Expedition Jotunheimen 2000

" TVÅ MÄN, ETT TÄLT , TVÅ BERG , EN DRÖM "

Team Wilderness består av Jörgen Söderholm och Michael Alphov, ett nystartat team som i huvudsak skall jobba med äventyrsresor samt till viss del även multisporttävlande.

Syftet med denna expedition var att bestiga nordens två högsta berg, Galdhöpiggen och Glittertind, samt att få möjlighet att testa ny utrustning och framförallt se om teamet/vi fungerar tillsammans under press. Allt detta som träning inför större och längre utmaningar.

Dag 1
Avresa från Ekshärad , Värmland kl 9 söndagen 23 Juli 2000. Avståndet till Jotumheimen  är sextio mil. Vi färdades i ett otroligt vackert landskap genom Norge. Det finns verkligen tid att njuta av landskapet vid resor i Norge p g a de ibland konstiga hastighetsbestämmelserna. Detta tål att tänkas på vid planering av restid.

Till Jotunheimen anlände vi ca 1630. Spittestulen fungerar som basläger vid vandringar i dessa områden. Det ligger på 1100 möh i en dalsänka där de snöklädda 2000 meterstopparna tornar upp på alla sidor. Att åka in i denna sänka parallellt med floden Spittra är en fantastik upplevelse. Vi hade också turen att vädret var med oss. Strålande solsken och nästan ingen vind. Otroligt vackert !

Spittestulens basstation är en familjeägd anläggning som tidigare fungerade som säter vid djurskötsel. Numera är den enbart använd för turism. Anläggningen ligger på östra sidan av älven och tältcampingen på den västra. Campingen vaktas av en liten fårfamilj, så nästan varje natt var det (o)väntade besök runt tältet.  Som campare får man också tillgång till toalett, dusch, kokmöjligheter, uppehållsrum och torkrum. Lyxigt!

Efter att ha slagit upp baslägret och tillagat en underbar spagetti bolognese från torrfoderbas använde vi kvällen till att planera veckan och att utforska närområdet.

Dag 2
Uppstigning och en delikat frukost som skulle bli en följetong hela resan: McNoodels, kokta nudlar mellan två skivor vitt bröd. Mums !

Vi hade bestämt oss för att börja med "nordens tak" - Galdhöpggen 2.469 Möh. En stigning från baslägret på ca 1500 höjdmeter vilket innebär en ganska brant vandring. Vi hade läst i alla turistbroschyrer att vandringen skulle ta ca 4 timmar. När vi startade nere i dalen var det hyfsat väder så vi var verkligen förväntansfulla på hur utsikten skulle vara på toppen. Vi skulle bara ha vetat hur det skulle bli………

De första 45 minuterna höll vi ett rasande tempo och klarade av 600 höjdmeter i brant stigning. På vissa ställen är det nästan klättring. Norrmännen säger att alla från 7 år kan bestiga denna topp. Jag undrar vad barnen i Norge får till frukost…. Vid ca 1800 meters höjd kom vi till första snöpartiet. Nu hade vi passerat alla som startat före oss, så nu var man verkligen tvungen att fokusera på att titta efter den markerade leden.

Vi kände att allt flöt på bra så vi tog bara några kortare vattenpauser och höll ett konstant bra tempo. Då händer det: himlen öppnar sig och regnet börjar ösa ner, vinden tilltar och tjock dimma rullar in. Vi fick snabbt på oss regnjackor, mössor och vantar. Vi befann oss nu på ca 2000 meters höjd så temperaturen drog sig ned mot några plusgrader. Lite skillnad mot nere i dalen där kortbyxor var att föredra.

Efter en snabb överläggning bestämde vi oss för att fortsätta mot toppen nu när vi kommit så långt. Vinden tilltog hela tiden och sikten blev bara sämre så leden blev svårare och svårare att se. På väg upp passerar man två toppar innan man kommer fram till själva Galdhöpiggen och vandrar över stora områden med snö.  Man vet också att på alla sidor om leden så stupar berget hundratals meter rakt ned.

