Bushcraftkniv...

[Nirrebosse]

TBS boar ser fin ut. Rejäl. Är skaftet stabiliserat? Tjockt läder? Din handgjorda smala kniv ser riktigt bra ut.

 

[Hattmakaren]

TBS boar ser fin ut. Rejäl. Är skaftet stabiliserat? Tjockt läder? Din handgjorda smala kniv ser riktigt bra ut.

Stabiliserat trä i skaftet är det inte - inget sådant tjafs. Här får man använda linolja för underhåll, som sig bör. Lädret i fodralet är tjockt, ca. 1 cm där det är ihopsytt. De handgjorda knivarna är gjorda av min farbror för kanske 20-30 år sedan.

Det är denna tradition - hantverket - som jag tycker mig se i TBS-kniven.

 

[Nirrebosse]

Jag har plast i några skaft och har tillverkat en kniv med skaft i stabiliserat trä så jag är ingen puritan på området. Men jag föredrar vanligt trä egentligen för den Goa känslan. Jag vill ge dig tipset att blanda linoljan med terpentin, 50/50. Ha i en glasburk och stoppa ner kniven ett dygn per år. Kom ihåg att papper eller tyg med våt linolja i värsta fall kan börja brinna under torktiden.

Bosse

 

[Nirrebosse]

Hej igen. En fundering. Jag har inte tänkt kapa tråden. jag tänker nog egentligen väldigt likt dig om plast. Det är bara det att jag inte applicerat min tanke så mycket på just knivskaft. I övrigt försöker jag använda burkar av näver trä eller metall samt verktyg av metall. således använder jag mindre gärna plastkåsa eller plast spork eller plastburk. När jag tänker på det tänker jag att plastkåsa måste vara sämre än plastskaft på kniv då man skrapar och diskar plastkåsan mycket oftare och till och med kan se slitaget i form av matt yta. Alldra värst måste det vara med alla plastburkar som man diskar eller till och med slänger en vanlig arbetsdag.

Så tillbaka till knivar. Läderslire det är ju mycket charmerande. Jag smörjer oftast sliret med hestras medel för handskar. Liten vit burk för 100 kronor. Ger fin färg och lyster och skyddar lädret mot vatten. Hur tänker du slipa/bryna din boar?

Bosse

 

[Ayrin]

Håller med, Boaren var snygg, hoppas du blir nöjd .

 

[Hattmakaren]

Jag har plast i några skaft och har tillverkat en kniv med skaft i stabiliserat trä så jag är ingen puritan på området. Men jag föredrar vanligt trä egentligen för den Goa känslan. Jag vill ge dig tipset att blanda linoljan med terpentin, 50/50. Ha i en glasburk och stoppa ner kniven ett dygn per år. Kom ihåg att papper eller tyg med våt linolja i värsta fall kan börja brinna under torktiden.

Bosse

Generellt ogillar jag plast. Konsekvenserna av att vi så flitigt använder detta material är inte klarlagda, men det finns indikationer på att plast långsiktigt kan orsaka enorma skador. Därför vill jag se så lite som möjligt av plast i mina favoritägodelar.

Stabiliserat trä innebär att impregnera trä med plastmolekyler.
Det är en gåta varför vissa inbillar sig att det är så bra. Det är inte en beprövad metod.

Linolja och terpentin är däremot en beprövad metod för impregnering av trä. Jag har använt den i decennier. Hemma målar jag enbart med linolja på snickerier och övrigt trä, utomhus med linolja & terpentin i de inledande strykningarna.

Varför använda sig av plast när det finns bättre och mer genuina material?

 

[Hattmakaren]

När jag tänker på det tänker jag att plastkåsa måste vara sämre än plastskaft på kniv då man skrapar och diskar plastkåsan mycket oftare och till och med kan se slitaget i form av matt yta. Alldra värst måste det vara med alla plastburkar som man diskar eller till och med slänger en vanlig arbetsdag.

Jag håller med helt. Det är bättre om man kan återanvända föremål och att de håller livet ut eller i generationer. Men det kräver bättre material. Plast har inte den kapaciteten.

Möjligen är det oroväckande att alla moderna vattenledningar tillverkas av plast.

