Bokrecension: Heinz Roegner - "Den stora friheten"

”Man ska aldrig döma en bok efter dess omslag”. Det var precis den tanken jag hade när jag lämnade Utsidans kontor efter att ha fått boken ”Den stora friheten”, med undertiteln ”Andra resan jorden runt med S/Y Shenandoah”, att recensera. Jag tycker om att luta mig tillbaka i en komfortabel fåtölj och med en kopp ångande te läsa om andras strapatsrika äventyr och drömma mig bort. Därför blev jag en aning oroad av omslaget. Fotografiet på framsidan, föreställande författaren Heinz Roegner tillsammans med sin fru Miriam i ett grönskande tropiskt paradis, andas nämligen inte storslagna äventyr på de stora haven. Med andra ord var det med visst tvivel jag bläddrade fram till första sidan och började läsa. Det tog emellertid inte många sidor innan tvivlen skingrades och jag mer och mer började engagera mig för parets förberedelser och såg fram emot att få följa deras seglats.

Den första världsomseglingen, att till havs ta sig runt jorden, genomfördes på 1500-talet och sedan dess har en uppsjö mer eller mindre kända personer kastat loss för att upprepa denna bedrift. Många har lagt till ett tävlingselement. En del har försökt att göra det snabbare än någon annan gjort innan. Andra har valt mer komplicerade rutter. Ytterligare andra har valt att korsa oceanerna helt solo. Senast i raden av uppmärksammade rekord var Jessica Watson som 2010 blev den yngsta person att ensam segla runt jorden. Paret Roegners resa syftar däremot inte till att slå några rekord. Istället ligger fokus, som titeln antyder, på friheten:

”När vi nådde öppet hav kändes det friskt, havet var intensivt blått och 22 grader varmt. Vi kunde ta ett dopp i den totala ensamheten, nu fanns bara Miriam, jag och båten. Inget påverkade oss – en underbar känsla.”

Det handlar helt enkelt om att ta sig tid att njuta av havet och den marina miljön, samt om att träffa intressanta människor och utforska kulturen på de många öar och platser som besöks:

”Varje dag blev en ny upplevelse med en kultur som var så helt annorlunda västvärldens och möten med människor som var både gästvänliga och glada.”

Resan som utgår från Lilla Bommen i Göteborg och avslutas i samma hamn fyra år senare är parets andra världsomsegling. Slutetappen på den första seglatsen, som för övrigt återges i Heinz Roegners första bok ”Längtan till havet”, blev väldigt besvärlig. Färden från Brasilien till Azorerna tog över två månader, en månad längre än beräknat, och förnödenheterna och krafterna var på upphällningen. Trots detta insåg de snabbt att det skulle bli ännu en resa jorden runt. Exempel på parets resonemang och tankegångar kring detta beslut - att återigen ta farväl av det vanliga livet och av nära och kära och ge sig av på ännu en mångårig seglats - återfinns genom hela boken och är särskilt intressanta att följa. Avfärden är en kulminering av sex års förberedelser och läsaren får en inblick i de uppoffringar som krävs för att förverkliga ett sådant projekt. Det innefattar allt från dubbla jobb för att samla ihop pengar till tillverkning av egen vermouth för att en så stor del av pengarna som möjligt ska gå till utrustning och andra nödvändigheter för resan.

Läsaren får följa med stunder av glädje över att se vacker natur och av att träffa godhjärtade människor. Helt enkelt av att bara finnas till. Vid andra tillfällen dominerar oron över att kanske fastna i en storm eller att bli kapad av pirater. Hemlängtan och avsaknaden av familjen tränger sig ibland på. Irritation uppstår då korrumperade tjänstemän ska förhandlas med. Kort och gott får läsaren följa med i hela spektrat av känslor och denna långa resa frambringar verkligen alla sorters sinnesstämningar. Vi får också en insyn om livet till havs, både under långa seglingar för att korsa de stora oceanerna och under korta dagsturer för att ta sig mellan närliggande tropiska öar. Personligen fann jag de långa etapperna, där det tar dagar eller till och med veckor mellan besöken på fast mark, särskilt spännande att följa. Exempelvis beskriver Heinz ensamheten och de ibland märkliga tankarna som dyker upp under de tröttsamma nattvakterna:

”En annan gång när vi hade mellan 5 000 och 6 000 meter vatten under kölen funderade jag på hur det skulle bli om jag gick överbord och drunknade. Hur långt skulle jag sjunka och hur mycket skulle kroppen tryckas ihop på de stora djupen.”

Vidare genomsyras boken av det stora kamratskapet som råder bland långseglare. Alla hjälper till när en båt eller besättning har problem:

”När båtgrannarna fick se att White Lady började sjunka tog de på sig cyklop och upptäckte omedelbart skadan. De hjälptes åt att med hjälp av en plywoodskiva och diverse andra tätningsmedel provisoriskt laga läckan. Sedan länsade de båten och tätade den också från insidan.”

Boken tar även upp mer samhälleliga aspekter, främst den ökade turismens inverkan på människor och natur. Paret är väl lämpat att beskriva exploateringen. Det är nämligen knappt ett decennium mellan deras världsomseglingar och samma populära turistområden besöks under båda resorna. Därmed kan de med egna ögon se förändringarna, tyvärr oftast i en negativ riktning, som den ökade tillströmningen av turister och pengar har gett upphov till.

Sammantaget är det, tvärtemot mina första intryck, en läsvärd skildring av hur det är att segla världen runt. Språket är kanske inte det mest sprakande, men boken är gedigen: den tar upp allt från förberedelserna och de många dagarna ute till havs till den goda sammanhållningen bland seglare och avkopplande dagar på små tropiska öar. Kanske passar boken särskilt bra nu på vintern, att drömma sig bort till klarblått vatten, långa kritvita sandstränder och svalkande palmer i Söderhavet eller i Karibien. Jag skulle dock fortfarande föredra ett annat omslag. Då Heinz Roegner har ett intresse av marinmålning – ett exempel på hans verk finns i bokens färginlaga med fotografier från resan – skulle det kunna vara en av hans oljemålningar. Just det, en sista liken sak, en viss Mick Jagger skymtar också förbi i boken!