Ta bättre bilder

Fotoskolan - Ta bättre bilder

Sitter du och dräglar över grymma cykelbilder? Cykeltidningen Kadens husfotograf David Elmfeldt visar hur du kan lyfta dina egna bilder till nästa nivå.

Text: David Elmfeldt, Cykeltidningen Kadens
Foto: David Elmfeldt, Luca Mara

Cykel är snyggt och coolt. Och då är det förstås extra roligt att försöka fånga och förmedla den känslan med bra bilder. Men det är inte bara att plåta. En del i att lyckas med bilderna är att hitta rätt komponenter för att få en spännande bild. I början blir fotograferandet ofta dokumentärt, det vill säga att man har med en kamera och man plockar fram den när tillfälle ges. Men ju mer seriös du blir, desto mer saker vill du ha kontroll över, till exempel kommer du vilja kontrollera komponenterna i bilden.
Viktigast är naturligtvis ljuset. Notera snygga ställen och hur ljuset faller. Tänk efter om stället funkar i kvälls- eller morgonljus. Fundera också på hur du vill komponera bilden och om du behöver någon speciell utrustning.

När jag fotograferar för Kadens så diskuterar vi alltid igenom viktiga komponenter i bilden - plats, kläder och modell. Ofta har ju bilderna ett syfte som måste komma fram, till exempel att en detalj på cykeln ska synas tydligt. Då måste man anpassa komposition och utrustning efter detta.

Syftet är att skapa en annorlunda produktbild. Här är solen nästan på väg ner och ger ett mycket varmt ljus från höger. För att lätta upp och frysa rörelsen i bilden så använder jag en Sb-800-blixt med sladd, nästan framför åkaren. För att skapa rörelse i bilden så hänger jag ut genom höger bakfönster på en bil som kör i cirka 20 km/h. Det krävdes 40 åkningar fram och tillbaka innan bilden satt. Bilden är exponerad med bländarautomatik och rear-synkning på blixten. Tiden är 1/30 sekund och bländare 11. Objektivet är 20-35/2.8 på 22 mm och kameran Nikon D100.

Fundera på vilken av dina kompisar som funkar bäst som modell. Precis som med fotomodeller så ser olika människor olika bra ut på en cykel (och då menar jag hur harmonin mellan cyklist och cykel är). Skall man generalisera så funkar kortare modeller bättre än långa. En kort cyklist ger ofta ett mer kompakt och actionladdat intryck. En lång person kan se gänglig eller klumpig ut på en stor cykel.
Modellens ansiktsutryck är också väldigt viktigt. Något som låter supertöntigt är att be modellen skrika eller åtminstone ha öppen mun. På detta vis slipper man stenansikten. Det kan ju se rätt töntigt ut också, så gör det med måtta. Ska det vara en skön bild så kanske personen ska le. Är det flera personer så tvinga dem att prata med varandra. Det är dessa detaljer som du som fotograf måste hålla koll på.
Efter att du funderat ut ställe, tidpunkt och modell så kan man fundera på nästa detaljnivå.

Panorerad fartbild. Syftet är att skapa en renodlad bild på cykel och cyklist. Bilden är tagen i morgonljus på Riddarholmen i Stockholm. Panorering skapar den suddiga bakgrunden och oskärpan i cykeln skapas av att cykeln skakar på underlaget. Bilden ger en känsla av mycket fart. Bilden är tagen med teleobjektiv 300/2.8 och med enbensstativ för att kunna hålla kameran stilla men ändå kunna panorera med. Tiden är 1/45 sekund på bländare 14. Kameran är inställd på bländarautomatik (tidsförval på Canonspråk) där jag väljer tiden men kameran väljer bländare. Nikon D2x, 300/2.8.

Det är extra snyggt om kläderna matchar och för oss som tidning är det förstås viktigt att det är de senaste grejerna. Kolla så att hjälmen passar personen. Är det cross country så kanske en mer rejsig look på modellen passar, är det mer all-mountain så måste det kanske vara en rygga på modellen. Det är detaljerna som ger finishen - en liten detalj som en ful vattenflaska kan dra ner helhetsintrycket av en bild.
Vill du vara seriös så ta bara med dig modellerna och inte hela fancluben. Ju mer folk desto lättare är det att bli stressad av att folk står och glor. I värsta fall har du någon med dig som vill åka hem för att det är mycket mygg. Ju färre personer, desto lättare att koncentrera sig.

