Ja, om du kan läsa kartor.
...tror tyvärr inte alls att de flesta är vana vid kartor av det slag som vi talar om här...tvärtom eftersom vi inte längre får lära oss använda terrängkartor, vare sig orienteringskartan eller 50000-delen. Lär finnas personer här på forumet som utbildar/utbildat stora massor i terränglådan och som säkert kan svara mer detaljerat än undertecknad, som har en begränsad erfarenhet av just det.
Traditionell orientering är i princip helt en fråga om kartläsning. Kompassen brukas sällan och när den så görs är det inte svårare än vad reklamen säger, "Silva 1-2-3"
. På fjället i höstas togs ex vis kompassen fram en ggn och användes för en etapp på ca timmen...kartorna studeras dock flitigt och därför vet vi var vi är...visst kan undertecknad göra samma sak med en GPS, fast då är kartan betydligt sämre (läs mindre) och prylen tyngre samt i behov av extra batterier. Dessutom finns som alltid haveririsken med elektroniska prylar. Ju oftare de är på, desto närmare MTTF
.
...GPS stora förtjänst är nattnavigering och white out-navigering, där man får en bekvämare resa med färre moment. Om man behärskar kartläsningen alltså
...
//J
Frågan om man kan läsa kartor är lite intressant.
Jag är hyfsat van att läsa sjökort, innebär det att jag kan läsa en karta som används för orientering?
Kan en som är van orienterare med automatik läsa ett sjökort?
Du undrade var jag läst att batterier tar slut i GPS:er. Bla i denna tråd. Du påtalar själv att GPS:en är i behov av extra batterier, vilket faktiskt är en självklarhet. Det behöver ju en pannlampa också.
Vill man använda en pannlampa så får man väl se till att man har tillräckligt med batterier till den. Men det är en ickefråga. Att en ficklampa kan gå sönder är också en ickefråga.
Men när det gäller GPS:en så påtalas det alltid att de kan gå sönder. Det blir lite skevt eftersom en robust handhållen GPS är ganska tålig. Att däremot förlita sig på en icke ruggad smartfån till nånting utomhus, ställer jag mig helt frågande till.
I en annan diskussion om navigering i båt konstaterade jag (lite samma sak som du gör ovan) att kompass använde jag väldigt sällan. Jag läste sjökort och höll rätt på öar, uddar, sjömärken, enslinjer, farleder och hinder (grund, stenar, luftkablar osv). Kompass är lite mer för utomskärs och helt utan landkänning. Med vissa undantag.
I kajaken sitter man ganska lågt och gillar man ytterskärgården så blir det lite white-out redan på dagtid och utan dimma/mörker. Det man ser är horisont med lite upphöjningar i. Ser rätt lika ut åt alla håll ibland. GPS:en passar mycket bra ihop med kajaknavigering även om det naturligtvis även går bra med karta/kompass.
GPS:en har en hel del finesser som inte karta/kompass ger. Ska man få ut all nytta med en GPS så är det precis som med annan navigering, man får sätta av lite tid till inlärning och övning.
Ett argument mot GPS (som jag köper) är att det är för lätt att fatta förtroende för den. Det är för lätt att komma igång utan att grundligt lära sig hur GPS:en fungerar och hur den uppför sig.
Det blir trist att inse att man inte begriper sig på vad den visar om man redan är på tur och behöver veta var man är och vart man ska.
Ni som har med en GPS, men i princip aldrig tar fram den, kan ni verkligen använda den när det behövs?
Ni som har med karta/kompass, men i princip alltid använder GPS, kan ni (här ingår jag i denna grupp) verkligen använda karta/kompass när det verkligen behövs?
thomas