Bodagrottorna

Bodagrottorna skapades genom en anmärkningsvärt kraftig jordbävning år 7664 f Kr. Förklaringen bakom denna enorma jordbävning ligger den extremt snabba landhöjning som då var aktuell strax efter det att inlandsisen drog sig undan. Landet höjde sig, i det specifika området, en decimeter per år. Detta kan jämföras med dagens knappa en centimeter per år för att få en uppfattning.

   När nu landet höjdes i denna rapid höll inte berggrunden samman. Marken skälvde och kved, berggrunden sprack sönder och ett enormt grottsystem bildades. Ett grottsystem som kom att bli världens näst längsta urbergsgrotta!

   I dagsläget räknas Bodagrottorna som Sveriges tredje längsta grottsystem över huvud taget samtidigt som det är den längsta urbergsgrottan i landet. Det finns ju fler olika typer av grottor. Med bigrottor inräknat är Bodagrottornas sammanlagda längd 2896 meter.

   Innan besöket förväntade jag mig att Bodagrottorna var grottor som ledde in i någon bergsvägg eller dylikt, så som man oftast hör talas om grottor. Synen jag möttes av när jag hade gått de dryga 100 metrarna från parkeringen avslöjade något helt annat. Grottorna var gömda under enorma stenblock, och dessa täcker ett område med en ungefärlig areal på fyra hektar.

   Enligt informationstavlan vid parkeringen lär den högsta punkten, alltså ett stenblock, nå cirka 100 meter över havet samtidigt som grottsystemet kan återfinnas redan på 35 meters höjd.

   För att ta sig till ”huvudingången” så att säga, den största ingången till grottorna, var vi tvungna att gå en bra bit bland dessa block. Flickvännen agerade här som guide och jag kunde inte låta bli att fråga mig själv ifall någon blivit uppslukad av alla håligheter som fanns mellan stenblocken. Eller kanske rättar sagt; hur många? Det var enorma klyftor, uppemot fem meter djupa vad jag såg.

En av de många ingångar till grottsytemet.

   När vi till slut nådde ingången klättrade vi varsamt ned. Väl nere i grottan avtog den besvikelse jag känt när jag först såg vad det var för typ av grottor. Det var tämligen rymligt där nere och aningen mer utmanande än jag förväntat mig. Vi fick akta oss för vassa block som stack ut här och var, djupa skrevor och dyhål med mera. Extra utmanande blev det också för vi hade bara med en ficklampa så jag fick således ta mig fram i nattsvart mörker, om inte ännu mörkare. Tyvärr hade jag inte oömma kläder på mig så jag tog mig inte så långt in, men närmare 20 meter blev det. Ju längre in jag kom desto knepigare blev det att ta sig fram, utan oömma kläder vill säga.

En bild som visar hur smala vissa passager/gångar/skrevor kunde vara. Den på bilden är lagom så att man i sidled kan gå in där.

En liten stege som underlättade framfarten i grottgångarna.  

   När vi, eller rättare sagt jag, utforskade grottorna hoppades jag få se några spännande kryp, men så blev inte fallet. Via en informationstavla vid parkeringen hade jag erhållit stora förhoppningar om att åtminstone få fotografera en källarspindel, men inte ens de syntes till. Kanske var det så att vi hade för lite lus med oss. Slutligen vill jag medge att det faktiskt var lite mysigt där nere i grottgångarna, men nästa gång ska jag sannerligen ha oömma kläder och ficklampa med mig!