Paddelpremiär

Skärtorsdag
Jag sitter på jobbet och tittar ut genom fönstret, på snön som sakta färgar världen utanför vit. Igår var första dagen jag åkte motorcykel till jobbet. Nu känns det som det dröjer innan det blir dags igen. Jag slänger iväg ett mejl till Boel med rubriken "Paddling?!", och beskriver vädret i Karlstad. Ganska snart ringer det på telefon. "Jomen, vi ska väl paddla i alla fall, här i Uddevalla snöar det inte", säger hon lite oroligt. Jodå, det är klart att vi ska.

På långfredagen lastar jag kajaken på bilen. Det är strålande sol, och vitt på marken. Jag försöker montera det nya takräcket på bilen med stelfrusna fingrar i den kalla nordanvinden. Varför finns det inga takräcken som man inte behöver skruva fast, underifrån? Nåja, det kommer på plats, och kajaken kommer på. Det känns lite konstigt mitt i snön. På vägen till Uddevalla passerar jag ett antal sjöar i Dalsland, där isen fortfarande ligger. Kanske inbillar jag mig, men det känns som bilisterna jag möter tittar lite konstigt, speciellt de med skidor på taket på väg norrut till fjällsemester.

Vi (eller i alla fall jag) kliver ur sängen i sansad tid på lördag morgon. Vi äter ordentlig frukost och packar ihop våra grejor. Boels kajak får lätt plats bredvid min på bilen. Axel, 8 år behöver lirkas lite med innan vi kan komma iväg. Han hade siktat in sig på en dag framför datorn.

Vi kör norrut till Tjärnö, och stannar vid labbet. Lasse, som har åkt motorcykel i förväg, står på bryggen och tjoar: "Det är ju is, här kan ni inte paddla." Tonläget avslöjar vad han tycker om knasiga kajakister. Det ligger en tunn genomskinlig skorpa av nattgammal is inne i viken.

Jan, som är hemma på labbet, lånar en av båtarna och agerar isbrytare. Det är fascinerande att se hur isen spricker upp när svallvågorna närmar sig stranden. Isen hade inte varit något problem för kajakerna, men kanske sparar vi en eller annan repa. Det hade varit värre för gummibåten.

Första paddeltagen
I med packningen, på med alla kläderna, och i kajaken. Så lång allt väl. Svårare blir det när kapellet skall på, det tycks ha krympt under vintern, och fingrarna blir fort stelfrusna. Men till slut går det på. Vi paddlar sakta ut från stranden, ut mot Kosterfjorden. Vi tar det lugnt och ganska snabbt infinner sig lugnet inombords. Man hör bara fåglarnas och havets läten. I övrigt är det så stilla.


Säsongens första paddeltag på väg ut från Tjärnö.

På väg ut i fjorden lägger vi oss i lä och väntar in grabbarna i gummibåten. Det blåste friskt från nord igår, men vinden har vänt till sydväst idag, och mojnat. Men det går en del sjö, och vi vill inte ge oss ut på fjorden utan gummibåten. Det är en försiktighetsåtgärd, vi är inte jättevana paddlare, och nu när det är kallt i vattnet har man förmodligen inte lång tid på sig att ta sig upp om man skulle trilla i.

Vi får vänta en stund innan de kommer, och vi håller oss i lä och förundras över det klara vattnet, där vi ser alla detaljer på botten trots att det är ganska djupt. När de kommer sätter vi kurs tvärs över fjorden mot sydspetsen på Sydkoster. I början är sjön "tjyttig" och grov. Trots att det för mig är årets första paddeltur så känner jag mig förvånansvärt hemmastadd i kajaken. Vi har vinden och snett framifrån, och kajaken uppför sig väl, jag sitter stadigt och bekvämt och har inga problem med balansen. Lite längre ut i fjorden blir sjön snällare, och det känns heller inte speciellt jobbigt med motvinden. Jag har ingen klocka, men det känns som överfarten går ganska fort. På vägen tillbaka upptäcker vi varför…


Så skimrande var aldrig havet… Silver över Kosterfjorden.

