balans - hopplöst fall?

[srpp]

Ok. Tack för bra svar.

För min egen högst personliga del (och det kan du såklart ju glatt ge blanka fan i) så är balansförmåga med stängda respektive med öppna ögon olika saker. Om du bara mäter med stängda, bara fokuserar på stängda så har din träning gett dig noll och intet... Synd.

Jag tror dock (jepp, en dåres envishet) att du skulle kunna definera balans på annat vis (med öppna ögon), och funnit utveckling med annan mätmetod. Men det är ju upp till dig och din vilja.

Jag tänker att vi därmed inte kan veta hur mycket starkare & uthålligare du blivit i de involverade lederna (du har inte mätt detta och inte kunnat/velat märka skillnad). Jag fortsätter alltså att tro att det du gjort har gjort positiv skillnad. Inom med-öppna-ögon-paradigmet.

Sjukgymnastiken och dess bedömningskriterier har en massa poänger. Men om inte de hjälper dig att se utvecklig så får du väl hitta på egna....

Inspration för andra mätningar:
- X antal kilo i hantlar/ryggsäck och knäböj på ett ben (öppna ögon). Innefattar helt klart balanskomponent. Mät utveckling i tyngdutveckling eller antal repetition.
- Det finns en mängd olika övningar på balans/swiss boll (öppna ögon). Innefattar helt klart balanskomponent. Mät tid.
- Stå på balansplatta med öppna ögon. Mät tid eller "alfabet". Innefattar helt klart balanskomponent.
- Med flera, med flera...


Det var så länge sedan den startades, jag minns inte syftet med träningen. Vad vill du uppnå? Jag tycker att det verkar rätt ointressant att bi bättre på att göra saker när man blundar. Vad vill du egentligen stärka?

 

[frarol]

Hej igen
Balans kan definieras på en mängd olika sätt och mätas på lika många sätt. Enligt mig är det den funktionella förmågan som är intressant och graden av problem som oförmågan ställer till med. Det är tämligen sällan vi är i behov av att med stängda ögon kunna stå 30 sek eller mer för att klara oss i vardagen, om vi inte jobbar på en cirkus... Det finns ett test som heter "stand up and go", dvs hur lång tid tar det att från sittande på stol med rygg mot ryggstöd att komma upp i balanserat stående och sedan börja gå. Detta test är mer adekvat när åldern börjar göra sig påmind än att mäta enbensstående med stängda ögon. Som sagt, helhetsfunktion istället för delfunktion.

Roland
Fortfarande sjukgymnast

 

[srpp]

Fortfarande sjukgymnast

Lessen Roland, för att min klantiga formulering här ovan kan tolkas som en generalisering. Mina generaliseringar gällande sjukgymnaster hör verkligen inte hemma i den här tråden.

 

[Mezzner]

Jag har haft skador efter kraftiga stukningar, särkskilt en för ett antal år sedan. Då hade jag problem (smärta) i fotleden och efter diverse turer så magnetröntgades jag, och fick då en skopa ovett för att jag inte "kommit tidigare". Nåja, skadan gick att operera, men lång gipstid gjorde att rehabträning rekommenderades som ett något bättre alternativ.

Så, efter mer än ett halvår fick jag alltså remiss till sjukgymnast och där förslag på övningar, varav någon var att man skulle blunda, men händerna på bröstet, ståendes på en fot. Det var stor skillnade mellan höger och vänster fot.

Nåja, det fanns ett antal övningar jag skulle göra och de flesta var med öppna ögon. En sån där vippatta kan vara för svår, och blir då enormt tråkig att envisas med (den är ju tråkig även om man klarar av den i någon mån).

Jag skulle helt enkelt föreslå balansövningar som går ut på att du övar nånting som du nätt och jämnt klarar. Som du antytt så är det bra att klara övningen kanske 5, 10 eller 15 s, och genom att träna detta se att man klarar mer och mer.

Så vad ska du då öva...?

Prova själv att stå på ett ben på olika sätt för att hitta nåt lagom svårt. Det lättaste är väl att stå på ett ben med en hand mot nåt stöd, därefter händerna utan stöd men utsträckta. Därefter med armarna nära kroppen och möjligen då olika nära. Om du helt binärt klara att göra alla enfotsövningar av alla slag så länge ögonen är öppna, men inga av dem med slutna ögon blir det en svår nöt att knäcka, men annars bör du kunna hitta en lagom nivå.

