All denna ensamhet!

Har man massor av människor omkring sig hela dagarna när man jobbar är det otroligt skönt att slippa just människor. Enligt mig finns det inga värre fridstörare än just människor.
Därför är det skönt att ta sig ut i obanad terräng och verkligen NJUTA av lugnet och friden. Då snackar vi om verklig komfort!!! Lugn och ro är lyx i dagens samhälle!

Håller med :)
 
Det var fasligt vad det klagas på 08 ;) Tycker man ska komma ihåg att 08-området är stort! Jag är uppvuxen i sörmlandska skogarna och i skärgården. Långt ifrån "plattan" och Stureplan. Lärde mig tidigt att vara ute i naturen och ha respekt för den. Kan hantera yxa, kniv och såg, bygga vindskydd och göra upp eld. Vandrat och skidat genom fjällvärlden i över halva mitt liv. Uppvuxen utan mobiltelefon och därmed med vetskapen om att om det händer något så är jag verkligen ensam... Men eftersom jag ett tag hade ett 08-riktnummer, så stämplas jag ibland som fullständigt inkapabel till att klara mig själv bland fler än två träd. "Du är ju 08:a och dessutom tjej, ska du verkligen göra det här som du nu tänkt dig?"

Men visst kan man träffa stressade människor som är från innerstadsstockholm. Men även från lite var stans, även från glesbygden.

Jag har vandrat solo. Första gången var det för att jag var så less på folk i allmänhet och jobbet i synnerlighet. Slog läger på Akkas nordväst-sida, besteg topparna och lyssnade på friidrotts-VM. Satt på kvällarna och såg ut över nejden. Såg hur det glimmade svagt i Akka-stugorna en bit bort. Tredje kvällen bestämde jag mig för att nu fick det räcka och vandrade ner till stugvärden dagen efter. Min självvalt sociala isolering sträckte sig över fyra dagar, alldeles lagom. Att gå i flera veckor skulle jag nog inte klara av, men några dagar då och då skulle jag gärna vilja ha oftare/fler av.

Sen tycker jag att man ska skilja på "ensam" och "själv". Ensam tycker jag är ett ickevalt tillstånd, dvs man har inga som vill/kan vara tillsammans med en. Själv är något man valt själv. "Jag vandrar själv" eller "jag vandrar ensam"...
 
Absolut!!!!

Det var fasligt vad det klagas på 08 ;) Tycker man ska komma ihåg att 08-området är stort! Jag är uppvuxen i sörmlandska skogarna och i skärgården. Långt ifrån "plattan" och Stureplan. Lärde mig tidigt att vara ute i naturen och ha respekt för den. Kan hantera yxa, kniv och såg, bygga vindskydd och göra upp eld. Vandrat och skidat genom fjällvärlden i över halva mitt liv. Uppvuxen utan mobiltelefon och därmed med vetskapen om att om det händer något så är jag verkligen ensam... Men eftersom jag ett tag hade ett 08-riktnummer, så stämplas jag ibland som fullständigt inkapabel till att klara mig själv bland fler än två träd. "Du är ju 08:a och dessutom tjej, ska du verkligen göra det här som du nu tänkt dig?"

Men visst kan man träffa stressade människor som är från innerstadsstockholm. Men även från lite var stans, även från glesbygden.

Jag har vandrat solo. Första gången var det för att jag var så less på folk i allmänhet och jobbet i synnerlighet. Slog läger på Akkas nordväst-sida, besteg topparna och lyssnade på friidrotts-VM. Satt på kvällarna och såg ut över nejden. Såg hur det glimmade svagt i Akka-stugorna en bit bort. Tredje kvällen bestämde jag mig för att nu fick det räcka och vandrade ner till stugvärden dagen efter. Min självvalt sociala isolering sträckte sig över fyra dagar, alldeles lagom. Att gå i flera veckor skulle jag nog inte klara av, men några dagar då och då skulle jag gärna vilja ha oftare/fler av.

Sen tycker jag att man ska skilja på "ensam" och "själv". Ensam tycker jag är ett ickevalt tillstånd, dvs man har inga som vill/kan vara tillsammans med en. Själv är något man valt själv. "Jag vandrar själv" eller "jag vandrar ensam"...

Bra sagt.:) Vi 08:eek:r måste hålla ihop.
 
Skoj med respons!

Jag såg programmet Outsiders på femman nu kl 20,00. Där handlade det om förberedelse för samhällets kollaps. Tre personer handlade det om, två i sverige, en i england.

De två svenska var inne på "självspåret" (håller med dig K.P). medan engelsmannen ville ha gruppdynamiken. Det kanske ligger i sakens natur att vi vill lite till mans klara oss själva, även i betydligt svårare situationer än kontrollerad "självvandring" (låter snart som själavandring, det kanske det blir om det går som han i into the wild). Vi vill klara oss med vad vi bär med oss.

Mer respons är välkommet!

