”Iskallt vatten i ansiktsmasken är som en hästspark”

Många svenskar tar sitt första dykcertifikat på semesterresa i tropikerna. Andra börjar dyka hemma på sommaren, inför en resa till solen. Men en del dykare packar gärna ner dubbla lager långkalsonger, linor, varm choklad och en motorsåg för att ge sig ut och dyka i Stockholms skärgård mitt i vintern.

Ute blåser en hård nordanvind. Tung blötsnö täcker marken. Väglaget har gjort att Stefan Rzihacek är försenad till dykcentret Waterhouse.

– Jag hade precis bytt till sommardäck på minibussen. Det har ju varit barmark i två veckor och sen kommer det här, säger Stefan Rzihacek och låser upp dörren till dykcentret på Södermalm i Stockholm. Det tar tid, för dörren har tre eller fyra lås.

Men Waterhouse har aldrig helt stängt. Många dyker gärna i Sverige mitt i vintern.

– En av anledningarna till att dyka på vintern är att det faktiskt är vinter halva året i Sverige, säger Stefan.

Idag ska en grupp dykare åka ut till Björkvik på Ingarö eller till Stavsnäs. Vart färden går beror på hur vädret är. Det är fast vind idag, säger Stefan kryptiskt och förklarar att vinden påverkar hur sikten kan bli på olika dykplatser. Sikten är avgörande för om en dyktur blir lyckad eller inte.

– På sommaren är sikten i regel sämre. Dessutom är det fler fritidsbåtar ute i skärgården då. Båtfolk ska alltid ifrågasätta om vi får dyka där vi dyker, säger Stefan som äger och driver dykcentret.

Innan Stefan startade Waterhouse för tio år sedan arbetade han som dykinstruktör på Cypern. Han jobbar jämt, säger medlemmarna i centrets dykklubb. Än håller han i kurser, än säljer eller hyr han ut utrustning. Dykningen är hans liv.

– Dykning är för mig alltid en fråga om en stämningsfull naturupplevelse. När vi dök från vår båt Emily för fyra år sedan var det en perfekt, solig vinterdag och fyra eller fem grader kallt med god sikt. Skärgårdsmiljön och hela den upplevelsen var idealiska, säger Stefan.

På vintern ser man färre fiskar. De går ner djupare än vad de gör på sommaren eftersom vattnet längst ner är något varmare än strax under ytan. Fiskarna man ser står ofta helt stilla.

– De är slöare när det är kallt, varför vet jag inte. Man kan ta i flundrorna med händerna, berättar Stefan.

Micke
Micke Pettersson, dykinstruktör sedan 1996, kliver in genom dörren med nyfallen snö på axlarna.

– Fan, vilket väder. Vi ställer in dyket, säger han.

– Vadårå?, undrar Stefan, som är i färd med att plocka ihop dräkter och masker.

– Det går ju inte att köra bilen.

Tanken att det inte går att dyka på grund av yrsnön och den isiga nordanvinden infaller sig inte hos någon av dem.

Micke är van vinterdykare och ska hålla i kursen idag. Jag frågar honom vad han är för en galning som ger sig ut i det iskalla vattnet en sådan här dag.

Han garvar, förstår att jag vill provocera och svarar att det väl är fullkomligt normalt att dyka en dag som denna.

– Sikten är bättre på vintern med mindre algblomning än på sommaren. Vissa vrak i innerskärgården är bättre nu för det är inte så mycket båttrafik som på sommaren. Det blir lugnare för dykarna.

”Jävligt kallt”
Men om masken läcker in vatten då, försöker jag. Micke nappar.

– Jo, det kan vara jävligt kallt. Det känns som en hästspark och man kan få kanonhuvudvärk. Vi vänjer oss först genom att vaska ansiktet med vatten.

För att inte få en köldchock eller drabbas av förfrysning måste man tänka extra mycket på utrustningen. Varma kläder under dräkten och flerlagersprincipen gäller.

– Är man kall på land så fryser man i vattnet, konstaterar Micke.

Jag frågar om hans bästa vinterdykning, men han vill hellre berätta om det värsta. Det var ett dyk på vraket Falken utanför Fredhäll, efter en lång resa i Australien.

– Jag kom hem i februari. Mitt första hemmadyk blev en jävla omställning från varmt och skönt vatten till tregradigt och mörkt vatten. Det var ”välkommen till verkligheten”, säger han och skrattar.