Denna nivå är förstås viktig av två skäl:
1. Du ska få en känsla av att du gör framsteg och då gärna sådana mätbara.
2. Genom att klara av ett antal balanskorrigeringar så får du just träning av de muskler och senor etc som kommer att göra dina korrigeringar effektivare och "rappare" så att du så småningom lättare kan hålla balansen med små snabba korrigeringar varvid du kommer att klara längre och längre tider.

Om det nu inte är så att du har ett helt annat balansproblem (som inte alls beror på fotleden) så kommer du att göra framsteg och så småningom troligen tycka att du kan stå stilla utan korrigeringar. Men det är till stor del beroende på biomekaniken snarare än balanssinnet.

EDIT: Oops missade dryg sida med inlägg av nån anledning - men det kanske spelar mindre roll...

 

[camoscio]

Hej igen
Balans kan definieras på en mängd olika sätt och mätas på lika många sätt. Enligt mig är det den funktionella förmågan som är intressant och graden av problem som oförmågan ställer till med. Det är tämligen sällan vi är i behov av att med stängda ögon kunna stå 30 sek eller mer för att klara oss i vardagen, om vi inte jobbar på en cirkus... Det finns ett test som heter "stand up and go", dvs hur lång tid tar det att från sittande på stol med rygg mot ryggstöd att komma upp i balanserat stående och sedan börja gå. Detta test är mer adekvat när åldern börjar göra sig påmind än att mäta enbensstående med stängda ögon. Som sagt, helhetsfunktion istället för delfunktion.

Roland
Fortfarande sjukgymnast

Nu kan det väl sägas om de flesta test är att de är cirkuskonster. I bästa fall är de korrelerade till ngt väsentigt, men svårmätbart. När jag gjorde gymtest för nån vecka sen testades min benstyrka med hur länge jag kunde stå med vågräta lår och rumpan mot en vägg. Det är ju inte precis ngn användbar färdighet, dessutom tycks den bara engagera låren (glutealmusklerna är också viktiga och jag tränar dem) och lika mycket testa härdigheten mot mjölksyra. När instruktören sa att han nyss stått 3.30 bestämde jag mig för att stå så länge och sen lägga av - det var tydligen ett bra resultat. (Jag kan fyra, kanske mer; i min ungdom gjorde jag detta fem minuter dagligen.)

Bukmusklerna testades med hur många situps (i angiven ställning) jag mäktade med under en minut. Jag tror det blev 52 (vilket är bra i min ålder) och jag hade en svacka i mitten därför att jag tappade koncentration.

Jag vet inte om jag fattat det där ståupptestet rätt, men du kanske har uppfattat min ålder (knappt 65) fel.

När jag rehabade efter min olycka förra året avrådde sjukgymnasten från balansplatta (det kanske skulle gjort ont när man har en bäckenfraktur) och anvisade t ex att stå på ett ben i tre minuter och borsta tänderna.
Det var vansinnigt tråkigt och kändes inte meningsfullt; man vill ju övervinna en svårighet och märka en utveckling.

När hon anvisade en övning för rumpmuskeln tyckte jag den var mesig och hittade på en egen.
Jag kunde inte resa mig på vänster ben från en stol (42-43 cm).
Alltså valde jag en högre höjd (53 cm) och sänkte den gradvis. Vid mitt sista besök klarade jag 40 cm.
Det tog två månader och jag förstår inte hur jag skulle ha härdat ut om jag inte kunnat registrera framstegen.


Fördelen med blundövningen, om man kan komma över en viss tröskel, är dock att den kan göras varsomhelst, närsomhelst, utan redskap, kanske under en paus i löpningen, eller på lägret under en vandringstur. Alfabetsövningen verkar engagera samma leder som blundövningen, men på balansplatta är jag chanslös.

 

[frarol]

Lessen Roland, för att min klantiga formulering här ovan kan tolkas som en generalisering. Mina generaliseringar gällande sjukgymnaster hör verkligen inte hemma i den här tråden.

Ingen fara Patric

Roland

 

[camoscio]

Ok. Tack för bra svar.

För min egen högst personliga del (och det kan du såklart ju glatt ge blanka fan i) så är balansförmåga med stängda respektive med öppna ögon olika saker. Om du bara mäter med stängda, bara fokuserar på stängda så har din träning gett dig noll och intet... Synd.

Jag tror dock (jepp, en dåres envishet) att du skulle kunna definera balans på annat vis (med öppna ögon), och funnit utveckling med annan mätmetod. Men det är ju upp till dig och din vilja.