Så tillbaka till knivar. Läderslire det är ju mycket charmerande. Jag smörjer oftast sliret med hestras medel för handskar. Liten vit burk för 100 kronor. Ger fin färg och lyster och skyddar lädret mot vatten. Hur tänker du slipa/bryna din boar?

Även denna produkt känner jag till och använder till handskar. Tack för tipset.

Slipfrågan har jag inte löst. Jag har ett Fällkniven-bryne DC4.

 

[Hattmakaren]

Tormek T4, T8 eller EdgePal - det är väl där den riktigt seriösa slipfrågan ligger, om är intresserad av slipvinklar. Skillnaden mellan dessa är kanske att den senare inte på samma sätt exponerar användaren för risken att slipa bort en stor del av kniven. Övriga alternativ bland möjliga slipverktyg synes mig spela i en annan division.

 

[MAW]

Tormek är överskattad i sammanhanget. Den duger till total omslipning av avrundade stämjärn. Man riskerar förstöra kniven med den. Läderskivan är dock bra att polera med. Sålde min nästan direkt. Det bästa är ett handhållet system som man lär sig behärska. DMT har ett bra, edgepal ser bra ut, spyderco sharpmaker är fint. Intressant med edgepal och steglös vinkelinställning. Den hade jag gärna testat. Slipar/bryner det mesta helt manuellt/på frihand numer. Det duger utmärkt.

 

[CampDavid]

tormek

Tormek är ett mycket bra system.
Bandslip är också mycket bra.
Motoriserade system kräver dock mycket av användaren.

Skall man vässa en kniv nu och då är det för många inte värt att använda ett motoriserat system (även om man har råd). Det är bättre med ett manuellt system.

Tyvärr är det så att inget system är bra till alla knivar. Det beror mycket på hur kniven ser ut rent geometriskt, vilket system som passar bäst.
I norden har vi ofta använt bred slipfas och ett plant bryne.(scandi grind tex morakniv). Till knivar för spånande bearbetning är detta ofta utmärkt och mycket lätt att bemästra. Det är den enda slipning där man får yppersta skärpa utan ett slipsystem.
Till andra grundslipningar gäller det att lista ut vilket slipsystem som passar bäst. Inte lätt alla gånger.
/John

 

[Hattmakaren]

Jag kan tillägga att jag är väldigt nöjd med TBS Boar. En fantastiskt bra och vacker kniv som sitter som gjuten i handen, ett utmärkt fodral (modell "Nordic dangler"), bra tändstål.

Dessutom måste jag säga något om Opinel nr 7: en trevlig och billig fällkniv som knappt väger något. Jag känner mig inte klädd utan den.

Opinel nr 18 vikbar grensåg är också ett mycket trevligt redskap. Trähandtaget är underbart. Den betydligt tyngre grensågen jag har från Husqvarna får stanna hemma framöver, bland äppelträden.

Frågan om slipverktyg kvarstår. Egdepal Chef är tilltalande, men kostnaden för detta och andra jämförbara slipverktyg avskräcker tills vidare. Det är ju snart jul.

 

[Hattmakaren]

Nu tänkte jag återuppliva denna tråd med lite uppdaterade tankar.

Nackdelen med TBS Boar är vikten: runt 400 gram, med fodral och allt. Vill man spara på vikt är detta givetvis en angelägen fråga. Samtidigt vill man kanske ändå ha en fulltånge...

I min knivsamling, för lättviktaren, finns det då bara två alternativ:
1. Mora Garberg kolstål. Omkring 210 gram. 90 graders slipning på knivryggen (bra för eldstålet).
2. Fällkniven F1. Omkring 206 gram. 90 graders slipning på knivriggen (bra för eldstålet).

Av dessa två är greppet på Garberg mer ergonomiskt, och den är dessutom ett par hundralappar billigare (särskilt med multi-mount). Har man molle eller daisy-chains på ryggsäcken kan man fästa multi-mount på denna. Kanske en fördel, om man vill slippa kniven i bältet men ändå ha den tillgänglig.

Vad som frångås i den initiala definitionen, givet ovanstående, är då a) knivslipningen, b) skollornas material.

Och det "militära stuket" eskalerar kanske...
Samtidigt måste man säga att både Garberg och F1 är väldigt diskreta knivar, som påminner om hantverkarknivar.

Synd bara att det inte bifogas eldstål!