Överdriv och förstärk

I cykelbilder är det viktigt att man får en känsla av att det händer något. Därför måste du som fotograf instruera modellen om vad som funkar och inte funkar. Därför är digitalt bra. Be modellen köra samma sekvens om och om igen tills det känns rätt. Efter varje sekvens kollar du igenom kompositionen och gör justeringar. Ibland kan det ta 20-30 sekvenser innan allt sitter. Be också modellen att överdriva rörelserna. Det kan innebära att lägga cykeln hårt från sida till sida eller att sätta ut en fot i en sväng. Ofta är det saker som verkar töntigt som gör att det ser bra ut på bild.

I vissa fall kan man hjälpa till att förstärka bilden. Man kan till exempel jobba med att vinkla kameran för att få lutning. Du kan använda vidvinkel för att överdriva höjden på ett hopp. Man kan också panorera med lång slutartid (och skapa mycket fartkänsla fastän det kanske bara går i 10 km/h).
Ju mer prylar du har med dig, desto besvärligare blir det att ta sig dit du ska. Anpassa utrustningen efter bilden. Ska du plåta längs en stig så packa bara det nödvändigaste i en liten rygga. Det finns smarta mjuka påsar från Domke att packa hus och objektiv i. Har du mycket saker så packa i en fotorygga som skyddar utrustningen bättre. Oftast när jag fotograferar så går jag den sista biten till stället med en stor rygga med alla grejer i (Lowe Photo Trekker). Skulle du behöva cykla med tung ryggsäck så välj en fulldämpad mountainbike om du kan.

Panorerad actionbild i skog. Här är blixten huvudljuset och den håller jag med handen snett ovanför mig (man ser detta på skuggorna). Solen ligger på bakifrån och ger en highlight på axlarna som ger djup i bilden. Kameran panorerar jag med så att bakgrunden blir suddig och blixten fryser åkaren. Kameran synkar blixten på RearSync (som ger denna effekt). Nikon D100, 17-35/2.8, inställd på 22 mm. Exponeringen är 1/30 sekund och bländare 11.

Ljussättning

När man fotograferar så är ljuset allt. Ett spännande ljus kan lyfta en bild från platt och tråkig till en kanonbild. Det ljus som man oftast har att göra med är befintligt ljus, det vill säga ljus från solen. Beroende på tidpunkt på dagen så har det olika karaktär. Mitt på dagen är ljuset hårt och kallt och ger skarpa fula skuggor. Morgon- och kvällsljus är mjukt och har ofta en vacker färg. Så hoja med polarna på dagen och plåta på morgonen och kvällen.
Utöver solen så kan man använda blixt som ljuskälla. I början använder man ofta blixten som huvudkälla, men med tiden lär man sig att balansera befintligt ljus med blixtljuset. Gör man det så blir bilderna mer levande. För cykelfotografering kan detta innebära att ta en panorerad actionbild där solen ligger bakom cyklisten men blixten lättar upp åkaren. Det kräver övning att få till men lyckas man får man ljus längs med åkarens konturer samtidigt som motivet inte blir för mörkt. Det kräver en extern handhållen blixt, då den inbyggda blixten har för låg effekt och oftast inte räcker till.

Miljöbild med syfte att beskriva det vackra landskapet på Cypern. Vägen och molnen är huvudkomponenterna i kompositionen. Ögat glider längs med vägen (förgrund), via cyklisterna (mellangrund) och till sist molnen i bakgrunden. Bilden är tagen sen eftermiddag och för att få stuns i himlen har jag använt ett tonat gråfilter (+0,7). Bilden är exponerad manuellt (med kamerans ljusmätare) efter gräset med 1/125 sekunds slutartid och bländare 5. Objektivet är 14/2.8. Kamera Nikon D2x.

Efter exponering

Förutom att få till bilden så måste du hålla reda på en del andra saker. På alla digitala kameror så kan du ställa in upplösning och i vilket format du att bilderna ska sparas i. Mina rekommendationer är att du alltid fotograferar i maximal upplösning, för man vet aldrig när man behöver de där extra pixlarna. På lite mer avancerade kameror kan du välja vilket filformat du vill spara dina bilder i. Det är antingen RAW eller JPG som är intressant här. Skillnaden mellan dessa format är att RAW är en råfil som man kan göra justeringar i utan att förstöra bildkvaliteten, medan JPG är ett förstörande format. Med detta menas att varje gång som du sparar en JPG-fil så komprimeras filen lite och då försvinner också information. Skulle du spara om samma JPG-bild tjugo gånger så kommer du tydligt se hur filstorleken minskar och samtidigt att bilden ser sämre och sämre ut.
RAW är däremot smart för där kan man i efterhand till exempel justera exponering (ljusa eller mörka bilden) men man kan alltid ta tillbaka originalet.

