Hälsa / inte hälsa

Jag har lagt märke till detta med huruvida folk säger "hej" eller inte följer vissa subtila regler.

Man kan väl säga att ju närmare man kommer tätbebygda trakter eller populära stråk, så sjunker "hej"-frekvensen. Det är väl kanske inte så konstigt iofs, man går ju t ex inte och säger "hej" till alla okända man träffar inne i stan.

Dock är det ibland lite svårt att se när hej-gränsen upphör. Jag var och gick på Söderåsen mot Skäralid till. Hejfrekvensen hög lite längre ut. Sen när jag går ner i ravinen och närmar mig vägen och restaurangen och stigen blir spångad, så sjunker den 50%. Ännu närmare vägen sjunker den till 10%, möjligen en nick.
Generellt verkar folk oklädda för vildmarksliv mindre meddelsamma, än de som är rejält klädda. Äldre personer verkar lite mer sociala än yngre.

Hur är det på kungsleden? Vilket är det mest hej-täta området? Var är hejfrekvensen lägst?

Själv försöker jag alltid besvara ett hej, eller i alla fall se glad ut, nicka, och eventuellt grymta något om någon tittar på mig.
Jag är dock lite blyg, så när jag har möjlighet väljer jag gärna att inte möta någon alls.
 
Haha, ja detta är ju en djungel.

Inom cykling (skog/landsväg/fjäll) har jag märkt att huvudregeln är "lika hälsar på lika".
Dvs man kanske inte hälsar på ett landsvägssvetto när man kommer på sin AM-hoj och vice-versa. De som kör fokuserad träning verkar generellt snåla på syret när de får möte.

Visst är det så att ju längre bort man kommer från folktäta områden, desto mer hejande blir det.

För långfärdsskridsko särskilt har jag ju även en "baktanke" med att hälsa och stanna till och prata lite när jag möter andra gäng, då är det ju bra att utbyta info om iskvalitet, råkar etc

Sen är det mig helt främmande att slå upp tält inom hörhåll och helst synhåll från andra när jag vandrar/kajakar etc. Är ju ute för lugnet och för att vara själv/umgås med dem jag har med.

Tog lite tillvänjning med segling i skärgården att inte blir sur och vresig när andra båtar glatt ankrar upp en armlängd bort även när det finns gott om plats i viken. (ofta förstås pga av att de tror mest på säker ankring på samma plats). Båtfolk har nog vissa likheter med husvagnsfolk och husbilsfolk .
 

avslutad210712

Gäst
På fjället har jag aldrig mött någon som inte hälsat oavsett om de kommit från Nikkaluokta, Finland, Skåne, Tyskland eller något annat konstigt ställe :)

På jobbet har jag en som inte hälsar ens 50% av gångerna man möter personen ifråga på mindre än två meters håll och den personen kommer inte från Skåne :)

Hemma i byn hälsar jag på varenda gående, cyklist eller bilist som jag möter när jag promenerar. På sommaren är säkert hälften turister som skall ut till campingen eller till sommarstugeområdet och de stackarna håller på att köra i diket av förvåning.

Håller på principen att det är bättre att hälsa en gång för mycket än en gång för lite dock med reservation för att jag inte vill orsaka någon dikeskörning. I min lilla by/kommun får man väldigt fort en stämpel om att vara högfärdig om man inte hälsar och jag är inte högfärdig bara otrevlig :)
 
Grymt grymt!

Intressant fråga. Var går hej hej / grymt grymt gränsen.

Skillnaden är nog stor mellan norr och syd. Tättbebyggt och obygden. Ung eller gammal. Genuin frilufsare eller urbana Bosse som tillfälligt besöker spenaten.

I min värld hör det till normal hyfs att morsa när man möts. I andras värld tar man storstadens anonymitet med sig ut och blänger stint ner i backen. Känns olustigt. Lite som att möta en psykopat på väg.

Till och med på byvägarna i bilen långt borta så passerar man och slänger upp näven till en morsning.

Skulle vara kul om alla i Sthlm, Gbg o Malmö gjorde samma sak. Skulle nog se galet ut, kanske komma med i nån rekordbok. Hej hej, tjeeena, morsning, öh, morrn morrn,... Nä blir nog jobbigt.
 
Så länge det bara handlar om ett enkelt "hej" så är det ju lätt att hälsa, men man kommer ju onekligen att tänka på scenen i Crocodile Dundee där han nyss kommer till New York och säger "G'day, Mick Dundee from Australia" till varenda kotte han möter på gatan.
 
Det där med att hälsa på bilar när man är på landet har jag funderat på : hälsar ni på exakt alla bilar, eller hälsar ni för att ni vet vilken som har vilken bil?

När jag är hos mina föräldrar i Ångermanlands inland och är ute och traskar efter landsvägen (genomsnitt 0-3 bilar i halvtimmen) så ser jag ju inte vilka som sitter i bilarna som åker förbi, ej heller ser jag om nån inne i bilen hälsar på mig eller inte. Jag tvekar lite mellan att hälsa på exakt alla bilar, och inte hälsa alls. Ofta blir det nån halvmesyr i stil med att jag NICKAR. Vilket antagligen inte märks från förarsätet i en förbipasserande bil.
 
Pröva gå nikkaluokta-kebnekaise en solig dag i juli... Vilket skämt, alla skall säga hej, blev rent drygt efter man mött sin sista 300e person vid fjällstation. Så fort man kommer in på fjällstation säger ingen hej, utan det är bara när man är ute och går. Sluta upp med dessa tramserier! ;)
 
Men hördudu häj påre

Pröva gå nikkaluokta-kebnekaise en solig dag i juli... Vilket skämt, alla skall säga hej, blev rent drygt efter man mött sin sista 300e person vid fjällstation. Så fort man kommer in på fjällstation säger ingen hej, utan det är bara när man är ute och går. Sluta upp med dessa tramserier! ;)

mBengtson har nog en poäng här men jag tror att TS inte menade den stora poppulationen urbana fjällymmlar på drift utan mera enstaka exemplar som mötas.
 
Kul ämne

kanske skall vi ha ett separat forum för etikett i friluftslivet.

Hälsa bör man när man möts när man går eller åker skidor är min inställning. Ofta kan man få och ge bra information vid såna här möten.

Thure
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg