Consono:
Jag är inte överrens med Patric i alla delar i denna tråden, men när det gäller eftersök har han tyvärr rätt! Sverige är ett uland på eftersöksfronten.
När man talar om att det ofta behövs flera hundar för ett bra eftersök menas att det oftast krävs en lugn, metodisk och spårnoga hund för spårning i lina samt en annan hund som kan släppas när det sårade viltet skräms ur sårlega. För rådjur ska den lösa hunden helst självständigt kunna dra ned och avfånga ett djur som är sinkat av skada. För älg och gris handlar det om en ställande hund som mycket motor och som tar kommandot över den skadade älgen eller grisen. En sådan hund är ofta alltför skarp för att vara optimal för jakt och egen hälsa vid reguljär jakt, men ovärdelig när ett lidande ska avkortas med optimala odds.
I några sällsynta fall finns det enskillda hundar som kan klara både en komplicerad spårning i lina med lugn och utan att distraheras av färskare spår mm, och ändå ha skärpa o arbetssätt som lämpar sig för löst arbete. Men mentaliteten som vanligen förkippas med de olika arbetsätten är annars alltsom oftast väldigt olika.
Ett djur med muskelskada, t e x ett trebent rådjur, kan gå lös så lätt och med såpass fart att oddsen att få tag i det med hund enbart i lina är nästintill obefintlig. Oavsett viltslag behövs en hund som tar tillräckligt kommando för att eftersöksjägaren ska kunna komma tillräckligt tätt inpå det. Nattliga eftersök har t e x värdelösa odds med hund enbart i lina.
/Jörgen
Jag är inte överrens med Patric i alla delar i denna tråden, men när det gäller eftersök har han tyvärr rätt! Sverige är ett uland på eftersöksfronten.
När man talar om att det ofta behövs flera hundar för ett bra eftersök menas att det oftast krävs en lugn, metodisk och spårnoga hund för spårning i lina samt en annan hund som kan släppas när det sårade viltet skräms ur sårlega. För rådjur ska den lösa hunden helst självständigt kunna dra ned och avfånga ett djur som är sinkat av skada. För älg och gris handlar det om en ställande hund som mycket motor och som tar kommandot över den skadade älgen eller grisen. En sådan hund är ofta alltför skarp för att vara optimal för jakt och egen hälsa vid reguljär jakt, men ovärdelig när ett lidande ska avkortas med optimala odds.
I några sällsynta fall finns det enskillda hundar som kan klara både en komplicerad spårning i lina med lugn och utan att distraheras av färskare spår mm, och ändå ha skärpa o arbetssätt som lämpar sig för löst arbete. Men mentaliteten som vanligen förkippas med de olika arbetsätten är annars alltsom oftast väldigt olika.
Ett djur med muskelskada, t e x ett trebent rådjur, kan gå lös så lätt och med såpass fart att oddsen att få tag i det med hund enbart i lina är nästintill obefintlig. Oavsett viltslag behövs en hund som tar tillräckligt kommando för att eftersöksjägaren ska kunna komma tillräckligt tätt inpå det. Nattliga eftersök har t e x värdelösa odds med hund enbart i lina.
/Jörgen