Det var i alla fall myggfritt

Det var lite blandade känslor jag hade när jag och Ymer åkte iväg med färdtjänsten ii lördags för årets sista campingtur. Det är svårt att med ord beskriva hur otroligt skönt det har varit, och kul! Har man åkt ut och in på sjukhus och kroppen har bråkat hela tiden, då känns det så otroligt bra när allt äntligen har läkt och man kan åka ut och göra det man älskar, nämligen att åka ut i skogen och campa. Det är inte enbart campingen i sig som gör att jag älskar det, utan vetskapen om att man faktiskt klarar av det man trodde var omöjligt, det fanns gånger då jag tvekade och tänkte för mig själv, "den där backen klarar jag aldrig", men så har man tagit fram den där extra växeln och bitit ihop, det är så underbart skönt!! Men vid några tillfällen under den här turen var jag tvungen att inse att jag inte skulle klara den här backen, det var omöjligt, men då får man hitta på andra lösningar och vägar istället, inget kunde stoppa mig från ytterligare en natt i det fria. Nu till min senaste tur.

I normala fall så vill jag komma iväg så tidigt som möjligt, speciellt under den här årstiden, då solen går ner tidigt, men jag ville testa om jag klarade av att sätta upp tältet utan dagsljuset, det enda ljuset skulle komma ifrån min pannlampa, sedan var det det där med kylan, hur skulle jag klara av det, skulle Ymer klara av det, sedan var det en sak till, min packning. Att vara ute ett dygn kräver normalt inte så mycket saker, men det här gången hade jag tagit med mig en 10-liters vattendunk fylld med vatten, tidigare hade jag bara med mig petflaskor, men den här gången ville jag pröva dunken, frågetecknen var som ni märker ganska många. Vi åkte på eftermiddagen till Tyresta by, där skulle vi ta oss söderut mot Stensjödal och Åva, en tur på ca en mil i en terräng som jag inte visste så mycket om.

 Ett av många vattendrag vid Tyresta nationalpark

Första kilometern var helt okej, fin grusväg med mycket upp och ner, men eftersom jag hade varit här förut så kom det inte som någon överraskning, men när vi lämnade Tyresta by, då kom vi till okända vägar, det enda jag visste var att det var blandat grus och traktorvägar. I början gick det riktigt bra, trots den stora vattendunken som jag hade hängandes i ett långt koppel mellan benen plus allt det andra, tält, tältgolv, liggunderlag, sovsäck, varma kläder och mat till både mig och Ymer, det låter mycket och det är mycket, men packar man rätt och fördelar runt rullstolen, så är det ganska smärtfritt. Vädret var ett typiskt höstväder, molningt, blåsigt och lite småkyligt, men kylan märkte jag inte så mycket av för efter några kilometer blev det riktigt kuperat, så då fick jag jobba ordentligt, för att förklara hur tufft det var så kan jag säga så här, i de tuffaste uppförsbackarna gjorde jag ca en meter per minut, det var till och med så att jag började fundera på om det var värt allt slit, men det var det, jag lovar. Efter några kilometer kom vi fram till en asfalterad väg, Åvavägen, nu blev det väldigt lätt att köra vilket var behövligt för min del, vägarna i skogen hade tagit ganska hårt åt på mina armar och axlar. Landskapet utmed vägen var omväxlande skog och öppna landskap, riktigt vackert med andra ord, långt där framme kunde jag se en stor skyld där det stod Stensjödal, perfekt, nu hade vi inte så långt kvar, en bit in på en grusväg tills vi kom till Stensjödals torp och Stensjön, sedan upp med tältet och sedan ta det lugnt resten av kvällen, sköööööönt! Men en bit in på grusvägen tog det stopp, en lång och väldigt brant uppförsbacke som jag normalt skulle klara av, men med tanke på all packning, framför allt vattendunken, så insåg jag på en gång att det var omöjligt, så vi vände tillbaka och körde ytterligare några hundra meter på asfaltsvägen, till Åva gård, för att därifrån ta oss till torpet och sjön, men det var en lika brant backe där också så det var ingen ide att ens försöka. Det här gjorde att jag fick lägga om min tur lite, jag beslöt mig för att ta en annan skogsväg som jag visste låg en bit bort och som skulle ta oss norrut, men när vi kom dit såg jag att de hade skrapat vägen och lagt på nytt grus, med andra ord, det var omöjligt att köra med rullstol där också. Nu började solen gå ner, så även mitt humör, vad sjutton skulle jag göra nu, jag ville inte ge upp redan så jag var tvungen att hitta på något. Efter en stunds tänkande och vattenpåfyllning till både mig och Ymer beslöt jag mig för att fortsätta Åvavägen, längre fram fanns det fler vägar in mot skogen och öppna fält, jag chansar på att hitta något lämpligt campingställe där i stället, och efter att jag kört en stund svängde jag in på en liten skogsväg med plana öppna fält, här var en perfekt plats att sätta upp tältet på.

