Måste vara väldigt intressant att få jobba(t?) med dessa frågor.
Det jag stör mig på är väl just att tanken på att städer skall växa, att det är det naturliga.
Det är vad som styrt vår svenska politik under lång tid. Borg dödförklarade nyss svenskt jordbruk, istället för att försöka få den att må bra. Allt centraliseras, verkligen allt. Statliga verk hamnar alla i storstäderna, företrädesvis s-holm. Osv.
Detta tror jag sker eftersom tanken som råder är att växande storstäder är framtiden. Att den tanken har blivit ett axiom.
Ja det är tveeggat!
Men om det är något som decentraliseras så är det väl myndigheter? Det är ju några varje år, och även lokalt i t ex Stockholm från city till förort.
Det är svårt att tvinga folk att vilja bo! Om nu alla vill bo i städer, hur vänder man på det.
Man kan ju förstås ge ännu mer subvention till glesbygd, Rodin Hood-skatt, inte höja bensinpriset, turnerande kultur, låg fastighetstaxering och överkomlig boendekostnad. Men det kommer ändå inte göra "landet" till samma sak som staden.
Man måste välja! Vad prioriterar man mest?
Staden behöver ju inte vara en miljöbov. Om det är någonstans som det finns miljöfördelar så är det väl när det finns en tillräcklig mängd personer för att ha gemensam nytta av investeringar som kollektivtrafik och annan infrastruktur, bilpooler, cykelavstånd, transportkostnader och kultur.
En ännu mer effektiv stadsplanering innebär att miljöbelastningen från staden "bara" blir hög lokalt (naturen påverkas förstås av boende och transport) men låg totalt/globalt om man kan dela på resurser eller kan gå ihop om "miljöeffektiva" lösningar i stället.
Man kan inte ensam få effektivitet som ett kooperativ. Och man behöver inte framgent planera staden på samma ineffektiva sätt som nu.