balans - hopplöst fall?

[camoscio]

Peter, jag skall återkomma på ditt tidigare inlägg, men reagerar först kort på länken ovan. IMHO verkar det helt jävla huvudlöst att tjata om balans med slutna ögon. I så motto är sjukgymnasten i texten i allra högsta grad Clown. Bara för att det är mätbart, bara för att det råkar vara vedertaget behöver det inte vara relevant. Inte relevant för dig i alla fall.

Jag tycker att det är uppenbart att din sjukgymnast under sex (?) års tid inte lyckats separera analysarbetet (hur mår patienten) med utvecklingsarbetet (hur får vi patienten att blir starkare och bättre på ett motiverande sätt).

För övrigt - så kan jag inte se en enda förklaring till kriteriet slutna ögon för analys (och utveckling). Det är fortfarande otroligt svårt för mig att förstå varför det skulle vara lämpligt då livet genomförs med slutna ögon.

I tillägg, kanske alltför rakt (tolka inte det som elkat) om ett simpelt balanstest får dig att känna dig "dum och värdelös" så får du väl ändå ta och andas ut en smula... Skratta lite åt dig själv. Det gör nästan jag... Peter, du imponerar stort med dina vandringar, med din kämpa glöd trots krämpor. Du är ju fan en hjälte i mina ögon. Hur tusan kan du låta dig sänkas av ett balanstest?

Först om sjukgymnaster. Jag har varit hos tre olika för knäbesvär. Först vårdcentralen, sen privat, för second opinion, sen hos ännu en privat när inte hon kunde.

När det gälld rehab förra året var det en fjärde, en som hjälpt mig med min rygg för tio år sen.
Jag sa till på sjukhuset vem jag ville ha.
Det var mycket som skulle fixas - belasta bäckenet och gå bättre
(läkningen tog 3-4 månader, anses normalt ta 6)
träna upp rumpmuskeln (lyckades), återfå böjligheten i armbågen (lyckades), återfå sträckningen (lyckades ej helt), återfå böjligheten i handleden (lyckades ej helt). De var ett så digert program att balansen lite grann kom bort. Jag gjorde tandborstandet pliktskyldigt, men gick över till balansbräda när det inte gjorde ont.
Olyckan var den 12 februari och när jag uppnått målet med rumpmuskeln i mitten av maj
var jag så trött på allt rehabandet flera timmar om dan att jag tvärt la av med alla skaderelaterade övningar, utom den för benen. Den har jag vidareutvecklat.

Ja, om tanten ifråga är en clown så är t ex sjukgymnastutbildningen vid Lule Tekniska Universitet.
en cirkus. När jag googlade vidare i desperat jakt på meningsfulla övningar hittade jag en C-uppsats som jämförde olika test (inte övningar).
Det första och kanske enklaste var Unilateral Stance. Gissa vad det gick ut på.
Man står på ett ben, lyfter det andra så låret är parallellt med golvet. Händerna ska vara vid höfterna.
Man ska stå i 10 sekunder. Att lösgöra en hand, sänka benet, flytta stödfoten, etc. räknades som fall.
Så mätte man svajet. Fall gilldes som totalt svaj på 120 grader. Övningen gjordes med slutna och öppna ögon.
Det första har jag prövat, och som väntat registrerade jag fall i varje försök. Enl. undersökningen hade
övningen med slutna ögon mycket högre reliabilitet än den med öppna.

Att testet inte liknar min vardag inser jag, men vilka test gör det? Att det inte duger som övning är däremot uppenbart, det måste , som Mezzner säger, gå att finna ett mellanläge. Att stå och balansera på
en bräda rakt upp och ned tycks engagera låren. Att göra nigövningar, eller rita alfabetet på golvet, engagerar fotlederna som naturligtvis är dåliga. Att rita med foten på balansbräda är svårt, en del föreslår åttor, som relativt lätta. Nå, jag hoppas träffa en sjukgymnast som förstår. Känns övningarna meningsfulla och beprövade kan jag bli väldigt beslutsam som när jag var sjuk förra året.

Apropå google har jag tagit reda på vad det där "timed up and go" är för något. Det beskrivs som ett sätt att testa åldringars rörlighet och fallbenägenhet och används alltså i åldringsvården.

 

[srpp]

Enl. undersökningen hade övningen med slutna ögon mycket högre reliabilitet än den med öppna.

