Öringjakt... Stiltje på tjärnen... harmoni...

JOCKE VS ÖRING

Kvällen var ung när jag slog av motorn på bilen uppe vid tjärnen...

Efter veckor av "hemma med barn" hade jag åter berikats med en egenkväll. Med sambo i stan jobbandes och mig själv och dottern Maja i Dalarna, tog mina föräldrar över ledarskapet av barn och gav mig en fri dag... Tack gode dem...

Jag öppnade dörren och med ens slog porsdoften mot mig. Tystnaden var slående. Jag hade färdats den sista kilometern med bil upp för Fjälltoppsvägen och gjort ca 300 höjdmeter.Tjärnen låg där som den alltid gör. Jag lassade ur bilen. Kvällen och natten skulle nytjas till flugfiske efter öring från flytring. Öringen i den här tjärnen är inplanterad men lyckas själv reproducera sig. Det är en 40/60 procentig chans till fångst enligt min åsikt och absolut inte självklart till fisk. Denna kväll spelade detta ingen roll då jag njöt fulla drag av omgivning, väder och mina fria kväll.

Jag bar fram utrustningen till det lilla vindskyddet vid kanten av sjön YXEN. Direkt satte jag igång med att pumpa upp flytring och aptera flugspö med rulle och lina.

Flytring och flugspö vid YXEN.

Ivern över att få göra årets första kast vid tjärnen gjorde att jag gav mig av ut på YXEN med en gång. Mindre vindbyar kastade sig över närliggande myrar och fortsatte ut på sjön. Vattnet krusade sig på ytan lite längre ut på tjärnen. Det var svårt att se om det vakade någon fisk.

Jag hade förutspått att det skulle blåsa något där uppe men att det förmodligen skulle mojna framåt kvällen. Med simmfötter och vadarbyxor på plats satte jag mig i pontonen och spände fast alla spännen. Med lätta benspark satte jag av, ringen sköt fart ut på tjärnen.

Jag på väg ut med flytringen.

Det var, och är förden delen, en underbar känsla att glida omkring i vattenytehöjd. Jag märkte hur sinnena förfinades för varje minut som gick speciellt hörseln. Den totala tystnaden byttes sakteliga ut mot en enorm mångfald av ljud. Detta är en av de häftiga sakerna med att ge sig av ut i naturen tycker jag. Vattnet kluckade kring min flytring. Jag hörde fiskmåsparet ute vid stenen med sin enda unge som hade fått nys på mig och skriade därför högt. När de tystnat gjorde ett läte mig näst intill skraj. Det var Göken som gol. Närheten var slående och jag kunde höra det tydliga HOHO:et men oxå det efterföljande kutterliknande lätet. Jag förundrades naturen. 

Ett annat tydligt sinnesintryck var det att trots att vinden hade mojnat så visade sig inga fiskvak. (I flugfiskarens värld är drömmen att fånga fisken vid ytan på en fluga som flyter.) Allt har att göra om temperaturer. Vid vissa specifika grader lägger sländor ägg, flyter upp till yten och utväcklas osv. det är dessa temperaturer som är avgörande för om fisken skall vaka eler inte.

Jag kastade ett par kast och njöt av att känna spöt bli en förlängning av min arm. Efter ett par kast satt allt som det skulle och jag började kika efter vakande fisk. Där var tomt ingen fisk visade sig vid ytan...

Vindskyddet i skogskanten precis där göken gol.

Lite småkastande och observerande av vattenytan... TOMT

Jag känner tjärnen rätt väl och bestämde mig för att avvakta en stund och låta kvällen komma på alvar. Förhoppningen var den att trots den enormt höga värmen på dagen skulle kvällskylan göra sitt till för att få igång lite vak. Jag bestämde mig för att laga till min gormémåltid. Grillad faluhalva på pinne...

Grillen är tänd och väntan på att tjärnens vattenyta skall lägga sig helt blank.

Korvhalvor på grillen...

Medan korven låg och grillades stälde jag mig vid vattenkanten och spanade ut över tjärnen. Det var tydligt att vinden fortfarande blåste men att den nog var avtagande. Doften från korvarna spred sig i omgivmigen. Även luktsinnet blev mycket tydligare tyckte jag. En annan intressant upptäckt var att knotten inte hade visat sig. Det var helt enkelt för varmt för knott än så länge.

På spaning med fräsande korv i bakgrunden...

Hittade en intressant bild i mina glasögon med sjö, spö och flytring till och med simfenorna på stenen i reflextionen...

Korven smakade mumma och med lite lyx som senap blev det mycket riktigt en lyxmåltid. Jag åt långsamt och njöt av varje tugga. Grillad falukorv blir extremt saftig... När jag satt där och åt såg jag något märkligt. Det såg ut som om ett tallbarr frusit fast i luften när det var i full färd med att attackera en trädstam. Jag var tvungen att gå fram och kika. Självfallet var det spindelns nättrådar som orsakat denna synvilla men det var ett bevis på att synen var i trim och att observationen var på topp..

Grillad falukorvhalva på pinne med senap...

Mat och spaning vid vindskyddet...

