Kinnekulle

Jag hade inhandlat en ny ryggsäck och blev sugen på en testkörning innan jag gav mig ut på en längre tur. Letade efter en rundslinga som var omkring 30km som var i närheten av där jag bor men hittade ingen som föll mig på smaken. Jag snubblade sedan på Kinnekulleleden som var perfekt men dock lite lång för en dagsvandring.
Leden är ursprungligen 45 km men den hade gott om ställen där man kunde korta av den så den fick det bli.

Så tidigt en morgon gav jag mig av tillsammans med hunden mot Hällekis som ligger mellan Mariestad och Lidköping efter. 07:30 var vi på plats på Högkullen högst upp på Kinnekulle och kunde starta vår vandring. Vi gick Söderut mot Österplana vall där vi 8km senare intog vår frukost i strålande vårsol.



Vi satt en lång stund ute på heden och bara njöt av landskapet. Vyerna får mig att tänka på Skottland, har aldrig varit där men min fantasi säger mig att det ser ut så här.

Vi fortsatte sedan vandringen ner mot Västerplana där vi skulle korta av leden med att gena genom byn och sedan ut på leden. Väl ute på leden igen så stannade vi för vattenpaus. På flera ställen på leden rinner vattnet från kullen ner mot Vänern och vattnet smakar friskt och gott. Jag fyllde upp vattenförrådet och fortsatte leden norrut och passerade ett fantastiskt landskap med mindre kalkstensbrott som får det att se ut som ett grand canyon i miniformat.



Dags för lunch och den bestod av potatissallad och frysta köttbullar (de hade inte tinat ännu) och en 3,5 öl. Det var mums, speciellt Bacchus (hunden) då han fick de köttbullar som var mest frysta. Lunchen inklusive slapptid tog en timme så nu var klockan 13:00
Nu gick leden i Nordvästlig rikting ner mot Råbäcks hamn där det blev en vätskepaus och ett årets första fotbad i Vänern. Brrr det var verkligen svalkande och ack så avslappnande för fötterna.

Eftermiddagsfika hade vi planerat vid det stora kalkstensbrottet och när vi kom dit blev vi välkomnade av en huggorm. Otroliga vyer, bergväggar och grönt vatten sträcker ut sig när man kommer fram vid det stora kalkbrottet. Fikade lite på blandade chokladdragerade nötter och kokade kaffe på Triangat, hög mysfaktor i vårsolen. Temperaturen hade nog nu kommit upp i säkert tjugo grader så det började bli svettigt när vi skulle fortsätta.



Strax efter kalkbrottet var det dags att skippa en del av leden p.g.a. tidsbristen så det blev Hällekis säteri och campingen som vi skippar till en annan gång. Vi startade nu vandringen uppför mot toppen och det blev många vattenpauser innan vi till slut var uppe och blickade ut mot en fantastisk vy.



Då var det bara några kilometer kvar till Kinnekullegården där vi parkerat bilen och kunde bege oss hem igen. Klockan var nu 17:30 och drygt 30 kilometer var avverkade.

Måste säga att det är ett helt fantastiskt landskap på Kinnekulle som ändrar sig hela tiden. Jag kan rekommendera det varmt till andra men man borde nog ta två dagar på sig så man kan njuta mer än vad vi hann göra samt gå hela leden, men det får bli nästa gång.


Ryggsäcken? Ja den fungerade utmärkt inget att klaga på så den ska få vara med några mil framöver.