Den psykiska delen av överevnad.

[Martin Fjäderlätt]

Tror du verkligen att ungdomsgäng går ut en enda meter i en kolsvart skog?

Hur menar du annars att alla tomma ölburkar, flinta-stekförpackningar, engångsgrillar och sånt hamnat vid grillplatsen jag gick förbi strax innan jag slog läger?

Det är det jag menar - vid grillplatsen (och det där är som sagt snarare tecken på familjen Svennson än på ungdomsgäng).
Den kolsvarta skogen (där jag gissar att du slog läger) ligger inte vid grillplatsen. Ungdomsgäng och galningar (i den mån de ens existerar nära naturen) har bara mörkerglasögon på film och är nog mer mörkrädda än den genomsnittlige friluftaren.

När jag släcker min pannlampa är jag osynlig. Hur galen måste man inte vara för att ge sig ut i skogen efter osynliga människor att trakassera?

Och om de mot all förmodan skulle snubbla över dig där du ligger 10 meter från leden så kommer de nog att springa fortare därifrån än du.

Jag har sovit "under träd" några hundra meter från Bagarmossens T-bana

Ett synnerligen märkvärdigt uttalande. Kan du utveckla omständigheterna?

Äsch, mest retorik från min sida. Söderbysjöns södra ände, Nackareservatet. Men ändå bara några hundra meter från Bagis.
Poängen är att det är hyfsat nära den civilisation där de mytiska ungdomsgängen härjar, och jag var tryggare än i tunnelbanan.
[Ändrat av Nordesjö 2006-01-27 kl 12:23]

 

[nermander]

Den kolsvarta skogen (där jag gissar att du slog läger) ligger inte vid grillplatsen. Ungdomsgäng och galningar (i den mån de ens existerar nära naturen) har bara mörkerglasögon på film och är nog mer mörkrädda än den genomsnittlige friluftaren.

Jag skrev ju var min grillplats låg. Ett stenkast från frillplatsen. Och om ungdomarna parkerar vid vattenskidklubben så går de förbi mitt tält på vägen till/från grillplatsen.

[/quote]
När jag släcker min pannlampa är jag osynlig. Hur galen måste man inte vara för att ge sig ut i skogen efter osynliga människor att trakassera?
[qoute]
Du måste ha lite dåligt mörkerseende då Eller vilken årstid pratar du om nu?

När de fulla ungdomarna raglar hem framåt 4-tiden på morgnen i juni/juli brukar der vara hyffsat ljust på sommaren. Och då tror jag inte direkt de blir rädda av att se ett tält.

 

[Mezzner]

Som klassens ordningsman (?!) så konstaterar jag alltså att det överlag inte är ett problem att vara ensam på en utflykt med ett lättsammare överlevnadstema.

Det kan dock kännas ovant och möjligen en aning läskigt i mörkret om man brukar tycka det är ett problem och/eller är mycket ovan att vara ensam. Övning verkar råda bot på detta i de allra flesta fall.

Avslutningsvis ger ensamturer en särskild känsla av närmast kontemplativ art, som uppskattas olika mycket av olika individer. Det ofta starka positiva upplevelser som erhålles, kan dock upplevas som torftiga när de inte kan delas med någon medmänniska - varvid en kluvenhet inför förtjänsterna med ensamheten uppstår. Dessa upplevelser positiva/negativa är starkt subjektiva, och effekten kanske inte bör överdrivas.

 

[avslutatmedlemskap1004]

Mezzner: "utflykt med ett lättsammare överlevnadstema"? Lite tjoflöjt i busken kombinerat med självsvält? Auschwitz goes Studio 54 liksom? (Ja jag erkänner, jag är omogen.)

Lischke, dra du bara ut på din ensamhajk lite mjukt och fint med mobilen på och med folk i beredskap att hämta dig om du börjar må dåligt eller så. Alltid lär du dig nåt.

 

[Mezzner]

Mezzner: "utflykt med ett lättsammare överlevnadstema"? Lite tjoflöjt i busken kombinerat med självsvält? Auschwitz goes Studio 54 liksom? (Ja jag erkänner, jag är omogen.)

Lischke, dra du bara ut på din ensamhajk lite mjukt och fint med mobilen på och med folk i beredskap att hämta dig om du börjar må dåligt eller så. Alltid lär du dig nåt.

Tjaa... den som inte känner att utflyktsbeskrivningen stämmer får väl göra ett annorlunda övervägande. Det var ju i det här fallet inte riktigt klart hurdana strapatserna skulle vara.

Den senaste överlevnadsstrapatsen jag utsatte mig för var när jag ensampaddlade med ensamövernattning (efter mörkrets inbrott). Jag insåg att jag glömt kaffemuggen hemma på köksbordet och blev tvungen att dricka kaffet ur nåt reservkärl eller nåt jag hittade i skogen, varvid jag brände mig i munnen!!

Fast det kändes rätt OK trots ensamheten på öde ö. Det var faktiskt en fin ensamupplevelse ö h t.
Bara lite dåligt samvete för den lite för låga vattentemperaturen och ensampaddlingen. Men jag tror jag hade fixat en simtur utan egentliga problem.