Dykning är inte speciellt ansträngande. Däremot finns risker med dykarsjuka, kväveberusning och förfrysning så säkerhetsnivån är hög. Innan någon tillåts ta ett dykarcertifikat måste personen genomgå hälsoundersökning och visa sig simkunnig. I utbildningen drillas dykeleverna i säkerhetstänkande och får lära sig teckenspråket som dykare använder för att kommunicera under ytan.

Risker med isdykning
Att dyka ner i en vak under ett täcke av is, isdykning, är en farlig sysselsättning som kräver både utbildning, speciell utrustning och räddningsdykare vid ytan. Ändå har aktiviteten blivit allt populärare.

– Det har varit en fin vinter och bland våra kunder upplever vi ett enormt uppsving för isdykning. Jag vet inte om det beror på att folk har blivit mer våghalsiga eller så, säger Stefan.

Att eliminera risker är ännu viktigare på vintern så varje dyk under isen planeras noggrant i förväg.

– Man måste ha med motorsåg för att kunna göra en vak och linor så att varje dykarpar hittar tillbaks till vaken. Varje par måste ha linor mellan varandra också, säger Stefan.

På isen ansvarar en person för linorna. En räddningsdykare per dykpar står påklädd och beredd att hoppa i om någon i vattnet får problem.

Ett vanligt problem under vinterdykning är förfrysning av händer eller fötter. Även regulatorerna, alltså luftmunstyckena, kan frysa igen.

Roberts första vinterdyk
– Om regulatorerna fryser igen beter de sig annorlunda och man får för mycket luft. Många dykare har svårt att andas när luftströmmen är konstant, i stället för att luften kommer när de andas in, säger Stefan.

Dörren till butiken öppnas och in kommer dagens första elev. Robert Hertogs är 30 år, har en Hammarbykeps på huvudet och arbetar i restaurangbranschen. Robert har haft sitt grundcertifikat i elva år och den här helgen går han fortsättningskursen.

– När jag dök för första gången, i november 1991, var vädret lite grann som det är idag. Det var kallt och frostigt, säger Robert.

Men idag är det dags för det första riktiga vinterdyket.

– När det började snöa tänkte jag, ”typiskt mig att få sånt här dåligt väder”. Men att dyka under is, det är nog ganska ball tror jag. Just att titta upp och underifrån se hela vattenytan täckt av is, säger han och får en glimt av upphetsning i ögonen.

Det är spänningen och våghalsen i honom som driver honom att dyka på vintern, medger han. Men han har tagit till sig dyksportens säkerhetstänkande.

– Dykningen har lärt mig att behålla lugnet. Att alltid tänka lugnt och metodiskt, även på ytan. Man kan alltid stanna och ta det lugnt, säger Robert och lutar sig tillbaka mot en trave med fenor.

Killarna i butiken bär ut blyvikter till minibussen och fyller på luftflaskor.

Bonnie gillar utmaningen med vinterdykning
Bonnie Skoog väntar på Stefan och Micke som plockar ihop hennes utrustning. Bonnie ska göra det sista av sin divemasterutbildning idag. Kursen, som kommer att ge henne rätt att arbeta som instruktör, har pågått hela vintern. Men varför i hela friden dyker människan när det är så kallt?

– Jag vet faktiskt inte. Jag älskar att dyka. Dykning har alltid funnits i familjen. Det spelar ingen roll vad det är för väder. Visst, det är jobbigare när det är kallt. Men man lär sig mer då. Det är en utmaning, säger Bonnie som skrattar när jag påstår att hon måste vara självplågare.

– Jo, faktiskt. På min födelsedag dök vi på Svartfotsvraket. Det var två grader kallt och det blåste. Inte mycket men en del. Jag frös verkligen då.

En annan gång, berättar Bonnie, var det tretton grader kallt. Vattnet i masken frös till is innan hon hann sätta den på ansiktet.

– Tack vare kroppsvärmen tinade isen upp i glaset, så att man kunde se överhuvudtaget. Men det värsta är egentligen all utrustning man måste bära. Det är dubbelt så jobbigt när det är kallt och snöigt. Så fort man har kommit i är allting lätt. Det jobbiga är före och efter.






Ordlista
regulatorer
Munstycken där dykaren andas luften från flaskan.

certifikat
För att få dyka eller hyra utrustning måste man ha genomgått en kurs. Det finns flera internationella utbildningssystem.

divemaster
Divemasterkursen är en kurs som ger rätt att arbeta som dykinstruktör. Den föregås av flera års grundkurser och dykning.

”På ytan”
Dykarterm som betyder när man inte dyker, alltså i vanliga livet.