Skidåkning med utsikt över Albanien, Makedonien och Grekland – Brezovica i Kosovo

Årligen gör ett antal hundra svenskar utlandstjänst i Försvarsmaktens utlandsstyrka. De flesta i Kosovo i före detta Jugoslavien. Kosovo är väl inte direkt känt för att vara en turistmagnet av dignitet men faktum är att Kosovo, och då i första hand bergen på gränsen mot Makedonien, bjuder på riktigt bra skid- och turåkning.


Under vår utlandstjänstgöring hade vi möjligheten att besöka den vackra skidorten Brezovica ett par gånger. Brezovica ligger i södra Kosovo på 1700 m höjd, där den högsta toppen i området (2524 m.ö.h), utgör gränsen mot Makedonien. Orten ligger i Sara National Park och det finns enligt uppgift både bergsget, lo och björn i området.

Finsk busstransport

Från centrala Kosovo, där svenska och finländska soldater huserar, tar det lite drygt en och en halv timme att ta sig. Den här torsdagen i början av februari stiger vi upp i ottan och åker med en finsk buss. Motivationen för att åka skidor är minst sagt hög efter långa dagar på kontoret och begränsade möjligheter att komma ut bland vanligt folk. Anders har släpat med sig sina egna telemarksskidor hela vägen från Sverige medan Marcus får hyra utrustning på plats. Hyra av snowboardutrustning och liftkort går på ungefär tio Euro vardera och utrustningen håller faktiskt riktigt bra standard.

I området finns nio liftar, fin och varierande terräng, mestadels högfjäll men även lite skogsterräng (tall) i slutet av backarna. Pisterna håller hög klass även om själva pistningen kunde varit bättre. Lutningen är röd-blå med inslag av brantare partier. Huvudpisten är en perfekt storslalompist och möjligheterna till egna turer i området ser stora ut. Det är bara två liftar som är funktionsdugliga. En ankarlift, som är i stort behov av reparation samt en trestols-lift som faktiskt är av senare modell.

Ändamålenlig klädsel?

Den sistnämnda liften tar oss upp till 2200 m.ö.h, därefter får vi gå. Målet är att ta sig upp till den namnlösa topp som vi ser från liften och som senare visar sig ligga på 2408 m.ö.h. Vi har på oss den svenska vita vinteruniformen dagen till ära – enhetlig klädsel förstås! Det är varmt och Marcus förbannar sig själv för att han tog på sig de där extra mjukisbrallorna mellan understället och snödräktsbyxorna. Snön går upp till knäna vilket gör att det går långsamt och vi stannar därför med jämna mellanrum. Plötsligt ser vi att vi fått sällskap upp mot toppen. En albansk familj bestående av en man, en hustru och en son följer oss i spåren (iförda jeans och lågskor!). När vi närmar oss toppen breder vyerna ut sig åt alla håll och all trötthet försvinner. Allting är alldeles lugnt, stilla och knäpptyst.


Luften är klar och frisk till skillnad från i resten av Kosovo. Hela provinsen Kosovo förses med ström från två stora kolkraftverk som spyr ut tung brun, orenad rök som sedan lägger sig som ett lock över hela området men här uppe har vi kommit upp över koldimman och det känns oerhört lätt att andas.
Själva skidanläggningen ligger någon kilometer ovanför byn Brezovica som till huvuddel är serbisk.

Anläggningen och de tillhörande serveringarna drivs till största delen av serber medan de flesta gästerna är albaner. Bara de något mer välbärgade albanska familjerna har råd med skidåkning och något så modernt som carvingskidor är det ytterst få av lokalbefolkningen som kan unna sig.

Sarajevo OS-84

Nu för tiden är inte Brezovica någon alpin metropol men faktum är att Brezovica var tänkt som reservort för störtloppet under vinter-OS i Sarajevo 1984. All infrastruktur i området såsom liftsystem, byggnader, hotell med mera påminner också om en svunnen tid. Inte mycket har hänt här sedan mitten på åttiotalet. Utanför varje husknut ligger högar med sopor och nere i byn är i stort sett varenda hus i behov av reparation, dels på grund av förfall men även på grund av att många hus blev förstörda under kriget i slutet av nittiotalet. Området är trots detta överraskande vackert. Många av husen påminner om de små byggnader som finns i alperna. Det finns flera mysiga restauranger och caféer nere i byn.


