Den psykiska delen av överevnad.

[sajberjohan]

Blev väldigt glad när jag hittade den här tråden och har med stort intresse läst den. Jag är nämligen väldigt rädd för att sova ensam ute. Särskilt i ett tält där jag inte har uppsikt över min omgivning. Jag vet inte om jag har sett för många skräckfilmer, men det är scenarier från dessa som kommer upp när jag ser mig själv tillbringa en natt ensam i skogen

Hur som helst; mitt problem är lite att jag inte känner direkt några som vill vara ute i naturen så mycket som jag vill, och på det här sättet. Och jag vill inte låta det hindra mig från att bege mig ut, ÄVEN om 'delad glädje är dubbel glädje' osv. En del som jag känner vill ut ibland, men sällan. Jag vill börja vara ute så mycket som möjligt.

Jag tror också väldigt starkt på att gå emot rädslor genom att konfrontera dem. Jag vet att det är hemskt i början, men att det klingar av mer och mer när man går emot något man är rädd för. Det är helt klart värst i början.
Funderar nu i första hand på att sova i någon skog på gångavstånd till där jag bor, bara som träning liksom. Innan jag ger mig ut på 'riktigt' i någon vandringsled. Är också mest rädd för människor som enligt mig är det mest skrämmande som finns ibland , men även naturen som med stark kyla osv skrämmer skiten ur mig . Men det är ju så härligt att vara ute i naturen att det bara måste gå!!

Någon som varit livrädd men gjort det ändå? (Nu menar jag verkligen livrädd

Det du pratar om är något väldgt vanligt och jag vet folk med många års erfarenhet som har blivit rädda när de sovit ensamma i skogen, finns även många som sovit med kniven i beredskap bredvid sig.

Ett sätt att komma ifrån rädslan är att välja en tarp eller liknande som gör att du får uppsikt runt omkring dig och på så sätt känner dig mindre instängd. Det är ett sätt som jag själv föredra när jag är ensam i skogen då tält får mig att känna mig instängd. Sen frågar altid folk med mindre erfarenhet om jag inte är rädd för att någon ska komma och mörda mig och liknande. Men sanningen är att mördare och andra dåliga männsikor håller till i stan. I stan är jag räddd och försiktig, men i skogen är jag mindre försiktig för skogsfolk är ofta bra människor som bryr sg, till skillnad från folket som stressar sig fram i stan.

Men om man vågar komma frma här och säga at man är rädd för att sova i skogen, då har man mod nog att verkigen göra det också.

 

[sommar07]

Ett sätt att komma ifrån rädslan är att välja en tarp eller liknande som gör att du får uppsikt runt omkring dig och på så sätt känner dig mindre instängd.

Tack för hela ditt inlägg, men även för detta ypperliga förslag. Det låter onekligen som något för mig. Kan man ta vad som helst som är vattenavvisande och använda, eller bör man helst införskaffa en riktig tarp (har tittat på en från Hilleberg)?
Vad använder man i så fall som underlag? Lägger man granris eller liknande för att komma upp en bit från marken? Borde det inte gå att använda ett gammalt liggunderlag ovanpå granriset då, av skumgummi eller liknande?

 

[Avsl12]

Någon som varit livrädd men gjort det ändå? (Nu menar jag verkligen livrädd

Aldrig livrädd men rädd ibland därför att frunktan för vad som kan finnas i mörkret finns inom oss alla eftersom vi är djur. Alltid beredda, fly eller slåss. Som människor har vi förmågan att reflektera över vår fruktan och därmed kan vi övervinna den.

Jag har vistats ute i skogen sedan barnsben, dagtid men även nattetid. Övernattat i kojor, skogen och i tält. Ligger man i tält i mörker inne i en sovsäck får jag alltid en känsla av att vara instängd och jag ligger alltid med kniven vid huvudet på vänster sida. Men skillnaden är inte så stor i att ligga under en tarp i en sovsäck, man ser lika mycket i mörker och ligger fortfarande i sovsäck. Att ligga under en fäll (täcke) kan ge mindre känsla av instängdhet. Man kan även ha en eld som sällskap men då får man passa sig för gnistor.

Vad finns det att frukta? Människor? Om du inte ser dom i mörker så ser dom inte dig. Björn, varg och andra rovdjur undviker stinkande männsikor som sover under granar. Rovdjur har inte heller så bra nattseende förutom kattdjur och att en lo skulle sniffa upp dig är lika otänkbart som att en tiger skulle gör det - om du stannar i norden.

Vår rädsla för naturen och mörkret beror på att vi inte är så mycket natur och inte van vid mörker. Den största risken att bli dödad är inte av psykopater utan av någon du känner. Se dig omkring i soffan ;-)

 

[sajberjohan]

Tack för hela ditt inlägg, men även för detta ypperliga förslag. Det låter onekligen som något för mig. Kan man ta vad som helst som är vattenavvisande och använda, eller bör man helst införskaffa en riktig tarp (har tittat på en från Hilleberg)?
Vad använder man i så fall som underlag? Lägger man granris eller liknande för att komma upp en bit från marken? Borde det inte gå att använda ett gammalt liggunderlag ovanpå granriset då, av skumgummi eller liknande?

Funkar bra med en pressening och ett vanligt liggunderlag,behövs inet granris eller liknande. En liten eld kan fungera som sällskap tills man somnar och elden ger också en knsla av trygghet.

 

[peter1959]

Det är lugnt...

Hej!

Jag funderar på att dra ut på en enkel och inte alltför krävande hajk, för att testa hur det är att vara ensam, jag har nämligen aldrig sovit ute ensam.
Jag kommer inte att bli rädd för ljud och sånt. Men jag vill ändå testa hur det känns att vara ensam. Har ni några erfarenheter av hur det är att genomföra själv? har ni märkt av några stora skillnader gentemot att vara t.ex. 2 personer?
Jag skall testa på enkelt friluftsliv, sk bushcraft under vandringen.Och genomför den i vår. Tills dess måste jag också köpa lite utrustning som annars min hajkkamrat haft med sig. Det enda negativa jag kommit på hittils. men samtidigt ska det bli kul att skaffa lite egna prylar, och optimera min utrustning när jag har något att jämföra med.

Tack för ev. svar!

MVH
Carl
[Ändrat av Lischke 2006-01-25 kl 22:42]

Hej Carl
Det är lugnt att sova ute själv , det som händer först brukar vara att man inte har någon annan att snacka med...
Ljud på nätterna är inget o oroa sig för, låt inte fantasin spela över.
Jag brukar tänka att jag är mycket säkrare i skogen den mörka, än en mörk gata i stan.
Det är ju bara jag och mina kompisar djuren i skogen.
Dom brukar ju inte misshandla o råna folk...
Ta med en bok o läs lite så går tiden
Tala ochså om för anhöriga, markera på karta, var du tänker befinna dig så om det händer nåt så vet dom var du är
Ha det
Hemsida : http://skuggan.alhagensmainecoon.com
peter1959

Ha det så bra

 

[peter1959]

Hej Carl
Det är lugnt att sova ute själv , det som händer först brukar vara att man inte har någon annan att snacka med...
Ljud på nätterna är inget o oroa sig för, låt inte fantasin spela över.
Jag brukar tänka att jag är mycket säkrare i skogen den mörka, än en mörk gata i stan.
Det är ju bara jag och mina kompisar djuren i skogen.
Dom brukar ju inte misshandla o råna folk...
Ta med en bok o läs lite så går tiden
Tala ochså om för anhöriga, markera på karta, var du tänker befinna dig så om det händer nåt så vet dom var du är
Ha det
Hemsida : http://skuggan.alhagensmainecoon.com
peter1959

Ha det så bra

 

[Lischke]

Hej.

Kul att tråden har fått nytt liv!

Jag blev lite taggad nu, och en hösthajk ensam blir det nog snart.
Sedan jag skapade tråden så har jag inte testat det ensamma friluftslivet, men snart så...

En sak som faktiskt skrämmer mig mer än mörker och allt annat som man kan bli skrämd av är eldsläckningen. Jag vet att jag kan släcka en eld ordentligt, men jag är lite paranoid av mig, och ser framför mig stora rubriker om skogsbrand lagom till att jag kommit hem.

Hur ska jag tacklas med denna rädsla?

 

[sajberjohan]

Hej.

Kul att tråden har fått nytt liv!

Jag blev lite taggad nu, och en hösthajk ensam blir det nog snart.
Sedan jag skapade tråden så har jag inte testat det ensamma friluftslivet, men snart så...