Vem bryr sig egentligen om reliabiltet innan validiteten (för dig!) är ordentligt diskuterad och klargjord? Vi kan väldigt reliabelt mäta antal storkar i min by, men det är knappast validerat att detta har med byns barnafödanande att göra....

(Och vad avser vetenskaplig sjukgymnastik, så är den väl knappast lika intressant som den patientfokuserade: Vad hjälper dig bäst att uthålligt och välmotiverat utveckla förmågor som du tänker använda? Med öppna ögon förmodar jag.)

Nå, jag skall låta dig vara nu Peter, hoppas inte jag bråkat för mycket... Lycka till med hälsoarbetet. Må du kunna vandra långt o lätt många många år till! Jag har en stark känsla av att du förtjänat det.

fotnot: min fetstilning i citatet

 

[thureb]

Ischias?

Frågan är varför du har problem med övningarna och framförallt testerna Peter.

För min egen del har jag sedan ett par år ett diskbråck som drabbat känsel och mototik i framförallt höger fot.

Detta ger lite sämre styrsel av höger fot och jag står lite sämre dvs med större svaj på den foten och det märks ju mer om jag blundar men varför ska jag blunda? Det blir mera svag när jag blundar vilket kanske skulle träna upp ligament och proprioception= ledlägesuppfattning bättre än om jag gjorde motsvarande övning seende.

Eftersom du tydligen har ryggbesvär kanske du har ischiasliknande besvär som förklarar dina "balans" problem.

I så fall är det ryggen och bålstabiliteten du skall träna i första hand,
och inte som jag ser det balansen i benen som är sekundärt till ryggproblemen.

Lycka till

Thure

 

[camoscio]

Frågan är varför du har problem med övningarna och framförallt testerna Peter.

För min egen del har jag sedan ett par år ett diskbråck som drabbat känsel och mototik i framförallt höger fot.

Detta ger lite sämre styrsel av höger fot och jag står lite sämre dvs med större svaj på den foten och det märks ju mer om jag blundar men varför ska jag blunda? Det blir mera svag när jag blundar vilket kanske skulle träna upp ligament och proprioception= ledlägesuppfattning bättre än om jag gjorde motsvarande övning seende.

Eftersom du tydligen har ryggbesvär kanske du har ischiasliknande besvär som förklarar dina "balans" problem.

I så fall är det ryggen och bålstabiliteten du skall träna i första hand,
och inte som jag ser det balansen i benen som är sekundärt till ryggproblemen.

Lycka till

Thure

Tack. Ryggen har jag övat i tio år sen jag drabbades av en buktande disk. Ischiasattackerna kändes som kroppen höll på att gå av. Det är McKenzieövningar i fem moment, jag har gjort dem praktiskt taget varenda dag (på resor blir det ofta ett kortat program)
och de har hållit ischiasen borta utom korta perioder. Ett av momenten, fågelhunden, gör jag med vikter.

Bålen; nån postade här en länk med 25 förslag till övningar och några gör jag, däribland bukövningar i tre moment, ett program jag hållit på med väldigt länge. Jag vill helst inte göra statiska övningar; jag prövade just plankan och jag tröttnade efter två minuter och vet alltså inte hur länge jag kan.
Det är väl sidövningarna som jag inte gör och några muskler där som jag försummar.
Men det är i låren, mitt starkaste parti, och i fotlederna det känns när jag försöker öva balans.


Ett problem idag är att jag gör så många övningar att jag måste stryka om jag lägger till några.
Jag hoppas tala med en sjukgymnast imorgon.


En sak jag märkt, om man står med slutna ögon och rör vid ngt, ett bord, utan att stödja, så är det mycket lättare. Det kanske är ett sådant mellanstadium, som Mezzner tänker på, att gå vidare från.

 

[camoscio]

Vem bryr sig egentligen om reliabiltet innan validiteten (för dig!) är ordentligt diskuterad och klargjord? Vi kan väldigt reliabelt mäta antal storkar i min by, men det är knappast validerat att detta har med byns barnafödanande att göra....

(Och vad avser vetenskaplig sjukgymnastik, så är den väl knappast lika intressant som den patientfokuserade: Vad hjälper dig bäst att uthålligt och välmotiverat utveckla förmågor som du tänker använda? Med öppna ögon förmodar jag.)

