Det var fasligt vad det klagas på 08
Tycker man ska komma ihåg att 08-området är stort! Jag är uppvuxen i sörmlandska skogarna och i skärgården. Långt ifrån "plattan" och Stureplan. Lärde mig tidigt att vara ute i naturen och ha respekt för den. Kan hantera yxa, kniv och såg, bygga vindskydd och göra upp eld. Vandrat och skidat genom fjällvärlden i över halva mitt liv. Uppvuxen utan mobiltelefon och därmed med vetskapen om att om det händer något så är jag verkligen ensam... Men eftersom jag ett tag hade ett 08-riktnummer, så stämplas jag ibland som fullständigt inkapabel till att klara mig själv bland fler än två träd. "Du är ju 08:a och dessutom tjej, ska du verkligen göra det här som du nu tänkt dig?"
Men visst kan man träffa stressade människor som är från innerstadsstockholm. Men även från lite var stans, även från glesbygden.
Jag har vandrat solo. Första gången var det för att jag var så less på folk i allmänhet och jobbet i synnerlighet. Slog läger på Akkas nordväst-sida, besteg topparna och lyssnade på friidrotts-VM. Satt på kvällarna och såg ut över nejden. Såg hur det glimmade svagt i Akka-stugorna en bit bort. Tredje kvällen bestämde jag mig för att nu fick det räcka och vandrade ner till stugvärden dagen efter. Min självvalt sociala isolering sträckte sig över fyra dagar, alldeles lagom. Att gå i flera veckor skulle jag nog inte klara av, men några dagar då och då skulle jag gärna vilja ha oftare/fler av.
Sen tycker jag att man ska skilja på "ensam" och "själv". Ensam tycker jag är ett ickevalt tillstånd, dvs man har inga som vill/kan vara tillsammans med en. Själv är något man valt själv. "Jag vandrar själv" eller "jag vandrar ensam"...