Titicaco Cycling Tour

Milestone La Paz
Sju månader och 9000 km på cykel genom Sydamerika, så lång och så kort tid. Vi har ett rum med underbar utsikt över La Paz. På dagen ser vi över 6000 m höga snöklädda berg. På natten ser ljusen, från alla hus som klättrar uppför bergssidorna, ut som nedfallna stjärnor. Vi har nu kommit ungefär halvvägs på vårt äventyr, att cykla från Ushuaia till vår lägenhet i Stockholm. Ca 15 månader och 15000 km.

Ingemar och Tua i La Paz

Huayna Potosi – 6088 m.ö.h.
Efter en knapp vecka i La Paz började rastlösheten komma krypande. Vad göra? Ta en cykelutflykt? Nope, tror inte det… Bestiga ett berg? Japps!
Vi hyrde varsin isyxa och flexibla stegjärn, köpte mat och packade vara ryggsäckar. Efter en dryg timma i taxi (40 kr!) och 1000 höjdmeter slog vi upp tältet vid foten av berget. Nästa dag var det bara ca 500 höjdmeter till baslägret på 5200 m.ö.h. Väl där insåg vi att vi var de enda på berget utan guide, bärare och kock. Hmm… sen såg vi plastskor, klätterselar och en himla massa rep. Hmm igen… skulle inte Huayna Potosi vara lätt att bestiga? Vi pratade runt och förstod att vi hade varit väl positiva. Men vad göra? Vi bestämde oss för att prova!

Vid midnatt hörde vi folk ropa, på bruten engelska: “Breakfast is ready!” Kallt och blåsigt värre, inge kul att krypa fram ur Polar säckarna och laga frukost. Till sist kom vi iväg som den sista gruppen, men höll god fart och gick om grupp efter grupp. Vid glaciärsprickan, och lättmetallstegen över densamma, var det ok. Nu började vi förstå vitsen med guide och rep. Guiderna klättrade över stegen och uppför det branta partiet precis efter, säkrade och ropade ”OK!” till sin grupp. Nåväl, vi kom över och sen var det bara en timme kvar till sista branten innan toppen.

Vädret var fortfarande riktigt dåligt och några grupper vände, medans andra kämpade vidare. Vi tvekade, men sen var det för sent. Vi ville inte vända själva utan guide och med en knappt urskiljbar led som snabbt blåste och snöade igen. Vi fortsatte. Till slut kom vi till ”väggen”, vilket var de sista 200 höjdmetrarna med 30 till 50 graders lutning och mindre bra snö/is blandat underlag. Än en gång förstod vi det där med guide och rep. Guiden klättrade upp en bit, säkrade och sen kom klienterna efter. Vi klättrade hela vägen direkt, ville inte ”vila” med det underlaget och utan möjlighet att säkra oss själva.

Huayna Potosi, toppen

Helt plötsligt var vi över kanten och uppe på toppen! ”6088 m.a.s.!”, skrek någon. ”You’ve done it!” Trötta och glada log vi, såg på varandra (längre såg man inte), tog varsin banan, lite vatten och började klättra ned igen. Det tog ca 4,5 timmar till toppen.

Halvvägs till baslägret lättade vädret något och vi hade en underbar utsikt. Toppen var fortfarande täckt i mörka moln.

Huayna Potosi, utsikt

Hur som helst, vi hade klarat det! Nytt höjdrekord! Lite antiklimax med förhallandena pa toppen, men vad tusan – 6088 m.ö.h. är inte illa!
Erfarenhet? Ett rep och möjlighet att säkra är sällan fel...

Bolivia, en annan värld
Vi har nu varit i Boliva i drygt två månader och vi lovar, här känner du dig inte som hemma! När vi cyklade genom Chile och Argentina kände vi oss på många vis som i Europa. Bolovia är en helt annan historia.
Ekonomin kollapsade i slutet av 80-talet (1985 slog man världsrekord i inflation, 24000%...) och Bolivia tillhör ett av de fattigaste länderna i Sydamerika. Folk kämpar på och hankar sig fram på olika vis. Arbetslösheten är 50%! En annan siffra är att 5% av befolkningen, har 40% av den totala inkomsten. Trots dessa förhållandena är det gott om bra, riktigt god och billig mat. Än så länge har vi inte sett några svältande människor. Billigt? Vad sägs om en lunch, med soppa till förrätt, för 3.50–5.00 kr? Har du provat kött fran lama? Det är gott!

Bolivians x 3

Människorna ser ut som vore de tagna direkt ur en turistbroschyr. Färgsprakande kläder, ju fler lager kjolar desto bättre och till det en passande huvudbonad. De vi möter är lite avvaktande, men vinner man deras förtroende så är de mycket öppenhjärtliga, nyfikna och nära till leende och skratt. Kanske de tuffa villkoren gör att de försöker se tillvaron med ett leende?

Boliva är fullt av skarpa och motsägelsefulla kontraster. Exempelvis mellan fattiga och rika, mellan lerhus och höghus, mellan traditionellt och modernt. Ett roligt exempel är att kristna bilder syns överallt, men de trängs med nakenbilder på kurviga blondiner!

