen försämrat utsikterna till ett stabilt parlamentariskt underlag för varje tänkbar regering - och därmed i stället cementerat dessa beteenden hos de övriga partierna, i stället för att trigga den förnyelse du efterlyser.
Läget skulle kanske vara ett annat om SD själva stod för något konsistent alternativ, men jag kan som sagt inte se att de gör det (det gör för den delen inte Fi heller).

Jag är övertygad om ett Europa som består av demokratiska oberoende stater som har frihandel och samarbetar i det stora frågorna, som säkerhetspolitik, gränsöverskridande brottslighet, miljö osv. är flera gånger bättre än en europeisk monsterstat ledd från den kringresande cirkusen nere i Europa. Robustheten för vår kontinent hade varit större med fria ekonomier som kan reglera sig själva i kriser och turas om att vara motorer i olika konjukturscykler. Exempelvis hade ett Grekland i kris hade kunnat devalvera sin valuta och fått ökade handelsintäkter. Vi andra hade kunna fått varor från Grekland till lägre pris och därmed fått mer över till inhemsk konsumtion eller sparande. Win win. Istället är grekerna fast i en för stor kostym, anpassad efter tysk och fransk storindustri och en globalt stark valuta.

Jag är benägen att i stort hålla med dig, särskilt i den ekonomiska delen. Det var ju tur att Sverige inte var bundet till Euro, när 2008-års finansiella kris skulle hanteras.

Jag har aldrig argumenterat för att något annat än att majoritetsstyre ska gälla. Problemet många gånger är dock att majoriteten inte får bestämma. I vår representativa demokrati kan politiker ta beslut som en majoritet inte håller med om. Kvoterad föräldraförsäkring är ett sådant exempel. Eller försäljning av brunkol, där majoriteten av MP:s väljare och medlemmar är emot, ändå beslutar toppen något som går tvärs emot detta.

...eller den överkörda folkomröstningen om högertrafik .
Demokrati är som sagt knepigt. Trögheten över tid hos representativ demokrati har faktiskt ett överlevnadsvärde. Den möjliggör kortsiktigt impopulära beslut, dämpar ut tillfälliga opinionssvängningar och utgör ett skydd för diverse sorters minoriteter. Om varje missnöjesyttring och opinionsmajoritet genast fick 100% genomslag, skulle kaos inträda snabbt.

Jag hade gärna sett ett system mer direktdemokrati. Låt oss rösta om Swexit, före eller emot restriktivare invandring, föräldrarförsäkring, Nato eller alla andra frågor där politikernas åsikter inte synkar med väljarna som satt de på sina poster.

Samhällets stora ödesval ska absolut gå till folkomröstning, och svenskarna har ju fått rösta om både EU och Euro. Konkreta lokala frågor funkar ju också, som i Schweiz, eftersom de inte medför dramatiska omvärldskonsekvenser.
Å andra sidan var det just folkomröstningsinstitutet och det strikta fasthållandet vid omedelbara majoritetsbeslut, som hållit Schweiz kvinnor utanför samma rösträtt i särklass längst i Europa. Det var ju bara männen som röstade om detta

Men alla frågor lämpar sig inte lika väl för referendum, om man vill ha ett resultat som långsiktigt hållbart speglar folkets vilja, dvs ger de konsekvenser som folket röstat för. Samma frågor lämpar sig rentav mer eller mindre vid olika tidpunkt och samhällssituation. I fallet Brexit utlöses omröstningen för att utlysaren skulle vinna i sitt partis inre maktspel, och i ett läge, där folkets svar riskerat att handla om något helt annat än den fråga som ställts.

 

[joanna]

Hela grejen är den att det är så förbaskat mycket lättare att vara MOT något man inte gillar än att konstruera något bättre.

