Sarektur med plustecken

Sarektur med plustecken

Dags för årets Sarektur. Den här gången solo. Något bökigt att få med sig pulka, ryggsäck, skidor och det-som-senare-skall-ner-i-pulkan (mat, sovsäck, kök, bränsle etc) in i tåget. I det här fallet X-2000 från Göteborg till Stockholm. Nåväl iväg kom jag den 7/4 13.49. Närmare huvudstaden började kommunikationsproblemen torna upp sig– igen, får man dessvärre konstatera, efter en inte allt för imponerande vinter – elfel söder om staden som gav försening och krypfart in till centralen. Väl där var det mesta ur funktion. All norrgående trafik var stoppad pga av omfattande elfel. Ingen information om nya anslutningstider. Packat med strandsatta resenärer. Ljuset i mörkret var dottern som mötte upp för att hjälpa till med bagagebärning. Klockan 23, sex timmar försenat, avgick dock nattåget till Norrland från Ulriksdals pendeltågstation dit jag tog mig med delad taxi.
Ankom Gällivare vid halvtre-tiden nästa dag och fick delad taxi med färdledarkollegan, P-G, som också skulle till Saltoluokta inför en STF-tur. Salto mötte med milt och fint väder. Omedelbart efter skoteröverfarten vidtog förberedelser för avfärd med avskiljning och inlämning av det som skulle bli kvar på fjällstationen. Kvart över fem kunde jag skida iväg uppför fjällsidan och den väntande veckoturen in i Sarek. P g a den sena starten blev det tältresning redan uppe på första plattån strax innan samevistet vid Pietsjaure. En underbar första kväll! Härligt att ha kommit iväg och att få avnjuta första tältmiddagen; lövbiffgryta med skivad potatis, egentorkad och blötlagd sen tidigare på dan.

Första tältövernattningen strax innan Pietsjaure

Vaknade vid 06 till mulet och blåsigt väder. Kom iväg vid 08.30 och gick i ökande motvind över Pietsjaure med siktet inställt mot Slugga, som kom och gick, i det molnfyllda synfältet. Talade med några fiskare ute på sjön innan färden gick vidare. Gick upp under Slugga och sökte lä bakom stora stenen för lunch lagom till att solen tittade fram. Fick på stighudarna och pumpade på uppför och runt Slugga och möttes av hård vind med ökande inslag av snö uppe i passet. Gick på kompass mot Sluggajåhka för att få lite mer lä inför val av tältpats. Sikten blev allt sämre och stenarna fler och större samtidigt som vinden ingav viss oro. Fick till slut börja söka efter tältplats med inslag av träd för förankring. När snöandet tilltog ytterligare och all sikt var borta föll valet på en uppdykande lågpunkt med några träd. Grävde ner en bit och fick upp tältet med några stadiga trädförankringar och pustade ut när det hela var på plats och jag själv på insidan. Hade problem med att få snöpinnarna att fästa i den lösa snön och var därför nöjd med möjligheten att ta hjälp av några träd. Gott att ta kväll, laga pasta och köttfärssås och koppla av. Hörde av mig till hustrun via den inhyrda satelittelefonen

Mot Slugga

Lunch bakom stora stenen

Vaknade under natten p g a blåsten som höll i sig ända till morgonkulan. Trodde ett tag att jag skulle bli kvar men det lugnade sig i samband med att den nya dagen tog fart. När jag gav mig iväg vid 08.30 var det stilla och varmt. Skidade fram mot och över Liehtjitjavrre. Passerade strax under renvaktarstugan vid dess södra ände. Skidade vidare över Vuojnesjuobbala i allt sämre sikt. Snöandet tilltog. Lunchade vid norra änden av Bierikjavrre vid 12-tiden.  Snöandet tilltog ytterligare med än sämre sikt. Beslöt att slå läger och resa tältet vid nordvästra änden av Bierikvarasj där jag hade tillgång till rinnande vatten. Kom in i tältet lagom till att snöandet övergick till kraftigt regn. Tyckte tältplats och timing var bra med tanke på omständigheterna. Under eftermiddagen vred emellertid vinden över till syd och ökade. Vinden satte väldig fart i den smala passagen där jag nyligen slått läger. Det ryckte och slet väldiga i tältet. Jag packade ihop och bröt basen. Skidade över Bierikjavrre och svängde runt , väst och nordväst mot Tjågnåris, i klarare väder och med Pielastugan nedanför mig. Nådde gammal bekant och tidigare utnyttjad tältplats vid Tjågnårisjågåsj vid 19-tiden. Reste tältet och hämtade vatten i jokken. Ringde hustrun, lagade mat och njöt av den allt klarare kvällen. 