Nå, jag skall låta dig vara nu Peter, hoppas inte jag bråkat för mycket... Lycka till med hälsoarbetet. Må du kunna vandra långt o lätt många många år till! Jag har en stark känsla av att du förtjänat det.

fotnot: min fetstilning i citatet

Jag ska träffa en sjukgymnast på tisdag. Det ska bli intressant att ta del av de test hon använder och vilka slutsatser hon drar. Efter googling kan jag konstatera att det finns en uppsjö av test. En variant av stå på ett ben
(alltid med både öppna och slutna ögon)
är att placera ena foten framför den andra, lättare, men svårt nog. Kallas SLS, Single Leg Stance, i kontrast till OLS, One Leg Stance.

Nu tog ju livsnjutaren fasta på min höga ålder. Jag är 64 år och 10 månader (men Fitness Studio tillskriver mig en "bodyage" på 56.)

Det är nästan 65, vilket tycks vara en magisk åldersgräns, kanske för att det är en vanlig pensionsålder. Jag sa upp mig vid nära 62, så jag kanske ska räknas som åldring ändå. Men jag bor inte på ålderdomshem.

Hittar:

Psychometric comparisons of the timed up and go, one-leg stand, functional reach, and Tinetti balance measures in community-dwelling older people.

Lin MR, Hwang HF, Hu MH, Wu HD, Wang YW, Huang FC.
Institute of Injury Prevention and Control, College of Public Health and Nutrition, Taipei Medical University, Taipei, Taiwan, Republic of China. mrlin@tmu.edu.tw
OBJECTIVES: To compare the practicality, reliability, validity, and responsiveness of the timed up and go (TUG), one-leg stand (OLS), functional reach (FR), and Tinetti balance (TB) performance measures in people aged 65 and older. DESIGN: A prospective study. SETTING: Shin-Sher Township of Taichung County, west-central Taiwan. PARTICIPANTS: Twelve hundred community-dwelling older people. MEASUREMENTS: During an initial assessment at their residences, participants were interviewed for demographics, cognition, fall history, use of a walking aid, and activities of daily living (ADLs), in addition to completing the four balance tests. Falls were ascertained by telephone every 3 months for a 1-year follow-up; the four balance measures and ADLs were also reassessed at the end of the follow-up year. RESULTS: Of the four balance measures, the OLS had the lowest participation rate, and participation of people who were cognitively impaired had fallen in the previous year, used a walking aid, or suffered from an ADL disability was lower than for their counterparts. The time to complete the tests ranged from 58 seconds for OLS, to 160 seconds for the TB. All four balance measures exhibited excellent test-retest reliability and discriminant validity but poor responsiveness to fall status. The TB showed better discriminant, convergent, and predictive validities and responsiveness to ADL changes than the other three tests. CONCLUSION: According to psychometric properties, the most suitable performance measure for evaluating balance in community-dwelling older people was the TB, followed by the TUG.
PMID: 15271124 [PubMed - indexed for MEDLINE]

TUG går, om jag läst rätt, ut på att man ska resa sig från en stol, gå 3 meter bort och tillbaka och sätta sig. Detta klockas. Det är det adekvata testet för mig.

Här är formuläret för Tinetti (observera rubriken):

http://www.spokaneosteoporosis.com/assets/TinettiBalanceAssessment.pdf

Det är på den nivån jag hör hemma, tydligen. Som jämförelse övar jag varje dag att resa mig på ett ben från en 40 cm hög psoaskudde, vilket jag kan stressa med vikter eller genom att göra höfter fäst (det är svårare än vikter
ty även med vikter kan man svänga med armarna). Jag har kunnat resa mig från 30 cm, men det är inte nyttigt för knäna.
Övningen användes förra året för att träna tillbaka styrkan i ena rumpmuskeln efter min olycka.

Och, ja, då har jag svårt att hålla balansen, när jag långsamt sätter mig, om jag inte då lägger ena foten över den andra.

I avvaktan på besöket testar jag lite övningar så vi har nåt att prata om. Tar upp tandborstandet igen (3 minuter stående på en fot) eftersom det ger
noggrannare tandborstning.
Den stora utmaningen är att skruva korken från munsköljflaskan, hälla upp en dos, skölja, spotta och skruva på korken igen.

Att rita bokstäver med ena benet är rätt kul, men jag blir rätt trött i det ritande benet, p g a den ovana ställningen.
Fotleden i stödjebenet arbetar frenetiskt.