Strax innan Brattskär försvinner gummibåten söderut, och vi fortsätter in i den skyddade skärgården vid Sydkoster. Vi tar sikte på Ursholmens två karakteristiska fyrtorn. Plötsligt ser vi tre små prickar lite längre bort, det måste vara kajaker! Men de är långt borta, och vi ser inte mer av dem. Efter en stund säger Boel att hon har siktat grabbarna, vid den överenskomna lunchplatsen. Jag, som inte har orkat ta linserna på, ser inget. Inte förrän Ursholmens två fyrtorn plötsligt blir tre, lyckas jag lokalisera dem. På vägen in ser vi Lasse som står och spejar intensivt ut mot oss. När jag så småningom vänder mig om, ser jag att det inte är oss han spejar på; vi har sällskap (!), två huvuden guppar strax bakom oss.


Fint väder och sommarkänsla. Pricken ovanför Boels vänstra axel är en säl.

Väl iland åker dunjackan och termobyxorna fram ur packningen, samt de tjockaste vintervantarna. Det har inte varit kallt att sitta i kajaken, men det är lätt hänt att man fryser när man väl kommer iland och inte längre rör på sig. På holmen där vi rastar finns det gott om grågås som häckar, och Axel vill hemskt gärna visa oss ett bo som han har sett. Vi smyger försiktigt fram och tittar på de tre stora äggen som ligger i redet av dun. Sedan retirerar vi fort och lämnar fåglarna ifred. Vi grillar korv, dricker kaffe och äter kakor och choklad och mår väldigt bra. Vi ser ytterligare två kajaker som glider förbi, samt en av båtarna som tar turister på sälsafari. Så här års när det är mindre folk i skärgården är sälarna inte så skygga. När vi efter lunch delar på oss igen, åker grabbarna på huppigupptäcktsfärd och får med sig några riktigt fina sälbilder hem.

Vi tar oss i kajakerna och sätter kurs norrut mot sundet mellan Syd- och Nordkoster. Nu får vi vinden och sjön snett bakifrån, så det går lätt att paddla. Vi tar dock i lite, för att få upp värmen igen, framförallt i händerna. Paddelhandskarna fungerar utmärkt och håller händerna varma och goa, bara man väl har fått upp värmen i dem. Efter en stund slår vi av på takten. På väg in i Kostersundet tittar solen fram. Vi mer eller mindre flyter igenom sundet tack vare medvind och medström. Vattnet är otroligt klart och alldeles smaragdgrönt. Det känns nästan som man flyger fram över bottnen. Jag får en känsla av att det är mitt i sommaren, och det klara vattnet inbjuder till bad. Kosterbåten kommer från Strömstad, och kustbevakningen kör en sväng in.

Ute ur sundet viker vi söderut längs med stranden, och genom hamnen i Ekenäs. På så sätt kommer vi lite mer i lä för vinden. Vi har stämt träff söder om Sneholmen kl. fyra, och vi är punktliga. Ganska snart kommer grabbarna i gummibåten, och vi sätter kurs tvärs över fjorden igen. Vi siktar mot fyren lite söder om inloppet till Tjärnö, för att ta hänsyn till vindavdrift och ström. Vi har återigen sjön och vinden snett framifrån, fast det känns som om vågorna är lite större nu. Jag får kämpa mer för att hålla balansen i vågorna, och känner att jag tappar drivet i paddlingen lite. Det känns som sista halvan av överfarten är väldigt lång. Vi inser att vi har en ganska kraftig motström sista biten. Det var därför det gick så lätt på vägen ut… När vi äntligen kommer i sjölä är vi ganska trötta båda två. Vi pausar en stund, innan vi långsamt tar oss in mot hamnen igen.

Vi packar ihop, trötta men otroligt nöjda med en fin dag. I bilen på vägen hem får vi en recension av våra olika paddelstilar. De måste ha haft ganska roligt i gummibåten på vägen tillbaka, speciellt när vi började tröttna på slutet…

Text: Malin Olin
Bild: Lars Granrud