Är verkligen slöa knivar farliga?

[Martin Fjäderlätt]

Men varför skulle man behöva något annat argument än att "en slö kniv är ingen kniv"?

För min del är slöa knivar klart farligare än vassa.
Slöa knivar är farliga eftersom de får mig att vilja göra tusen nålar på ägaren.
Särskilt om man står hemma hos nån och ska laga mat i vänners lag, och blir tvungen att krossa lök och tomat bara för att knivens ägare förvarar sina knivar tillsammans med vispar, påsförslutare och skedar med ostformade handtag i en låda (extra jobbigt är det om det är dyra matlagningsprogramsknivar).

Sen kan väl en anledning till att man oftare skär sig på vassa knivar vara att man helt enkelt inte jobbar med slöa knivar (förutom när man krossar grönsaker hos kompisar)?

[Ändrat av Nordesjö 2006-10-23 kl 09:45]

 

[dePaul]

Särskilt om man står hemma hos nån och ska laga mat

Det här är verkligen irriterande. Jag är någorlunda bra på kinesisk matlagning. Många av mina vänner känner till det och då blir det ofta så att de bjuder mig hem till dem för att vi gemensamt skall laga till något.

Jag har för längesedan lärt mig samma läxa som du, nämligen att de flesta människor äger knivar som är ungefär lika vassa som mina knän. Jag har därför alltid med mig egen backup, oftast i form av en Opinel nr 9 eller EKA filé.

~Paul~

 

[Avslutatmedlemskapx]

Det beror väl lite på vad man använder kniven till -en slö kökskniv anser jag inte vara farligare än en vass, tex.

Däremot om man ska tälja med den är det en annan femma. Speciellt om täljaren inte är så stark (tex. scout eller annan halvportion). Är kniven så slö att man inte orkar skära vidare så tar man i så hårt man kan för att slutföra skäret sas. och när kniven då tillslut fortsätter framåt så går det _snabbt_. Är det då en kamrat, ett ben eller liknande ivägen så blir det jobbigt...

Det ifrågasätter jag, tror att även här är köket hemmets farligaste arbetsplats... slöa knivar kräver mer kraft....

Vet nån hur det egentligen är?

Nyfiken

 

[GustavOh]

Jag skulle tro att risken för att slinta med kniven är större om den är slö MEN att olycksrisken i köket är stor när någon använder en kniv som visar sig vassare än förväntat...

"Alskling, jag har skärpt knivarna!"
"Jo jag märkte det..."

 

[mikeon]

Tror mycket ligger i att man med en vass och skarp kniv inte behöver så stor kraft, vilket också innebär att man får större koll på vad man gör/håller på med. Med en slö kniv har man för mycket kraft mot det man egentligen skulle ha och slinter man då...
... är det svårare att hinna stanna.

Fördelen i köket är att man oftast har en skärbräda under sig och att man inte täljer med kökskniven. Skärbrädan tar väl ofta emot utan att ben och knän etc är i vägen. Däremot kan man ju ha stoppat ett finger på fel ställe och då gäller igen stycket ovanför.

/Mikael

 

[dePaul]

Återigen ett ganska komplicerat ämne. Rent allmänt vill jag ha mina köksknivar, precis som andra knivar, så vassa som möjligt. Men om man kommer till en kompis som är van vid slöa knivar och skärper upp dem åt honom/henne så resulterar detta ofelbart i att han/hon skär sig.

Ett exempel. En kvinnlig bekant till mig har en jättelik mängd knivar. De brukar alla vara rejält slöa. Hon anser förståss att de inte är det. Så en gång så tog jag med min Sharpmaker och återställde skärpan på 4 stycken som hon använder mest.

Nästa dag ringde hon mig och berättade att hennes 14 åriga dotter hade skurit sig i tummen så att de nästan övervägde att åka till Sahlgrenska.

När jag frågade hur fasen det hade gått till så fick jag reda på att hon aldrig hade talat om för sin dotter att dessa knivar var vassa. Dottern gjorde som vanligt när hon skulle skära en morot i delar. Hon höll moroten i vänster hand, skar med höger hands pek och långfinger mot tummen som stöd...

