Vandring i Sarek 16-27 juli 2016

Vandringsberättelse Sarek 16-27 juli 2016

Planeringen har pågått nästan ett år. Vi har inte varit i Sarek tidigare, men gjort kortare turer i Jämtland. De guideböcker jag använt är: "Vandringsturer i Sarek" av Hans Fowelin och "På fjälltur i Sarek" av Claes Grundsten. Jag har också haft nytta av "Torka mat" av Eric Tornblad. Och läst mängder av vandringsbeskrivningar här på Utsidan.

Våra utgångspunkter: Snabbast väg in i Sarek, uppleva Rapadalen samt avsluta i Saltoluolkta.

Alltså startade vi vid Suorvas dammanläggning. Min ryggsäck vägde ca 17 kg, Ulfs vägde ca 22 kg. Av detta var ca 12 kg ätbart. Mängden gasol var 2 x 225 gram. Vi räknade med att proviantera mat och gas i STF Fjällstuga Aktse. Hela vår vandringsmeny kommer i en senare artikel.

Taggade och spända - vad har vi framför oss?

Enligt planen skulle vi gå så här:

Suorva - Njabbejåhkå (jock) - Niendo - Bron öven Guhkesvakkjåhkå - Bierikjavrre (sjö) - Pielaslätten - Snavvavagge (dal)  - Skårkistugan - Rapadalen nere ca 5 km - Rapadalen övre stigen - Skierffe - Aktse - Sitojaure - Saltoluokta.

Jag hade sytt ihop turer från de båda guideböckerna och skrivit om någon sträcka "baklänges" eftersom de beskrivits från andra hållet. En skriftlig färdväg hade vi alltså, om än med vissa luckor och frågetecken. Färdvägen hade jag ritat in på en kopia av kartan, som ett "arbetsdokument". Originalkartan var såklart också med i packningen.

Vi hade ingen GPS eller höjdmätare, men kompass och hyrd nödsändare. Två extradagar var inplanerade.

1. Lördag 16/7 

Bussen släpper av oss vid Suorvadammen. Vi startar klockan 17.30 i regn. Går såklart fel bland vägarna i fördämningen, trots att vi försöker följa beskrivningen. Hittar rätt efterhand, men hamnar på något sätt lite fel igen, så vi passerar aldrig "bäcken vid kartans vägslut". Däremot passerar vi två tält med stönande ljud. Efter renfållorna fortsätter vi snett uppåt och hamnar i den besvärliga blockterrängen. Plötsligt ligger jag på rygg som en skalbagge med armar och ben i vädret mellan tre stenbumlingar. En regnhal sten och de första blåmärkena är ett faktum. Dessutom massa revor på mina regnbyxor. Blöta utifrån och inifrån fortsätter vi i riktningen snett uppåt och stöter emellanåt på stigar som slutar i ingenting samt ser också skoterspåret. Regnet upphör efterhand och vi hittar en fin tältplats på en kulle i övre björkskogen med en bäck intill. På grund av felnavigering i Suorva kommer vi bara ca 5 km denna dag. Men vi är i SAREK! Snabbt byte till torra kläder, snabbt lagad god mat (citroncouscous med rökta musslor), upp med alla blöta saker på grenar och buskar, en härlig vind torkar dem under natten. Klara för att sova först klockan 23.30. 

2. Söndag 17/7

Vi kommer iväg först 11.30. Det är mycket pysslande med packning och planering. Vi lagar mina regnbyxor med silvertejp. Vädret är perfekt, växlande sol, 10-14 grader, ganska blåsigt. Vi fortsätter i samma riktning som igår tills vi når trädgränsen. På en gren hänger ett regnskydd till ryggsäck, vi tar med det, det är större än Ulfs, som är för litet när tältet är med. Bitvis är det enveten storblockig terräng. Lunchen äter vi före vadet över Njavvejågåsj/Njabbejåhkå. Troligen är vi en bra bit över det rekommenderade vadstället. Eftersom vi är ovana vadare är vi lite oroliga inför vadet. Vi har valt två olika vadsätt; jag kör barfota i kängorna och Ulf kör sandaler. Vadet går strålande. Vi håller oss över trädgränsen på relativt lättvandrad mark fram till Sluggajåhkå, där vi slår läger 19.30. Vi kryper ner i sovsäckarna 21.30. Dagens etapp 11-12 km.Observera vattenflaskan med innehåll: vid lunchen lägger vi middagen i blöt, hemtorkad köttfärs i detta fall.