Vi kände båda att vi måste nå toppen snart. Allt var som i en enda seg film. Man gick och gick, meter för meter. Regnet piskade i ansiktet, temperaturen nära noll och det mesta av kläderna var blöta.

Då äntligen, efter otaliga kollar på Jörgens höjdmätare, uppenbarade sig toppstugan i dimman. Jag tror aldrig jag varit så glad att se en gammal risig stuga. Vi hade nått toppen på 2 ½ timme. Efter två snabba bilder på toppen knackade vi på dörren till stugan. En ung, förvirrad norrman öppnar dörren. Enda svaret vi fick på våra frågor var: Jag bor här , sen stängde han dörren. Vi kände hur hela världen rasade ihop. Släpper han inte in oss i värmen!?.

Nu gällde det att få upp värmen inför nedstigningen. Vi hittade lite lä bakom en vägg och bytte till torra underställ. Vädret var om möjligt ännu värre och modet började tryta lite grann. Precis när vi tar sats för att försöka hitta leden igen hörde vi en röst : Vart ska ni ? Det var Dag-Ottar, en granne på campingen som gick upp natten innan, men inte vågat gå ned för berget p g a det dåliga vädret och därför övernattat i toppstugan. Han och inte stugvärdarna bjöd in oss i värmen. Underbart!

Vi kom in i stugan och fick av oss de blöta överdragskläderna och fram med primusköket snabbt som attan för att försöka få i oss något varmt. Efter att ha ätit och känt hur kroppen fick tillbaka värmen bestämde vi att gå ned. Dag-Ottar och hans flickvän bad att få följa med oss.

Vädret började lätta lite grann, så nedstigen blev en ganska behaglig resa. Vi stannade t.o.m. och kokade kaffe. På uppvägen så var snöfälten jobbiga, men på nedvägen är det fantastiskt roliga! Fotsurfning nedför Galdhöpiggen……mycket kul och ett snabbt sätt att komma ned.

Nu var humöret på topp och vi hade redan glömt hur jobbigt det var på uppvägen. För att rama in det hela extra bra så går vi rakt in i en renflock bestående av ca 600 djur. Helt makalöst att få se dem så nära.

Väl tillbaka i baslägret så kunde vi summera att en svår och jobbig dag. Till slut blev till något positivt. Vi, två svenskar som ingen norrman tror kan vandra, fick eskortera två norrmän nedför deras eget berg!

Dag 3
Lite nöjda över gårdagen beslutar vi att ta sovmorgon. Lagar till lite McNoodles och tar det allmänt lugnt inför dagens bestigning av Glittertind, 2.464 Möh. Enkelt att bestiga, men något längre sträcka än till Galdhöpiggen.

Vi startade 11.30 och sade till varandra att i dag ska vi ta det lite lugnare. Vi har ju inte bråttom egentligen. Först "skråar" uppför en första topp, därr en stor platå breder ut sig och man kan skymta foten av Glittertind vid horisonten. Sikten är perfekt, så upplevelsen är helt underbar. Det är som att vandra på botten av en gryta med toppar vart man än tittar. Efter några kilometerbörjar  den verkliga stigningen. Nu börjar farten på vandringen att öka och snart är vi framme vid foten av berget. Där började klättringen. Detta parti innebar en väldigt brant stigning på ca 400 höjdmeter. Väl uppe planade landskapet ut igen men med en konstant stigning. Här växlar också vädret från att var sommar till sen höst. Gårdagen börjar göra sig påmind med sina "underbara" växlingar. Igen på med överdragskläder, mössor och vantar. Det känns också att man har en hård vandring i benen från gårdagen.

