Är verkligen slöa knivar farliga?

[dePaul]

Denna tråd blir allt roligare för varje inlägg!

Va glad jag blir att du har roligt Men allvarligt, allt beror på originalfrågan

~Paul~

 

[Igelkotte]

Denna tråd blir allt roligare för varje inlägg!

Va glad jag blir att du har roligt Men allvarligt, allt beror på originalfrågan

~Paul~

Haha! Sant,
När man, efter att ha gått igenom alla inlägg, tittar på originalfrågan så ter sig ju allt ändå rätt skoj. Jag menar, slöa knivar är väl ändå "farliga". Surprise liksom?

 

[mipert]

Dags för en sammanfattning.

Du är ovan knivanvändare, du bryr dig inte om skärpan och din teknik är undermålig.
Då är det farligt med vassa knivar eftersom du inte förstår hur lätt de skär bort saker som fingrar och fruktbitar.

Du är erfaren, har pinntäljning som yrke och din teknik är exemplarisk.
Då skadar du dig mer med en slö kniv eftersom du —tack vare din teknik och erfarenhet— lättare slinter med en slö kniv än med en vass.

 

[dePaul]

Hahaha, mycket bra Mikael. En korrekt tolkning.

~Paul~

 

[Martin Fjäderlätt]

...om att vara vuxen innebär ett avskärmande från barnsliga upptåg och ”onödiga” sysslor, ja då vill jag inte vara vuxen.

Precis. Att vara vuxen innebär ju att veta när det är läge att lattja, att ha tillräcklig erfarenhet (och stålar) att lattja rejält och sist men inte minst att känna sig trygg i lattjandet.

Att inte våga leka är ju ett tecken på att man inte har kommit ur puberteten.

Så det är klart att man får kasta kniv om man är beredd på att ta konsekvenserna.

 

[Strykarräven]

Så det är klart att man får kasta kniv om man är beredd på att ta konsekvenserna.

Ja, konsekvenserna går ju inte att ta miste på. En dyr kniv som jag hade, av ett känt finskt märke (och om någon kan göra 'niivar så är det finnarna!) gick rakt av (bladet gick i två delar) när jag tappade den på en träbrygga, från midjehöjd. Efter det känns det inte så häftigt att kasta kniv. Fast det är klart, om jag hade ett lager obrukbara jätteknivar, som Patric beskrivit, så kanske...

 

[Karl-Johan]

Väl härdad!

 

[dePaul]

Väl härdad!

Nja, en kniv hur hårt härdad den än är borde inte gå av under de här förhållandena. Jag gissar på en spricka eller ett fatalt fel i värmebehandlingen. Så jäkla skört är inte ens det sköraste pulverstålet.

~Paul~

 

[Igelkotte]

Väl härdad!

Nja, en kniv hur hårt härdad den än är borde inte gå av under de här förhållandena. Jag gissar på en spricka eller ett fatalt fel i värmebehandlingen. Så jäkla skört är inte ens det sköraste pulverstålet.

~Paul~

Vill inte verka vara en besserwisser nu, men lyckas kniven gå efter sin absoluta självresonans så kan nog detta inträffa. Denna svängning kan den fått just från att falla från denna höjd, och inte högre/lägre.

 

[dePaul]

Vill inte verka vara en besserwisser nu, men lyckas kniven gå efter sin absoluta självresonans så kan nog detta inträffa. Denna svängning kan den fått just från att falla från denna höjd, och inte högre/lägre.

Christopher, jag är säker på att om du skulle vilja upprepa den här händelsen med en annan kniv av samma fabrikat så kommer du inte att lyckas.

Din teori om självresonans skulle möjligtvis kunna apliceras på kristallglas. Stål har en helt annan densitet och seghet. Jag vidhåller att det är helt omöjligt, såvida det inte var något fel på kniven.

Saken är den att det inte är speciellt svårt att räkna ut kraften i anslaget och därav räkna ut om det är möjligt att kunna knäcka kniven.

Om man vet höjden från vilken kniven föll, knivens tyngd och beskaffenhet, typen av underlag den hamnade på och temperaturen i underlaget så kan jag lite grovt säga vilken kraft som krävs för att knäcka en Maartiini/Fiskars kniv på mitten.

~Paul~

 

[dePaul]

Ett tillägg. Anders skriver exakt såhär: "gick rakt av (bladet gick i två delar)".

För att bladet på en normalstor finskdesignad kniv skall gå av i två delar (således inte intill handtaget eller spetsen) så krävs en ganska extrem kraft plus ett ojämnt underlag. Helst en massa stenar i passande storlek.

Men Anders beskriver händelsen på ett annat sätt. Han tappade helt enkelt kniven från midjehöjd mot en vanlig träbrygga. Återigen; det är helt omöjligt att en finsk kniv (oftast tillverkad i Sandvikstål eller Bonpertuisstål) skulle kunna gå i två bitar när man tar i betraktande alla dessa parametrar.

~Paul~

 

[Igelkotte]

Ett tillägg. Anders skriver exakt såhär: "gick rakt av (bladet gick i två delar)".

För att bladet på en normalstor finskdesignad kniv skall gå av i två delar (således inte intill handtaget eller spetsen) så krävs en ganska extrem kraft plus ett ojämnt underlag. Helst en massa stenar i passande storlek.

Men Anders beskriver händelsen på ett annat sätt. Han tappade helt enkelt kniven från midjehöjd mot en vanlig träbrygga. Återigen; det är helt omöjligt att en finsk kniv (oftast tillverkad i Sandvikstål eller Bonpertuisstål) skulle kunna gå i två bitar när man tar i betraktande alla dessa parametrar.

~Paul~

I detta fall skulle jag tro att du med stor säkerhet har rätt; att det handlar om ett tillverkningsfel. Men annars vill jag tillägga att självresonans kan förstöra saker trots att materialet inte är av glas. Det handlar då inte om råkraft, utan om oturen att få till exakt den perfekta resonanstonen som får färdas genom materialet. Och glas är alltså inget mirakelmaterial som endast det påverkas av självresonans.

Ju styvare och hårdare stålet är desto högre är (den ändå låga) sannolikheten för att den ska gå sönder av självresonans.

Vänliga hälsningar,
Christopher