Tidernas väg

Sommaren hade för tillfället kommit av sig och lågtrycken köade upp någonstans väster om Göteborg. Söder om Uppsala hade jag packat mina gamla blå framväskor och stod i begrepp att gränsla min, för året nya, långfärdscykel. Det var den 26 juni och solen hade sin högsta bana.

Med två klick fästne skorna i pedalerna och jag makade mig tillrätta i sadeln styrde ut från gårdens singel till vägarnas asfalt, kursen nordlig, målet Ånge i andra änden av tidernas väg.

På lätta växlar för att benen skall vakna och bli varma, väster ut tornar moln upp sig men över mig lyser solen, landskapet är ett hav av grönt som bryts av gula rapsfält här och var.

I Uppsala köper jag en flaska kedjeolja, när jag lämnar staden längs väg 272 med Gysinge som tänkt lunchstopp inser jag att nu börjar resan på riktigt.

Sverige är ett sjörikt land, det ges inte bekräftelse på färden mot Dalälven, landskapet är flackt. En grön skärgård där skogen är öar och fastland, åkrarna hav, byggnaderna faluröda båtar och skepp. Genom detta gröna rullar jag på min cykel och avverkar kilometer efter kilometer, små backar upp och små backar ned. Ibland ser jag en brun kärrhök på jakt över åkrarna och något oftare en ormvråk i samma ärende.

När jag passerat över Dalälven och ställt cykeln vid Gysinge Värdshus är drygt hälften av första dagens etapp cyklad, benen mår bra, baken mår bra och magen är hungrig, Beställer in kockens vegetariska och äter bröd och salladsbuffé i väntan på maten. Lämnar Gysinge mätt men värdshuset kommer inte att lämna något matminne efter sig.

Norrlandsgränsen är passerad, landskapet höjer sig sakta. Pelarsalar av tallskog kantar färdvägen som ringlar sig fram över sandmoarna. Det är en fröjd att cykla, jag ler och tänker; "Jag gillar verkligen att cykla".

Passagen över Storsjön innan Sandviken är några vackra kilometer där vägen går på små öar förbundna med broar. Provianterar i Sandviken och cyklar vidare mot etappmålet Högbo bruk och vandrarhemmet där.

Andra dagens etapp går från Högbo bruk till Ljusdal, lågtrycken i väster har kommit närmare och molnen som tornade upp sig dagen innan börjar se akut hotfulla ut. Under dagen kommer jag att ha regn bakom mig, vid sidan om mig och framför mig men inget på mig. Vägen från Högbo bruk till Kilafors letar sig fram över sandmoar och längs sandåsar kantad av sjöar, byar och ett och annat gammalt stationssamhälle.

Etappen mellan Högbo och Ljusdal är än roligare att cykla än den mellan Vassunda och Högbo, härliga frihjulsåkturer längs långa lagomt branta utförsbackar, landskapet får en större skala. Särskilt när man kommer till Ljusnans dalgång mellan Kilafors och Ljusdal, där blånar bergen bort i fjärran på rätt sätt. Dalgången pryds av präktiga Hälsingegårdarna från linets tid och gårdarna pryds av den storslagna älvdalen.

På minussidan märks avfolkningen av inlandet. I Holmsveden annonserade invånarna efter en handlare och en krögare. Jag vet inte om jag skulle bli glad av initiativet eller ledsen över desperationen.

I Holmsveden råkade jag dessutom ut för en osannolikhet. Bosse som jag ska hälsa på i Ånge är lokförare och just den dagens morgon är han på väg med ett godståg från Ånge till Storvik och har tänkt på morgonen att; Ska jag få syn på Micke så ska det vara när jag åker genom Holmsveden. I Holmsveden äter jag en glass och väcks i glassätandet av att ett passerande godståg signalerar och jag hinner uppfatta att föraren vinkar febrilt. Det ska visa sig att det var Bosse.

Sista dagens etapp var Ljusdal till Ånge. När jag vaknade på vandrarhemmet i Ljusdal fredag morgon insåg jag att alla de moln som hållit sig borta från mig under två dagar nu skulle hänga och regna över mig sista dagen. Inte nog med det, vinden var kraftig från nord till nordost och mellan Ljusnans och Ljungans dalgångar är det en aktningsvärd stigning över vattendelaren mellan de två älvdalarna.

Naturromantikern i mig gömde sig i en avlägsen del av hjärnan och fram kom "tjurskallen". Ner med huvudet mellan axlarna och mal på. 60 minuters cykling fem minuter rast, 60 minuter cykling tio minuter rast två bitar godis och en halv macka upprepa proceduren tre gånger och jag är framme i Ånge.

Någar kilometer före Ånge vaknar mitt urbana mobiltelefonabbonemang till liv med ett pip i fickan på regnjackan. Jag ringer till Bosse och säger; Nu får du så lov och sätta på kaffe det är bara tanken på det som kan bära mig sista halvmilen till Ånge. Bosse svarar att han ska hälla upp en whisky dessutom. Det är nog den som får mig att formligen spurta upp för sista backen fram till Bosses hus.