Utöver detta finns det något som heter färgrymd (och detta kan man gå veckolånga kurser i så det berör jag ytterst kort här). Väldigt, väldigt förenklat kan man jämföra färgrymden med en färgpalett. Det finns, återigen väldigt förenklat, två paletter som du kan stöta på: sRGB och Adobe RGB 1998. Den första, sRGB är en mindre palett som är maximerad för att visa bilder på skärm (på en webbsida till exempel). Adobe RGB 1998 är en palett som man använder när bilder skall tryckas eller skrivas ut på papper. Det är bara avancerade kameror som har Adobe RGB 1998 som val. Man kan byta färgrymd via sitt bildbehandlingsprogram.

Snabb fototeori

Exponeringslära

När kameran exponerar en bild så finns det tre parametrar som alltid hänger ihop: känslighet,
bländare och exponeringstid. Ändrar man en parameter så påverkar det en annan. Moderna kameror hjälper till att styra detta så att exponeringen blir rätt (det vill säga rätt förhållande mellan parametrarna).
En stor bländare (2.8) ger kort skärpedjup, det vill säga att bakgrunden blir suddig. Det är snyggt och ger en renodlad bild. Stor bländare innebär dyra objektiv.
Slutartiden (exponeringstiden) använder du för att kontrollera vad som ska vara skarpt. För att få en suddig bakgrund men en skarp cyklist så panorerar du med (följer med åkaren med kameran samtidigt som du tar bilden). En lång slutartid (till exempel 1/15 sekund) ger då suddig bakgrund men en skarp åkare. Du måste testa vilken tid som krävs för att åkaren ska bli skarp. Vill du frysa hela bilden så är det tider över 1/500 sekund som gäller.

Kompositionslära

Att komponera en bild är något man lär sig ju mer man fotograferar. Med komposition menas hur bildens komponenter förhåller sig till varandra. Exempelvis var i en liggande bild åkaren kommer ifrån, hur tajt du beskurit bilden och vad som syns i bakgrunden. Enkelt uttryckt pratar man om förgrund, mellangrund och bakgrund och hur dessa samverkar. Det kan konkret innebära en stig (förgrund) som leder fram mot en cyklist på en sluttning (mellangrund) och vid horisonten ser man berg (bakgrund). En enkel minnesregel är att renodla. Komponera bort onödig information i bilden.

Tio grundläggande råd

* Gå närmare ditt objekt.
* Renodla bilden (tänk på vad som syns i bakgrunden).
* Använd blixt även i dagsljus.
* Tänk på det gyllene snittet (placera inte huvudmotivet i centrum, utan i 3/5 av bilden).
* Tänk på rörelseriktningen på motivet (låt det finnas luft framför motivet).
* Panorera med lång slutartid för att skapa fartkänsla. Smart kom-ihåg: cyklar motivet i 30 km/h så börja med 1/30 sekund slutartid.
* Köp en sladd att ha mellan kamera och blixt. Då kan blixtljuset komma från en annan vinkel vilket oftast ger en mer intressant bild.
* Fotografera inte mitt på dagen, utan använd morgon- och kvällsljus.
* Titta mycket på bilder i tidningar och försök härma för att lära dig. Sen kan du utvecklas och skapa "egna" bilder.

Kom ihåg!

Om du stylat modellen med ett snyggt kit så se till att modellen tagit av sig eventuella överdragskläder inför första sekvensen. Kolla också igenom cykeln så att allt ser bra ut. Det är nämligen ganska ofta som första sekvensen blir riktigt bra och då vill du inte att modellen ska ha mjukisbyxor på sig.

Överdriv och förstärk. Kolla hela tiden kompositionen efter varje sekvens. Zooma in och kolla skärpa. Försök också notera om det finns störande detaljer i bilden, till exempel en ful lyktstolpe som skär igenom åkaren.

Solglasögon ser grymt coolt ut, men vill du att bilden ska ha stuns så skippa brillorna. Med solglasögon på modellen så får man ingen kontakt och bilden känns mer död. Grymma googles på freeridebilder är däremot ett måste.

Kolla att du har batteri i kameran innan du drar ut. Kontrollera att minneskortet är tömt och att det sitter i kameran.