3. Måndag 18/7

Vaknar halv 8 och kommer iväg två timmar senare. Vädret är soligt, kallt och blåsigt, troligen under 5 plusgrader. Då och då kommer en lätt regnskur och vindbyar knuffar till oss. Dagens etapp går över lättvandrade hedar och vi vadar två gånger utan problem. Troligen är det mycket mindre vatten i jokkarna än vad det brukar vara. Vi ser två människor som fiskar långt borta i sjön Lehtijavrre. Några ripor skrämmer vi upp. Sedan vi passerat den fasta bron över Guhkesvakkjåhkå vänder vi mot sydost och börjar spana efter tältplats. Vi passerar renfållor och ser en stor renhjord beta på strandängarna vid sjöns södra ände. På en udde med utsikt över sjön och renarna samt i lä av ett stort stenblock får vi en fin plats för tält, matlagning och stretching av välanvända benmusker. Dagens etapp blev ca 15 km. Vi får lite godisbilar och whisky som belöning i tältet, kylan jagar oss ner i sovsäckarna vid 20.30.Helt ok plats att stretcha på.

4. Tisdag 19/7

Under natten hör vi klickandet av renfötter intill tältet. Det är några som är väldigt nyfikna och dessa två står utanför tältet när vi drar upp blixtlåset på morgonen. Klockan 10 är vi startklara. Vi vandrar på hedmark och passerar sjöarna Bierrikjavrre (turkosgrön) och Bielajavratja. Solen skiner och temperaturen ligger starx över 5 grader. En enda vandrare möter vi och pratar lite med. Ungefär 500 meter väster om Pielastugan kan vi enkelt korsa slätten och bäckarna för att slå upp tältet vid sextiden på södra Pielaslätten. Fin utsikt mot dalen i nordväst och en egen liten tjärn att tvätta oss och lite kläder i. Dagens sträcka 14-15 km. Första gasoltuben tar slut vid kvällsmaten, så nu får vi hushålla lite bättre med gasen. Vi äter tre varma mål om dagen.Tältplatsen på södra Pielaslätten. Berget Bierikbakte i bakgrunden. 

5. Onsdag 20/7

En stor renhjord rinner ner från fjället på morgonen. Vi kommer iväg vid 10. Vädret är varmare. Hittills har vi haft lätt med orienteringen och lättvandrad terräng, ganska lågt vattenstånd i de större bäckarna, men inte svårt att hitta dricksvatten. Knappt några mygg eller flugor heller. Efter den hyfsat plana sluttningen når vi nu den första större utmaningen: branten upp till Snavvavagge. Kanske ger bilden en uppfattning om lutningen på branten.

Det tar oss två timmar att klättra uppför stigen. Hade vi inte vetat om att det fanns en stig skulle vi inte komma på tanken att ta oss upp här. Ett steg i taget och inga förhastade rörelser. Båda stavarna behövs, liksom händerna på några ställen. Vi är tacksamma att vi inte går åt motsatt håll och att det inte regnar! Med blicken fokuserad på marken missar jag inte de underbara fjällgentianorna. Sjön Svavvajavrre i Snavvavagge.

När vi kommer upp väntar belöningen, en fin hedplatå med otrolig utsikt, vacker sjö och god lunch. Sjön Snavvajavrre inbjuder till tvätt och klädbyte. Härligt. Några fler vandrare passerar. När vi når andra änden på dalen möter nya fantastiska vyer över snöklädda toppar och Rapaselet. Vi tältar i en alpidyll med smörbollar och rödblära en liten bit ner efter passet. När vi borstar tänderna dyker två svenska toppklättrare upp från Storskårken. Innan läggdags har vi hunnit med lite skovård. Ulf börjar känna av senplattan under foten och bursan under hälsenan, skador som inte helt läkt innan vi gav oss av. När vi kommer över passet får vi första skymten av Rapadalen.

