Vandring i Karpaterna

Om Rumänien minns jag att jag hade läst att: "in a matter of minutes a newfound friend will outline your next hikingroute. Romanians are crazy about hiking and all they want for you is to go out hiking." Jag befann mig i Cabana Turnuri och pratade med en rumän, efter ett par intensiva dagar i Bukarest var det här egentligen den första spontana kontakten med rumänerna. Och mycket riktigt, efter bara två minuter ville han ändra alla mina noggranna planer att vandra i Fagarasbergen. Istället för att vandra ett par dagar söderut och sedan öster menade han att det var mycket bättre att vandra nordväst.

Stuga

Cabana Turnuri var en underbar liten alpliknande stuga på 1 520 meters höjd. Jag hade vandrat dit från Victoria under dagen, en trevlig liten semesterort för rumäner där man åt, vandrade och lyssnade på musik. Musiken bestod av en synthesizer och saxofon som spelade kitschiga 80-talshits precis utanför mitt fönster, hela natten! Vägen upp till Cabana Turnuri var underbart vacker och inte alltför olik den svenska fjällvärlden. Det kändes som att befinna sig i Sound of Music eller i en illustration av John Bauer. Vandringen tog totalt åtta och en halv timme men efter åtta timmar kände jag mig riktigt vilse och trött. När väl stugan dök upp kändes det som Hotel Sheraton. Den var mycket liten och bestod av två våningar, på undervåningen kunde man köpa soppa och bröd och på ovanvåningen fanns två enorma madrasser för vandrarna att sova i. Vi var tolv personer från Polen, Tyskland och Rumänien som fick samsas om utrymmet. Ägaren bjöd in mig att fira nyår här uppe i stugan, man begav sig hit ett stort gäng i åsnekaravan dagen innan och tillbringade hela nästa dag med att baka bröd och laga mat för att skåla in det nya året i skenet av stearinljus, mycket frestande.

Vandringen från Victoria till Cabana Turnuri skulle bara ta fyra timmar hade alla som jag frågat sagt, men det gjorde den ju inte. Till nästa anhalt, Cabana Podragu - Rumäniens högst belägna cabana, skulle det ta en och en halv timme. Och det gjorde det antagligen för dessa vana rumäner, men för mig skulle det säkert ta fem timmar. En av orsakerna att många rumäner är duktiga och erfarna vandrare är, att de sällan har råd att semestra i utlandet, men möjligheterna till vandringssemestrar inom landet är oändliga. Överallt i Rumänien såg jag folk som tältade, vare sig det fanns en campingplats eller inte. Efter frukost bestående av gröt och kaffe gav jag mig iväg åtföljd av ett perfekt väder, solsken och dagg. Något förvånade kom jag fram till Cabana Podragu efter endast två timmar. Detta var ingen liten stuga utan ett litet betongslott. Här fanns en glaciärsjö, betande får och rykande varm soppa till salu. Jag bestämde mig för att stanna här resten av dagen. Login var likadan som dagen innan, stora madrasser som kunde inhysa hur många personer som helst. Jag delade madrass med en man och hans tolvårige son. Här var mycket smutsigt, men stämningen var god, eller den blev åtminstone det, för när jag kom dit var det nästan tomt. Framemot kvällen var det dock fullt.


Sjö

Jag gick ner till sjön för att tvätta både mig själv och kläderna - det var kallt. Så kallt att mina trumhinnor reagerade med att vägra registrera ljud de närmsta minuterna. Kläderna lades i solen att torka och jag likaså. Jag somnade strax men vaknade av alla fårens bräkande. De gick mot mina kläder som såg så färgglada och intressanta ut att de ville smaka. De fick schasas bort. Jag köpte ägg för fyra kronor styck, ett överpris men de måste också fraktas hit med åsnor. Resten av dagen tillbringades med att njuta av utsikten och att läsa.