Det finns mängder med fel i själva konstruktionen EU och mångdubbelt fler fel i alla enskilda beslut och direktiv som härstammar därifrån.
Det finns mängder med fel i svensk politik, såväl på migrationsområdet som på alla andra.
Det finns mängder med fel i hur vår demokrati och rättsskipning fungerar.
Det görs mängder med fel av våra myndigheter.

Kort sagt: ta vilken institution som helst och det är en lätt sak att samla en stor mängd människor som, på helt sakliga grunder, är kritiska mot hur den fungerar.
Det är också en lätt sak att fylla ut denna grupp med en ännu större mängd människor som egentligen inte vet så mycket om vad institutionen gör, men som någon gång haft anledning att vara missnöjd med den.

Sammanlagt kan dessa människor presentera en oändlig, överväldigande lista av fel på institutionen. Alla stärks de av att höra andra människor berätta sina exempel på hur usel institutionen i fråga är.
Upplevelsen blir snabbt att det finns en stark folklig majoritet för att avskaffa den (eller allra minst slänga ut alla oduglingar därifrån) och att det bara är en "tondöv elit" som försvarar den. (Naturligtvis för att skydda sina egen privilegier)

Men den bilden är (oftast) fel. Det finns visserligen många som är missnöjda, men de har sinsemellan väldigt olika uppfattning om hur det borde vara istället. Se bara på svensk riksdagspolitik idag, liksom förra mandatperioden. Regeringen har bara stöd av en minoritet, men sitter ändå kvar eftersom oppositionen är splittrad.

Sak samma med brexit. Det må finnas en majoritet som är "mot EU som det är idag", men det finns ingen majoritet bakom något konkret alternativ.

Tack - detta behövde verkligen sägas. Det är det jag menar med "bristen på konsistenta alternativ". Bara missnöje (berättigat eller ej) och enfrågeförklaringar bygger inte landet.

 

[Anglarn]

Tack - detta behövde verkligen sägas. Det är det jag menar med "bristen på konsistenta alternativ". Bara missnöje (berättigat eller ej) och enfrågeförklaringar bygger inte landet.

Å andra sidan är det ju just missnöje som (inte) styrt vårt land under många år. Missnöjet med att SD existerar har totalt förlamat de andra partierna och gjort vissa frågor omöjliga att förhålla sig till."Hur mycket invandring tål Sverige" var en fråga man inte fick ställa sig. Sedan blev det den enda fråga vi diskuterade.

Så det är väl egentligen lika goda kålsupare på båda sidor vad gäller att inte leverera lösningar.


Förövrigt tycker jag det är synnerligen trevligt att det diskuteras politik. Mer sånt är vad landet behöver!

 

[joask202]

Sammanfattning: vart är de pragmatiska politikerna? Inte i Almedalen iaf.

Men det är där realpolitikerna finns...

Det är som Gustav skriver, det är väldigt enkelt att vara populist:

Hela grejen är den att det är så förbaskat mycket lättare att vara MOT något man inte gillar än att konstruera något bättre.

Det finns mängder med fel i själva konstruktionen EU och mångdubbelt fler fel i alla enskilda beslut och direktiv som härstammar därifrån.
Det finns mängder med fel i svensk politik, såväl på migrationsområdet som på alla andra.
Det finns mängder med fel i hur vår demokrati och rättsskipning fungerar.
Det görs mängder med fel av våra myndigheter.

Kort sagt: ta vilken institution som helst och det är en lätt sak att samla en stor mängd människor som, på helt sakliga grunder, är kritiska mot hur den fungerar.
Det är också en lätt sak att fylla ut denna grupp med en ännu större mängd människor som egentligen inte vet så mycket om vad institutionen gör, men som någon gång haft anledning att vara missnöjd med den.