Det är ett katolskt land med aktivt troende befolkning. Man tror inte bara på gud. I Bolivia tror man på Patchamama (moder jord), på helgon, på mirakel, på traditioner, på urgamla cermonier och danser, på ödet och på turen. På häxmarknaden här i La Paz kan man köpa torkade lamafoster. Sen offrar man det till Patchamamba, eller anlitar en häxa för göremålet! Det går också att köpa miniatyrer av hus, bilar, pengar och alla tänkbara saker man önskar sig. Det man köpt kommer sedan att uppfyllas och ger ökad tur. Vi köpte en miniatyrbaby, en dag ska vi också bli vuxna!
Kort sagt: ”Vi gillar Bolivia!”

Ingemar med baby

Vägen och cyklandet

Vägen, närmare 5000 km, från Santiago till La Paz har varit oerhört varierande: pampas, öken, uttorkade sjöbottnar, vinodlingsområden, ”canyons”, altiplano, saltöken och riktiga bergstrakter. Att ge sig på en sammanfattning skulle vara befängt. Istället kommer här ett axplock av foto och korta bildtexter.

Caracoles, vårt första bergspass och drygt 30 st kurvor...

Ibland saknas väg. Lamorna undrade vad vi höll på med.

Quebrada, vackert bergområde

Salar de Uyuni, världens största saltöken. Cooooolt!

Någonstans mitt ute på Bolivias Altiplano (högplatå). Här firade vi att vi cyklat 8000 km.

Schysst fikautsikt!

Chipayavatten. Jaha, cykelstigen var översvämmad, då får vi väl vada!

Vårt höjdrekord på cykel, 4900 m.ö.h

Cyklandet, hur är det? I början var vi helt fascinerade av alla intryck och allt som var nytt. Nu är vi mer ”härdade” och cyklandet har blivit naturligt och ett sätt att leva. Fast ibland säger vi saker som får oss att inse hur annorlunda det här livet andå är.

Citat (Tua): ”Salta, det är inte så långt, bara två veckor. Där kan vi duscha.”

En annan gång var vägen genom pampas/öken extremt trist och enformig. Det såg likadant ut dag efter dag i en hel vecka. Gott om tid att prata. Vi berättade vårt livs historia, oklippt version. Från de allra första minnena i livet - till nutid. Där gick nästan tre dagar. Vi räknade även antal döda kor längs vägen, vilket överskred antalet bilar.

Vi har lärt oss en del om cyklar och cykelmekande. Efter ca 7000 km var kedja, kugghjul och krans helt utslitet och kedjan började ”skippa”. Hög tid att byta! Här kommer två lite udda mekartips:

* Lossar du 1:a kugghjulet, sa behöver du inte ta loss vevpartiet för att byta ut 2:a kugghjulet.

* Finns det inget nytt kugghjul att köpa, kan du ta en liten fil och fila ner spetsarna på det gamla kugghjulet. Med en ny kedja kan du sedan cykla några 1000 km till.

”Biking Community”
Har du någonsin hört talas om ”Warm Shower List” eller ”Casa de Cyclistas”? Cyklister, eller rättare sagt långfärdscyklister, lär snart känna och hålla kontakten med varandra. Det finns ett slags informellt sällskap för oss luffande cyklister.
WSL (”Warm Shower List”) är en lista på personer runt om i världen som erbjuder passerande cyklister en gratis varm dusch, och ofta någonstans att sova för en natt eller två.
CDC ( ”Casa de Cyclistas”) betyder hus för cyklister och här kan cyklister stanna till och bo några dagar, veckor och även månader. Vi har träffat en amerikan som bott på Sydamerikas mest kända CDC i Los Andes, Chile, i tre år!

Det är skönt att ha kontakten med andra som gör samma sak, de förstår ”hur det verkligen är”. Vi tipsar varandra om vägval, ställen att sova/tälta, ”cykel-mekar-råd” och utbyter erfarenheter. Både jag, Ingemar, och Tua har haft vara dippar och funderat på vad vi egentligen håller på med. Är vi helt ute och cyklar, eller? Då känns det bra att höra från andra att efter 6-8 månader brukar det komma en lite större dipp, men att det går över och sen kan man vara fast... En av våra cyklande vänner, som varit ute i ca 4 år, svarade så här på ett mail från oss:

"Cycling is an endless, fluid motion .... without center, without time, without care and without schedule. It flows across the ether, ebbs in the union of cosmic continuum, rises with the sun, and drifts to where-so-ever you would like."

Om du funderat på att ge dig ut och se världen från en cykel, så är du inte ensam. Det finns stöd, sällskap och information, om du behöver det!



Trist att komma tillbaka till jobbet efter semestern? Kolla in vår hemsida och bli inspirerad www.titicaco.com

Här kan du även maila oss om du har någon fråga, eller bara vill säga Hejsan!

Lev-Livet-Nu!
Ingemar Wikman