Fjällräven Classic 2012

Fjällräven Classic 2012

Årets Classic var lite annorlunda. Min gamla vapendragare är inte med i år då vi gått skilda vägar och livet ter sig lite olika. Jag anlände till Nikka efter en händelserik tåg och bussresa som varade strax över ett dygn. Det var fredag kväll och några grupper var redan ute på fjället för att vandra de 11 milen till Abisko och fira med souvas på Trekkers In.

Min start var kl 09.00 på söndagen så jag hade lite “fri tid” innan jag skulle bege mig. Nicklas en jobbarkompis skulle också vandra och vi åkte upp tillsammans. Vi tältade efter en 20 minuters hike ut på leden och vände och vred lite på utrustningen framför lägerelden innan vi somnade i våra tält för kvällen.

Under lördagen flugfiskade vi lite, eldade, kollade på kapellet, drack öl och bara njöt. Lars-Åke, en vän startade vid 13 tiden och självklart tjabbade vi lite i startfållan innan snöret klipptes och även han lämnade Nikka till fots mot Kebnekaise, den första checkpointen! Mot kvällen var vi lite rastlösa att komma iväg och vi la oss tidigt i hopp om att morgonen skulle komma lite snabbare.

Kvällen därpå somnade jag i närheten av toppstugan efter en lång dags vandring. En god hamburgare med renkött hade ätits vid LapDånalds i solsken, en kall Mariestad hade druckits på Kebnekaise Fjällstation och jag gick bokstavligen in i väggen när vi skulle in från terassen… Jag vet inte om de hade flyttat dörren sedan jag gick ut eller en Mariestad innanför Houdinin gjorde sig påmind. När korsningen kom efter Keb gick Nicklas mot Singi och jag tog västra leden upp mot sydtoppen förbi Kittelsjön.

Jag tänkte först sätta upp tältet och sedan vandra upp men det blev aldrig av och några timmar senare efter en hel del pustande och svettande passerade jag stugorna med packningen kvar på ryggen. Jag tältade på snöfälten ovan östra vindskyddet och strax innan solnedgången stod jag ensam på Sveriges högsta punkt. Frågan är hur länge den kommer vara högsta punkten då den blir lägre och lägre och den andra toppen ivrigt väntar. Ikväll var den dock högst och på den stod en glad 30 åring.

Måndagen påbörjades redan klockan 5 på morgonen… Det var morgonen då mobilens batteri dog och jag blev “fri” på riktigt om än bara för några dagar. På vägen ner så fann jag en rostig kamin. Jag tänkte ta med den till Abisko och vinna Trash-Bag tävlingen men hoppade av projektet då den befann sig på över 1700 meters höjd och dessutom var lite otymplig. Men jag spelade upp en liten egengjord film i huvudet då jag kom kånkandes med den över mållinjen, log brett och lämnade den där i backen. Kanske projekten uppstår framöver.

Ner till Kittelsjön kom jag i en sjuhelsikes fart då jag tog en kalkylerad risk och gled ner på häcken längs med snöfältet i backen. Den var roligt och andra hade gjort det innan mig, men det var brant och ganska farligt då det fanns en hel del sten att träffa om det gick fel.
Jag genade över fjället mot hängbron, skrämde en ripa och styrde sedan också mina fötter mot Singi. Jag sneglade lite på en tjej här, hon såg väldigt trevlig ut och våra blickar möttes en kort stund… Om än bara i min värld.

Det var egentligen meningen att jag skulle stanna i Singi men kroppen ville annorlunda och kvällen tillbringades istället i Sälkas bastu med en hel del andra fjällfarare. Några ölkorv och en cola fick bli kvällsmat och därmed saknade jag några kalorier i mitt intag när jag somnade…

Killarna i tältet brevid skröt lite på morgonen om deras snabba, organiserade ihoppackning… så jag lagade mat och tryckte ner allt för att vinka glatt och promenera iväg strax innan dom… Jag brukar inte vara sådan men det kändes bara så skönt och det gjorde min morgon…Lättroad?

Uppe på passet såg jag en av guiderna och jag kände genast igen han som PG, mannen från sjöarna som vi träffade två år tidigare. Vi pratade en hel del under den steniga delen efter Tjäktjapasset och det gjorde nytta för oss båda. Det var roligt att se honom igen, han inspirerar!

I Alesjaure stannade jag och pratade med Roland som har hand om båtturerna i sjön, jag åt även en Souvas och njöt ev en liten eld. Här träffade jag även på Lars-Åke och Sigrid igen. Vi pratade tills myggen blev för jobbiga och jag gick sedan 2-3km till innan jag slog läger för dagen. De svängde inom och sa hej innan de vandrade vidare in i natten. Jag somnade snabbt och sov som ett barn.

Vaknade av att jag frös lite… såg att solen börjat lysa upp dalen om än väldigt lite och att dimman låg tät. Kände mig pigg och utvilad, jag gjorde morgonbestyren och drog iväg längs leden mot Kieronbacken där mat väntade. Tyckte att det var lite folk ute och svaret till det fick jag på checkpointen då de sa god morgon. Jag fick reda på att klockan var 8.25 och att jag antagligen gått upp vid 3-4 tiden. Det är väl så det är när man är ledig och utan klocka här uppe i norr!

Petade åter i en eld och pratade lite med folk som passerade för att sedan trampa ner till Abiskojaure och spendera lite pengar i affären.. Abiskojaure är den sista anhalten innan Abisko och det är alltid skönt att sitta nere vid vattnet här och fundera lite. Deras bastu stod färdig men jag provade den inte. I Abisko var jag strax efter kl 14, efter en stämpel i passet fixade jag en säng med lakan. Jag duschade och sov en stund. Gick en runda och la mig sedan för att sova igen.

Torsdag morgon  åkte jag liften upp till Aurora sky station och tillbringade några timmar med att kolla på utsikten och fika i stora mått. Underbar upplevelse, Do it! Forsen nedan turiststationen är fin att följa, det är lite sel och mindre strömmande en bit ner och det går bra att bada här. Folk låg och solade och njöt av det fina vädret, vissa hade burit ner fikakorgar.

Kvällen spenderades bakom det blå måltältet med en liten eld och människor från England, Tyskland, Sverige och  Polen. Vi blev varse att man inte får dricka 3,5%-ig öl på offentlig plats men att 2,8-or går bra… Souvas åts, skrönor skapades och det blev en fin kamratskap om även bara för en kväll. Det hela avslutades för mig inne i party tältet med lite live musik innan jag somnade in.

På fredagen träffade jag åter Nicklas och vi åkte tåget in till Kiruna och bestämde oss att sova på Ripan en natt. Vi tog en öl i baren där och tog oss sedan ner till stan för att ta en pizza och ytterligare en kall. Vi tjabbade om det mesta och hamnade på Bishop vid 16 tiden på eftermiddagen. Vi stannade där till vi blev utkastade runt ett på natten. Vi hade då träffas en mindre hop människor från LKAB och vi följde med dom till en nattklubb en bit därifrån. Nicklas svängde på sina lurviga i kängor och jag minglade runt lite. Vi väckte halva campingen då vi snubblade över de flesta stormlinorna när vi kom tillbaks och vaknade något uttorkade dan därefter. Nu är det bara att sätta sig på tåget hem och planera nästa äventyr!

Källa: www.inspirationaloutdoors.com