Jag tänker att vi därmed inte kan veta hur mycket starkare & uthålligare du blivit i de involverade lederna (du har inte mätt detta och inte kunnat/velat märka skillnad). Jag fortsätter alltså att tro att det du gjort har gjort positiv skillnad. Inom med-öppna-ögon-paradigmet.

Sjukgymnastiken och dess bedömningskriterier har en massa poänger. Men om inte de hjälper dig att se utvecklig så får du väl hitta på egna....

Inspration för andra mätningar:
- X antal kilo i hantlar/ryggsäck och knäböj på ett ben (öppna ögon). Innefattar helt klart balanskomponent. Mät utveckling i tyngdutveckling eller antal repetition.
- Det finns en mängd olika övningar på balans/swiss boll (öppna ögon). Innefattar helt klart balanskomponent. Mät tid.
- Stå på balansplatta med öppna ögon. Mät tid eller "alfabet". Innefattar helt klart balanskomponent.
- Med flera, med flera...


Det var så länge sedan den startades, jag minns inte syftet med träningen. Vad vill du uppnå? Jag tycker att det verkar rätt ointressant att bli bättre på att göra saker när man blundar. Vad vill du egentligen stärka?

Jag vill stärka mitt balanssinne, enligt etablerade kriterier. Om dessa kriterier är cirkus som vår sjukgymnast hävdar så består hans egen yrkeskår till stor del av clowner. Det kriterium han förelsår verkar på mig totalt obegripligt. Handlar det om att flyga upp ur stolen, och hur mäter man så korta tider, som det handlar om?

Att misslyckas att öva upp min förmåga ens till den normala för åldersgruppen får mig att känna mig dum och värdelös. Jag vill inte känna mig dum och värdelös. Jag vill också skydda mig mot förslitningsskador. Sjukgymnaster och ortopeder påpekar balansens betydelse. Jag ska snart ut och vandra. Jag kommer ibland att gå i brant och instabil
terräng, emellanåt över snö och genom blockterräng. Speciellt det sista kan var bekymmersamt för knän, som jag hade problem med 2003 och 2006. Jag vill vara förberedd på att klara mitt oundvikliga åldrande. Fler
lär dö i fallolyckor än i trafiken, och det anses onödigt.

(parentes: en läkare som undersökte mig rådde mig att sluta upp med mina "maratonvandringr". Röntgen visade då ingen eller mycket obetydlig artros. Jag frågade om artroskopi vore aktuellt och svaret var att skadan inte var tillräckligt allvarlig.
Men strax innan hade han ju sagt att den innebar en extremt allvarlig förlust av livskvalitet.)

Att jag har dålig balans är dokumenterat. Det framgår t ex av en journal från 2006, när sjukgymnasten iakttog mitt fumliga beteende på balansplatta. Samma konstaterades av annan sjukgymnast under min rehabilitering 2008. När jag gör excentriska tåhävningar måste jag stödja med handen mot en vägg. När jag gör mina benövningar (resa sig på ett ben)
har jag svårt att långsamt sätta mig - det hjälper dock om jag lägger ena foten över den andra.

Beträffande dina förslag skulle jag behöva ngt mer konkret. Folk föreslår ofta balansboll eller bärda, men sällan vad jag ska göra. Rita med foten på balansplatta klarar jag inte - vilket är ett tecken på dålig balans,
väl. Enklast är väl om du kan ge länkar på Internet.

 

[frarol]

Ja du Peter, här lägger jag ned mitt engagemang. Lycka till med vad du nu försöker med.

Roland
Sjukgymnast, livsnjutare och tydligen också clown.

 

[camoscio]

Ja du Peter, här lägger jag ned mitt engagemang. Lycka till med vad du nu försöker med.

Roland
Sjukgymnast, livsnjutare och tydligen också clown.

Vad jag sa är att du mer eller mindre klassar ex.vis dnna kollega som clown:

http://www.dagensmedicin.se/kronikor/2008/02/20/enkel-balanstraning-ar-nag/index.xml

Vem ska man lita på? Den som åtminstone förklarar sina kriterier eller den som vägrar?

