2+1

[camoscio]

Man behöver inte ställa saker mot varandra, men kan se saker ur olika perspektiv. Bilförare har bilförarperspektiv, motionscyklister sitt och bönderna har sitt.

Vilket är ditt perspektiv?

Det är inte alls säkert det finns lämpliga alternativa vägar om det är ute på landet. Och bönderna måste få åka mellan åkrarna med traktorerna även på 2-1vägen.

Som bilförare gillar jag dessa vägar men avskyr epa-traktorer, men har överseende med riktiga traktorer. Cyklister vet jag knappt jag sett, men skulle passera försiktigt om jag kom ikapp nån.

Som cyklist skulle jag helst undvika dessa så långt som möjligt precis som andra vägar utan vägren.

Som bonde hade jag plöjt upp vägen och odlat potatis där istället.

Det är välså att man inte riktigt tänkt färdigt. I annat inlägg nämner jag traktorn på cykelbanan där jag på långt håll kunde se att inget tryggt möte var möjligt -- jag hade antagligen får leda cykeln av cykelbanan och tillbaka. Och jag tycker inte det vore orimligt med förbud mot fordon av viss bredd p 2+1.

 

[camoscio]

Du klarar nog mer än du tror.
Å nu finns det ju även bra gravelbikes och hybridcyklar med 40-60 mm breda däck och t.o.m. lite stötdämpning, om du vill utforska sämre grusvägar och otekniska stigar per cykel.

Själv kör jag gärna med min Bianchi Arkadex med lättrullade Schwalbe thunderburt däck i storlek 27,5x2,1 (584-54).
/Niklas

Jag har två cyklar. En med navväxel och fotbroms, det har länge varit min stadscykel. Och en med 3 växlar fram (jag har numera alltid mellanväxlen i) och 9 bak. Det är min landscykel för utflykter och, sen pandemin, flerdagarsturer. Jag tog upp sådant efter långt uppehåll (1982--2019) när jag inte vågade åka tåg och buss, vilket hade krävts för tilltänkta vandringsturer på låglandet (min sista bergsvandring började på min 75-årsdag, i augusti 2019, ryggproblem och tvådsidig knäartros) ). Jag har ingen annan elektronik vid friluftsaktiviteter än telefonen.

 

[camoscio]

Alla är vi olika. Jag har svårt att se tjusningen att cykla på en hårt trafikera landsväg, med hjärtat i halsgropen och massor av stora, snabba fordon.
Att få cykla fram på en grusväg eller mindra asfaltväg utan nämnvärd annan traifk, det ger mig cykelnjutning.
Dock blir det mest pendlingcykliung fö rmin del, på cykelbanor eller lågtrafikerade stadsvägar med 40 km/h som hastighetsbegräsning. Det farliga är då jag måste korsa vägar med mer bilar.

/Patrik

Motsatsen till en extrem är inte den andra extremen.

 

[camoscio]

Jag gissar att skillnad i upplevelse kan vara grusvägens "grusighet", definitivt skillnad på grusvägen som är en grov anläggningsväg eller om det är hårt packad makadam som är slätare än asfalt.

Jag gillar inte ens att färdas på 4 hjul i 2-1-vägarnas ryckiga tempo (särskilt inte vintertid med snö-/slasksträngar), och de gånger det varit inklusive cyklister (E4 norröver några gånger) blir det riktigt läskigt. Skulle aldrig välja 2-1 för cykling, pga trafikens hets och ojämna hastighet med extra mycket omkörningar och inbromsningar på den vägtypen, hu!

Idag cyklade jag hemifrån till Rosenkälla i Eklandskapet Linköping, en fin plats med fågelliv som skiftar från årstid till årstid -- sjön anlades OJMR i början av seklet. Fram till parkeringen vid dämmet var det relativt gtovt grus i tydligt avgränsade strängar, antagligen bestämda av biltrafiken. En till vänster, en till höger, närmre sin vägkant. Den senare undvek jag, därför att vägen var aningen feldoserad ur cyklistsynpunkt. Att cykla i grussträngana hade varit tämligen slirigt.

Efter dämmet är det bomväg fram till insektshotellet nära vägen mot Linköpings centrum. Beläggningen är grus av en helt annan, finare, kvalitet. Det beror väl på att den är privat och underhålls av de kringboende.

 

[camoscio]

Tvättbrädegrus går ju lätt att undvika, genom att antingen cykla i vägmitten eller i vägkanterna.