En sak som faktiskt skrämmer mig mer än mörker och allt annat som man kan bli skrämd av är eldsläckningen. Jag vet att jag kan släcka en eld ordentligt, men jag är lite paranoid av mig, och ser framför mig stora rubriker om skogsbrand lagom till att jag kommit hem.

Hur ska jag tacklas med denna rädsla?

Bästa sättet att bota rädslan är kunskap, men samtidigt tycker jag dock att denna rädslan är bra för det gör att man släcker sin eld ordentligt och på många sätt lämnar man färre spår efter sig. Men ska man elda och inte vill lämna några spår och vara säker på att det inte blir någon jordbrand så kan man göra på detta vis. Med detta sätt har jag eldat en hel natt på en gräsmatta och enda spåret dagen efter var att gräset hade blivit gult istället för grönt.

Fyll marken där du ska ha elden med sand
Sen lägger du du sten på sanden (ingen stencirkel)
Sedan eldar på denna bädd av sten och sand

Vid släckning gör du på följande sätt
Låt elden brinna ut och låt stenarna svalna då de brukar vara väldigt varma
Häll vatten över askan och ev rester som inte brunnit upp och rör gärna runt i det med en pinne för att se till att det verkligen inte finns några glödrester kvar men var försiktig, stenarna kan fortfarande vara väldigt varma
Sedan plockar du bort askan stenarna och sanden och sprider runt det.
Sedan avslutar du med att hälla lite vatten över platsen där du hadt din eldstad.

På detta sätt lämnar du väldigt lite spår efter dig och risken för jordbrand är minimial.

 

[kristofer_wallmark]

Ska också ut själv om några dagar. Har heller aldrig sovit själv ute men varit ute en hel del själv i skog och mark. Jag och min sambo är ute varje dag i skogen och det ska bli roligt att sova själv ute.

 

[nmr]

Jag har vandrat lite kring göteborg, plus att jag har vandrat i Abisko. I de skogar som omger göteborg kan jag känna mig mycket mer otrygg än när jag vandrade i abisko. När man befinner sig på barmark i fjällen känns det som om man är helt ensam i hela världen och det känns tryggt eftersom man ser överallt. Som sagt, skog känns inte lika trevligt som stora öppna vidder. Men så är man ju ologisk i sådana situationer, sannolikheten att en psykopat skall kliva fram och mörda mig i en skog är nära nog lika med noll. Det gäller bara att fatta det.

 

[sajberjohan]

Jag har vandrat lite kring göteborg, plus att jag har vandrat i Abisko. I de skogar som omger göteborg kan jag känna mig mycket mer otrygg än när jag vandrade i abisko. När man befinner sig på barmark i fjällen känns det som om man är helt ensam i hela världen och det känns tryggt eftersom man ser överallt. Som sagt, skog känns inte lika trevligt som stora öppna vidder. Men så är man ju ologisk i sådana situationer, sannolikheten att en psykopat skall kliva fram och mörda mig i en skog är nära nog lika med noll. Det gäller bara att fatta det.

Skogarna kring Göteborg är mer öde än man tror, håller man ifrån stigarna så är man väldigt ensam...

 

[cyanopsis]

De upplevelser man får av naturen är, som många varit inne på, högst individuella och det är nog först när man konfronteras med dem som man upptäcker hur man själv reagerar. Det finns ju många ensamvandrare på forumet här som ger en väldigt positiv bild av denna typ av aktivitet - att vandringen får en lätt andlig dimension (i poetisk mening). Jag har inte så många i min närhet som delar samma intresse, så förra sommaren gjorde jag en tur till sälen för en helgvandring. Jag tyckte det var sååååå förbaskat tråkigt! Det borde jag i och för sig ha förstått även innan eftersom jag är en person som drar mig till människor ganska lätt och blir fort uttråkad om jag inte får känner att jag kan umgås eller åtminstone känna att någon annan person är nära. Efter 4 timmars vandring vände jag faktiskt och åkte tillbaks.

När det gäller psykologin kring tältet fungerar det omvänt för mig; då några vill ha "koll" på vad som händer där ut genom ett tarp, vill jag ha ett "hem" med fyra vägger för att få den där inneslutande känslan. Man kan lätt känna sig utelämnad när vidderna breder ut sig, men ett tält fungerar för mig som en säkerhet om att "här är jag skyddad". Har funderat på det där många gånger - tältväven är en bråkdel av en millimeter i tjocklek, men ändå känner man sig inomhus.