Den albanska familjen kommer nu upp på toppen även de och vi konstaterar tillsammans att det var värt alla vedermödor att ta sig hela vägen upp. De bor i byn Strpce i dalen nedanför. Sonen i familjen är 14 år och pratar riktigt bra engelska och eftersom vår albanska än så länge bara sträcker sig till ett fåtal ord så får det bli engelska. Mamman i familjen bjuder på kakor och vi sätter oss tillrätta på våra ryggsäckar för en andaktsfull fikapaus. Kaviarmackor, Ramlösa och varm choklad – det känns nästan som en långweekend i de svenska eller norska fjällen.
Efter att fikan är nerpackad spänner vi på oss skidor och snowboard igen. Förhållandena ser väldigt fina ut men är i själva verket ganska svåra – ömsom vindpackad snö, ömsom skare, ömsom puder...

Äntligen skidor

Efter ett par svängar i den halvmeterdjupa snön går det dock hyfsat och till slut börjar till och med farten bli riktigt hög. Ett par vurpor blir det trots allt och kläderna blir blötare och blötare ju längre dagen lider men vädret är på vår sida och allt känns oförskämt lätt och bekymmersfritt. Eftersom den här annorlunda skidorten ligger så pass långt söderut i Europa så är det väldigt solsäkert. Det kommer med jämna mellanrum riktiga snöstormar, så snömängden låter heller inte skämmas för sig.

Nere vid den nyaste liften ”Velike livade” (stora ängar) visar sig Balkan-mentaliteten från sin sämsta sida och vi får ta av oss skidor och snowboard för att överhuvudtaget komma fram i liftkön. Folk trängs, knuffas, röker och skriker. Ingen är dock speciellt upprörd, det är bara så det går till här. Ingen större skillnad mot biltrafiken i de här trakterna med andra ord...


Liften upp tar cirka tjugo minuter. I liften får man ett tillfälle att språka med lokalbefolkningen. Vi träffar en albansk man som är duktig på engelska och har en bra inställning till konflikten. Han säger att albaner och serber ska leva i fred och han hoppas förhandlingarna om Kosovos framtid kommer att gå bra. Vi pratar om Sverige och vi förstår att han ser vårt land som paradiset. Vi berättar att hemma hos oss finns det liksom i Kosovo många nedlagda fabriker och problem med arbetslöshet, även om det inte är i samma skala. Han blir otroligt överraskad – för honom verkar Sverige vara mönstersamhället där precis allting fungerar. Och det gör det ju till stor del – ”hemmaproblem” som att tunnelbanan ibland har förseningar eller att det finns för lite platser att rasta hunden, känns mycket futtiga.

En annorlunda dag i missionen

Upplevelsen av trängseln i liftkön gör att vi bestämmer oss för att försöka hitta ytterligare en orörd pudersluttning, istället för att åka ner i pisten. Vi behöver knappast leta, det räcker egentligen med att se sig runt lite grann. Konkurrensen om pudret är inte direkt hård från lokalbefolkningen. Vi siktar in oss på en sluttning som tidigare varit en pist men som tack vare att liften är ur funktion, är opreparerad. Den senaste veckans snöande har gjort den till ett dolt och oexploaterat paradis. Det är inte speciellt brant men det är oerhört tidskrävande att pulsa genom snön. Vartannat steg sjunker foten ner till knäet och vartannat till midjan men upp kommer vi givetvis till slut. Fattas bara annat. Vi skall ju vara starka och vältränade soldater...


Trots att det lutar lite för lite inledningsvis blir åket ljuvligt, efter ett krön blir lutningen nämligen ultimat och det blir några riktigt sköna svängar innan vi tvingas skråa en bit för att inte komma ner på helt fel ställe.Via en halvt-om-halvt preparerad pist tar vi oss ner till liftarna. Marcus lämnar in sin snowboard och i absolut sista minuten äntrar vi bussen. Kläderna är dyngsura och kroppen värker men ett brett leende på läpparna talar sitt tydliga språk! Det här kommer göra vardagen i utlandsmissionen betydligt lättare att klara av.

Marcus Olsson och Anders Lindkvist

Fakta Kosovo

Kosovo är sedan kriget 1999 en FN-styrd serbisk provins. Kosovo var under Jugoslavien-tiden en autonom självstyrande del av landet. Befolkningen är till allra största del albansk men serberna har alltid funnits i området och har många viktiga historiska kloster och platser där. Provinsens högsta berg är över 2600 m högt och återfinns på gränsen mot Albanien. Terrängen är bergig och mycket vacker, den påminner både om Alperna och landskapet i Dalarna. Mitt i området finns dock ett par högplatåer som är extremt platta. Pristina är den största staden med nästan en miljon invånare. Stora problem med arbetslöshet och kriminalitet finns i landet, men FN och EU satsar stora resurser på att återuppbygga landet och skapa en säker tillvaro för alla invånare. Förutom skidåkning i Brezovica finns många fantastiska grottor, vackra kloster och historiska platser att besöka i Kosovo.