Barnkniv

[madoc]

Tekniken är det viktiga - inte parerpinnen...

Hej!

Mina båda nu tonåringar började tälja redan i mycket unga år, i slöjd och friluftssyfte. Djerfs barnknivar är utomordentliga att börja med. De har en liten knagg så att pekfingret känner att skaftet tar slut och det vassa börjar, mer behövs inte och parerpinnar är en styggelse tycker jag. Alla skärskador jag sett hade uppstått vare sig med eller utan. På barnknivarna är spetsen nedfilad och lite trubbig, vilket är bra - småpill resulterar för nybörjare ibland i att man håller emot med andra handen på "baksidan" och sticker sig.

Tekniken är viktigare. "Reglerna" hemma har varit enkla. Lung och ro, och sitta ned. Se´n underlättar det oerhört om man lär barnen handgreppen för sax-täljning, tum/konservöppnargrepp osv så att de får mer kontroll.

Som alternativ till Djerfkniven som är lite dyr (250-300, men underbar) kan kan köpa Moras slöjdkniv och antingen tälja ner skaftet eller skafta om och då även göra bladspetsen lite trubbig för de minsta. Eller beställa bara blad (35. Alla tre varianter finns hos slöjddetaljer (http://www.slojd-detaljer.com - gå in under hobby knivslöjd för bara blad).

Jag måste också slå ett slag för Sätergläntan när vi nu diskuterar täljning. Deras sommarkurser är fantastiska, liksom miljön. Ibland går barn och vuxenkurser parallellt, vilket är toppen (saterglantan.se)

Stay sharp!

 

[4623]

Stavfel, ja!

Djerfs knivar finns på www.djarv.se. Det där var visst lika krångligt för mig som att försöka hålla reda på mina lösenord på olika nätsidor! Beklagar att Du/Ni fått extra besvär. Dock är knivarna just som någon skrev underbara! Anna

 

[durb]

När det gäller kniven, varför inte kontakta en lokal knivtillverkare, de gör ofta knivar med korta blad och kan göra handtaget så det passar barnet bättre. Är inte så dyrt som alla tror och ger barnen en följeslagare många år framöver.

Håller helt klart med, eller varför inte då testa att göra den själv.
Det finns knivblad som är väldigt funktionsdugliga och billiga och sedan så får man ju nöjet att
ge något som kanske (om den inte tappas bort) kommer att hänga med ett bra tag framöver.
Finns utmärkta instuktioner för hur man gör en kniv på nätet bara man letar lite och om inte annat
så kan ju en tripp till närmsta bibliotek ge något.

 

[Peaceful]

Grabben fick en vanlig scoutkniv, modell liten. Jag rundade av spetsen med vinkelslipen (att skära sig känns mindre farligt än att spetsa sig).

Reglerna som gäller är att hålla kniven som pappa lärt ut, sitta när den används, alltid i slidan när man går omkring, aldrig sitta för nära någon när kniven används. Och jag har gjort klart för honom att om han inte kan sköta knivenhanterandet så är han nog för liten för att använda kniv. Än så länge går det bra. Han växer med ansvaret och lär sig mer än att bara tälja.

Dessutom är det ett bra sätt att locka med honom ut och att när vi är ute kunna få honom att sitta still en liten stund.

Dock är det ju lätt att inse att kniven inte kommer vara med till vuxen ålder. Tappas den inte bort kommer den bli förstörd när han måste få empiriska bevis för vad som händer när man täljer på stenar och hur dåligt det är att bända stenblock med knivblad.....
Så en enkel, billig sak är inte så dumt i det här fallet.

 

[stormberg]

Kolla på Herbertz Kindermesser, en tysk kniv. Rundad, oslipad topp. Fräck design. Parerskydd. När barnet blir lite större kan man ju slipa hela kniven. Eller pappa kan slipa den och ha till jaktkniv. Storlek, m.m. är ganska lämplig för det...

