Visst nappade vi på Tjejflugan!

En hösthelg tillbringade jag på Gålö tillsammans med sju andra tjejer för att lära mig grunderna i flugfiske. Tjejflugan som kursen kallas är till för att få fler kvinnliga fiskare utmed våra älvar och stränder. Vi mjukstartade med fika och presentation av kursen och dess medlemmar. Flera av oss hade män som flugfiskade, till viss del var det väl deras förtjänst att vi nu var här, men också stor nyfikenhet på detta vackra fiskesätt.

Kastträning i regn och blåst

Efter en genomgång av de olika linor som finns fick vi genast sätta igång med praktiska övningar. Kastträningen kanske det viktigaste vid flugfiske för att få ut flugan dit man vill i vattnet. På en stor äng där slaget hö låg i fina rader fick vi lagom stora "fållor" att öva i. Höstvädret gav oss inte optimala förhållanden, snålblåst och regn, men vi kämpade tappert. Spöt ska svingas mellan klockan elva och ett till dess man fått ut så mycket lina att flugan landar där man tänkt sig. Det är väldigt lätt att kasta för länge, alltså hålla flugan i luften för mycket och där nappar inga fiskar. Med stela handleder och krampaktiga tag om spöna svingade vi våra linor ömsom bra, ömsom mindre bra. Eva, Siv och Catarina som ledde kursen gick runt och gav oss beröm, råd och instruktion hela tiden. Det var svårt att inte dra spöt för långt bak vid kastet och jag undrade där jag stod hur jag någonsin skulle få flugan dit jag ville. Efter en förmiddag med kastträning i den klara kalla höstluften kändes det ändå som om jag fått in lite snits i kastet, och vi var ett något trött men glatt gäng som gick in för att äta lunch.

Entomologi och flugbindning

Det var riktigt skönt att få stanna inne resten av dagen som ägnades åt entomologi, läran om insekterna, och flugbindning. Att binda flugor var verkligen roligt och inte fullt så svårt som jag trott. Det kräver ordning och reda då fjädrar, trådar, hackel, verktyg och krokar ska samsas och finnas till hands när man binder sin fluga. Kroken fästes i ett städ, sedan binder man garn, trådar, fjädrar och hackel runt den och precis som till alla andra handarbeten finns det mönster till en massa olika flugor beroende på vad de ska användas till. Naturligtvis går det bra att göra egna fantasifulla skapelser också. De flugor vi band var igel, husmask så kallade sjunkflugor alltså insekter som lever under vattenytan, och sist en Europa 12:a som således är en torrfluga och stannar på ytan. Vilken stolthet jag kände när jag lyckades binda en fluga som faktiskt liknade förebilden. Under tiden som vi band flugor blandades djup koncentration med fniss och prat i den lilla stugan på Gålö och stämningen var härligt gemytlig. Vad äter man till middag på en fiskekurs? Fisk förstås, laxgryta med créme fraiche och romsås smakade väldigt bra, efter maten pratades det både fiskehistorier och annat en bra stund in på kvällen.

Materiallära och praktiskt fiske
Dagen därpå bjöd på ett fantastiskt höstväder klar sol och vindstilla, på bryggan stod Eva, en av våra lärare och kastade i morgonsolen och lövträden som skiftade i vackra färger speglades i det lugna blanka vattnet. Vi startade dagen återigen med lite materiallära om olika linor och tafsar och dess längder. De speciella knutar som används för att knyta ihop linor och tafsar är ganska svåra att göra men något man bör kunna, det är sådant som vi får ägna vinterkvällarna åt tillsammans med flugbindning.

Kursen avslutades med praktiskt fiske vid Oxnö där vi gick ut till en fin småstenig strand och en vacker klippa som sköt ut i vattnet som en tunga, perfekt att stå och kasta ifrån. Här fick vi då äntligen sätta på våra egenhändigt gjorda flugor och kasta, visst var det spännande för tänk om det skulle nappa!
Vi hann också med att prova på hur det var att kasta från flytring, en helt ny upplevelse för oss alla. Innan man tog plats i flytringen så skulle våtbyxor och grodfötter på, när jag väl fått på mig detta var det inte utan att jag kände mig som min barndoms idol Grodan Boll. Vi skrattade alla lite åt varandra när vi stod där i utstyrseln men väl i flytringen var det toppen. En fantastisk känsla att guppa omkring i vågorna, visst var det svårare att kasta men vad gjorde väl det när det i övrigt var så härligt.

Trots våra ihärdiga kast var det ingen av oss som fick napp men kursen fick mig att nappa på flugfisket och nog kommer jag att ägna några vinterkvällar åt att binda flugor, för till sommaren ska jag ut och försöka lura upp någon fisk på en egenhändigt gjord fluga.

Intresset för "Tjejflugan" är stort och kurserna anordnas i samarbete mellan Sportfiskeförbundet och Studiefrämjandet.

Tjejflugans hemsida