6. Torsdag 21/7

Temperaturen har stigit till t-shirtnivå. Nu ska vi ta oss ner till Rapadalens botten för att uppleva dess djungel. På vägen ner möter vi ett holländskt par som hade tvingats till tältvila en dag på grund av snöfall och kraftig blåst. Vi ska gå drygt fem km nere i dalen för att sedan snedda uppåt till trädgränsen igen. Stigen är som en hinderbana, alla som varit där förstår. Det tar såklart mycket längre tid än vi tänkt oss och lunchen fixar vi på en fin liten platå i djungeln. Det är en hel del mygg och små flugor, men även stora bromsar tuggar på oss. I en av de små sjöarna Skoarkkijavretja står en stor älgtjur med bara huvudet över vattenytan. Han verkar njuta och doppar ibland hela huvudet. När han får syn på oss går han upp och ställer sig på stigen och nappar till sig lite grönt. Vi betraktar honom länge på 20-25 meters håll. Till slut börjar vi gå en omväg runt honom, men då tar han sig ut i vattnet igen. Rapadalens djungelstig.

Jag hade magknip redan när vi började gå i morse och magen är inte riktigt som den ska, en hel del av dagens energiintag nådde nog inte ut till kroppen. När stigen börjar leta sig ut i blöt myrmark bestämmer vi oss för att börja snedda uppåt mot Alep Vassjajågåsj. Det blir en tuff kamp genom vide och stora stenblock i ganska brant uppförslut. Det är svårt att hitta vatten och våra korta pauser ger ingen ny kraft i benen längre. När vi passerar trädgränsen vill mina ben bara vila en lång stund. Ulf ger mig en Resorb i vårt sista vatten och går före, för att hitta vatten och en bra tältplats. Efter en kvart känner jag att jag kan fortsätta och hittar snart Ulfs ryggsäck med tom vattenflaska på en fin fjällhed intill den djupa jokkravinen. Ulf har gått för att hämta mig men vi har gått om varandra fast det var en så kort sträcka. Han blir orolig när han inte hittar mig, men kommer tillbaka så småningom. Han får klättra ner i ravinen, tvätta sig och hämta vatten medan jag reser tältet. Dagens sträcka blev 10-11 km, men känns som 25. Värmen och svag vind gör att mygg och flugor kör in oss i tältet, trots den fina utsikten över Rapadalen.

Vi har några tältgrannar på andra sidan ravinen, någon km bort. 

7. Fredag 22/7

Vi sov gott. Efter morgongröten börjar dagens vandring med vadet över bäcken Alep Vassjajågåsj djupt nere i en ravin. Vadet går bra, lågt vatten även här. Därefter skråar vi fram till nästa bäck, Alep Vassjajågåsj. Den är också lätt att ta sig över. En stor flat klipphäll vid bäcken inbjuder till tvätt av kroppar och lite kläder. Bra torkväder på ryggsäcken.

Förmodligen tar vi oss över bäcken på lite lägre nivå än vi trodde. Det medför att vi hamnar söder om toppen 1112 istället för norr om. Därför står vi efterhand inför ett omöjligt vägval: uppåt i en läskig brant eller nedåt i superdjungel med stenblock. Det är först efteråt när vi studerar kartan som vi förstår hur vi gick fel. Vi tog fel på toppar och avstånd.

Solen skiner och det är varmt och svettigt. Vi tar oss sakta snett uppåt när vi konstaterat att videsnåren inte går att passera. Till slut är vi i låg växtlighet precis under stupet. Här funkar det att gå, men vi passerar också stora partier med stenras, som består av stenar som är lösa trots att de är riktigt stora. Plötsligt lösgör sig en sten som jag går på och jag åker ner en bit tillsammans med flera halvstora stenar. Det luktar krut. Jag klarar mig utan skador, och ropar till Ulf att jag är ok. Följden blir bara ett stort blåmärke. Väldigt stort, på benet. Man blir rädd efteråt, det var läskigt, och jag måste sitta en stund och samla ihop mig. Riskabel och tidsödande vandring/klättring under stupet. Hur kommer det se ut längre fram?