 

[Martin Fjäderlätt]

Du måste ha lite dåligt mörkerseende då Eller vilken årstid pratar du om nu?

Well, om det är ljust i skogen så är ju en diskussion om mörkrädsla en smula redundant

Men om det här är en generell "otrygg på natten i skogen"-diskussion så fortsätter jag att hävda att man risken är minimal att bli överfallen (eller vad det nu är för påhittad fara folk är rädda för) om man bara flyttar sig 50 meter från närmaste stig.

(Men det funkar såklart inte för popmänniskor med gult TNF-tält, färgsprakande kläder och spanska kängor - för då syns man ändå )
[Ändrat av Nordesjö 2006-01-27 kl 14:38]

 

[avslutatmedlemskap1004]

Undrars hur mycket av folks mörkrädsla som egentligen kommer av att hörseln skärps när synen går ner. Man tycker sig höra saker som man annars inte hör, och det stämmer ju. Kvistar som faller till marken, knäppanden i träden, vinden som ruskar i löven osv. Herreje vad grejer man hörde i början när man satt post i lumpen, men efter ett tag gav man helt enkelt fan i det. Det blir bara jobbigt att sitta och lyssna på allt.

 

[Duracellkaninen]

Undrars hur mycket av folks mörkrädsla som egentligen kommer av att hörseln skärps när synen går ner. Man tycker sig höra saker som man annars inte hör, och det stämmer ju. Kvistar som faller till marken, knäppanden i träden, vinden som ruskar i löven osv. Herreje vad grejer man hörde i början när man satt post i lumpen, men efter ett tag gav man helt enkelt fan i det. Det blir bara jobbigt att sitta och lyssna på allt.

Sant - det hjälper också att inse att du själv är det farligaste som finns där ute.

 

[Toffs.]

Sant - det hjälper också att inse att du själv är det farligaste som finns där ute.

Det var väl nåt sånt "qvicken" fick för sig också?

 

[freand10]

Innan man överhuvudtaget ger sig ut på någon form utav "ensamövning", så bör man ställa följande frågor till sig själv.

1. Vad är min utbildningsståndpunkt? D.v.s klarar jag att efter att ha kapsejsat med kajaken, trillat i den där bäcken jag skulle vada över o.s.v... Att se till att jag blir torr, varm och mätt?

2. Vad kan jag i egenvård? Har jag rätt kompetens att åtgärda en skada efter att ha skurit mig ordentligt på en kniv/ axeln hoppat ur led o.s.v?

3. Vad har jag för möjligheter att söka hjälp? Mobtfn (ska ses som en "vackert-väder" lösning) kan jag göra en nödsignal?, har jag med mig nödbloss/nödraketer? (paddling...)

4. Har jag en om-och vidfalls planering?

Givetvis kan detta ses som att göra en höna av en fjäder, men "Praeparatus supervivet" - den förberedde överlever!.. Har du planerat för det värsta, så kommer det förmodligen inte att inträffa, och gör det så, så är du förberedd...

Sen att vara just ensam, är en utmaning i sig, men mörkret är den djärves vän och den vekes fiende...

 

[nermander]

Men om det här är en generell "otrygg på natten i skogen"-diskussion så fortsätter jag att hävda att man risken är minimal att bli överfallen (eller vad det nu är för påhittad fara folk är rädda för) om man bara flyttar sig 50 meter från närmaste stig.

Javisst, men rädsla är inte logisk. Det är ju större risk att bli påkörd på ett övergångsställe än att dö i en flygolycka, men det biter knappast på nån som är flygrädd.

Sen har ju jag bara sagt att jag tror sannolikheten är STÖRRE att råka på ett gäng grillande ungdomar än en psykopatisk massmördare. Säg att risken för massmördare är en på hundra miljoner så är kanske risken för grillande ungdomar en på tio miljoner.

 

[Raskesven]

Hej!

Jag funderar på att dra ut på en enkel och inte alltför krävande hajk, för att testa hur det är att vara ensam, jag har nämligen aldrig sovit ute ensam.
Jag kommer inte att bli rädd för ljud och sånt. Men jag vill ändå testa hur det känns att vara ensam. Har ni några erfarenheter av hur det är att genomföra själv? har ni märkt av några stora skillnader gentemot att vara t.ex. 2 personer?
.....
Tack för ev. svar!

MVH
Carl
[Ändrat av Lischke 2006-01-25 kl 22:42]

Att vara solo ger en annan starkare närhetskänsla, uppmärksamhet och medvetenhet till naturen tycker jag. Den känslan kommer också om man bara är två och känner varandra bra och inte behöver snacka så mycket, men den blir inte lika påtaglig som när man är helt själv. Med tre och fler tar den sociala biten över allt mer. Blir lätt för mycket pladder, om det är närhetskänsla till naturen man är ute efter i första hand.

Du är också, på gott och ont, utlämnad helt till dina egna beslut. Nyttigt, med lite baskunskaper i bagaget.

Det borde ingå i högstadiets skolundervisning att alla skulle tillbringa minst ett dygn solo ute i skogen;-) Skämt åsido kanske det vore en bra idé? Människor som aldrig varit ute på något dylikt kan få både en bättre inblick och känsla för naturen, och lära känna sig själva lite bättre.

Raskesven