Jag har funderat lite fram och tillbaka och kommit till den deprimerande insikten att jag inte riktigt haft någon stark klätterupplevelse så länge i år.
Jag har av diverse anledningar tränat dåligt, och då blir ju sportklättring lite tråkigare. Jag var bara som snabbast till fjällen och där klättrade jag långt inom min förmåga, eller strax utanför och men gav då genast upp.
West Ridge, Stetind by
Jonas Wiklund, on Flickr
Västväggen/västeggen på Stetind var ju fin, men om aldrig blir pressad blir smaken väldigt fadd
Elbsandstein-1 by
Jonas Wiklund, on Flickr
Elbsandstein var fantastiskt, och en fin upplevelse på så många sätt, men att vi bara fick två dagar innan det regnade bort gör att jag känner mig rånad på något större.
Nej, den bästa klätterupplevelsen och kanske den starkaste också var på "hemmaklippan", Blåberget.
Anders Lindh, salig i minne, putsade någon gång på 90-talet upp den "blanka" väggen man firar ner över när man tar den centrala firningspisten på Stora väggen. Anders, Tommy Nilsson och den generationen testade "Spegelväggen" som den kom att kallas, men ingen blev väl helt övertygad om att det dolde sig en fritur för dem där.
På mitten av 00-talet tog sig Eigersoloisten Krister Jonsson, urprungligen från grannbyn Bredträsk, an "Spegelväggen" och slog in två bladbultar och tre borrbultar på den 22 meter höga väggen och friade den som "Lust och fägring".
Några år senare provade en av Umeås tre svåraste fantasimänniskor "Lust och fägring" att sätta sig i den första bladbulten vilket fick den oönskade konsekvensen att bladisen drogs rakt ut.
Jag provade leden första gången i duggregn förra hösten men backade av i allmänt missnöje över att inte ha tillfredställande säkringar och övergick till ett svårt oetiskt topprepande, men kunde inte göra någon större insats då hösten som vanligt regnade bort.
I år kände jag igenom "Lust och fägring" några gånger till på topp innan jag provade leda. På första ledförsöket föll jag i första bult, precis på första riktigt svåra flyttet. På andra ledförsöket pumpade jag ut i vänster vad och kunde inte klippa andra bult!
Till slut tror jag att jag var tvungen att göra sex ledförsök innan jag kunde passera det sista kruxet och göra den korta utklättringen till toppankaret. Jag har ingen aning om "Lust och fägring" är svår eller lätt för andra klättrare, men det är i alla fall för mig den hårdaste sva/väggen jag gjort inknuten i rep. När jag klättrat den hade jag blåmärken på nästan alla fingertoppar.