...och det finns skäl till varför somliga av oss (på den tiden jag trodde att jag skulle kunna bli duktig musiker) inte åkte till Norge och rensade fisk för att tjäna storkovan.^_^; sa:Jag såg en dokumentär på tv en gång om en italiensk violinist som skar av sig lillfingertoppen på vänsterhanden när hon hackade grönsaker, på julafton. En vanlig person som skär av sig 2 mm av en fingertopp behöver väl knappt åka till sjukan, men på henne fick de ringa in den duktigaste kirurgen som fick försöka lappa ihop nervtrådarna igen. Det tog två år innan hon kunde spela som vanligt igen...
Skär-anekdoter i all ära, min tidigaste är den där söndasmorgonen när Anders 6 år (just fyllda) satt och täljde med sin riktigt vassa Frost-kniv, inspirerad av sina Emil-kasettband. -Snitt, så var vänster pekfinger skuret in till benet (några mm utanför pekfingrets yttersta led, ärret finns kvar). Föräldrarna väcktes halv åtta av en sexåring som inte ens grät (kniven var som sagt väldigt vass), trots att det droppade blod på fuskparketten och i dubbelsängen. Sen blev det akuten och finger-tuta i några veckor.
Det tog flera år innan jag fick hyfsad känsel i den fingertoppen, men den blev bra. Sen kapade jag in till benet en gång till (fast nu i höjd med mellersta knogen), och det ärret känns fortfarande konstigt 7 år efter, köldkänslan är inte riktigt bra. Däremot funkar fingret, vilket jag får vara tacksam över.