Själv föredrar jag sällskap på samma nivå (vad det nu är).
 
på egen hand

Som 08:a i kombination med ett jobb som är ubersocialt och högljutt (80 st17-åringar i öronen varje dag) så får jag ett starkt behov av att vara själv ibland. Behöver inte vara stora strapatser, ibland kan en promenad till ica räcka :)
08:agrejen för mig ( småstadstjej i grunden) innebär att jag alltid befinner mig mitt bland massa människor på tbanan, på gatan, på affären.... jag ledsnar ibland just på att omges av andra, jag hör liksom inte mig själv i myllret.
Men i rätt sällskap, noga utvalt sällskap, kan jag få energin tillbaka även tillsammans med nån annan.
 
Har man massor av människor omkring sig hela dagarna när man jobbar är det otroligt skönt att slippa just människor. Enligt mig finns det inga värre fridstörare än just människor.
Därför är det skönt att ta sig ut i obanad terräng och verkligen NJUTA av lugnet och friden. Då snackar vi om verklig komfort!!! Lugn och ro är lyx i dagens samhälle!


Delar din bedömning till 100%. Själv utåtriktad och social på jobbet och hemma, kan jag ändå känna att man blir "uppäten" tillslut, eftersom inflödet av impulser aldrig tar slut.

Tystnad och lugn är definitivt bristvara...jag tar gärna en liten solotur ibland bara för att få andas ut :).

//J
 
Åååååå.... vad ni snackar!

På torsdag morgon ger jag mig iväg på en tur i Bergslagen som kommer att fortgå till på¨söndag.
Ensam!
:)

HåkanF
 
På torsdag morgon ger jag mig iväg på en tur i Bergslagen som kommer att fortgå till på¨söndag.
Ensam!
:)

HåkanF

Nä! "Själv" blir det väl ;)

Blir ibland avundsjuk på folk som bara kan dra iväg. Som småbarnsförälder så är det så svårt... Men jag antar att den tiden kommer tillbaka sen. Nu är grabben så pass stor att han faktiskt kan följa med över dagen, men tillräckligt liten för att inte kunna protestera (alltför mycket).
 
Bra sagt.:) Vi 08:eek:r måste hålla ihop.

Nej tack. Deta skulle vara sant om det också vore sant att vi var en homogen grupp. Vilket jag hävdar att vi inte. Vi har såvit jag ser det tvbå gemensama drag. riktnummer 08 (men å andra sidan har jag ju inte ens fast telefon så jag har inte det, kommer begreppet att dö ut med fasta telefonin?)

man frågade en gång jan guillou om vem han skulle ta med sig på en öde ö.. han svarade en kustjägare, en fallskärmsjägare och en nobelpristagare.. kustjägaren till att bygga vindskydd, fallskärmsjägaren till elden och nobelpristagaren att prata med.. till o med jan guillou gillar sällskap.. men hur många kan man egentligen vara på en öde ö utan att den blir befolkad?

Hmm, vad fick honom att tro att Nobelpristagaren ville prata med honom? Ska väl vara en del av de tveksamma fredspristagarna kanske;)

Men tillbaka till ensamhet. På längre turer vill jag ha sällskap, men inte av 1.5 miljoner människor. sällskap med 1-3 andra är lagom. Sen om jag möter ett thugotal om dagen så är det ju helt OK, för tar inte min upplevelse, det är när det börjar räknas i hundratals som jag börjar tycka att det blir för mycket.

Men alla är vi olika.
 
Ensam eller själv. Bra att göra skillnad. Har nog varit ensam. I alla fall känt mig ensam förutom i naturen. Den har varit mitt sällskap, min kärlek. Har alltid sagt att det finns en möjlighet att jag kan älska en kvinna mer än naturen eller genom denna. Är nog där nu. Det är härligt att kunna dela upplevelser med någon som man fungerar med. Det var dock på ett bra sätt hårdare att vara ensam. Man kunde pressa sig på ett annat sätt. I alla fall när det gällde lite extremare projekt.

När det kommer till att krångla till livet tror många att det är kallt och hårt därute. Nej. Citerar Kennedy men med lite omskrivning: I choose to go to the nature. I choose to go to the nature in this decade and do the other things, not because they are hard, but because they are easy, because that goal will serve to organize and measure the best of my energies and skills, because that challenge is one that I am willing to accept, one I am unwilling to postpone.

Nu har jag lagt tio år till naturen och är beredd att gå vidare i livet, köpa en gård och bara ta det lugnt. Fortfarande älskandes naturen men på ett annat sätt och i tvåsamhet.
 
Nej tack. Deta skulle vara sant om det också vore sant att vi var en homogen grupp. Vilket jag hävdar att vi inte. Vi har såvit jag ser det tvbå gemensama drag. riktnummer 08 (men å andra sidan har jag ju inte ens fast telefon så jag har inte det, kommer begreppet att dö ut med fasta telefonin?)


Det här med att vi måste hålla ihop (08:eek:rna alltså) var inte så allvarligt menat. Att folk driver med
08-områdets invånare det bekymrar knappast just 08:eek:rna.;)
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg