Bushcraftkniv...

[thureb]

Lärorik tråd.

I senaste numret av STFs tidskrift Turist nr 5 2016 finns en kort marknadsöversikt angående "bushcraft"knivar slipning och eggar. Typ för den som inte orkar läsa hela den här tråden.

Lite mera info finns i texten än det som finns i bilderna nedan.

Thure

 

[Hattmakaren]

Lärorik tråd.

I senaste numret av STFs tidskrift Turist nr 5 2016 finns en kort marknadsöversikt angående "bushcraft"knivar slipning och eggar. Typ för den som inte orkar läsa hela den här tråden.

Lite mera info finns i texten än det som finns i bilderna nedan.

Jag har läst denna marknadsöversikt. Även om den gav en relativt god översikt så lämnade den mig med ett antal frågetecken .

T.ex. stod det inget om "secondary bevel". Och tångefrågan hängde i luften. Lite märkligt också att EKA bara representerades med fällkniven Swede 8.

Men tack ändå.

 

[Ayrin]

Jag tror det stora problemet här är den taskiga definitionen av "bushcraft". Vad tusan är man ute efter som skiljer detta så mycket från vanligt skogsliv?

I en tänkt "nödsituation" ser jag inte heller riktigt varför man skulle vilja ha en alltför grov kniv. Är man i någon form av nöd så inte fan använder man ju kniven som yxa eller bankar på den, det vore ju höjden av idioti, eftersom man både riskerar att skada sig själv och kniven, i en situation där man inte har råd med sådant.

Istället är väl kniven man vill ha en som kan tälja, ta ur fisk och eventuellt vilt, och har ett bra skaft man inte halkar på med valna händer.

Och om jag inte missminner mig min Crusoe hade han en hel räcka verktyg med sig på sin ö . Rambo sprang väl mest omkring och dräpte folk med sin kniv, så det hoppas jag att vi vill undvika...

 

[Hattmakaren]

Jag tror det stora problemet här är den taskiga definitionen av "bushcraft". Vad tusan är man ute efter som skiljer detta så mycket från vanligt skogsliv?

I en tänkt "nödsituation" ser jag inte heller riktigt varför man skulle vilja ha en alltför grov kniv. Är man i någon form av nöd så inte fan använder man ju kniven som yxa eller bankar på den, det vore ju höjden av idioti, eftersom man både riskerar att skada sig själv och kniven, i en situation där man inte har råd med sådant.

Istället är väl kniven man vill ha en som kan tälja, ta ur fisk och eventuellt vilt, och har ett bra skaft man inte halkar på med valna händer.

Och om jag inte missminner mig min Crusoe hade han en hel räcka verktyg med sig på sin ö . Rambo sprang väl mest omkring och dräpte folk med sin kniv, så det hoppas jag att vi vill undvika...

Jag är helt öppen för att man kan vilja ha med sig ett flertal olika verktyg i skogen. Även specialkniv för att rensa fisk och flå och stycka vilt, om man så vill.

Crusoe hade det strandade vraket med dess allehanda verktyg och vapen att tillgå. Men man kan ju föreställa sig besläktade övergivenhetssituationer utan sådan lyx.

Det är detta slags tänkbara anarkiska situation som driver fram en snävare definition av skogslivs- och överlevnadskniven. Man ska kunna föreställa sig överlevnadsmöjligheterna utan en mängd olika verktyg - inklusive självförsvarsmöjligheten i den mest desperata situationen.

Flygvapnet är exempelvis utrustat med Fällkniven F1 och det är inte enbart tänkt för fiskrens och småvilt.

EKA W12 kan du nog vare sig rensa fisk eller flå med p.g.a. dess tokiga slipning. Men en vettig slipning på en skogslivskniv/överlevnadskniv kan nog klara det hyfsat om än ej helt optimalt. För samtidigt ska ju kniven klara av att hjälpa dig med att kunna grilla fångsten.

Kolstål/rostfritt-frågan är kanske den svagaste punkten i definitionen. Möjligen är valet av stål likgiltigt.

 

[Hattmakaren]

I denna databas finns länkar till knivtillverkare - industriella och privata - i en stor del av världen. Databasen är troligen mycket ofullständig, men likväl är det intressant att se mångfalden relativt samlad.

 

[Ayrin]

Men en vettig slipning på en skogslivskniv/överlevnadskniv kan nog klara det hyfsat om än ej helt optimalt. För samtidigt ska ju kniven klara av att hjälpa dig med att kunna grilla fångsten.

Nej, inte optimalt, men så är det ju med den kompromiss en skogskniv är. En kniv som kan allt är inte bäst på något.

Vad gäller "hjälpa dig att grilla fångsten" så har jag grillat mången en fisk utan att ha något behov av att använda kniven (utom för att få en grillpinne då). De pinnar man använder till en sådan brasa är små nog att man bryter/stampar av dem, du behöver en kniv som i princip är en yxa innan det är lättare att få av dem med en tocken. Gamla torra grenar är dessutom *hårda*, så uppriktigt talat är det inte en särskilt bra idé att ge sig på dem med en yxa heller.