Jag skulle i säng tidigt för att försöka vandra upp till Moldoveanu nästa dag - Rumäniens högsta topp som sträcker sig 2 544 meter över havet. Precis vid läggdags kom en äldre herre med sin son och ville bjuda på öl i stugans samlingsrum och det gick man naturligtvis med på. Det blev ett par öl och sent i säng. De talade hyfsad engelska och var hur trevliga som helst. Under kvällen pratade vi om Dracula, Ceausescu, zigenare, vandring, kommunism och Michael Jackson. Många, om inte alla, i den unga generationen vill lämna Rumänien och skaffa sig en framtid i väst.

Kors

Nästa dag var det dags att bestiga Moldoveanu. Vandringen dit tog fem timmar och var otroligt vacker. Det fanns en del minnesmärken efter vandrare i form av kors som fick en att vara på sin vakt då en del partier innehöll små klätterövningar. Jag undrade om jag skulle träffa någon svensk på min Rumänienresa och naturligtvis gick där förbi en kille med Haglöfskängor bara ett par sekunder senare, femton minuter från toppen. Vi pratade en stund och var båda lika överraskade över att se andra svenska turister i Europas vilda västern När jag väl stod på toppen kändes det som kunde man se ända till Svarta Havet. Rumänien är oslagbart vackert. Jag var väldigt nöjd med min lilla toppbestigning. Expeditionskänslan förtogs förstås lite av att där satt ett par vid kanten och åt frukost som om ingenting hade hänt, fem minuter senare var vi hela tolv man där. Jag satt länge och åt bröd, ost och godis som jag sköljde ner med illasmakande klorvatten.

Bäck

Det var för långt till nästa stuga men bara en timme bort skulle det finnas ett nödskjul, Refugio Portta Vistei. Det var ungefär 12 kvadratmeter stort och två meter högt och i en hörna låg en filt och en vandrarstav. Detta visade sig tillhöra en man som var 76 år gammal, han var bara ute och plockade örter för att laga till en kopp te. Hans utrustning var nog från andra världskriget och han sade att han vandrade hit varje år. Jag trodde honom. Efter hand så kom fler och fler vandrare och ville sova i skjulet och till slut var vi 12 stycken. Utanför hade folk börjat slå upp sina tält. Nästan alla var från Östeuropa. Jag hade också nöjet att träffa en salvamontguide - en av Rumäniens frivilliga bergsguider. Han sade att det var fint väder, förra året gick det inte en enda dag under hela sommaren utan snö. Jag berättade inte att jag bara hade sommarkläder och gymnastikskor med mig.

Regnet som hade varit med mig hela dagen hade nu tilltagit och jag hoppades att det skulle sluta så jag kunde vandra ner nästa dag. Men det gjorde det inte. Klockan sex på morgonen såg det inte bra ut och guiden avrådde mig från att gå. Den 76-årige mannen hade naturligtvis redan gett sig iväg. Efter sex timmars väntan och kexätning hade dock vädret gått över till duggregn. Promenaden till Cabana Valea Sambatei tog fem timmar och jag blev genomblöt. Som bonus fick jag en oerhört vacker dimma som gjorde landskapet väldigt mystiskt. Hade nog inte blivit överraskad om något troll eller en enhörning hade dykt upp. Jag blev dock rikligt belönad när jag kom fram - här fanns varma duschar och rykande varm choklad.

Dimma

Nästa dag vandrade jag de resterande 1400 höjdmetrarna tillbaka till civilisationen övertygad om att jag hade upplevt det ¨äkta¨ Rumänien. Om inte annat så var det fantastiskt kul och andlöst vackert.
______________________________________________________

Tid: 8-12 augusti 2001

Kostnad: Rumänien är ett av Europas billigaste länder

Var: Moldoveanu ligger i Fagarasbergen i Karpaterna, en lång dags färd utanför Bukarest.

Säkert: Trots alla rykten upplevde jag bara extrem gästfrihet i hela Rumänien, aldrig otryggt

Rumäniens högsta berg: Tur och retur från närmsta by med kommunikationer kan lätt göras på fyra dagar och tre nätter, cabanas finns.

Kartor: Räcker med guideböcker, för mer avancerade vandringar finns gott om lättlästa inhemska kartor i städer och byar.

Vandring: Möjligheterna till vandring är oändliga, märkta leder och öppna stugor.