Vi fortsätter i snigelfart och når efter ett tag en bäckravin med tillhörande ås, där vi äter kvällsmaten, så att vi ska ha energi för att ta oss upp för den sista branta delen. Plötsligt är vi uppe på en underbar fjällhedsplatå igen! 

Bäck inom räckhåll och snabbt upp med tältet. Vi är lite skärrade och undar hur felnavigeringen gick till. Vi som trodde vi kunde läsa karta. Oklart hur lång etappen blev, kanske 7 km. Ulf har ont i bursan under hälsenan.

8. Lördag 23/7

Vi satsar på att ta det lugnare idag! Siktet är inställt på några sjöar i en dal norr om toppen 1044. Vi har läst att branten ner från berget Gierdogiestjåhkkå ska vara "nervpirrande", och det vill vi helst undvika idag. En alternativ väg finns till Skierffe, den ska vi försöka ta.

Vi har gjort en uppskattning av gasol och mat, det räcker för en till övernattning innan Aktse. 

Börjar gå vid 9.45, och vi tar många pauser, kollar på kartan och på utsikten. Efter ett tag ser vi Skierffes profil och då har vi även mobiltäckning. Passar på att kontakta barnen som är hemma och passar huset, samt kollar nyheter från världen.

Kanske går vi inte rakaste vägen idag, men terrängen är lagom utmanande. Torra hedar med låg växtlighet, karga stenslätter utan glidande stenar, bäckar på de rätta ställena, isranunkel, lagom djupa raviner. Renar svalkar sig på ett snöfält. Även vi får nytta av ett stort fast snöfält nedför en ravin. Vi följer sedan en bäck, som säkert är en jokk i vanliga fall, ner i dalen på berget Gierdogiestjåhkkas norra sida. I verkligheten är det flera små sjöar i två grupper i dalen. Vid femtiden är vi framme vid den södra sjön. Den är halvmeterdjup och kallare än glaciärvatten! En kallkälla. Vill gärna slänga mig i sjön men kan inte förmå mig, det får bli fegtvätt från en flat sten. Sarek är full av fina tältplater, vi hittar alltid platta ställen med mjuk bädd av kråkris. De varma dagarna har satt fart på myggen, och ingen vind blåser bort dem, så vi kryper in i tältet. Dagens etapp blev ca 8 km. Ingen människa har vi sett till under dagen.

Sista natten i Sarek. Vi får några klunkar whisky och lite mörk choklad innan tandborstning. Maten är viktig! Det ska vara gott, snabblagat och ge energi. Jag har planerat noga, de flesta måltider består av hemtorkat, men vi har också prövat några färdigrätter som vi köpt för halva priset. Snabblagat är för att spara gasol, för tid har man ju mycket av och det blir aldrig mörkt. Matpausen ger också en bra vilopaus för benen.

9. Söndag 24/7

Ulf har haft ont av en blåsa under foten i natt, vi fixar till den lite och det kommer funka bra resten av vandringen. En av extradagarna förbrukades i förrgår, och vi ser fram mot en vilodag i Aktse i morgon. Men nu är det Skierffe som gäller. Vi ser fler och fler människor ju närmare vi kommer. Soligt, bra sikt i alla väderstreck och över 20 grader varmt. Fantastikt. Vi fixade lunch med den sista gasolskvätten innan vi började nerfarten mot Kungsleden och Aktse. Den obligatoriska bilden från den mycket säregna klippan Skierffe. Alla besökare har inte så här bra fotoväder.

Vi kommer ner till stugplatsen vid femtiden och vet precis vad vill vill göra: sitta i solen med folköl och chips. Aktse är trevligt, blommigt och ganska myggfritt. Vi duschar, pratar med alla trevliga besökare från olika länder och ordnar tältplats. Middag blir Bullens pilsnerkorv och potatismos med parmesanost. 21.30 "släcker" vi. Dagens sträcka 11-12 km.