~Paul~

 

[flindra]

Jag såg en dokumentär på tv en gång om en italiensk violinist som skar av sig lillfingertoppen på vänsterhanden när hon hackade grönsaker, på julafton. En vanlig person som skär av sig 2 mm av en fingertopp behöver väl knappt åka till sjukan, men på henne fick de ringa in den duktigaste kirurgen som fick försöka lappa ihop nervtrådarna igen. Det tog två år innan hon kunde spela som vanligt igen...

 

[dePaul]

Usch fy fasen. Låter inte skönt. Fingertoppar är ju känsliga. Jag brukar skära av mig kött på ovansidan av vänsterhandens pekfinger precis över den första leden. Har ordentliga ärr eftersom jag alltid skär mig på samma ställe.

~Paul~

 

[Martin Fjäderlätt]

Hon höll moroten i vänster hand, skar med höger hands pek och långfinger mot tummen som stöd...

Höll hon i knivbladet?

Låter som föräldern har missat i uppfostran.
Att man inte håller i knivblad lär man sig väl ungefär samtidigt som man lär sig att spisplattor är varma, och inte när man är 14?

Men hon kanske lärde sig i alla fall.

 

[mipert]

Som alltid intressanta inlägg att lära sig av.

Jag minns när dotter nummer två kom till världen via kejsarsnitt och kirurgen använde fingrarna för att öppna den sista bukhinnan, istället för skalpell. Tydligen för att förbättra läkningen.

Jag känner igen det därmed att vässa knivar hos folk, de flesta har som bekant tio år gamla knivar som aldrig vässats, trots det kunde min 90 år gamla farmor dela skinka med förskäraren. Och då menar jag tunna skivor...

Jag är ändå inte helt ense med alla svar, min erfarenhet är att jag inte lägger större kraft med en slö (läs, inte supervass) kniv, snarare täljer jag några tag extra för att få bort material.
De gånger jag sluntit med kniven har det oftast skett med en vass kniv och då har jag på grund av sämre kontroll (överraskningsmomentet) fått en jack i fingret/handen.
Dålig teknik? Säkert, samtidigt är jag inte helt ovan vid att använda kniv. Jag har ändå täljt pinnar i trettio års tid och lagat mat dagligen med ickeslöa knivar. Men det är först på senare tid jag lagt mig vinn om att alltid ha verkligt vassa knivar. Tidigare brynte jag dem en gång i veckan, numera nästan efter varje användning.

De gånger jag skär mig beror på ouppmärksamhet eller jobbiga omständigheter som kyla, trötthet eller 2,0 i glukosvärde.
;-)

Jag föredrar naturligtvis en vass kniv, både för arbetets skull och för den goa känslan att bara kunna dra kniven genom tomaten, nästan utan att kunna känna något motstånd.
Men alla mina allvarligare olyckor med kniv och yxa har skett med vassa eggar, inte med på gränsen till slöa knivar.

Min åsikt blir alltså, kniven skall vara vass men en slö ger mindre risk för blodvite.

 

[The Trooper]

I det här resonemanget tar jag med två knivar som trots allt är förhållandevis vassa båda två!

~Paul~

Sätt en tändsticka som distans mellan dom,sen har du ett skärsår inte blir snyggt.


peter

 

[flindra]

Usch fy fasen. Låter inte skönt. Fingertoppar är ju känsliga. Jag brukar skära av mig kött på ovansidan av vänsterhandens pekfinger precis över den första leden. Har ordentliga ärr eftersom jag alltid skär mig på samma ställe.

~Paul~

Jo, och problemet med just violinister är att man använder just de där små nerverna som slutar i fingertoppen för att pricka rätt ton, kallas för att intonera. Om man prickar fel blir det falskt. Intonerar gör man på alla instrument, utom på instrument som har "färdiga" toner, typ piano, nyckelharpa och såna.