Efter att han vandrat i tre timmar når vi snön som omsluter toppen och där börjar den verkliga utmaningen. De sista 15 minuterna går vi på en snökam och har en stig som är ca 2 decimeter bred. På vänster sida om stigen har man ca tre meter till ett överhäng med ett stup på ca 400 meter. På höger sida om stigen sluttar berget rakt ned så långt man kan se i dimman. Lutningen är så kraftig att man måste luta sig åt vänster när man går för att inte ramla ned. Sikten är minimal så det gäller att vara fullt koncentrerad.

På toppen gäller samma sak som igår. Två snabba kort och sedan nedstigning. Nedfärden gick helt utan problem och väl nere på platån igen så tog vi en matpaus.  Starka efter maten börjar vi springa nedför berget än en gång. Tyvärr fanns här ingen snö att kana i, men hemfärden gick väldigt snabbt.

Tillbaka i baslägret kunde vi summera ännu en lyckad dag. Sammantaget så tycket vi båda att det var jobbigare att bestiga detta berg än Galdhöpiggen.

På kvällen lyssnade vi på guiderna som berättar om vilka turer som är planerade till nästa dag. Vi bestämde oss för att följa med på en guidad tur . Denna tur var en vandring på / till en glaciär som kallas äventyrsisen.

Dag 4
Efter ännu en restaurangmässig frukost så slöt vi upp för samlingen klockan tio. Där grusades våra förhoppningar om en verklig äventyrsdag. Vårt sällskap var på ca 40 personer varav ett tjugotal var holländska turister. Inget ont om holländare, men när de möter upp i kjol, jeans och lågskor så blir man lite omotiverad. Dagen gick ut på att man skulle ta sig till 1700 möh och där vandra på "svellnosglacieren" som är en stor glaciär. Vandringen upp var i ett mycket behagligt tempo och sista biten gick på en smal moränrygg.

Väl uppe vid isen var det lunchdags. Alla utom vi hade färdiggjorda matpaket. Vi plockade än en gång fram primusköket för att ordna lunch. Ska man testa utrustningen så ska man.

När alla tillslut hade kämpat sig upp till glaciären så var det dags att ta på sig broddar och rep. Vi var ca 15 personer i varje rep med en guide i fronten som ledde vägen. Detta var en fantastisk upplevelse som vi fick under de ca 2.5 timmar som vi var på glaciären. Vi utforskade grottor, sprickor och hann även med sång och dans!! , då guiderna lärde oss en gammal norsk folkvisa med tillhörande dans. Sammantaget så var det en tur som var väl värd de 100 kronor som den kostade. Enda besvikelsen var att vi inte såg något troll som guiderna lovat kvällen innan…..

Tillbaka i baslägret hade vi ändrat uppfattning totalt om dagen. Från att ha varit besvikna vid samlingen så blev det en underbar dag. Till och med solen var med oss på glaciären.! Tack Olav och Erland för en bra dag på isen.

Efter att snabbt ha plockat ned baslägret så började vi resan hemåt. Vi passerade Lillehammer där vi uppsökte McDonalds för att anpassa oss till civilisationen igen. Där fortsatte totalupplevelsen av den trevliga Norge när vi som avslutning på måltiden blev bjudna på kaffe och paj!!

Slutord
Denna expeditionen blev mycket lyckad när vi på bara tre dagar besteg nordens två högsta toppar samt även ett besök på äventyrsisen. All utrustning fungerade perfekt, kropparna tålde påfrestningarna och omgivningen var helt underbar. Denna expedition är ett bevis på att det inte behöver ruinera ekonomin för att man vill ha lite äventyr!!

Kostnader
Detta är för två personer under fyra dagar.

Bensin: Ekshärad - Jotunheimen SEK 600 Mat: SEK 400 Campingavgift: NOK 400 Vägbom: NOK 50 ( vid infarten till Spittestulen ) Äventyrsisen: NOK 200

Totalt: ca SEK 1650

Framtid
Några expeditioner ligger under planering så Ni får säkert höra från oss igen !

TEAM WILDERNESS

genom Michael Alphov