Tälttur i december!?

Förutsättningarna för att denna tur skulle kunna genomföras var inte de allra bästa: nästan två veckor av minusgrader riskerade att vi skulle få svårigheter att hitta isättningsställen och ännu värre, få problem att komma iland under turen och vid turens slut. Ett annat problem som jag försökte förtränga men inte lyckades med (upptog större delen av mina funderingar) var att prognosen för morgondagen var genomsnittsvindar på 12-13 m/s och byvindar upp emot 19 m/s sydligt (vilket skulle medföra oroväckande starka sidvindar och motvind på vägen hem...).

På vägen ut mot vårt mål för isättning Stavsnäs, så förstärktes aningen att inte hitta öppet vatten... Skurusundet var fruset liksom det stora blåshålet Baggensfjärden samt Grisslingen och Återlögafjärd. Inte förrän Brevikssundet såg vi öppet vatten och väl i Stavsnäs kunde vi lättat se att det var öppet vid vår planerade isättningsplats.

Döm om vår förvåning när vi såg tio andra kanotister förbereda sig för en tur denna december dag (dagstur med avslutande julbord på Fågelbro Hus, fick vi veta). Vi trodde verkligen att vi var rätt unika att ge oss ut i förväntat ymnigt snöfall och minusgrader. Dom var, enligt egen utsago, ett gäng glada entusiaster. Vilket onekligen stämde - rätt imponerade att få ihop en grupp om tio personer för att ge sig ut en dag som denna! :-)
Gruppen var välutrustad med torrdräkter och en massa gadgets, karbinhakar och remmar m.m. (rätt snarlika alpina bergsklättrare utrusningsmässigt).

20-30 minuter efter att gruppen gett sig av så var det dags även för oss att utmana årstiden och vädrets makter. Det började precis snöa ymnigt när vi gav oss iväg. Snön föll så tätt att sikten blev riktigt dålig. På vägen ut från Stavsnäs blev vi återigen förvånade, då vi såg fler från gruppen som precis gett sig iväg komma tillbaka...
Kanske hade de glömt något... för inte ägnar man flera timmars förberedelser (packa och lasta kajaker och utrustning i bilar, transportera sig till en lämplig isättningsplats och börjar packa ur bilar för att packa utrustningen i kajaker, kränger på sig utrustning m.m.) för att paddla knappt en halvtimme och sedan göra om hela logistikproceduren...!?

Ja, och vad det gällde prognosen för morgondagen - 19 m/s sydlig vind… så var min plan (vilket jag aldrig sa till min kompanjon Bosse...) att om inte prognosen taggades ner under dagen... tänkte jag insistera på att vända tillbaka till Stavsnäs för att vi skulle nöja oss med en dags rejäl vinterpaddling. Att i den kyla som råder nu, starka vindar och snöfall som innebär dåligt sikt m.m. risker liva och lem i vågor som byggts upp över hela Östersjön och kanske kulminerade i sådana byvindar…  - där någonstans fann jag mina gränser.

När vi korsat Gatufjärden paddlade vi norrut längst med Runmarö i ett idylliskt vinterlandskap. Bryggor med istappar som skulpterades av vågorna likt principen för att stöpa ljus. Röda stugor med vita knutar inbäddade i ett softat vinterlandskap. Ymnigt lätt snöfall som fick allt ljuden att dämpas och bli mjuka - till och med den tjutande vinden fick en behaglig ton.

När vi nåde norra spetsen av Runmarö styrde vi kosan österut mot den fria horisonten (favorit väderstrecket för en havspaddlare på östkusten). Vi gick söder om Skarp-Runmarn och fick vinden i ryggen och som ett trollslag även solsken i blicken denna Fisherman's Friends-dag, då molnen hastigt skingrade sig och gjorde paddlingen lätt och behaglig.

Så småningom började vi närma oss Sandhamn och målet var att försöka hitta en lämplig plats öster om Sandhamn för att slå läger. Tankarna var många i detta läget... morgondagens prognos, hur gör vi om vi inte hittar något lämpligt ställe att gå i land på (de skyddande vikarna är säkert islagda), då måste vi paddla norrut eller söderut minst en timme och riskerar mörkerpaddling vilket skulle innebära ännu svårare möjligheter att bedöma lämplig landstigningsplats etc.

I vilket fall som helst så var morgondagens prognos möjlig att kontrollera. Sagt och gjort: prognosen hade taggats ner väsentligt och nu gällde 6-8 m/s samt byvindar upp emot 10 m/s. Lättad konstaterade jag att vi slapp ta ett beslut att avbryta ambitionen att detta skulle bli en tälttur. Även fast byvindar upp emot 10 m/s inte är något att leka med när vattnet är kallt och vågorna har byggts upp över Östersjön ända från Polen är det ändå något vi är bekanta med att hantera.