Renvaktarstugan vid Liehtjitjavrre

Passagen vid Bierikvarasj

Gick upp 06.30 och var klar för avfärd två timmar senare. Kanonväder. Vindstilla, sol och temperatur på väg mot plus. Siktet var inställt mot Alggavagge. Efter ett tag gled jag ner mot sjöarna varefter det bar upp mot Algganjalmme, förbi renvaktarstugan. En underbar tur i bästa tänkbara väder genom Alggavagge. Mitt i blev det långlunch med torkning av sovsäck och annat blött. Fortsatte sedan i endast underställ ner mot och över Alggajavrre. Gick upp strax innan Alep Sarvesjåhkå mot den småkulliga terrängen. Fick ta av skidorna och dra pulkan över snön i de branta backarna genom att själv gå i den avsmälta mittsträngen. Härlig skidåkning utmed västsidan på Sarvestjåhkkå. Det började bli sent på dagen men jag ville nå en tältplats en bit in i Sarvesvagge. Det fina vädret gav ju dessutom mersmak. På håll rörde sig några hundspann i det vita landskapet i motsatt min egen åkriktning mot nordväständan på Alggajavrre. Själv tog jag sikte på en plats vid ravinen där Jiegnavakkjågåsj rinner ner i Sarvesvagge. Var där vid 17-tiden efter tre mil på skidor. Ringde hem och meddelade att allt var ok. Hade lite problem med nätverkskontakten. Lagade mat, kopplade av och läste medhavd litteratur.

Nedanför Skarja

Mitt i Alggavagge

Från strandkullarna vid Alggajavrre med Alggavagge i bakgrunden

Vaknade och gick upp 06 till blidväder och helt vindstilla. Packade ihop efter frukost och kom iväg vid 08.15. Följde Sarvesvagge över vattendelaren och fick sen behaglig skidåkning svagt utför om än lite trögt i den blöta snön. Passerade renvaktarstugan. Tog lunch några kilometer innan mötet med Rapadalen nere i björkskogen. Det blev fyra salta varma koppen till följd av den myckna svettningen under de senaste dagarna. Det hjälpte gott. Beslöt mig någon timmes skidåkning senare att slå läger för dagen trots tidig eftermiddag. Hittade en fin vindskyddad plats strax innan Sarvesjåhkås möte med Rahpaädno. Gott om ripor i björkskogen och rinnande vatten inom räckhåll. Vädret började klarna, den lilla vinden stillnade helt och temperaturen sjönk. Såg fram mot ett snabbare före under morgondagen. Fick problem med nätverkskontakten med satellittelefonen, av märket Thuraya. Lade två timmar på att skida runt i den flacka terängen nedanför Låddebakte för att hitta bättre kontakt men fick ge upp.  De normalt sydgående satelliterna kunde helt enkelt inte nås från det här området. Det skulle säkert bli bättre under morgondagen, en bit ner i Rapadalen. Det positiva i sammanhanget var vädret som blev allt bättre och Kungsörnen som mäktigt låg och cirklade över mig. Lagade middag och kopplade av. Läste ut den ena av de två de medhavda deckarna.                                     

Sarvesvagge

Tältplats där Sarvesvagge möter Rahpaädno (rovdjurstorget)

Kom iväg vid 08.30 efter en natt med några minusgrader. Vindstilla och ett snabbt skarföre förde mig i riktning mot Skårkistugan. Redan strax efter den passerats och jag kunde blicka utmed hela Rapadalen prövade jag telefonen. Nu vart det kontakt och hustrun kunde lugnas. Solen började värma och vinden ökade men låg behagligt mot ryggen. Härlig och snabb skidåkning i underbara förhållanden. Tog långlunch några kilometer efter Rapaselet. Njöt av allt. Skidade vidare, åter endast i understället, och rundade Lulep Spadnek. Rahpaädno öppnade sig mer och mer med raserade snöbryggor och synlig strömföring. Det skvalade vår. Några kilometer innan Nammasj blev det problem. Följde gamla skoter-/skidspår men så tog det stopp p g a vatten. Gick tillbaka en bit och valde att spåra nytt utefter norra sidan. Det blev för tungt i den djupa blöta snön. Gick tillbaka igen och lyckades hitta ett annat gammalt skoter-/skidspår som förde mig vidare. Kom åter fram till en besvärlig övergång som nyss utnyttjats men nu såg mer besvärlig ut. Sökte alternativ men föll då igenom en större snöbrygga, med pulka och allt. Turligt nog över en jokkbank med mycket sten och lite vatten. Närmade mig försiktigt den besvärliga övergången med två strömfåror och rätt tunna iskanter. Siktade in mig på ett smalt ställe över de två fårorna där ett fastfruset isflak låg emellan dem. Smög försiktigt fram och tryckte ner stavarna i första fåran, först den ena och sen den andra. Lade sen över maximal vikt på dem båda i samband med övergången och sen snabb upprepning över nästa fåra. Allt med max fart för att pulkan inte skulle få problem. Kom faktiskt torrskodd över. Pustade ut. Var det den sista möjliga isöverfarten så var jag garanterat den sista som kunde passera via Rahpaädno. Kunde sen skida vidare på mer bärkraftig is/snö ner mot Nammasj. Hittade en fin och skyddad tältplats omedelbart sydväst Nammasj vid strandkanten. En verkligt fin kväll med släpljus över Rahpädnos utlopp och Tjahkkelijs mörka branter som en fondvägg på andra sidan, med månen hängande strax ovanför.
                                                                      

Molnen lättar över rovdjurstorget

Sol över Rapadalen

Vår på väg i Rapadalen

Nammasj i sikte

Kvällsvy från tältet strax under Nammasj och med Tjahkkelij i fonden

Gick upp 06.40 och kom iväg två timmar senare. Milt och stilla. Fick snart gå över till understället igen. Följde skoterspåret mot och under Skierfeklippan. Svängde in mot och passerade vid den förmodade gamla offerplatsen vid de enorma stenblocken. Svårt att inte känna magiken som omgärdade platsen. Skidade vidare längs kanten på Laitaure. Kom upp till Aktsestugan vid 10.30-tiden. Träffade och hade ett långt samtal med stugvärden Anita i hennes lilla kyffe bakom butiken och blev bjuden på kaffe och mazarin. Hälsade  på hennes keliga Vorsteh-tik. Det blev ett stopp på två timmar där jag också växlade några ord med andra stuggäster. Satte sedan på stighudar och följde vinterleden upp på fjället mot Sitojaure. Väl uppe på fjället, i det stilla, soliga och varma vädret blev det dags att pusta ut och ta långlunch. Och njuta av utsikten mot Pårte och Kabla, de stora vita massiven i väst och syd. Gick sen vidare mot Sitojaure. Efter de snabba utförslöporna vidtog björkskogen och  någon kilometer innan Gåbddåjavrre slog jag läger. Ett ungt par passerade som visade sig tillhöra den STF-grupp som låg vid Sitojaurestugorna och som min medpassagerare till Salto var färdledare för. Jag visste att i gruppen ingick fem deltagare jag själv haft på sommarturen Kungsleden Max 35 Abisko-Keb förra året. Såg fram mot att kanske träffa dem under morgondagen. Ringde hem. Lagade mat och läste vidare på deckare nr 2.

På fjället ovan Aktse med Laitaure i nedanför

Tidig morgon. Kom iväg redan 07.40. Lugnt och fint väder. Snabb skare men uppmjukningen var inte långt borta. Stannade till vid Sitojaurestugorna och samtalade med några ännu kvardröjande gäster. Fick information om att STF-gruppen redan gett sig av mot Salto. Skidade vidare och träffade senare på P-G som gick som kökarl och hade fronten i gruppen en bra bit framför sig med uppgiften att ta rast och invänta de övriga om 45 minuter. De varma vädret hade tilltagit och det var åter dags för endast underställ. Efter ett tag såg jag på håll några som stannat till för rast vid sidan av leden. Jag skidade ner till dem och det blev ett kärt återseende med de jag tidigare färdlett och med Bengt som delade färdledarskapet med P-G. Gruppen hade fjorton deltagare och det var trevligt att stifta bekantskap med den. Jag slog följe med dem fram till vindskyddet, Autsutjvagge, och lunchade där. Skidade sen vidare på egen hand mot Salto. Det varma vädret hade verkligen tagit på snön uppe på platån vid Galmmagalldo. Det blev lite kryssning från snöfläck till snöfläck. Ner till fjällstationen blev det bättre igen med snön. Var framme redan vid två-tiden. Fyllde snabbt torkrummet med tält, sovsäck och annat som var blött, för att hinna få ut det innan eftermiddagens anstormning. Efter dusch och bastu blev det en kall öl och jordnötter. Skönt! Senare avnjöts middag på Salto i trevlig samvaro med STF-gruppen.

Det blev ytterligare ett dygn på Salto för min del p g a tågbokningen.  Det ägnades bl a åt en skidtur utmed Langas österut genom Ulldevis naturreservat och ner och förbi Granudden, och tillbaka. Fin urskog men mycket blötsnö och våt nederbörd. Det blev några mil och ny ockupation av torkrummet. Ytterligare en middag på Salto och nytt trevligt sällskap under kvällen gjorde vistelsen behaglig om än i väntan på hemfärd.

Robert Onsander