Om man vill testa överföringen av data via NMEA, är det väl vettigare att köra mottagaren i demoläge? Då "flyttar" den ju dessutom på sig.
Med tanke på den ofta opålitliga mottagningen inomhus, är det nog bättre att gå utanför dörren, alternativt panorera kartan tills man kommer till rätt position, och sedan sätta punkten där.
Om mottagaren var igång tills man gick inomhus, kan man ju direkt få positionen utanför dörren, dessutom, utan att jaga runt på kartbilden.
Generellt sett är antennen på en 60CS bättre än den på en eTrex. Åtminstone när det gäller att hålla mottagningen under dåliga förhållanden. Men inomhus är det ingen som hade tänkt att det skulle fungera. Att man kan ha tur och få en position ibland ändå, det är en annan sak.
76CS har en likadan antenn. Enda skillnaden är att den är inkapslad i höljet. Det får också med sig att mottagarens volym ökar, utan att vikten ökar speciellt mycket. Därför flyter en 76CS.
En nackdel med quad helixantennens känslighet är att den ibland klarar av att ta emot så svaga signaler, att den beräknade positionen blir ganska mycket fel. De svaga signalerna innehåller ofta mycket reflektioner, som ibland kan förvirra korrelatorerna i mottagaren, så att de låser på fel ställe på signalen. Sådana fel är oftast av övergående natur, men som med alla mätinstrument gäller det att användaren förstår att skilja på vad instrumentet visar och vad det menar.
Att det är svårt med mottagningen under täta träd och liknande är inte speciellt förvånande. Frekvensen som används påverkas kraftigt av vatten i vätskeform (däremot mycket litet av vatten i gasform, alltså moln). Men täta lövverk, speciellt om det har regnat på dem, är inte bra för mottagningen.
Att det då kan bli bättre om man går en bit, beror vanligen på att man kommer till ett ställe där mottagningen är bättre. Generellt är det dock lättast för mottagaren om man står still. Då under förutsättning att man inte stannat under de tjockaste träden...
Kartritare, som ritar orienteringskartor med hjälp av GPS, brukar ha en mottagare med extern, förstärkt antenn. Om man då dessutom sätter den antennen (som brukar vara av typen patch, alltså sådan som sitter i exempelvis eTrex) på en decimeterstor stålplåt, och sedan monterar alltihop i mössan, får man så bra mottagning som man kan begära med konsumentprylar. Mindre plåtbit, eller ingen alls, men fortfarande med antennen i kepsen, gör också nytta, jämfört med att ha antennen delvis skymd av kroppen.
För sådana aktivitet är det ju typiskt nog så, att när den behövs som bäst (tät skog), fungerar GPS:n som sämst...
Om man har möjlighet att välja tillfälle, finns det programvaror som kan förutsäga när satelliterna står som mest fördelaktigt på himlen. Proffsen försöker sig inte på att göra några mätningar vid "fel" tillfällen, om resultatet är viktigt, har jag hört sägas. Det finns kanske någon yrkeslantmätare som kan utveckla det resonemanget?
Anders
[Ändrat av apersson850 2004-06-28 kl 17:24]