 

[Strykarräven]

Kolla på Herbertz Kindermesser, en tysk kniv. Rundad, oslipad topp. Fräck design. Parerskydd. När barnet blir lite större kan man ju slipa hela kniven. Eller pappa kan slipa den och ha till jaktkniv. Storlek, m.m. är ganska lämplig för det...

Det är sant, spetsen använde jag aldrig som barn. Enda gången var när jag, tvärtemot förmaningar från föräldrarna, skulle borra i ett trästycke. Vad tror ni hände? Så, jag lärde mig den hårda (vassa?) vägen att man inte ska borra med knivspetsen i trä.

 

[sosa]

handlar om vad kniven är till.
Jag tycker att skydd så att man inte slinter och vass så man inte slinter.
Jag gav sonen första kniven i 3års present, mindre kockkniv ( BARA ATT ANVÄNDA I VUXENS NÄRVARO)
Funkade för oss, han kan hantera kniv nu och vet vad som händer, inte ofta som man får permanenta men

 

[Jeobald]

Intressant, men bitvis kanske litet stockig diskussion...

Jag fick min första kniv som riktigt liten, 3-4-årsåldern någonstans. En liten morakniv av den "riktiga" sorten (rödmålat skaft, ingen parerstång) Visst har jag skurit mig, men aldrig någonsin har jag haft nytta av ett parerskydd. Som aktiv ung i friluftsfrämjandet för många år sedan var man ju tvungen att ha parerskydd på kniven så en slik tingest införskaffades; den är dock modifierad i efterhand då jag aldrig var överens med parerskydden - de är ju i vägen vid vissa grepp och inte gör de kniven vackrare heller (i det avseendet finns undantag, vissa knivar behöver parerskydd för att se bra ut), även om det är av mindre betydelse. Om man redan från tidigt får sig itutat att man inte använder en kniv för att sticka med följt av en bra förklaring varför så kommer man förhoppningsvis ej heller att bete sig dumt. Jag betvivlar starkt att jag skulle ha varit förnuftigare än andra barn, men gångerna jag betett mig dumt med kniv är lätträknade.

Vänligen
Björn
-min första kniv är för övrigt fortfarande kvar i min ägo, om än med ny slida, den gamla platsen orkade inte längre

 

[-Patric-]

jag förstår inte heller finessen med parerskydd, man hör ju på namnet att det är till för att parera när man slåss med kniven och det ska man inte göra.. lär man sig från början att hantera kniven på ett klokt sätt så skadar man sig inte, ett parerskydd kompenserar inte för bristande teknik/övning..

 

[William vilde]

Står i begrepp att köpa en egen kniv till dottern. Håller med om att parerskyddet känns lite onödigt. Minns när jag var liten scout och hade blåsor på handen för den skavde mot parerskyddet. Jag tror det är bättre att satsa på ett bra grepp i någon form av gummi(eller vad det nu består av). Vass kniv och bra grepp känns som en bra kombination.

 

[vuosko]

Står i begrepp att köpa en egen kniv till dottern. Håller med om att parerskyddet känns lite onödigt. Minns när jag var liten scout och hade blåsor på handen för den skavde mot parerskyddet. Jag tror det är bättre att satsa på ett bra grepp i någon form av gummi(eller vad det nu består av). Vass kniv och bra grepp känns som en bra kombination.

Låter som att en Mora Clipper skulle passa.
Ganska billig och lätt att skärpa. Dessutom gillar jag skaftet. Om man sen ska ha kolstål eller rostfritt kan säkert någon expert upplysa dig om. Beror lite på hur slarvig dottern är

 

[myra_nisse]

jag förstår inte heller finessen med parerskydd, man hör ju på namnet att det är till för att parera när man slåss med kniven och det ska man inte göra.. lär man sig från början att hantera kniven på ett klokt sätt så skadar man sig inte, ett parerskydd kompenserar inte för bristande teknik/övning..

bland det klokaste jag hört...stämmer till 100%