 

[frarol]

Replik
Hoppas inga av mina kollegor uppfattat mina inlägg som stötande eller att man upplever sig kränkt, i så fall ber jag om ursäkt. Vad gäller Peter så har jag i ett tidigare inlägg föreslagit en behandlingstrategi som börjar med en grundlig utredning av symtom och behov. Denna bedömning och även behandling kan göras av varje utbildad sjukgymnast och säkert av andra yrkesgrupper också. Det som vi sjukgymnaster har att hålla oss till är vetenskap och beprövad erfarenhet när det gäller behandlingsupplägg och genomförande. Att här argumentera för det ena eller det andra lämnar enbart utrymme för tolkningar och missuppfattningar. Det test som jag föreslog, "Time up and go" är vedertaget och beprövat inom rehabilitering där balans och funktion är påverkat. För mer information hänvisar jag till din lokala sjukgymnast som kan ge svar på direkta frågor och även visa och förklara.

mvh
Roland Fransson
Leg Sjukgymnast

 

[srpp]

http://www.dagensmedicin.se/kronikor/2008/02/20/enkel-balanstraning-ar-nag/index.xml Den som åtminstone förklarar sina kriterier eller den som vägrar?

Peter, jag skall återkomma på ditt tidigare inlägg, men reagerar först kort på länken ovan. IMHO verkar det helt jävla huvudlöst att tjata om balans med slutna ögon. I så motto är sjukgymnasten i texten i allra högsta grad Clown. Bara för att det är mätbart, bara för att det råkar vara vedertaget behöver det inte vara relevant. Inte relevant för dig i alla fall. (Jag brukar roa mig med att paddla med slutna ögon. Det är inte alla mina polare som tycker att det är kul... Jag kan knappast påstå att det är viktigt för någon.)

Gå till dig själv. Hur mycket av ditt liv är du i rörelse med slutna ögon? Vill du öka andelen rörelse med slutna ögon? Inte? Skit då i vad stollarna inom sjukgymnastiken säger om övningar slutna ögon. Fråga efter bra övningar, mätbara övningar om du tvunget vill, med öppna ögon. Varför, jo för att just du verkar ha svårigheter med övningarna som har slutna. Bara för att viss procentandel av vissa åldrar kan ditten och datten behöver man ju inte bli låst vid det. Alla har inte talang för allt. Och det viktiga lär väl vara att du gör något du har nytta av.

Jag tycker att det är uppenbart att din sjukgymnast under sex (?) års tid inte lyckats separera analysarbetet (hur mår patienten) med utvecklingsarbetet (hur får vi patienten att blir starkare och bättre på ett motiverande sätt).

För övrigt - så kan jag inte se en enda förklaring till kriteriet slutna ögon för analys (och utveckling). Det är fortfarande otroligt svårt för mig att förstå varför det skulle vara lämpligt då livet genomförs med slutna ögon.

I tillägg, kanske alltför rakt (tolka inte det som elkat) om ett simpelt balanstest får dig att känna dig "dum och värdelös" så får du väl ändå ta och andas ut en smula... Skratta lite åt dig själv. Det gör nästan jag... Peter, du imponerar stort med dina vandringar, med din kämpa glöd trots krämpor. Du är ju fan en hjälte i mina ögon. Hur tusan kan du låta dig sänkas av ett balanstest?

 

[camoscio]

Replik
Hoppas inga av mina kollegor uppfattat mina inlägg som stötande eller att man upplever sig kränkt, i så fall ber jag om ursäkt. Vad gäller Peter så har jag i ett tidigare inlägg föreslagit en behandlingstrategi som börjar med en grundlig utredning av symtom och behov. Denna bedömning och även behandling kan göras av varje utbildad sjukgymnast och säkert av andra yrkesgrupper också. Det som vi sjukgymnaster har att hålla oss till är vetenskap och beprövad erfarenhet när det gäller behandlingsupplägg och genomförande. Att här argumentera för det ena eller det andra lämnar enbart utrymme för tolkningar och missuppfattningar. Det test som jag föreslog, "Time up and go" är vedertaget och beprövat inom rehabilitering där balans och funktion är påverkat. För mer information hänvisar jag till din lokala sjukgymnast som kan ge svar på direkta frågor och även visa och förklara.

mvh
Roland Fransson
Leg Sjukgymnast

Det är min avsikt att anlita sjukgymnast och neurologisk expertis inom det privata. Min hälsa
får kosta. Tyvärr krävs ofta remiss, men jag ska undersöka möjligheterna.

Betr. det förslagna testet så kan iaf jag inte mäta tiden med den precision det måste handla om - tiondels sekunder? Om jag förstått prestationen rätt tar den mindre än en sekund.
Jag får väl hoppas att anlitad sjukgymnast kan förklara, det kanske behövs annan part.