Fega inte för att be modellen att göra samma sak om och om igen. Det kan krävas många åk innan bilden sitter.

Skilj på cykling och fotografering. Gör klart för de som är med att nu är det fotografering som gäller. Det innebär att man stannar mycket och att modellerna får köra samma slinga många gånger. Det är också viktigt att du själv inser att du fotograferar i första hand och att du inte är med och cyklar. Som fotograf missar man mycket skön cykling.

Prylarna du (kanske) behöver

Ju mer du fotograferar desto mer prylar vill du ha. Vissa bilder kräver helt enkelt avancerad utrustning, men med ett smart start-kit så kommer du långt. En digital kompaktkamera kan räcka väldigt långt och är framförallt väldigt smidig, men den här artikeln vänder sig till dig som känner att du vuxit ifrån din kompaktkamera. Vi har satt ihop tre stycken lämpliga utrustningspaket anpassade efter hur seriöst du tar ditt fotograferande.
Så här skulle utvecklingen kunna se ut om du kör Nikon. Canon har i princip samma kameror och utrustning. Vad som är bäst är mer en smaksak eller vad man är van vid sen tidigare. Utöver detta så tillkommer dator, minneskort, minneskortläsare, bildskärm, skärmkalibreringsutrustning, större blixtar, reflexskärmar, externa hårddiskar med mera. Det finns ingen hejd på prylar du kan köpa. Glöm aldrig att det är bilden som gäller!

Nybörjarkit: Nikon D70s med kitobjektiv 18-70, blixt Sb-600. Säljs som paket för strax över 10 000 kronor.

Mellanpaket: Nikon D200 med vertikalgrepp, 18-70, 3.5 - 4.5, 70-200/2.8G AF-s, blixt Sb-800 och TTL-blixtkabel. Kostar cirka 37 000 kronor.

Stora proffspaketet: Nikon D2x, 14/2.8, 300/2.8 AFS, 70-200/2.8 AFS, 17-55/2.8, konverter TC-20, två blixtar SB-800, Pocket Wizard (fjärrstyrning blixtar), TTL-blixtkabel, Minolta Flashmeter (ljusmätare). Kostar cirka 175 000 kronor.

Smarta program

Bildbehandlingsprogram

För att justera dina digitala bilder så behöver du ett bildbehandlingsprogram. Vanligast är nog Adobe Photoshop. En lillasyster är Adobe Elements, som är betydligt billigare men ändå innehåller de flesta funktioner som normalfotografen behöver. Men gillar du att efterbehandla dina bilder och ha full koll på alla justeringar så är Photoshop alternativet. Ett annat vanligt program är Paint Shop Pro.

Framkallningsprogram:

Nikon Capture
Adobe Camera RAW (ACR)
Apple Aperture
Adobe Lightroom

Katalog-/visningsprogram

När det gäller mjukvara för att hålla reda på och justera digitala bilder så kan man dela in dem i två typer. De som du justerar (framkallar) bilderna i och de som du katalogiserar bilderna i. Fotograferar du bara i JPG så behöver du inget framkallningsprogram, utan dessa är för dig som fotograferar i RAW-format.
Framkallningsprogram är något som varje kameratillverkare brukar skicka med kameran. Dessa kan räcka väldigt långt både när det gäller visning och justering av dina bildfiler. Sen finns det en mängd oberoende program som du kan använda för att framkalla bilderna.
Kommer du ta stora mängder bilder så kan du överväga ett katalogprogram. I katalogprogrammet kan du sätta nyckelord och annan information på bilderna så att du senare snabbt kan hitta dem. Ett katalogprogram är mycket snabbt att söka i och du kan blixtsnabbt leta igenom tusentals bilder efter vissa nyckelord.

Katalog/visningsprogram:

iView Media Pro
Adobe Bridge
Adobe Lightroom
Apple Aperture

David Elmfeldts arbetsflöde

1. Tar in bilderna från minneskort till hårddisk med hjälp av Photo Mechanic. Samtidigt sätter jag metadata (copyright info) och ger filerna nya unika namn.
2. Gör en första utgallring och rankar bilderna i Adobe Bridge.
3. Raderar bilder som blir över.
4. Går igenom och sätter beskrivning och nyckelord på alla bilder via Adobe Bridge.
5. Framkallar och grundjusterar bilderna via Adobe Camera RAW.
6. Speglar över bilderna till en separat hårddisk.
7. Ska jag skicka bilder till en kund så skapar jag lågupplösta skissbilder via Adobe Bridge Image Processor.