Sammanlagt kan dessa människor presentera en oändlig, överväldigande lista av fel på institutionen. Alla stärks de av att höra andra människor berätta sina exempel på hur usel institutionen i fråga är.
Upplevelsen blir snabbt att det finns en stark folklig majoritet för att avskaffa den (eller allra minst slänga ut alla oduglingar därifrån) och att det bara är en "tondöv elit" som försvarar den. (Naturligtvis för att skydda sina egen privilegier)

Men den bilden är (oftast) fel. Det finns visserligen många som är missnöjda, men de har sinsemellan väldigt olika uppfattning om hur det borde vara istället. Se bara på svensk riksdagspolitik idag, liksom förra mandatperioden. Regeringen har bara stöd av en minoritet, men sitter ändå kvar eftersom oppositionen är splittrad.

Sak samma med brexit. Det må finnas en majoritet som är "mot EU som det är idag", men det finns ingen majoritet bakom något konkret alternativ.

Det är fascinerande att se hur Brexit-ledningen fallit ihop som ett korthus nu när de fått som de vill. De kan inte hantera den situation de själva skapat. Att vara emot ditten och datten är löjligt enkelt, att skapa ett fungerande system är något helt annat och då ska vi komma ihåg att Brexit ledarna inte är några dunungar, de är yrkespolitiker med år av erfarenhet. Vi får hoppas att de tar sig i kragen och börjar prestera något reellt, visar på konkreta alternativ till EU.

 

[nermander]

Det är ju viktigt att inse att politik inte bara handlar om de stora frågorna utan även små frågor. Men där fallerar ju missnöjespartierna rejält. De har oftast tomma stolar i kommuner och landsting, det är ingen Sverigedemokrat som orkar engagera sig i frågor om försurningen i Östersjön eller rondelltätheten i Bohuslän. För de frågorna går ju inte att skylla på "icke-svenskar".

http://www.aftonbladet.se/debatt/article19538256.ab

Samma sak har synts i de flesta missnöjespartier, det blev inget drag under galoscherna. Bert började istället dra nytta av den politik han var emot.

 

[andyyy]

Lägg ner myten om "missnöjespartier".

Det är ju bara ännu ett sätt (bland hundratals) att försöka rättfärdiga sin egna åsikt som den rätta och att alla andra inte fattar någonting så de är bara missnöjda.

Så är det ju inte. Lägg av med det tramset.

SD har idag hela riksdagens stabilaste väljarbas med väljare som är minst rörliga av alla.

Det har tydligen aldrig slagit er att man kan lägga sin röst på SD för att man anser att de har bäst politik??
Som stämmer överens bäst med vad man själv prioriterar?

Anser du att Sverige ska gå ur EU och har den frågan högt upp har du idag inte ens något alternativ.

Man röstar väl på ett parti för att man är missnöjd med de andra och den politik de andra för? Och anser att det parti man själv förespråkar har den rätta politiken, Oavsett vart du lägger din röst.
Med andra ord är precis alla partier, missnöjespartier.

Så lägg ner tramset om detta ord som inte speglar verkligheten.

Och varför ska folk rösta på nån av de "andra" som visat sig helt odugliga under årtionden att lösa de problem som finns??
Järnvägen, bostadsbristen, flyktingpolitiken som kostar tiotals miljarder årligen, sjunkande skolresultat över lång tid, segregationen, brottsligheten i våra invandrartäta förorter, jobben... osv osv.

De etablerade partierna (kan man kalla dem det?) har haft årtionden på sig och inte lyckats med detta utan förvärrat problemen.
Ganska rejält dessutom.

Ändå förespråkar en majoritet att man ska fortsätta med samma sak, med samma parti och helst med samma människor.
Ofattbart i min värld. Helt ofattbart.

Ingen annanstans i samhället fungerar det på liknande sätt.
Har du köpt ett bilmärke som gått sönder konstant under 25 års tid så byter du ju märke förr eller senare.
Har du använt samma myggmedel under 10 år men aldrig blivit av med en mygga, utan de fortsätter bita dig, så provar du ju nått nytt efter ett tag.

Men i politiken ska man banka huvudet i väggen på exakt samma sätt under 30 års misslyckanden utan att förändra någonting menar ni?