Å när man kör bil på grusväg, så är det bra att köra med ena hjulparet i vägkanten. Både för att undvika de värsta hålorna och för att jämna ut belastningen på vägen.
/Niklas

Vore det så lätt så skulle jag utan vidare hitta den lösningen. Har du cyklat den vägen?

 

[camoscio]

På cykel skulle jag aldrig förlägga en rutt till såna vägar. Liksom flera andra här så söker jag mig snarare till mindre vägar, gärna grusvägar med lite trafik, där man får en mer naturnära upplevelse och lägger gärna en längre rutt för att inte missa fina grusvägar.

Naturnära kan vara nyckelordet. För mig är utfärdscykling ingen naturupplevelse, men väl en friluftsaktivitet med varierande syfte t ex att ta mig till en attraktiv plats på vackrast eller fysiskt skönast möjliga sätt. I fredags cyklade jag till Stjärnorp vid NV hörnet av Roxen. Det är 25 km dit hemifrån (hemvägen brukar vara kortare) och vädret kändes perfekt. De sista 8 kilometerna efter Bergs slussar lever mycket på backarna och den avslutande utförslöpan ned mot Roxen, som byts i en angenäm, kanske kilometerlång, stigning på hemfärden.

Bland de vackraste sträckor jag cyklat de senaste åren är mellan Aneby och Gränna via Örserum. Speciellt sista biten mot Gränna är majestätisk, för säkerhets skull kompletterad med en omväg över Röttle by med det tjusiga lilla vattenfallet. Det är verkligen ingen naturupplevelse, bara vackert.

Ska jag framhäva ngt med skön fysisk känsla är det från min 13-dagarstur 1978, Lkpg-Sveg-Lkpg, där en
höjdpunkt var Orsa-Sveg, 12.5 mil och dess backar: Höghed, Noppikoski, Emån och Kleva, alla av olika karaktär. Och, som motpol därpå, Sveg-Ljusdal, 11 lugna mil utmed Ljusnan. Idag kan jag sakna detta.

Vill jag komma nära naturen får det bli vandring. Efter den stora cykelperioden 70-81 blev det flera utlandsresor, och på hemvägen från en Jugoslavien 1987, upptäckte jag Alperna och vandring vilket kom att dominera mina somrar åren 1989-2019.

 

[Thomas__P]

Från Viggeby till Skeda udde rekommenderar jag vägen via Vårdnäs & Arnebo, istället för 34:an. Alternativt skippa Skeda udde helt och cykla Vårdnäs - Stafsäter - Kolbyttemon - Linköping.

2+1 vägar är sannerligen inte roliga att cykla på.

 

[HåkanC]

Än värre är det om du vill passera mälaren i nord-sydlig rikting. Både via kvicksund och hjulsta är det 2+1-väg numer. Så har du tänkt cykla mellan strängnäs och enköping så behöver du antingen ta vägen via kungsör eller stockholm.

I veckan som gick cyklade jag Strängnäs => Västerås via Kvicksund, det är en riktigt bred cykelbana på Kvicksundsbron och fina asfalterade och lågtafikerade vägar både norr och söder om bron.

 

[GustavOh]

I veckan som gick cyklade jag Strängnäs => Västerås via Kvicksund, det är en riktigt bred cykelbana på Kvicksundsbron och fina asfalterade och lågtafikerade vägar både norr och söder om bron.

Det var härliga nyheter!

 

[HåkanC]

Det var härliga nyheter!

Inget foto på själva cykelbanan på bron, men så här cyklade vi

 

[GustavOh]

Inget foto på själva cykelbanan på bron, men så här cyklade vi

Bra info! (Du sitter inte inne med tips på någont bra vägval över Kungsör också? Cyklade mot Kolsva i helgen, men var tvungen att cykla några km tvättbrädiga grusvägar för att undvika E20 mellan Tumbo och Kungsör)

 

[HåkanC]

Bra info! (Du sitter inte inne med tips på någont bra vägval över Kungsör också? Cyklade mot Kolsva i helgen, men var tvungen att cykla några km tvättbrädiga grusvägar för att undvika E20 mellan Tumbo och Kungsör)

Tyvärr inte
Kollar man på Roadfinder verkar det vara svårt att hitta ngt närliggande och asfalterat alternativ till E20
Rutten till Mälaren Runt (den moderna motionsloppsvarianten av OS 1912 linjeloppet) går norr om E20 och då kanske på grusvägar? Jag vet inte, jag har inte cyklat den sträckningen.