Finns ingen anledning att spekulera i detaljer, och i anledningar till hur eller varför Naess gjorde som han gjorde. Möjligen framkommer mer, och tillförlitligare uppgifter om detta senare.
Men vad man rimligen kan konstatera är att olyckan skedde vid firning, samt möjligen att ankaret vare sig var bombsäkert eller bestod av flera säkringar.
Detta är något man ständigt kan läsa om i böcker om klättring; Nedstigningar är farliga av flera orsaker man är trött, mindre fokuserad, man har avbrutit bestigningen p g a ogynnsamma omständigheter osv. Om Nedstigningen sker genom firning är detta ytterligare en fara och slutligen är firningsankare nåt mycket kritiskt.
Sånt här är oerhört viktigt att påminnas om. Man kan ju i princip aldrig tillägna sig erfarenhet på vissa områden; man kan bara konstatera att allt jag gjort hittills har jag överlevt. Om man sedan har överlevt med lite tur eller snarare har haft ett "överdrivet" säkerhetstänkare är svårt att säga. Den dagen man lär sig var gränsen går är det ju nämligen stor risk att man dör. Och då har man inte heller tillägnat sig någon erfarenhet...
Erfarenheter om vad som är potentiellt livsfarligt får man väl försöka tillägna sig genom att ta del av statistik och annan litteratur.
Därmed är det sunt att vara engagerad eller nyfiken när det sker olyckor även om det naturligtvis är bra om man kan undvika att sprida spekulationer.
Nedan finns ett klipp ur VG som väl får betraktas som trovädrigt:
"Mellom 1997 og 2000 har Norges Klatreforbund registrert 11 ulykker under rappellering, hvorav fire endte med fall i døden. "
Men vad man rimligen kan konstatera är att olyckan skedde vid firning, samt möjligen att ankaret vare sig var bombsäkert eller bestod av flera säkringar.
Detta är något man ständigt kan läsa om i böcker om klättring; Nedstigningar är farliga av flera orsaker man är trött, mindre fokuserad, man har avbrutit bestigningen p g a ogynnsamma omständigheter osv. Om Nedstigningen sker genom firning är detta ytterligare en fara och slutligen är firningsankare nåt mycket kritiskt.
Sånt här är oerhört viktigt att påminnas om. Man kan ju i princip aldrig tillägna sig erfarenhet på vissa områden; man kan bara konstatera att allt jag gjort hittills har jag överlevt. Om man sedan har överlevt med lite tur eller snarare har haft ett "överdrivet" säkerhetstänkare är svårt att säga. Den dagen man lär sig var gränsen går är det ju nämligen stor risk att man dör. Och då har man inte heller tillägnat sig någon erfarenhet...
Erfarenheter om vad som är potentiellt livsfarligt får man väl försöka tillägna sig genom att ta del av statistik och annan litteratur.
Därmed är det sunt att vara engagerad eller nyfiken när det sker olyckor även om det naturligtvis är bra om man kan undvika att sprida spekulationer.
Nedan finns ett klipp ur VG som väl får betraktas som trovädrigt:
"Mellom 1997 og 2000 har Norges Klatreforbund registrert 11 ulykker under rappellering, hvorav fire endte med fall i døden. "
tidningar som expressen ger hela klättringen dåligt rykte, folk ryggar när jag berättar att jag klättrar, kropp trillade ju ner... och sånt. detta lär väl inte bidra till att minska ryktet om klättring som en högrisksport. I senaste numret av brant står det en bra kommentar, "otur inom klättringen är att man blir träffad av en meteorit eller att en vägg i yosemite rasar när man klättrar där" Oftast är det ju även ickeklättrare som lägger klättringen i facket för halvgalningar med dödslängtan, detta lär inte göra det bättre, särskilt som tidningarna skriver om honom som en expert mer eller mindre. det var han väl också egentligen men alla kan göra en tabbe, denna verkar vara särdeles klantig dock.