Vi är nöjda med vår Sarektur, att vara utlämnad till sin egen förmåga i en storslagen fjällvärld, det är något särskilt med det. Vi navigerade fel, men förmågan räckte. Och fint väder! Ripor, ljungpipare och alla fjällblommor att glädjas åt när man tittar ner för att ha koll på var man sätter fötterna. 

Stugvärden hade gjort sitt bästa och kylt ölen i bäcken.

10. Måndag 25/7. Vilodag i Aktse

Vi sov gott och länge. Solen mot tältet får oss att snabbt stiga upp när vi vaknat i en bastu. Efter frukosten som vi lagar i stugan, får vi en rundtur med båt av Kjell Länta på sjön Laitaure, kanalerna och nästan fram till Nammatj. Vi pepprar honom med frågor om allt från renar, älgar och samiska seder till Rapadalens vattenföring och han svarar och berättar tusen intressanta saker. Båttur på sjön Laitaure in mot Rapadeltat. Nammasj i mitten, Skierffe till höger.

Resten av dagen slappar vi. Vi provar att göra äggröra på torkat heläggspulver som vi haft med oss. Blev jättegott med lufttorkad skinka från Aktse. Kompletterar packningen med gasol och lite ätbart från butiken. Har fina pratstunder med andra gäster och gulliga stugvärdsparet.

11. Tisdag 26/7

Kungsleden norrut, helst förbi stugan vid Sitojaure, är dagens plan. Vi avgår 9.30 och är framme vid tältplatsen 18.15. Jämfört med vårt tidigare sarektempo går vi nu ganska fort. Vid 14.30 hoppar vi i båten mot Sitojaure samtidigt som åskan brakar lös. Då har vi ätit lunchen vid en bäck i den övre björkskogen, tortellini med sista parmesanosten. Vi kollar in stugplatsen Sitojaure, kokar kaffe i köket och kalasar på ballerinakex. Stugvärden och en vandrare gör oss sällskap och samtalet böljar hit och dit. Trevligt. Regnet öser ner medan vi sitter där inne, vi traskar vidare när det slutat. Eftersom det kommer vara dåligt med vatten framöver, fyller vi alla våra vattenbehållare och går till stigens högsta punkt, där vi sätter upp tältet nära Kungsledens stig. Och ännu en gång är vi ensamma på en enorm fjällhed. Dagens etapp ca 10-11 km + båtturen.

Strax kommer ett nytt ösregn, då myser vi i tältet och bakar bröd på trangiaköket i absiden. Så gott med smör på.

Det var aptitretaren, lite senare fixar vi kvällsmaten, köttfärsgryta, matkorn mm, också i absiden. Första gången på turen öppnar vi våra böcker och läser lite innan vi somnar. Brödet på jäsning! Hade tänkt baka brödet tidigare, men vågade inte eftersom gasolen började ta slut. Men nu har vi ju en ny gasoltub! Nygräddat med smältande smör...Äkta smör har lång hållbarhet och håller sig i fast form vid fjällets temperaturer. Det ger både god smak och extra energi som tillsats i de flesta måltider, tex i potatismoset.

12. Onsdag 27/7

Vi vaknar tidigt på fjällheden. Ett åskväder med svarta moln närmar sig från söder, så vi snabbar oss med morgonbestyren.

Tunga regnmoln på väg från Sitojaure och Aktse. Frukostplats på fjällheden, ca 17 km från Saltoluokta. Vita moln ligger nedanför oss i dalgången.

Vi hinner fixa allt utom tältet innan det brakar lös. Vid 11-tiden kommer vi till raststugan där vi tar en tidig lunch, vi delar på Skinnarmos färdiga carbonara. God. Saltoluokta nästa. Framme 14.15, precis innan regnet. Ryggsäcken känns lätt, men fötterna är lite trötta faktiskt. Lyxig belöning väntar, först kaffe och fjällfika, sedan en öl. Nu är vi redo för sanering och sedan trerätters. Trångt och trasigt är tyvärr känslan i servicebyggnaden.

Men vad gör det. Vi har fått vår fina vandring i Sarek. 

Lotta Olsson