 

[camoscio]

Tug

Ja, här är ju en klar beskrivning av det på mig tillämpliga testet:

http://www.aan.com/practice/guideline/uploads/274.pdf

 

[camoscio]

hos sjukgymnasten

Före min senaste resa, med 15 dagars bitvis krävande vandring
i Pyreneerna, besökte jag en sjukgymnast som tidigare tittat på knäbesvär (2006). Hon kom inte dragandes med geriatriska
test och övningar utan var tvärtom mycket uppmuntrande. Hon konstaterade spontant att jag antagligen var frusterad av att ha så dålig balans och samtidigt så vältränade benmuskler bl a.
Hon kände också på mina fotleder och konstaterade att de var väldig sladdriga. Det har de förmodligen alltid varit eftersom jag i min grönaste ungdom t ex aldrig lyckades lära mig åka skridsko

Hennes angrepp var att gå till grunden. När jag balanserade på ett ben, med rakt knä, armarna slappt utmed sidorna, märkte hon att foten hela tiden rörde sig; speciellt vänster fot arbetade frenetiskt. Så det första steget är att på först fast, sedan mjukt, tillsist rörligt (balansplatta) underlag försöka träna in att stå och känna tyngden rakt genom benet, med nästintill orörlig fot.
Först sedan jag lärt mig hitta dessa lägen skulle det var idé att gå vidare.

Hittills har framstegen varit mycket små, trots rikliga möjligheter till övning vid mina olika läger
(jag tältade 10 nätter, bodde i fria stugor 3). Jag hittar inte läget; det är med yttersta möda jag klarar att stå så i säg 30 sekunder, och ofta sätter jag ned foten tidigare än så. Med andra ord har jag sämre balans med öppna ögon än alla jag prövat på har med slutna!
Detta bekräftas då jag sluter ögonen eftersom jag då nästan alltid tappar balansen omedelbart.
Endast någon enstaka gång, kanske en på 50, lyckas jag känna mig så stabil att jag klarar
4-5 sekunder.
Det var alltså t o m mycket värre än jag trodde.

Jag ger detta chansen en månad till eller så, sen kan jag med gott samvete ge upp
och hoppas att jag avlider direkt i min första fallolycka som äldre.

 

[MonicaKa]

Jag ger detta chansen en månad till eller så, sen kan jag med gott samvete ge upp
och hoppas att jag avlider direkt i min första fallolycka som äldre.

Så kan jag också tänka mig att sluta mina dagar, gärna om fallet sker på ett ställe med skön utsikt. Typ en vandring!

Nä, men kämpa på med det du kan och klarar väl, istället för att låsa dig vid det som funkar mindre väl. Önskar dig en trevlig vandringssommar/-höst!

 

[frarol]

Grattis, du har mött ngn som gjort en grundlig utredning och kommit med adekvata svar och övningar som du verkar acceptera. Ang kommentaren om "geriatriska" test och åldersfixering är jag inte på något sätt styrd till att vid viss ålder har man viss funktion. Jag är tämligen funktionell i mitt tänkande och där i ligger att hitta den "funktionella åldern" och hitta test som bäst motsvarar förmågan. Och ibland har man förmåga som en tjugoåring och ibland som en 70-åring. Har inget att göra med hur gammal man är...

Roland, fortfarande livsnjutande sjukgymnast

 

[camoscio]

Om en sjukgymnast (i vårdsvängen)
skulle säga till mig att geriatriska test som "sit to stand" (resa sig från en
stol så många gånger det går under, säg, 30 sekunder) eller "timed up and go"
(tidigare beskrivet) är det "adekvata"
för en aktiv, rörlig och vältränad 64-åring
skulle jag sluta att
vederbörande är inkompetent eller lat och oengagerad. Och givetvis byta.

Jag påminns alltför mycket om alla de läkare som gärna predikar förnöjsamhet
och avhållsamhet, när de inte har lust att hjälpa patienten.
Jag borde sluta med mina "maratonvandringar" ansåg en kirurg för 3 år sen, när jag sökte för knäbesvär. Vill du hålla dig frisk måste du dö!

Man behöver inte googla länge på TUG för att se vad det handlar om.
Ett rörlighetstest för åldringar på hem. 10 sekunder, så klarar man sig
utan gånghjälpmedel. Bortåt 14 sekunder så är man fallbenägen, men upp till 20 sekunder så klarar man sig med hjälpmedel. Adekvat test för en löpare och alpvandrare?

Å andra sidan urskiljer TUG inte vad fyra sjukgymnaster
oberoende av varandra, och på olika sätt, konstaterat, nämligen att jag
har balansproblem på ett ben. Detta väsentliga moment saknas ju helt!

