Bergslagsleden Etapp 9: Blankhult - Ånnaboda

Jag samlar mina artiklar om Bergslagsleden här.

Redigerad april 2021 samt oktober 2022.

Bergslagsledens nionde etapp går mellan Blankhults gård (alltså inte den gamla skolan längre) och Ånnaboda friluftsanläggning och löper längs Kilsbergskanten. Den är en av ledens populäraste etapper. Detta beror till en del på att det är lätt att ta sig hit från Örebro, men också på att området bjuder många intressanta platser och dramatisk natur.

 

Om vandringen börjar på kvällen finns ett antal övernattningsmöjligheter i närheten. Norr om Blankhult – inom en radie på 3 kilometer – finns vindskydd vid Stora Ryggsjön, Skrikarboda och Rusakulan. Dessutom finns flera kolarkojor vid Lockhyttemossen. Dessa behandlas i en artikel om Bergslagsledens åttonde etapp.

Blankhult gamla skola - privat bostad

Om man går förbi den gamla skolan (privat bostad) mot P-platsen lite längre bort så hittar man ett vindskydd. Det är ungefär 3 x 4 meter. 

Detta vindskydd har man inte underhållit och är på väg att förfalla, men ännu något år kan man nog övernatta där. Men frågan är varför. På en liten skylt hänvisas man till ett nybyggt (2022) vindskydd som finns ytterligare 500 meter söderut längs leden. Se nedan.

Tidigare kunde man gå över "skolgården" och följa en stig som börjar mellan husen på gårdsplanen och löper åt sydost. Då kom man – efter några hundra meter – fram till ett vindskydd jag kallar Blankhult klint.

Detta låter sig inte göras längre - inte utan att prata med ägarna i varje fall.

Det ligger lite högt men har ingen utsikt, inget vatten, inga redskap och inget dass. Skogen runt om är ganska mäktig och här kan man säkert hitta ved.

Storleken på vindskyddet är ungefär 3 x 3,5 m. Det är tillverkat av stora, runda stockar och har plåttak. Framför skyddet finns en eldstad med en halvmurken stockring runt.

Tidigare kunde vandraren fylla på vatten vid Blankhult skola, men den möjligheten är nu flyttad till Blankhult gård 300 meter längre söderut längs leden.

Vandringen börjar alltså vid Blankhult gård - numera friluftsgård ägd av Örebro kommun.

Efter bara hundratalet meter längs leden kommer man fram till ett nybyggt vindskydd (2022). Här finns såväl vedförråd (2 yxor, 2 sågar) samt dass. 

Det som möjligen kan förvilla i början av denna etapp är att det finns breda "vintergator" med pilar som visar till Tomasboda och Ånnaboda. Se till att följa de stigar som är Bergslagsleden. De är orangemarkerade men börjar bli lite slitna så det är lätt hänt att välja fel.

De första två kilometrarna, fram till den gamla byn Tomasboda, går stadigt uppför, mestadels genom blandskog. Efter en dryg kilometer passerar man en kolbotten och strax intill finns en övervuxen ruin av en kolarkoja.

För kanske 20 år sedan fungerade hela denna sträcka (Blankhult-Tomasboda) som en konstutställning. Ett tiotal konstnärer gjorde installationer enbart ned det material som fanns i omgivningen.

Numera stöter man också på konstverk på vägen. Det är en konstnär från länet - Rainer Hickish - som gjort dessa välljudande klockor som man stöter på på tre olika ställen längs vägen. Suggestivt.

När man närmar sig byn möts man först av den gamla vallgatan mellan mäktiga stengärdesgårdar. Här har brukarna lagt alla de tusentals stenar de rensat bort från åkermarken genom seklerna.

Snart öppnar sig landskapet. Här har de båda torpen Wägerstorpet och Rustorpet legat.

Tomasboda har anor från mitten av 1600-talet. Som mest låg här femton byggnader, av vilka fyra var bostadshus: Rustorpet, Wägerstorpet, Kilsbergsstugan samt en liten undantagsstuga. Idag är alla byggnader utom Kilsbergsstugan och en lada rivna. Rustorpet lades ned så sent som 1959. Siste brukare var Alvar Isaksson. Närkes Skogskarlars klubb har satt upp minnestavlor över de båda torpen.

Innan man kommer fram till Kilsbergsstugan finns numera en byggnad med lite speciellt utseende på höger hand. Det är Vandrarnas kapell, en raststuga med ”kyrklig” känsla, byggd 2009. Måtten är ungefär 5 x 6 m. Den är inredd med två bänkar. I övrigt ingenting. Här får övernattning ske endast i nödfall.