Närbild av tallbarret...

Solen sjönk sakta mot trädtopparna, korven var uppäten och en något svalkande känsla mot huden gjorde sig gällande. En sista pust och som i ett trollslag var vinden helt borta. Jag stälde mig upp och kikade omkring mig. Lite till höger ca 100 meter bort låg myren ända fram till vattnet och vita bommulsliknande växter lyste i skymningen. Jag tyckte mig se rörelser i luften. Jag tittade ut över vattnet och ett försiktigt vak visade sig på vattenspegeln. Känslorna rusade i kroppen när jag insåg att min lilla profetsia hade slagit in. Jag skyndade mig till myren för att se om det jag hade sett var vad jag trodde att det var. Jag hade rätt. rörelserna i luften var sländor som dansade högt i den svalnande kvällsluften. Nu blev det bråttom.

Myren möter tjärnen och vita bomullsblomster lyser...

Dansande sländor mot natthimlen

Vattenspegel vid iläggningsplatsen... bråttom...

Jag sprattlade på bäst jag kunde med mina ben och simmfötter. Det var tydliga vak ute på sjön och jag ville dit innan de upphörde. Det tog 10 minuter att komma på plats och kunde börja kasta. Vaken var av två olika typer. Den ena sorten var tydliga ringvak med ett ordentligt surpelljud, typisk Öring. Den andra sortens vak var mer lekfulla och lite spattiga... Mycket troligt abborre... I denna tjärn växer sig abboren stor och kan lätt ligga på kilot. Jag såg inga sländor på vattnet av typen som jag sett spela uppe vid myren. Istället var det en betydande mängd nattsländor som la ägg på vattenytan. Jag knöt på en Nattsländeimitation "Streaking Caddie" och kastade mot den låga solen. Det såg helt magiskt ut där flugan låg som en kork på ytspegeln. Jag tog hem linan sakta så det karaktäristiska V:t bildades i vattenhinnan. Plötsligt hög det och jag gjorde mothugg. Ganska snabbt kunde jag känna att det jobbade på under ytan men att det sprattladde mer än drog. Mycket riktigt hade en abborre valt att kalasa på min fluga. Men jag var ändå glad, jag hade fått fisk. Det fortsatte att vaka omkring på ytan ibland öring men för det mesta abborre. Tydliga stim drog runt och lekte i ytvattnet. Jag kastade ut igen. Jag provade lite olika flugor men knöt efter en stunds försökande åter på nattsländevarianten. Jag förflyttade mig försiktigt runt på sjön med små paddeltag. Efter att försiktigt tagit hem flugan vid ett vak högg det på igen. Den gången kunde jag inte avgöra vad det var som tagit, det kändes starkare än det tidigare hugget. Jag märkte att det gick ganska lätt att veva in linan och snart blev jag varse, en abborre. Jag tog upp den och vägde den. 700 gram, randig i god kondition... Den fick gå tllbaks till djupet, precis som den första abborren fick. Jag skulle ju ha öring. Kampen fortsatte men på öring gick jag bet. Efter någon timme eller två var vakfesten över och vinden tilltog något. Ett sista hugg och en liten kamp innan jag kunde konstatera att även detta var en abbore. Jag tog en bild av den lille jägaren och sände den åter till sina jaktmarker..

Fluga i solnedgång när det hugger...

"Streaking Cadie" på ytan.

Fin abbore på 500 gram

Solen la sig försiktigt i trädtopparna och göken, som hållit hov, tystnade... Det började surra i luften och enstaka knott visade sig i runt mitt huvud. Jag tittade i vattenytan och kunde se hur små små prickar låg på vattenyten. Temperaturen hade plötsligt blivit perfekt för att kläcka knott... Jag tog en sista titt mot stranden där vindskyddet låg, det var vackert där de sista solstrålarna glödgade trädkronorna.

Natten bäddar in tjärnen och nattbrisen kommer... så gör också knotten....

Solen slår i trädkanten vid vindskyddet sina sista värmande strålar... Enormt vackert...

Med snabba tag sparkade jag mig hemmåt. Knotten tilltog i takt med att jag närmade mig land. När jag väl kommit upp ur vattnet, tömt överfull blåsa och packat ihop mina grejer var knotten som ett inferno. Det jag upplevde där var den värsta anstorming av knott i hela mitt liv. Mitt myggnät var fyllt av knott. det var som en vägg av flygande bestar i luften. Väl inpackad i bilen kunde jag slappna av (fortfarande med myggnät eftersom det svärmade inne i bilen)...

- Vilken kväll, tänkte jag och log med hela kroppen.

Aldrig tidigare har jag brytt mig så lite om att jag inte fångat den fisk jag riktat in mig på. Den kvällen upplevde jag livet med alla sinnen... Det är värt allting...!

Jocke V öring

      0 - 1

Trött men oändligt nöjd fiskare med knottproblem...

Positioneringen gäller närheten av sjön...

Tack för att du läste detta... Njut av naturen!!!

Joakim

Du kan läsa mer om mina små och stora äventyr på

http://www.utsidan.se/member/articles.htm?ID=57787