(...) De som känner sig träffade får gärna reflektera över sina inlägg. Varför kan de inte diskutera en folkomröstning om Brexit och EU utan att dra SD-kortet, och beskylla sina motdebattörer för att hämta sin världsbild på avpixlat anhängare, ha någon "dunkel makt" bakom sig osv.?
Håller som sagt med dig, med nermanders tillägg att den sortens ointressanta pajkastning förekommit i alla åsiktsläger. Tack för att du nu återför debatten till en nivå som gör det fruktbart att föra ett samtal.
Denna länken bevisar inget annat än att PO Tidholm kan argumentera mot sina egna halmgubbar. Visa mig den SD-anhängare som beskyllt kurderna för att flytta företag till låglöneländer eller palestinierna lagt ner postkontoren. Så dumt så att man baxnar. Men det tilltalar kanske hans likasinnade.
Jag skrev "så enkelt sammanfattar"
. Andemeningen är ju att det hos SD, bortom deras fokusering på invandrings- och etnicitetsfrågor, är svårt att se någon verklighetsbaserad problemdiagnos och därmed något sammanhängande program för problemhantering. Deras (fåtaliga) ekonomiska/sociala förslag har spretat åt alla håll, och faktiskt allra oftast stått i motsättning till deras egna ord om solidaritet med samhällets svaga grupper. Jag skulle kunna rada upp en lång lista, men det räcker kanske som exempel att de fällt det rödgröna förslaget att pension inte skulle beskattas hårdare än lön.
Jag vill inte leva i ett Sverige där ett parti eller en ideologi, vare sig det är socialdemokrater, moderater eller sverigedemokrater, får styra och utveckla det efter eget huvud. Jag tror på åsiktspluralism, maktbalans och
ansvarsutkrävande av politiker som kör landet i botten. Makt ska komma och gå. Ingen ska vara säker på att sitta kvar efter ett val. Bara så vaccinerar man sig mot de ideologier du ogillar, men också det vanstyre vi sett hittills, med okontrollerad invandring, ökad segregation, kriminella som får styra förorter, rasade bostadsbrist, järnvägsnät som kracklerar osv. Ingen tar tag i detta för alla i sittande sjuklöver är inblandade med passivitet, uppgörelse över blockgränserna osv. Jag tror Sverige behöver nytt blod i det styrande skiktet. SD, men också Fi eller andra uppstickare bör få utrymme. Allt som gör fler intresserad av politik och känner att de kan påverka. Den sittande politiska klassen måste utmanas, även om man inte gillar utmanarens åsikter. I bästa fall triggar det de gamla att bli bättre. Maktkarteller som decemberöverenskommelser gör det inte.
Allt detta är lätt att hålla med om i princip. Det innebär, som du själv skriver, inte med automatik, att man måste gilla "utmanarnas" åsikter, köpa deras problemformulering, eller tilltro dem någon operativ förmåga i en tänkt maktposition.
Demokrati är knepigt. Vi kan bägge, från olika utgångspunkter, vara frustrerade över de "gamla" riksdagspartiernas handlingsförlamning och brist på långsiktiga, sammanhängande samhällsvisioner. SD är långtifrån orsaken - i mycket är de som du skriver sjukdomssymptomet - men det kan inte hjälpas att deras uppdykande i riksdagen försämrat utsikterna till ett stabilt parlamentariskt underlag för varje tänkbar regering - och därmed i stället cementerat dessa beteenden hos de övriga partierna, i stället för att trigga den förnyelse du efterlyser.
Läget skulle kanske vara ett annat om SD själva stod för något konsistent alternativ, men jag kan som sagt inte se att de gör det (det gör för den delen inte Fi heller).
Jag är övertygad om ett Europa som består av demokratiska oberoende stater som har frihandel och samarbetar i det stora frågorna, som säkerhetspolitik, gränsöverskridande brottslighet, miljö osv. är flera gånger bättre än en europeisk monsterstat ledd från den kringresande cirkusen nere i Europa. Robustheten för vår kontinent hade varit större med fria ekonomier som kan reglera sig själva i kriser och turas om att vara motorer i olika konjukturscykler. Exempelvis hade ett Grekland i kris hade kunnat devalvera sin valuta och fått ökade handelsintäkter. Vi andra hade kunna fått varor från Grekland till lägre pris och därmed fått mer över till inhemsk konsumtion eller sparande. Win win. Istället är grekerna fast i en för stor kostym, anpassad efter tysk och fransk storindustri och en globalt stark valuta.
Jag är benägen att i stort hålla med dig, särskilt i den ekonomiska delen. Det var ju tur att Sverige inte var bundet till Euro, när 2008-års finansiella kris skulle hanteras.
Jag har aldrig argumenterat för att något annat än att majoritetsstyre ska gälla. Problemet många gånger är dock att majoriteten inte får bestämma. I vår representativa demokrati kan politiker ta beslut som en majoritet inte håller med om. Kvoterad föräldraförsäkring är ett sådant exempel. Eller försäljning av brunkol, där majoriteten av MP:s väljare och medlemmar är emot, ändå beslutar toppen något som går tvärs emot detta.
...eller den överkörda folkomröstningen om högertrafik
.
Demokrati är som sagt knepigt. Trögheten över tid hos representativ demokrati har faktiskt ett överlevnadsvärde. Den möjliggör kortsiktigt impopulära beslut, dämpar ut tillfälliga opinionssvängningar och utgör ett skydd för diverse sorters minoriteter. Om varje missnöjesyttring och opinionsmajoritet genast fick 100% genomslag, skulle kaos inträda snabbt.
Jag hade gärna sett ett system mer direktdemokrati. Låt oss rösta om Swexit, före eller emot restriktivare invandring, föräldrarförsäkring, Nato eller alla andra frågor där politikernas åsikter inte synkar med väljarna som satt de på sina poster.
Samhällets stora ödesval ska absolut gå till folkomröstning, och svenskarna har ju fått rösta om både EU och Euro. Konkreta lokala frågor funkar ju också, som i Schweiz, eftersom de inte medför dramatiska omvärldskonsekvenser.
Å andra sidan var det just folkomröstningsinstitutet och det strikta fasthållandet vid omedelbara majoritetsbeslut, som hållit Schweiz kvinnor utanför samma rösträtt i särklass längst i Europa. Det var ju bara männen som röstade om detta
Men alla frågor lämpar sig inte lika väl för referendum, om man vill ha ett resultat som långsiktigt hållbart speglar folkets vilja, dvs ger de konsekvenser som folket röstat för. Samma frågor lämpar sig rentav mer eller mindre vid olika tidpunkt och samhällssituation. I fallet Brexit utlöses omröstningen för att utlysaren skulle vinna i sitt partis inre maktspel, och i ett läge, där folkets svar riskerat att handla om något helt annat än den fråga som ställts.