Jag vill inte låta knastertorr.
Men...
...om att vara vuxen innebär ett avskärmande från barnsliga upptåg och ”onödiga” sysslor, ja då vill jag inte vara vuxen.
För mig innebär vuxenhet att ta ansvar för andra, fatta beslut som inte bara påverkar stunden och att kunna ta hand om sig själv, bland annat.
När jag är med barnen i skogen är jag extra tryggt vuxen, jag lär dem om växter, faror och låter dem lyssna på ljudet av fallande snö.
När jag är själv i skogen blir jag den siste mohikanen.
Jag undviker andra människor och smyger runt, jagad av ondsinta indianer/nybyggare.
Jag låtsas att det snart kommer en hjort gående bland de gula träden och att det snart blir vinter så jag måste samla mat och reda en boplats.
Därför har jag köpt en Cold Steel Kukri (tradera) som jag kan leka med i skogen.
Jag är i skogen för min skull, jag är där för att må bra, inte för att uppfylla normen av en ”nyttig” frilufsare. En sådan som bara använder Mora och sitter stilla med en kaffepanna och gör, tja jag vet inte vad.