Så, nu 5 veckor innan min planerade vandring i Sarek gjorde jag upptäckten att mina Jörnkängor förvandlats till gungskor.
Nu behöver jag snabbt som attan något på fötterna! Och det är INTE BARA ATT, jag har krånglat länge för att hitta de jag har som passar... Detta hade jag INTE räknat med! KRIS!
Lundhags går helt bort, finns inte en modell som funkar med mina breda och höga fötter, och inte tid att göra någon specialbeställning heller.
Så det är bara goretex som återstår.
Jag har ett par Meindl Dovre Extreme. Jag är inte jättesugen på att ha dem på sommarvandring om det inte råkar vara väldigt kyligt väder. Nu har jag ju vant mig vid att ha höga, lätta kängor, allt annat känns som svettiga slalompjäxor! Men möjligen att det finns fördelar jag förträngt, som den avlastande hårda sulan.
Jag har ett par Crispi Gran Paradiso som kan duga, men de är ju låga då (om än inte extremlåga). Bra sula.
Jag har provat Crispi Titan som är en intressant högre känga. Inte alls så varma och tunga som t ex Dovre Extreme. Lätta nästan som en skalkänga, så det där med "torkar långsamt" blir inte alls ett problem som med t ex ovan nämnda mastodontkängor. Inte för att jag skulle göra djupa vad med dem på direkt, men det är en väldigt lätt och tunn goretexkänga i alla fall, om man nu ändå råkar blöta ner sig.
Crispi Titan är det enda höga alternativ jag ser till Dovre Extreme, då passformen funkar och för att andra höga goretexkängor ändå är likvärdiga Dovre Extreme. Men jag har frågetecken på sulan: Crispi Titans sula är rätt mjuk, mer böjbar i tåleden än de här andra jag har. Det är en jaktkänga, inte gjord för stenskravel..? Eller? Någon som använder den här sortens kängor på fjället och ser fördelar?
Vad tycker ni, hur viktig är styvheten på sulor när man vandrar i mycket sten och stök? Självklart bra för avlastning, men är det sulan som gör det eller vriststödet? Tycker jag får ont/trött i fötterna oavsett skodon. Dovre gör ont i fötterna för att de är hårda. Det värsta för mig är nog knäna som ogillar brant nedför. Mår de bäst av en styvare avlastande sula eller en mer böjlig sula (som inte nödvändigtvis är mer stötdämpande bara för att den inte är oböjbar) tro?
Jag har helt ställt goretexkängorna på hyllan de senaste 5 åren, sedan jag skaffade Jörnkängorna. Därav är jag helt nollställd och vet inte alls hur jag ska tänka. De här höga, lätta med något böjbar sula som jag sneglar på eller ska jag ta mina låga med hård..? Eller ska jag kliva i de riktigt tunga?
Vad hade ni valt?
Nu behöver jag snabbt som attan något på fötterna! Och det är INTE BARA ATT, jag har krånglat länge för att hitta de jag har som passar... Detta hade jag INTE räknat med! KRIS!
Lundhags går helt bort, finns inte en modell som funkar med mina breda och höga fötter, och inte tid att göra någon specialbeställning heller.
Så det är bara goretex som återstår.
Jag har ett par Meindl Dovre Extreme. Jag är inte jättesugen på att ha dem på sommarvandring om det inte råkar vara väldigt kyligt väder. Nu har jag ju vant mig vid att ha höga, lätta kängor, allt annat känns som svettiga slalompjäxor! Men möjligen att det finns fördelar jag förträngt, som den avlastande hårda sulan.
Jag har ett par Crispi Gran Paradiso som kan duga, men de är ju låga då (om än inte extremlåga). Bra sula.
Jag har provat Crispi Titan som är en intressant högre känga. Inte alls så varma och tunga som t ex Dovre Extreme. Lätta nästan som en skalkänga, så det där med "torkar långsamt" blir inte alls ett problem som med t ex ovan nämnda mastodontkängor. Inte för att jag skulle göra djupa vad med dem på direkt, men det är en väldigt lätt och tunn goretexkänga i alla fall, om man nu ändå råkar blöta ner sig.
Crispi Titan är det enda höga alternativ jag ser till Dovre Extreme, då passformen funkar och för att andra höga goretexkängor ändå är likvärdiga Dovre Extreme. Men jag har frågetecken på sulan: Crispi Titans sula är rätt mjuk, mer böjbar i tåleden än de här andra jag har. Det är en jaktkänga, inte gjord för stenskravel..? Eller? Någon som använder den här sortens kängor på fjället och ser fördelar?
Vad tycker ni, hur viktig är styvheten på sulor när man vandrar i mycket sten och stök? Självklart bra för avlastning, men är det sulan som gör det eller vriststödet? Tycker jag får ont/trött i fötterna oavsett skodon. Dovre gör ont i fötterna för att de är hårda. Det värsta för mig är nog knäna som ogillar brant nedför. Mår de bäst av en styvare avlastande sula eller en mer böjlig sula (som inte nödvändigtvis är mer stötdämpande bara för att den inte är oböjbar) tro?
Jag har helt ställt goretexkängorna på hyllan de senaste 5 åren, sedan jag skaffade Jörnkängorna. Därav är jag helt nollställd och vet inte alls hur jag ska tänka. De här höga, lätta med något böjbar sula som jag sneglar på eller ska jag ta mina låga med hård..? Eller ska jag kliva i de riktigt tunga?
Vad hade ni valt?
Senast ändrad: