Sveriges östligaste punkt

Ön Kataja är belägen cirka tio kilometer söder om Torneälvens mynning. På ön finns tre riksrösen, nr 65, nr 65a och 65b. En linje mellan de två sistnämnda markerar inte bara gränsen mot Finland utan även Sveriges östligaste punkt.

Söndagen den 15 juni 1997 blåste en frisk ostlig vind över norra Bottenviken, emellanåt mullrade åskan och regnskurarna avlöste varandra. 23 dagar tidigare hade jag sjösatt min kajak intill finsk/ryska gränsen i Finska viken, paddlat 1 263 kilometer längs finska kusten i ända tills nu soligt och fint väder och närmade mig Haparanda och slutet på färden.

Men innan den avslutande landningen ville jag passera och stryka tätt intill Sveriges östligaste punkt vid riksrösena på ön Kataja. Ostvinden pressade skvalpande sjö och vågor mot den steniga stranden och lockade inte till landning. Istället satt jag i min gungande kajak några meter ut från land och spanade intensivt in mot den låglänta ön. Växtligheten bestod mest av sly och buskar. Löven var ännu inte fullt utvecklade, vilket gjorde att jag just kunde skymta riksrösena där inne bland stenar, tuvor och vegetation.

Ännu en regnskur började piska vattenytan. Jag drog åter upp huvan som skydd och började paddla de sista kilometrarna mot Haparanda. Den allt starkare strömmen från Torneälven gjorde paddlingen tung och saktade ned farten varför jag hade god tid att tänka på och planera nästa långfärd.

När jag slutligen nådde min gamla tältplats på älvstranden och hade ordnat nattläger, föll regnet allt kraftigare. De tunga dropparna smattrade på älven och tycktes perforera de ständigt rörliga strömvirvlarna.

Jim Danielsson