På kvällen fick vi påhälsning när jag satte upp tältet.

Det första man ska göra när man kommer fram till lägerplatsen är att sätta upp tältet, men jag var trött och hungrig, så jag gjorde lite annorlunda, jag bytte om till torra och varma kläder, kalla och blöta kläder är inte alls bra att ha på sig när man är ute, det kan tyckas vara lite jobbigt att byta kläder när man är trött och hungrig, men man blir piggare efter det, när jag hade bytt om, åt jag min middag som bestod av orientalisk köttfärsgryta med röda linser och bröd till. Eftersom det hade blivit mörkt så hade jag satt på mig pannlampan så jag kunde se vad jag gjorde och medans jag höll på med tältet, svängde det in en bil med riktning mot oss, ut ur bilen kommer det en man som visade sig vara tillsynsman för området, han hade inget emot att jag och Ymer var där och campade, men han tyckte att jag skulle vara på min vakt för det fanns gott om älg, rådjur och vildsvin i området, älg och rådjur hade jag inga problem med, men vildsvin hade jag inte lust att träffa på, de kan bli väldigt aggressiva har jag hört, så de får gärna hålla sig undan för min del. Eftersom jag satt på marken såg han inte först att jag var rullstolsburen, men när han fick se rullstolen erbjöd han sig att hjälpa till, jag hade inte så långt kvar, men han fick gärna hjälpa mig med det sista på tältet, när vi hade pratat en stund for han iväg, kvar var jag, Ymer och eventuella vilda dur, mitt ute i ingenstans, coolt! Ganska omgående kände jag att det började bli kallt, så då tog jag fram spritköket och kokade upp vatten, dels för att jag skulle ta en kopp kaffe för att värma kroppen inombords, men sedan hällde jag varmt vatten i en petflaska som jag sedan la ner i sovsäcken för att värma upp den, så det hann och bli varmt och skönt när jag skulle gå och lägga mig. Det blev en tidig kväll, ingen tv, ingen radio, kolsvart utanför, glasögonen hade jag glömt hemma, så boken som jag hade med mig kunde jag bara läsa rubrikerna, resten av texten var för smått, riktigt irriterande, men det var i alla fall varmt och skönt i sovsäcken, så den här natten kunde bara bli på ett sätt, varm och underbart tyst, men så var det, det där med vildsvinen.

Vaknade på natten av att det var ett väldans liv utanför tältet, det var vildsvinen som höll på, bara några meter från tältet, och det var inte bara en, det hördes, för ljudet kom från olika håll så uppskattningsvis var de väl 4-5 stycken, - Ok Anders, grips inte av panik nu, men du är omringad av vildsvin. Jag brydde mig inte till en början, tänkte att de snart skulle sluta med det de höll på med och försvinna därifrån, men vart efter att tiden gick och de fortfarande var kvar blev jag mer och mer irriterad, så till slut tog jag fram kastrullerna till spritköket och började slå mot dem och föra ett jäkla liv, Ymer hjälpte till genom att skälla som en tok, jag hade sett något program någonstans att man skulle föra att väldans liv mot vildsvinen, då skulle de försvinna, tydligen hade vildsvinen sett samma program som jag, för de försvann direkt, äntligen kunde jag kanske få sova.

Vaknade vid halv åtta dagen därpå, misstänke att det hade varit frost under natt, vilket jag fick bekräftat när jag gick ut med Ymer på en liten morgonrunda, det var frostvitt på marken. När vi satt och åt frukost var det dags för nästa djurmöte, från skogen dök det upp en älgko som verkade stressad, tacka sjutton för det, Ymer är livsfarlig. Efter frukosten packade jag ihop våra saker och satte på mobilen, men den hade slutat funka, antagligen för att det inte fanns någon teckning, när vi kom till Åva kiosk och camping fick jag hjälp med att ringa efter färdtjänst. Förutom att de är trevliga på campingen, så den ligger den väldigt vackert vid Åvaviken, så den här campingen kan jag varmt rekommendera.

Utsikten i närheten av Åva camping.