När vi passerade Sandhamn vände jag mig till Bosse och sa, "Nu har du två val: Seglarhotellt på Sandhamn och deras fantastiska julbord eller en tältnatt i minus 10 grader...?" Svaret kom snabb och utan tvekan med största allvar och seriositet: "Tält! - Sandhamn kan man ta sig till med båt, men dit vi ska paddlar man!".
Blir alltid lika barnsligt glad över att få bekräftat att jag hittat mina likar i Klubb Fischer! :-)

Som väntat var det inte helt lätt och självklart att hitta lämplig landstigningsplats bland öarna nordost om Sandhamn. Vi måste hitta ett skyddat ställe för morgondagens sydvind och ett ställe där det fungerade att gå upp i dagens västvind. Det måste finnas tältplatser, inga stenar som förstör kajakerna o.s.v. Efter att kollat ett antal ställen som inte uppfyllde nödvändiga kriterier hittad vi en passage till en skyddad "lagun" som skulle varit perfekt om det inte var för isen som inte gick att forcera.

Men till slut hittade vi i alla fall vid den i stort sett sista möjligheten i detta område en perfekt vinterhamn för kajaker med tältplatser helt i lä. Ännu en gång kände jag mig väldigt lättad över att sakernas tillstånd gick vår väg... det skulle inte känts helt ok att vara tvungen att paddla runt ett par timmar till och vid nästa ögrupp i mörker, för att hitta lämpligt ställe.

När vi väl kommit upp på land blev första prioritet att få på sig torra och varma kläder för att sedan snabbt få upp tälten och stuva in utrustningen innan vintermörkret skulle fall vid 15-tiden. När vi väl fått upp tälten kände vi att vädret och sjön krävt sina attribut i form av tomma magar - vi hög glatt in på hoppilandkäket och t.o.m. den traditionsenliga kalla ölen (folköl) gick ner utan problem denna kylslagna eftermiddag. Att det var kallt kanske framgår av Bosses mössa nedan:

Efter hoppilandkäket föll mörkret över oss och de tre timmarna till att vi tyckte det borde vara lagom att börja med middagen vid 18-tiden tillbringades i respektive tält - vilket gav tid för reflektion kring tillvarons stora och små frågor...

När det var dags att börja med middagen hade vi båda svårt att slita oss från den relativa värmen i tälten och den sköna meditativa känsla, ställtiden i tälten gett oss. Men hungern, medvetenheten om drygt 12-timmar till nästa mattillfälle och viljan att dela den fantastiska upplevelsen att väldigt nära inpå midvintern befinna sig här ute i yttre skärgården fick ut oss ur tälten. Kylan kändes rejält till en början, men efter ett tag var det som att jag acklimatiserades och kylan kändes helt ok... eller så var det så att frusna delar av kroppen helt enkelt domnade bort... Middagen blev så småningom varm och intogs med ett värmande gott rött vin och avslutades med en chokladkaka till efterrätt. Strax efter 19 var det dags att krypa in i tälten igen för att notera att lämplig tid att gå upp för frukost var om ca 12 timmar. Många sköna timmar i tältet den här tiden på året! :-)

Nattläger för kajakerna:

Trots tolv timmar i tältet och dess förrinna tre timmar kändes det lite motigt att återigen ta sig ut. Mörkret hade fortfarande inte skingrats helt... sakta men säkert blev det dock ljusare. Det var en härlig frihetskänsla att efter frukosten titta ut över Horstensfjärden.

Så var det dags för oss att packa ihop våra saker och hoppa i kajakerna för att efter vår korta visit i naturen och utlämnade till vädrets makter bege oss hem till civilisationen. Men än var vi inte hemma och idag skulle paddlingen innebära mot- och sidvind.

På vägen hem tog vi oss norr om öarna ovanför Vindalsö för att få lä från sydvindarna. Men överfarten från Sandhamn var oskyddad och den fallande snön föll inte mjuk och lätt, det var mer som småspik som sved till mot ansiktet.

Väl i lä blev det återigen behagligt att paddla och möjligt att njuta av vinterlandskapet!

Den sista överfarten till Stavsnäs bjöd dock vädermakterna upp till en avancerad dans - det var rätt motigt att ta sig förbi den sista udden in till Stavsnäs skyddade hamn. Den sträckan skulle varit mycket tveksamt om vi skulle klarat av med byvindar upp emot 19 m/s - känner mig nöjd med att om det fanns risk att hamna i den situationen skulle jag ha insisterat på att undvika det redan under gårdagen.

I bilen hem konstaterade vi rätt fåordigt att det var fantastiskt och speciellt att uppleva skärgården under bistra och mörka vinterförhållanden med övernattning. Det stod helt klart att vi var mycket nöjda med turen, men att upplevelsen i mångt och mycket också var en inre upplevelse, som inte helt och hållet gick att verbalisera och kommunicera direkt efter...

...den behövde lite tid att sjunka in.

Turen genomfördes i klubb Fischer