Efter min trafikolycka den 12/2 2008 kl. 9.58 (de två första dagarna kunde jag inte gå alls)
hade det säkert varit ett användbart test - kanske jag
då hade slutat gå med krycka lite tidigare. Utomhus slutade jag först efter 7 veckor,
och sedan gick det brant uppåt.

En av läkarna (en utmärkt läkare för övrigt)
hade sagt: om tre månader kan du gå utan smärta. Sen återstår två månader för att få tillbaka styrkan i dina försvagade muskler. Räkna inte med vandringsresa förrän i augusti.

I början av maj gick jag från Åby i Östergötland till Katrineholm, 7-8 mil.
I början av juni kunde jag springa utan känningar, därmed ansåg jag skadan till fullo
läkt. Den 18 juni inledde jag min första etapp (av 14) i Alperna, 9-10 timmar, med en stigning
från 800 till 2600 meter i delvis smulig terräng, förbi snöhinder.

Min sjukgymnast hade angivit det målet från första början. Hon hade
kunnandet och insikten i mina livsvärden, och därför gick det.

Mina anspråk på rörlighet och balans stannar alltså än så länge inte vid att gå på toa utan hjälp.
Mina anspråk på sjukgymnaster bestäms av den här kvinnans insats.
Mitt intresse för förbättrad balans beror på att jag vill fortsätta mina aktiviteter
flera år till, men säkrare, och med minskad risk för förslitningsskador.
Den sjukgymnast jag anlitar nu är helt inne på den linjen. Det handlar
bl a om att stärka musklerna kring senfästena och knäleden.

Vad jag begär av ett test är alltså
att det anger mitt verkliga läge, att det kan användas till att sätta mål och och att det mäter framsteg. Följande är kanske ett sådant test:

http://www.spokaneosteoporosis.com/balance_test.html

Jag klarar numera 1 och 2 och min balans är således hyfsad, "fair". 3 klarar jag ofta,
med allt mindre rörelse - om jag fokuserar hårt på uppgiften.
Det kan gå väldigt olika. När det går är det alltid med en skön känsla av
kontroll och harmoni. På punkt 5 har jag långt kvar, men jag tippar ine
genast.

Det viktigaste, kanske avgörande, budskapet från den
här sjukgymnasten är att balans inte bara är att ha en fot i luften.
Det gäller också att stå bra och rätt med den andra foten.

Vid mitt senaste besök den 21/7 konstaterade hon att jag hade svårt att
hålla benet rakt, speciellt på den högre av två balansplattor.
Enklare underlag gick bättre. Där har vi alltså ett urskiljande och relevant
test och ett viktigt delmål. Skiljelinjen går mellan en- och flerdimensionell balans.


Jag passar än en gång på att tacka mezzner för ett välskrivet,
övertygande och konstruktivt inlägg.

 

[djwalle]

börja långsamt

precis som med all annan träning så ska man börja från grunden, börja t.ex. med att stå på en balansbräda eller liknande intill en vägg så att du kan hålla i dig i början utveckla det sedan till att stå på ett ben och senare även blunda!
jag har själv samma problem fast tvärt om, jag försöker lära mig att stå på händer men kan verkligen inte hitta balansen

/simon

 

[camoscio]

Tack för input.

Jag börjar få rätt bra kontroll på grunderna, inklusive den högre balansplattan - men jag måste placera hålfoten exakt rätt!

Jag har rest och vandrat en del på sistone och då övar jag på mjukare underlag vid lägret, men komplicerar lite genom att t ex stå i yogaställning. Jag stretchar också framsidan av låren
(efter en etapp; hemma efte ett löppass)
och slänger alltså upp bakbenet och tar tag med en hand, utan stöd.

Hemma integrerar jag också balans i mina benmuskelövingar (resa sig på ett ben från 40 cm, sätta sig igen, utan att tappa balansen, tillsist med vikter i händerna). Under vandringen senast gjorde jag också en del blundövnignar och konstaterade att det var en rasande skilland mellan att öva i strumplästen och med mina lätta kängor på fötterna - sulan hjälper verkligen till att stabilisera och parera.Jag gör det för att s a s orientera mig i min egen kropp. Det vore kanske idé att öva hemma, med först grövre skor, sen lättare och tillsist barfota.

Då har jag märkt att medan jag är stabil från midjan och uppåt så rör sig knäleden avsevärt. Jag tror jag behöver övningar som stärker muskulaturen kring fotleden och knät och tar upp det med sjukgymnasten nästa gång.