Sverige behöver för det första inte 8 partier. Varav en mängd mikropartier.
Därför ska det bli ett sant nöje att ta farväl av både MP och KD om 2 år. Saknad av väldigt få.
Detta kommer gynna Sverige. Med färre partier.
Sverige behöver heller inte MER av det som bevisligen varit felaktigt de senaste 30 åren.
För mig är det ett otroligt sjukt tankesätt.

Alla partier är missnöjespartier mot de andra , så lägg ner det tramset.
Tack.

 

[andyyy]

Men det är där realpolitikerna finns...

Det är som Gustav skriver, det är väldigt enkelt att vara populist:



Det är fascinerande att se hur Brexit-ledningen fallit ihop som ett korthus nu när de fått som de vill. De kan inte hantera den situation de själva skapat. Att vara emot ditten och datten är löjligt enkelt, att skapa ett fungerande system är något helt annat och då ska vi komma ihåg att Brexit ledarna inte är några dunungar, de är yrkespolitiker med år av erfarenhet. Vi får hoppas att de tar sig i kragen och börjar prestera något reellt, visar på konkreta alternativ till EU.

Lugn nu. Det har gått några dagar sedan beskedet. Lugna ner dig.

Detta kommer ta allt mellan 2-9 år att genomföra om man ska tro expertisen i media.
Och du börjar muttra efter några dagar.

Detta kommer gå alldeles utmärkt för britterna.

 

[Gregorius]

Men det är där realpolitikerna finns...

Det är som Gustav skriver, det är väldigt enkelt att vara populist:



Det är fascinerande att se hur Brexit-ledningen fallit ihop som ett korthus nu när de fått som de vill. De kan inte hantera den situation de själva skapat. Att vara emot ditten och datten är löjligt enkelt, att skapa ett fungerande system är något helt annat och då ska vi komma ihåg att Brexit ledarna inte är några dunungar, de är yrkespolitiker med år av erfarenhet. Vi får hoppas att de tar sig i kragen och börjar prestera något reellt, visar på konkreta alternativ till EU.

Fast vad ska "Brexit-ledningen" göra? Britterna har röstat i en folkomröstning. Det är inte respektive sida i kampanjen som ska implentera detta, utan Storbritanniens regering och parlament. Det finns ju inget som säger att de som drivit genom kampanjen kommer få mandat att ingå i en regering osv. Se på Boris Johnsson.

Det är ju viktigt att inse att politik inte bara handlar om de stora frågorna utan även små frågor. Men där fallerar ju missnöjespartierna rejält. De har oftast tomma stolar i kommuner och landsting, det är ingen Sverigedemokrat som orkar engagera sig i frågor om försurningen i Östersjön eller rondelltätheten i Bohuslän. För de frågorna går ju inte att skylla på "icke-svenskar".

http://www.aftonbladet.se/debatt/article19538256.ab

Samma sak har synts i de flesta missnöjespartier, det blev inget drag under galoscherna. Bert började istället dra nytta av den politik han var emot.

Denna Henrik Schyffert. Allvetare hur SD ska stoppas och hur man får statsbudgeten att gå ihop med Netflix och pizza. Nyss försökte du förminska din motståndare genom att hävda att avpixlat styrde hans världsbild. Nu postar du Henrik Schyffert som stöd för dina argument. Men ta ett gott råd. Skratta alltid när du hör Schyffert, så är du på säkra sidan. Han är komiker, ingen statsvetare.

Om SD tycker alla andra frågor utom invandringen är så tråkiga. Varför utgör de frågorna bara omkring ca 10% av lagda motioner från 1991 och framåt? 90% handlar just om rondeller, cykelvägar, äldrevård, tandvård, papperskorgar, VA-taxan och allt annat som utgör den gråa vardagspolitiken..

Men återigen. SD-dille. Debatten skulle handla om brexit och vad som skulle hända sen. Inte hur dumma sverigedemokraterna eller deras väljare är.