...
Är naturmänniskor speciellt dragna till det "obekväma"? Eller är vi lite speciella som personer, någon form av diagnos vi ännu inte fått!
...
Jag tror att ordet obekväm inte riktigt alltid finns med i vår vokabulär.
Jag sitterar Översten i Rambo.
Fritt översatt.
"Det du kallar helvete på jorden, kallar John (alltså Rambo) sitt hem".
;-)
Med andra ord har vi ju en dragning åt något som för oss är givande, men för många andra är o-givande.
Speciella är vi, troligtvis svårt att diagnostisera.
;-)
På den tiden då det begav sig, någon gång på 1900-talet var jag ute på en 14 dagars vintertur, själv så klart.
Jag åker skidor genom en dalgång.
Till min fasa ser jag i fjärran en skidåkare som är på väg mot mig.
Vad händer ...
Jo, jag letar mig upp till vänster så långt jag kan i dalgången.
Skidåkaren jag möter gör naturligtvis samma sak fast åt sitt håll.
Så när vi liksom är jämnsides, stannar vi bägge upp, tittar på varandra någon minut, sen fortsätter vi vidare.
;-)