Precis innan man kommer fram till området med stugan och vindskyddet så finns på höger sida ett monument som är vackert, men helt okänt för mig. Jag hoppas att någon läsare kan berätta varför denna skapelse finns just här.

Ett i mitt tycke mycket intressantsare alternativ till den markerade leden mellan Blankhult och Tomasboda är avsevärt längre – kanske upp mot 6-7 kilometer mot de 2-3 som leden är. Låt er dock inte avskräckas. 

I trakterna av Bocksboda och Blankhult finns på flera ställen märkliga ristningar på stenar och på hällar. Man har hittat åtta sådana ristningar. Det är fråga om bokstäver, årtal och många tecken som antingen är dekorationer eller har symbolisk innebörd. Ristningarna har tillkommit under 1700-talet. Man har antagit att de tillverkats av vallpojkar eller kolare. En av de intressantaste och mest lättillgängliga ristningarna ligger nära vägen mellan Klockhammar och Blankhult.

Om man följer vägen från Blankhult åt öster/sydost cirka 1500 meter passerar man gården Nybråten på höger sida (väster). Strax efter gården finns en P-plats på samma sida. Härifrån går en stig västerut som först passerar en bäck och sedan svänger av söderut. Efter ca 50 m kommer man fram till en skylt med visning åt både höger och vänster. Stigen till vänster leder efter 25 m till ristningarna vid bäcken. Stigen till höger leder efter 70 meter fram till två ristade hällar.

Var noga med att inte kliva på hällarna - inte heller på de hällar som till synes är utan ristningar. Många av dem är så otydliga att de endast blir synliga i mycket snett ljus. Riksantikvarieämbetet håller på att renovera och dokumentera dessa rariteter.

Ett par hundra meter längre ner längs vägen går det in en stig till vänster. (Man passerar först en bommad väg.) Efter 200 meter på denna stig gör den en tydlig högersväng vid en brunn. Strax innan går det in en betydligt mindre stig åt vänster - norrut. Efter knappt 100 meter på denna stig är det dags att leta sig uppför branterna åt nordväst. Nu finns inga stigar längre. När man är uppe ska man söka sig åt höger. Förr eller senare passerar man en gammal nerrasad ringmur - resterna av en borgmur som alldeles säkert varit utrustad med en stockpalissad. Man kan skönja var ingången varit.

Leta dig sedan fram mot stupen och utsikten. När jag var där bjöd vädergudarna på både sol och åskmoln.

Tillbaka på landsvägen följer man den ytterligare en kort bit åt sydost innan man svänger in på en bommad väg med vägvisning till Fornborg. Efter cirka 500 meter tar en stig av söderut. Även här är skyltat Fornborg. Någonstans längs denna stig kommer en orangemarkerad led och ansluter. Det är en ringled genom Ullavi klints naturreservat med utgångspunkt i Klockhammar. (Det innebär att man kan åka buss till Klockhammar, gå på leden vid den stora parkeringen och följa den till Ullavi klint. Framme i Ånnaboda kan man ta bussen till Örebro.)

Snart nog är man framme vid fornborgen på Ullavi klint. Här bjuds vi på den mäktigaste - eller åtminstone den vidaste - utsikten som Kilsbergen har att erbjuda: Närkeslätten!

Bergsryggen ovanför (NV) om fornborgen kallas Brända klinten. Här genomfördes arkeologiska undersökningar 1979 eftersom man antog att detta var ett stenbrott från stenåldern. Här bröts den diabas som man gjorde stenyxor av. Dessa yxor har man bland annat hittat vid utgrävningar mellan Eker och Kil.

Bortom borgen finns ett monument över jätten Kileviggen, tillverkad av Gunnar Backlund. Sagan om Kileviggen lyder så här:

