Behövs karta och kompass längre?

[joru]

Jag tycker det är humor när folk säger att GPS på land är jättekrångligt och sedan i samma andetag säger att de alltid har med sig GPSen ut på sjöss. Det finns bara (än så länge) ett GPS-system och det är exakta samma vare sig du har land eller vatten under fötterna.

Jag körde en del orientering när jag var ung och blev sedan utbildad grundligt inom militären på karta då jag låg på O-plats och ledde in artilleri eller skickade spaningsrapporter. Satt många timmar i simulator och många timmar i terrängen och fick till och med en stjärna på kragen.

Jag använder på mina resor nuförtiden vanlig karta mest på dagen och för att planera etapperna. Kompassen är fortfarande med men mest för spegelns skull, det är extremt sällsynt att jag använder den för kompassfunktionens skull. Följer jag en stig eller led som man oftast gör är det sällan jag blir så förvirrad att jag glömmer vilket håll jag gick.

När mörkret faller eller sikten på annat sätt försämras kommer GPSen alltid fram. Den är oslagbar när det gäller att förflytta sig i mörker och sedan jag även skaffade karta till min GPS (det hade jag inte de första 3-4 åren) så har jag kunna förlänga mina dagar avsevärt.

Det är självklart ingen skillnad i funktion, har själv skärgårdsnavigerat med både kompass och GPS, och använder gärna GPS till sjöss, inte minst pga tillgången på ström .

...eftersom landmassan är mer varierad räcker karta till 99% av den dagliga navigationen i skogen när stigar följs. På fri fot använder undertecknad gärna kompass som stöd. GPS finns i inventarielistan som ett hjälpmedel i vissa fall som white out etc. På sommarfjället är den aldrig med, behövs inte. Då är ju även kompassen i stort sett överflödig, bärs normalt nerpackad.

...kan man inte navigera, så är steg 1 att lära grunderna... inte minst om brukaren ska få ut ngt av den fina nya prylen. Om man kan navigera och väljer bort karta och kompass så gör man ett val. Valfrihet är bra. Brukaren gör egen riskbedömning.

Saknas baskunskaperna och MTF är till ända så har man inget...val...

//J

 

[niking]

Jag använder definitivt kart-GPS på land. Sedan har jag oftast med en papperskarta för överblickens skull. Kompass använder jag mig aldrig av nu för tiden. Och som någon tidigare skrev, så är reservbatteriet en utmärkt försäkring.
/Niklas

 

[Hoztic]

Jag vågar påstå att den som inte kan navigera med karta och (analog) kompass klarar inte av att navigera med GPS heller. Kan du inte tolka en papperskarta kan du heller inte tolka kartan på en skärm.

GPS:en är jättebra på att tala om var du befinner dig, men den talar inte om hur du ska gå...

Poängen med GPS-navigering är ju att du kan sätta ett mål som du ska navigera till, sen berättar den åt vilket håll du ska gå, avstånd mm. Kartan behöver du ju egentligen inte titta på. När jag flög så använde jag aldrig kartan i GPS'en, den visade bara hur många grader fel jag låg mot målet jag skulle till, det funkade utmärkt.

 

[TROY GARNER]

Om man inte flyger kan man inte köra på detta vis...

Då kan man följa pekaren och studera kartan och se hur man smidigast kan ta sig fram

 

[Bulingen]

Undertecknad äger två GPS:er. Den ena är för marint bruk, den andra är en handhållen för at ha i tex skogen. När dessa fungerar är de suveräna hjälpmedel. Tyvärr så krånglar båda två just nu och är i princip värdelösa! Det är i princip livsfarligt att bara förlita sig på GPS:erna.
Även om GPS:erna skulle råka fungera, kommer alltid kartan och kompassen att hänga med mig!