Hur som, pinnar plockas, för långa bryts eller stampas av, grövre än så eldar man hela genom att maka in dem i elden.

Jag fattar fortfarande inte det tänkta användningsområdet .

 

[Oblix]

Embretsen/Tuominen

Här kommer bild på mina favoriter då det handlar om vistelse i skog. En kniv från Embretsen och en från Pekka Tuominen. Den senare är naturligtvis suverän på allt täljande. Vad gäller Embretsen vet jag inte riktigt varför jag gillar den så mycket. Ligger väl i handen. Bladformen är mycket ursprunglig. Full tang som lättats med hål. Skulle föredragit tapterad tang. Men om jag är rätt underrättat har Embretsen bara gjort två knivar av modellen i det utförandet – en behöll han och den andra ägs av kronprinsessan.

 

[Nirrebosse]

Oblix. Väldigt fina knivar.
Hattmakaren. Jag är helt säker på att EKA 12 an funkar på vilt såsom tjäder eller älg. Man skär då mer rakt i eggens riktning så vinkeln mellan sekundär och primär egg blir mindre störande. Kniven behöver inte vara jättevass heller. Hänger den kvar mot nageln är det tillräckligt. Troligen inte kanonkänsla vid fiskrensning men å andra sidan troligen helt funkis även för det ändamålet. För djäkligt kraftig primäregg/brynegg är sämst i trä men trist känsla till det mesta.

Bosse

 

[Hattmakaren]

Här är min samling med knivar och andra besläktade redskap för skogslivet.

Från vänster: Wetterlings lilla yxa nr 104, Opinel fällkniv nr 7 (ny), Opinel vikbar grensåg nr 18 (ny), handgjord kniv nr 1 kolstål, handjord kniv nr 2 (med Helle-blad i kolstål) och - slutligen - TBS "Boar" med masurbjörk-handtag, samt "Nordic dangler"-fodral och tillhörande tändstål med grepp i samma träslag som kniven. Faktum är att jag frångick min definition i inledningen och satsade på TBS rostfria alternativ.

Jag måste säga att TBS "Boar" överträffade mina förväntningar. Här kan vi verkligen tala om kvalitet och hantverkskänsla i utförandet. En perfekt skandinavisk slipning. Även fodralet andas kvalitet och omsorg.

Vad behöver man denna kniv till? Ja, tillbaka till diskussionen: det är inte en yxa, men väl en kniv för alla tänkbara eventualiteter.

Vidare kan det tilläggas att Opinels redskap är en trevlig bekantskap. Ikonisk design, enkel på gränsen till genialisk konstruktion, tillverkad i Frankrike. Tydligen har Opinel inte funnits i Sverige före 2013, i vart fall inte med egen generalagent.

 

[Nirrebosse]

Brusletto norgekniv. Ca 10 cm blad. Lite bredare sticktånge limmad ej genomgående. Vikt på kniven 75 g slira 35 kram till. Sliran har plast inlägg. Kniven har skandinavisk slipning Med bara en gnutta brynegg. Bladgodsets tjocklek drygt 2.5 mm. Inte flack utan mer brant slipegg. kniven har skaft av björk med mässingsholk och antydan till fingerskydd. En stabil och stark samtidigt lätt och smidig bushcraftkniv. har använts att göra eld utomhus i höst och användes senast i tisdags på ett smaldjur.

Bosse

 

[Nirrebosse]

Liran har du förresten något konstruktionsfel som gör att kniven inte riktigt sitter bra. Därav den där gummisnodden runt skaftet. Kniven är en jubileums modell av en vanlig modell från 1996. En kniventusiast som jag är ju inte riktigt att lita på eftersom jag använder så många olika knivar och dessutom är lite rädd om dem. det blir ju liksom inget riktigt slitage. Däremot köpte min kusin en likadan samtidigt. Han är ingen gogosse med knivar. skulle gissa att han snittar på 10 till 15 älgar om år. Sliret är tejpat och bladet slitet. Han bonkar och slår upp bröstbenet på rådjur och är i allmänhet på ett sätt en mardrömsanvändare men på ett annat sätt en skicklig kniv användare. samma modell håller för honom

 

[Hattmakaren]

TBS "Boar" väger 262 gram - ett kvarts kilo... 442 gram inklusive det rejäla fodralet och eldstålet. En praktfull kniv som sitter som gjuten i handen. Bladet är 5 mm.

Jag kände på Karesuandoknivens överlevnadskniv i butik - det kan tyvärr inte sägas att den gav samma kvalitetskänsla med dålig passning mellan renhorn och trä. Även fodralet var enklare. Här upplever jag att mina gamla handgjorda knivar med instickstånge spelar i en högre division.

Minnet av EKA W12 kopplar jag till en upplevelse av maskinell massproduktion. Ser man på deras äldre modeller förefaller EKA numera ha förlorat sin själ. Ingen av deras nuvarande knivar erbjuds med handtag i masurbjörk.