Östersund-Helags Tur och Retur

Det hela började på Jämtlands Flygflottilj där både jag och min kompis Johan gör lumpen. Vi var lite trötta på den strikta vardagen ute i skogen så vi bestämde oss för att göra en kort tur till de Jämtländska fjällen. Efter att ha kollat några olika bussförbindelser bestämde vi oss att åka till Helags.

Vid lunchtid på fredagen bar det av. Vi hade redan packat ryggsäckarna så det var bara att kliva på bussen som skulle ta oss till Ljungdalen. Efter några skumpiga timmar i bussen och några byten var vi till slut framme i Ljungdalen. Klockan hade då redan hunnit passera sex och det var inte lång tid innan det skulle bli mörkt. Vi frågade busschauffören om vilken väg som var bäst. Han berättade då att huvudbron över Ljungan var under reparation och att vi var tvungna att gå en omväg. Han skjutsade oss dock till närmaste bro nedströms.

Vi hade planerat att ta oss upp till Helags fjällstugor på kvällen. Det är en sträcka på ca 18 km. Detta gjorde att vi hade brått att komma iväg för att kunna gå så långt som möjligt i dagsljus. Vi kunde gå två timmar innan vi var tvungna att tända pannlamporna. Vi hade då hunnit till Kläppen. Mellan Ljungdalen och Kläppen är det en ganska lättgången grusväg som dock stiger ganska kraftigt på sina håll. Detta är egentligen startpunkten för vandring upp mot Helags men då vi inte hade någon tillgång till bil fick vi gå från närmaste busstation. I Kläppen går grusvägen över till en markerad och lättgången led.

Nu följde några timmars vandring i lampornas sken. Det gick lättare än vi hade trott att gå med pannlamporna och vi kunde hålla en rask takt. Leden var lättgången men man måste ta 300 höjdmeter. De är dock fördelade över stora delar av sträckan.

När vi började närma oss stugorna studerade vi kartan lite noggrannare och bestämde oss att inte gå hela vägen fram till stugorna. Detta skulle vara onödigt då det ledde till att vi måste gå längre under lördagens toppförsök. Vi slog därför läger vid närmaste bäck och kröp ner i sovsäckarna omgående.

Tältet förankrades med endast ett fåtal pinnar eftersom det inte blåste något betydande. Detta skulle vi dock komma att få ångra. Efter bara en timme i tältet började det blåsa kraftigt. Tältbåtarna böjde sig ordentligt i vinden så det var bara att dra på sig kläderna och gå ut och säkra tältet. Vinden var då kraftig och det regn som tidigare under kvällen hade fallit som dugg var nu mer kraftigt. Efter att säkrat tältet gjorde vi ett nytt försök till att sova. Det gick dock inte länge förrän jag blev tvungen att krypa ut igen. Vinden hade nu ökat ytterligare och dragit upp en av våra stormlinor. Regnandet hade också övergått till snöade och temperaturen var någon grad under nollsträcket. Denna gång höll alla förankringar hela natten och vi kunde sova gott i tältet.


Nästa morgon vaknade vi till ett riktigt skitväder. Det var oförändrat sedan natten men nu hade det även kommit in dimma. Efter en överläggning bestämde vi dock att försöka oss på att nå toppen. Efter att vi käkat frukost gav vi oss iväg. GPS:en hade vi nu sparkat igång som en extra säkerhetsåtgärd eftersom det var svårt att orientera sig i dimman.

Vi hade lagt in några waypoints på GPS:en för att kunna gå den närmaste vägen istället för att följa leden. Vi blev istället tvungna att gå över myrmark och runt sjöar. Efter någon kilometer kom vi så fram till foten av Helags. Det var ca 1100 möh. Vi skulle följa den södra kammen mot toppen. Där går ett renstängsel som följer kammen hela vägen upp vilket gjorde det lätt att finna vägen. Vinden var kraftigare på den här höjden och det låg några decimeter snö på de ställen som låg i lä.


Renstängslet följde vi hela tiden. Vinden och snöandet ökade för varje höjdmeter som vi tog. När vi kom upp till ca 1500 meters höjd gav vi upp. I detta skitväder fanns det ingen behållning med att komma till toppen. Sikten var inte mer än 25m. Vinden var av stormstyrka här uppe och det låg ett jämt snölager som det var jobbigt att pulsa i. Vi vände och begav oss ner mot tältet. Vinden kom nu rakt mot oss och vi måste skydda ansiktena för att inte få ytliga förfrysningar. Nervägen gick snabbt. På vissa ställen kunde vi åka på baken men för det mesta var snön för lös.


Lagom till middag var vi tillbaka vid tältet. Vinden blåste nu rakt in i sidan på vårat tunneltält så vi blev tvungna att vrida det för att det bättre skulle stå emot vinden. Resten av kvällen spenderade vi med att äta och spela kort.

Natten passerade ostört och vi var ordentligt utvilade när vi vaknade på söndag morgon. Efter att ha ätit frukost packade vi i hop tältet och gav oss av hemåt. Detta var dock lite frustrerande då vädret var ett helt annat än lördagens. Det var nu inte ett moln på himlen och solen sken. Vinden hade också lugnat ner sig och det blåste nästan ingenting. Våra kameror smattrade frenetiskt i några minuter innan vi vände ryggen till Helgas och begav oss i riktning mot Ljundalen.

På vägen ner mötte vi några pensionärer som var på väg upp för att göra en dagstur på fjället. De var för övrigt de första människorna vi sett sedan fredagen. Fjällstationerna hade stängt helgen innan så det rörde sig ytterst få människor i terrängen.
Nervägen gick utan problem och vi var nere i dalen två timmar innan bussen skulle gå.


På bussen tillbaka till Östersund träffade vi en av våra lumparkamrater som funderade vad vi höll på med. Var vi inte var nöjda med att vara i skogen varje vardag utan måste vara det på helgerna också?
Väl i Östersund hade vi ytterligare någon timme att fördriva innan vi kunde ta oss ut till flottiljen. Vi passade då på att äta varsitt mål på Mc Donalds.

Denna tur blev inte riktigt som vi tänkt oss men vi var ändå nöjda. Vi hade nu kunnat testa vår utrustning och se vad den gick för. Båda var överlag nöjda med all utrustning vilket var mycket positivt. Jag måste dock byta ut mina gamla militärbrallor mot ett par skalbyxor till nästa tur.

Detta är helt kart en tur som vi kan rekommendera som en lagom helgtur. Man kommer snabbt upp till högre fjäll utan att man behöver slita. Bussförbindelserna är okej och det går givetvis ännu enklare med bil. Om man åker bil sparar man dessutom sex kilometer och har då endast tolv kvar upp till fjällstugorna.

Denna tur gjordes mellan den 26 och 28 september 2003. Med på turen var Johan Höglund och Johan Roos.