Lars Östlin

 

[seobserver]

Blev Kompass och kartuppfödd, först med GS sen grönsaksbladet. GPS fick jag i ett fordonsbaserat system där det var glest mellan vägarna men oftast körbart ändå. Då övade vi oss med klocka, käpp och sextant.
Kan man inte grunderna och är beroende av tekniken kan man ge sig den på att Murphy väntar runt hörnet. Lång sladd till batterieliminatorn är dock en säker metod att hitta tillbaka till stickuttaget om ingen under tiden gått till skroten med din koppartråd.
Att ge sig ut och leta på att det elektroniska snöret kan leda en tillbaka låter fint men jag har sett det fallera.
Så vad brukar då jag kompassen till? Jo rakspegel är en grej. Mossan och myrstackarna brukar oftast räcka för att orientera kartan rätt och står man inte mitt inne i en tät granplantering kan man läsa var man är, sålänge som dimman eller mörkret inte kommer. Såhärårs är det mest av de senare sorterna.
I främmandse terräng brukar en liten knappnålskompass räcka länge. En speciell orienteringsutmaning var ju att försöka hitta efter en Polsk förvillningsstadskarata. Riktigt roande.

 

[guhj]

Argumenten mot GPS på land är ju att de kan sluta fungera och kräver strömkälla. Mig veterligen så gäller exakta samma saker för GPS i båt och därför är den exakt lika farlig att använda som GPS på land... det vill säga inte alls enligt min ståndpunkt.

Skillnaden är att i båten är det lätt att ha ordinarie batteri som driver GPSen en vecka, reservbatteri med lika mycket kräm, vindsnurra och generator med tillhörande 100 liter diesel.

Hur många personer som kör båt, seglar eller paddlar vet hur man navigerar utifrån stjärnorna? Och om inte, varför har ni gett upp denna kunskap och istället börjat förlita er på modern mer teknologisk kunskap?

Det är nog ganska få. Men så är det ju också inte många fritidsbåtägare som ger sig ut på långa sträckor på öppet hav. De som gör det brukar ju ha dubbel uppsättning GPS ombord.

Betydligt mer relevant för en vanlig fritidsbåtare är att kunna läsa sjökort, kolla kompassen och titta på öarna runt om sig, och det tror jag att de flesta klarar, om än med visst besvär.

Så visst, tekniken har blivit mer accepterad till sjöss än till fots. Det beror säkert delvis på ett allmänt motstånd mot "teknik i vår fina natur", men också på att man i en båt lätt kan få med sig tillräckligt med reservgrejer.

 

[Kal-P-Dal]

En kart-GPS är ju en "karta och kompass". Bara en lite modernare variant.

Som någon/några sa "kan man inte navigera med karta och kompass, kan man inte navigera med GPS".
Det kan väl vara sant. Då gäller väl det omvända också.

Vad gäller batterier börjar det nästan bli lite löjligt. Batterier verkar alltid ta slut i GPS:er enligt vad man kan läsa sig till här på utsidans forum. Har ni samma problem med ficklampor och pannlampor? Eller har ni fotogenlyktor? Det är väl inga problem att ta med reservbatterier.
För övrigt får man ut 40 timmars drifttid med avstängd skärmbelysning ur 2 AA lithium och en Etrex HCx.

Javisst kan en GPS gå sönder. Om den är VÄLDIGT viktig för att man ska kunna ta sig dit man vill får man väl en backup-GPS. Eller en karta och kompass som backup.
Det är väl helt klart, att använder man vanlig kontors-smartfån som GPS, så tar batteriet slut väldigt fort och regnar det är det godnatt och ajöss med den GPS:en. Men det är ju ren dumhet och sådana personer straffas alltid av någon gud eller mr Murphy.

thomas
(har karta o kompass men navigerar med GPS och Bluechart i kajaken)

 

[pby]

Jag vågar påstå att den som inte kan navigera med karta och (analog) kompass klarar inte av att navigera med GPS heller. Kan du inte tolka en papperskarta kan du heller inte tolka kartan på en skärm.

Jag vill nog hävda att en GPS är enklare att använda än traditionell karta och kompass. De flesta är nog någorlunda vana vid att använda en karta; kartor förekommer rikligt i vår vardag. Färre är troligen bekväma med en kompas. En GPS med karta har flera fördelar:

1. Den pekar ut var du är. Kanske det svåraste momentet vid traditionell orientering.
2. Den kan vrida kartnord mot verklig nord. Inte så svårt för den som är van, men lite bökigt för den som är ovan.
3. Den ritar ut hur du går. Går du fel, ser du det direkt, och kan göra ett nytt försök i annan riktning. I terräng där det är svårt att gå rakt mot målet, är det mycket lättare att se att man går åt rätt håll.
4. Med en ”way-point” vid målet, kan den ge avstånd, riktning och ungefärlig ankomsttid dit.

 

[joru]

En kart-GPS är ju en "karta och kompass". Bara en lite modernare variant.

Som någon/några sa "kan man inte navigera med karta och kompass, kan man inte navigera med GPS".
Det kan väl vara sant. Då gäller väl det omvända också.

Vad gäller batterier börjar det nästan bli lite löjligt. Batterier verkar alltid ta slut i GPS:er enligt vad man kan läsa sig till här på utsidans forum. Har ni samma problem med ficklampor och pannlampor? Eller har ni fotogenlyktor? Det är väl inga problem att ta med reservbatterier.
För övrigt får man ut 40 timmars drifttid med avstängd skärmbelysning ur 2 AA lithium och en Etrex HCx.

Javisst kan en GPS gå sönder. Om den är VÄLDIGT viktig för att man ska kunna ta sig dit man vill får man väl en backup-GPS. Eller en karta och kompass som backup.
Det är väl helt klart, att använder man vanlig kontors-smartfån som GPS, så tar batteriet slut väldigt fort och regnar det är det godnatt och ajöss med den GPS:en. Men det är ju ren dumhet och sådana personer straffas alltid av någon gud eller mr Murphy.

thomas
(har karta o kompass men navigerar med GPS och Bluechart i kajaken)

Känner inte riktigt igen att batterier alltid tar slut i GPS, var har du läst det..? Och vilka menar du skulle ha problem med pannlampor ?

...diskussionen verkar mest handla om det behövs klassiska kunskaper i navigation fortfarande. Själv GPS-erfaren så har jag ifrågasatt om man har så stor nytta av GPS-karta...om man inte kan läsa en karta. Tror inte heller att man lär sig analog navigation med GPS, exakt hur ska det gå till..? Undertecknad har själv GPS och har stor glädje av den ibland, den har dock knappast lärt mig något om kartläsning...

Men som sagts tidigare, var och en gör sin bedömning. Vill man knata ut i naturen utan att behärska grunderna, så väl bekomme .

Vet man hur man gör utan fina prylen, så har man ju i vart fall gjort ett medvetet val...

//J

 

[thureb]

Många

bra inlägg i den här tråden. En funktion som GPSen har som är svår att åstadkomma med konventionell orientering är reverse track när man t ex hamnar i dimma och översnöade spår i fjällterräng t ex vid toppbestigning.

Thure

 

[joru]

Jag vill nog hävda att en GPS är enklare att använda än traditionell karta och kompass. De flesta är nog någorlunda vana vid att använda en karta; kartor förekommer rikligt i vår vardag. Färre är troligen bekväma med en kompas. En GPS med karta har flera fördelar:

1. Den pekar ut var du är. Kanske det svåraste momentet vid traditionell orientering.
2. Den kan vrida kartnord mot verklig nord. Inte så svårt för den som är van, men lite bökigt för den som är ovan.
3. Den ritar ut hur du går. Går du fel, ser du det direkt, och kan göra ett nytt försök i annan riktning. I terräng där det är svårt att gå rakt mot målet, är det mycket lättare att se att man går åt rätt håll.
4. Med en ”way-point” vid målet, kan den ge avstånd, riktning och ungefärlig ankomsttid dit.

Ja, om du kan läsa kartor.

...tror tyvärr inte alls att de flesta är vana vid kartor av det slag som vi talar om här...tvärtom eftersom vi inte längre får lära oss använda terrängkartor, vare sig orienteringskartan eller 50000-delen. Lär finnas personer här på forumet som utbildar/utbildat stora massor i terränglådan och som säkert kan svara mer detaljerat än undertecknad, som har en begränsad erfarenhet av just det.

Traditionell orientering är i princip helt en fråga om kartläsning. Kompassen brukas sällan och när den så görs är det inte svårare än vad reklamen säger, "Silva 1-2-3" . På fjället i höstas togs ex vis kompassen fram en ggn och användes för en etapp på ca timmen...kartorna studeras dock flitigt och därför vet vi var vi är...visst kan undertecknad göra samma sak med en GPS, fast då är kartan betydligt sämre (läs mindre) och prylen tyngre samt i behov av extra batterier. Dessutom finns som alltid haveririsken med elektroniska prylar. Ju oftare de är på, desto närmare MTTF .

...GPS stora förtjänst är nattnavigering och white out-navigering, där man får en bekvämare resa med färre moment. Om man behärskar kartläsningen alltså ...

//J