Kjugekull - brant i platta Skåne

Harald Bohlin klättrar Caspersens arete, Jonas Fajerson "spotar"

Östra Skåne. Slätter, rökt ål och Österlens vackra landskap. Brösarpsbackarna och vallmons röda blommor som kantar vägarna. Sandstränder och salta dopp. Ingenting här påminner om klättring. Men skenet bedrar. Välkomna till Kjugekull där vuxna människor klänger på små stenar.
I södra ändan av Ivösjön, strax öster om Kristianstad, finns ett vackert och välbesökt naturområde. Här sköter hembygdsföreningen om museet och parken och hit hittar både turister och skåningar som vill ta en promenad i den vackra lövskogen.
Men sedan början av 90-talet hemsöks denna magiska plats även av så kallade bouldrare. Varelser som är släkt till alpinister i rakt nedstigande led.
– Det var några klättrare från Kristianstad som brukade komma hit i början av 90-talet för att träna eftersom de inte hade någon inomhusvägg. Då borstade de inte något eller så utan klättrade där det gick att ta sig upp. Många fina block uteslöts som omöjliga på den tiden, berättar Jonas Fajerson.
Kristianstadsklättrarna övertygade Malmöbon Jonas att komma och titta på deras utomhusgym. Han var första svensk att göra en 8b led utomlands och var lite skeptisk till att klättra på små stenar i Skåne, men blev snart förälskad i stället.

När han till slut lyckades skicka problemet Monolit grad Fb 7a+ skrev den lokala klubbtidningen att det sista stora problemet i Kjugekull var gjort. Ack vad de bedrog sig. Det var 1995 och då fanns det ett fåtal problem gjorda på Kjuge. I dag finns det mer än 700 dito för den hugade att ta för sig av.
- Att skicka Monolit var bara början. När jag klättrade sportleder gick jag alltid efter föraren och repeterade leder som andra hade gjort. Med bouldering upptäckte jag nöjet att hitta ett eget problem, borsta upp det och träna in det tills man skickar det.

Jonas var inte ensam om att inse Kjugekulls enorma potential. Under senare hälften av 90-talet var det många som upptäckte tjusningen med att klänga på små stenblock, med varken rep eller aluminiumskrot som barlast. När Jonas började skicka allt hårdare problem på Kjuge upptäckte killar som Harald Bohlin och Gustav Kamf, båda från Lund, att det även i Skåne fanns möjligheter till riktigt hård klättring.
- Har man bouldrat i Kjugekull en gång blir man totalt såld på stället, säger Harald.

Tillsammans står dessa tre killar för en stor del av de hundratals problem som finns upptagna i föraren.
– Klättringen här är så otroligt varierande. Från granitslopers till kalkstenshål. Det mesta är rätt teknisk klättring. Det gäller att hitta positioner snarare än grepp, säger Harald.

Harald Bohlin klättrar på Caspersens arete 7a+.

Redan vägen till Kjugekull är inspirerande vacker. Det öppna landskapet, lövskogen och de säregna skånelängorna med halmtak bildar unika vyer. Väl i naturområdet blir stämningen ännu mer speciell. Den glesa lövskogen blottar stenblocken som sticker upp som jättar överallt. En del av blocken ligger i öppna kohagar där gamla stengärdsgårdar ringlar sig bort längs kullarna.

I den delen som kallas för Nya skogen håller Harald på att jobba in ett nytt projekt. En travers på ett brant block med skrovlig yta. Ett gäng tyska turister med rollerblades hängande runt nacken går förbi oss undrande. Harald tar i. Gång på gång missar han slutcatchen med någon millimeter. Under tiden tar Jonas och Gustav upp kaffetermosen och mackor.
- Det är en del av tjusningen med bouldering, man lattjar mycket mer än när man sportklättrar. Man tar sig inte själv lika seriöst när man är ute och bouldrar, säger Gustav.
Han var redan som 18-årig ett av de stora löftena inom svensk tävlingsklättring. Nu har han helt och hållet bytt repet mot crashpaden. I år vann han svenska bouldercupen. Att ha Kjugekull som hemmaklippa har till viss del bidragit till segern.
– Här kan man klättra året runt. På sommaren kan det bli lite för varmt och det blir dåliga förhållanden för att skicka hårda problem. Annars är det bara att ta sig hit och klättra så fort man har tid. Blocken torkar otroligt fort också, en timme efter att det slutat regna kan man redan klättra på Kjuge, säger han.

Jonas Fajerson på Sonic 7b+.

Gustav Kamf har skickat pinoccio 7b+.

Harald Bohlin på Moby Dick 7b+.

För min egen del blir det mycket fotande, intervjuande och fikande i dag för att riktigt hinna klättra. De få problem jag känner på är förstklassiga, på solid sten med bra friktion. Förtrollad av den magiska skogen och efter att ha haft en hel dag i sällskap med de supertrevliga skånepågarna glider tankarna i väg till Fontainebleau på vägen hem. Är man sugen på bra klättring i sköna omgivningar är det definitivt till Kjugekull man ska åka.

Text och bild: Alvaro Susena Artikeln publicerades i Brant Nr. 1
(Harald har nu skickat projektet som fick namnet Rocket launcher, grad Fb7b)

Kjugekull
Ett av Sveriges största och vackraste boulderområden. Mestadels sker klättringen på kristallrik gnejs, men även granit förekommer. Förutom de drygt 500 etablerade problem som beskrivs i föraren borstas det ständigt upp nya. Bästa sättet att hålla sig informerad är att surfa in på kjuge.nu.
Vid skrivandes datum fanns det mer än 200 problem lättare än grad 5, graderas med ett L på Kjuge. Drygt 400 från 5 till 6c+, drygt 60 mellan 7a och 7a+, cirka 30 7b och 7b+, och fem 7c/7c+.

Vägbeskrivning
Kör E22 från Kristianstad mot Kalmar. Sväng in vid Fjälkinge och kör sedan rakt fram förbi samhället. Efter sju kilometer, strax efter Kiaby är det skyltat Kjugekull till höger.

Boende
Det råder tältningsförbud på Kjugekull. Närmaste campningen är Ivö Campning som är öppen året om, tel 044 - 521 88

Caféet
Ryktet säger att caféet på Kjuge serverar Skånes godaste våfflor. Toalett finns vid caféet (kan behövas efter ett besök på Nya skogens många highballs)

Access
Några stora accessproblem har det inte varit. Men någon har rivit staketet vid Monolit ett antal gånger och djuren har då rymt. Respektera staket och stängsel i området så undviker man konflikter med markägarna.

Utustning
Bouldering är långt ifrån lika utrustningskrävande som andra grenar av klättring. Men den som ska ut och bouldra seriös måste ändå släpa på en del prylar.
• Klätterskor
• Stor kritpåse
• Crash pad (madrass)
• Borstar av diverse slag
• Trasa för att torka bort överflödig krita.
• Liten matta att stå på
• Teleskopskaft för borstar och kritbollen (för att kunna göra ticks).
• Kaffe och bullar