Snöyra i Italienska Alagna

Kan du också redan beställa bröd till frukosten i det franska bageriet utan att bara peka och hålla upp ett antal fingrar? Är du även trött på fondue och raclette? Om du dessutom inte har ett stort behov av ett oändligt antal preparerade backar som många andra skidorter i Alperna har att erbjuda råder det längre ingen tvekan om att det är hög tid för något nytt.

Vill du däremot ha snögaranti, hög altitud samt en fallhöjd att tala om, så bör du liksom vi prova på italienska Alagna i östra delen av Monte Rosa. Alagna är en liten Walserby från 1800-talet som ligger på 1100 meters höjd och kan kallas för Italiens motsvarighet till Frankrikes La Grave. Alagna har ett minimalt utbyggt liftsystem och bara en preparerad backe, vilket säkerligen har bidragit till att byn är helt fri från fula hotell- och lägenhetskomplex.

När vi först steg av bussen i Alagna visste jag inte riktigt vad jag hade gett mig in på. Förutom Sesiaflodens forsande hördes inga andra ljud, allt verkade öde. Vi tog vår packning och gick upp mot kyrkan. På kyrktornet glänste till vår förvåning ett antal bultar. Vi fick senare berättat för oss att det årligen hölls en klättertävling på själva kyrktornet. Imponerande för att en katolsk by i Italien Bredvid kyrkan låg turistbyrån som var en modern variant på den traditionella byggstilen. Speciellt med Walsernas byggstil är att husen har balkonger runt om huset försedda med träräcken från topp till tak. Räckena användes förr för att torka djurens hö som annars blev blöt av de vanligt förekommande eftermiddagsskurarna under sommarhalvåret.

Efter ett besök i turistbyrån sökte vi upp vårt boende för de kommande två veckorna, Casa Smitt. Casa Smitt är en av boendeformerna som erbjuds av Lyskamm Viaggi, som dessutom hyr ut allehanda bergsguider. Men med en begränsad budget hade vi tänkt förlita oss på vår lavinutrustning, vårt goda omdöme och off piste guiden (läs bok) Polvore Rosa (Powder Rosa) som vi inhandlat i den lokala postbutiken för 18 Euro.

Innan vi lämnade Sverige hade vi kollat väderprognosen för den första veckan. Det utlovades snö till mitten av veckan vilket skulle ge oss tillräckligt med tid att lära känna Alagna först. Mot de flesta råd köpte vi direkt ett tolv (12) dagars liftkort (liftkortspriserna är föhållandevis låga i Alagna jämfört med bl a franska alperna, men p g a Alagnas väderkänslighet köper många dagskort). På söndagen tog vi den nybyggda äggliften upp till PianaLunga. Därifrån bytte vi till en stolslift. Till slut var det dags att stiga på den gamla dieseldrivna kabinbanan som tar oss upp till Punta Indren på 3260 meter över havet. Kabinbanan var full med solglasögonförsedda, mösslösa italienare och med komplett utrustade skandinaver (d v s allt från hjälm, lavinutrustning, ”fat-skiis” etc).


Från Punta Indren kan man välja mellan den opistade men kontrollerade svarta backen Pista Balma ner mot Alagna eller offpist-åkning mot Gressoney. Offpist möjligheterna är många och erbjuder alla svårigheter. Vill du ”droppa” en brant (upp till 60 grader) smal ränna, surfa nerför en vidare skål eller ta en heldagstur från Alagna över glaciärerna till Schweiziska Zermatt (eller Italienska Cervinia) och tillbaka har du kommit rätt. Denna dag är det nästan vindstilla och lavinfaran är två (2) på den internationella lavinskalan så vi bestämmer oss för att åka ner mot Gressoney. Halvvägs stannar vi i solen för att ”leka lavin”. Detta är en övning som rekommenderas och som förutom att vara nyttig är ganska kul. Man gömmer en eller flera av gruppens tranceivers för att sedan öva på att söka efter offer i en imaginär lavin.

Fördelen med att bo i Alagna och inte i de större orterna i Monte Rosa-massivet (Gressoney och Champoluc) är att man alltid är garanterad en härlig hemresa. För att ta sig tillbaka till Alagna från Gressoney åker man helst off-pist stråket från toppen av Salatiliften förbi toppstugan Guglielmina och vidare ner i Oléndalen. Denna tur kallas även för ”Alagna-turen”. Det finns andra alternativa vägar men fördelen med detta val är att man kan stanna till i just Guglielminastugan och dricka t ex en Caffe Latte. Guglielminastugan ligger på 2880 meter över havet och är ett fungerande hotell sedan 1878. Stugan har sedan dess varit välbesökt av bergsentusiasmer såväl sommartid som vintertid. Från Punta Indren kan den alpinist-inriktade skidåkaren även nå Europas högsta toppstuga på 4559 meter över havet: Regina Margerita Observatory Hut.


Efter en halv vecka i Alagna visar sig väderprognoserna slå in. Lätta snöflingor faller hoppingivande när vi varma och glada strosar hem från den moderna vinbaren, med en vinlista tjock som telefonkatalogen. Jag känner hur det börjar pirra i magen. Vi ställer klockorna på ringning uti fall att, men innan alarmen hinner väcka oss tassar jag upp och kikar ut. Jippi, massor av nysnö! Gammal vana trogen börjar vi stressa för att hinna först ut i backen innan allt puder är taget. Men så kommer vi ihåg att detta är Alagna, en skidort olik alla andra. Eftersom det är mitt i veckan finns det ingen risk att massturismen ska ha hinna före. Det närmsta man kommer massturism i Alagna är under helgerna, då det glassiga Milano-folket kommer till Alagna, för att ploga ner för backarna, röka, dricka vin och visa upp senaste skidmodet i form av italienska skidmärket Anapurna med sin norska flagga väl synligt placerad på magen…


Både Alagna och min nya bräda visar sig hålla måtten och vi avnjuter hela dagen i en halvmeter nysnö lyckliga och snöiga. Även följande dagar går det utmärkt att finna orörda puderstråk till och med i ”Alagna-turen” som avrundar varje dag. Alagna skidort planerar dock en utbyggnad av skidsystemet som innebär att Alagna ska knytas samman med Gressoney. Så vill du uppleva att känslan av att vara ensam herre på Monte Rosa ska du åka dit nu.

Länkar:
AlagnaGuide Alagna