Kyrkan i Närkes Kil var alldeles för liten för församlingen. Prästen var bekymrad över att han inte hade råd att bygga en större kyrka. Han fick då ett erbjudande av jätten i Ullavi klint och i all hemlighet slöt han ett avtal med denne. I kontraktet lovade jätten att bygga en större kyrka åt prästen om han som tack fick prästen som middagsmat åt sig och sin familj. I kontraktet fanns dock en viktig paragraf. Där stod att om prästen kunde komma på vad jätten hette, innan han satte tornspiran på plats, så skulle prästen få behålla livet. Prästen hoppades att han skulle kunna klura ut vad jätten hette och gick med på förslaget. Bygget gick snabbt och prästen började bli orolig. Till slut var det bara tornspiran kvar. Prästen vandrade runt i skogen och funderade på vad jätten kunde heta. Han passerade då Ullavi klint och hörde något inifrån berget. Det var en kvinna som sjöng en vaggsång för sina barn och en strof lät ungefär ”…och snart kommer pappa Kilevigge hem med prästen som middagsmat…” Prästen rusade i full fart tillbaka till Närkes Kil. Just när han kom fram till kyrkan satt jätten uppe på tornet och höll på med att hissa upp spiran. ”Sätt spiran rätt, Kilevigge”, ropade prästen. När jätten fick höra sitt namn blev han så upprörd att han tappade balansen och föll till marken. Spiran kom efter och krossade jättens huvud.

Om man fortsätter på den stig som passerar Kileviggen kan man hitta mycket fina stigar till Tomasboda och till andra mer okända platser. Stigen är fortfarande den orangemärkta stig jag nämnde tidigare. Dessa leder är ju så lätta att följa. Lite FÖR lätta. Bara 150 meter efter Kileviggen är det nämligen dags att vika av mot norr. Här fanns tidigare en skylt som pekade mot Tomasboda, men den är borta nu.

Så småningom dyker det verkligen upp pilar som pekar ut tänkbara mål för en vandring. Nästan alla pekar rätt...

Den första skylt man ska hålla utkik efter är den mot Drottninggraven. Följ den. Mycket snart är man framme vid dessa märkliga stenar som givetvis satt igång fantasin och kanske vidskepelsen.

Drottninggraven

En skylt på platsen berättar: Under århundraden har seden varit att vid besök lägga en blomma på hällen.

Strax efter Drottninggraven stöter man på vägvisning till Rökärret första gången. Det är också ett torpställe, men vägen dit är lång och väldigt mycket nerför. Sedan ska man ju upp igen...

Skarboma är också ett gammalt torpställe. Jag hittade ingen byggnadsrest när jag var där, men vägen dit var inte lång och på vägen passerade jag först en kojruin på höger hand (100 m) och sedan en mycket lång, gammal stenmur.

Skarboma stenmur

Tillbaka och vidare mot Björnbo och Tomasboda! Men mycket snart måste man åter göra ett vägval:

Det är väl klart att Grävlingakällan vinner den dragkampen.

Men... Grävlingakällan lockade inte till provsmakning och stigen mot Tomasboda var osynlig, så jag valde att backa de där 80 metrarna och fortsätta mot Tomasboda den vägen.

Längs stigen passerar man två torpställen - först Björnbo Östra (ovan) och sedan Björnbo (nedan). Vid Björnbo finns en skylt som upplyser om att torpets siste brukare var Nils Ersson Björn och att torpet lades ner år 1877.

När det fågelvägen är mindre än 500 meter kvar till Tomasboda finns det risk för förvirring: Åt vilket håll pekar pilen? Och vad står det på den andra pilen?

Hmmm... Det där går ju inte att motstå.

Jag följer en otydlig - snart obefintlig - stig snett ner för en slänt men även om stigen är försvunnen tror jag mig veta vart den tar vägen. Jag ser något som jag lockas av...

...och när jag går runt stenhögen...

Ovanpå stenhögen (ugnen?) ser jag några brädbitar delvis täckta av mossa som jag borstar bort. Här anar man ett människoöde.

Sedan jag skrev artikeln har jag fått reda på lite om kolaren, smeden och dragspelaren Gustaf Karlsson. Av en slump hittade jag en skrift från 1985: Ett besök vid Tomasboda. I den berättas om de olika boende på de tre torpen i Tomasboda.

Gustaf Emanuel Karlsson föddes i Kalle-Jansatorpet (idag Kilsbergsstugan) 1870. Han bodde här med sin familj - hustru Hilda Pettersson och två döttrar. (En son och en dotter dog i unga år.)

"Han kallades för Tomas-Gustaf och var en duktig spelman, dragspelare, och som sådan livligt anlitad i trakten."

"Gustav arbetade mycket med kolning. Han byggde sig en ovanligt stor kolarkoja, ca 400 m sydost Kilsbergsstugan. I folkmun kallades kojan Port Arthur, och stigen dit gick rakt utför den branta delen av sluttningen."

Denna fantastiska bild på Kilsbergsstugan är tagen av örebrofotografen Sam Lindskog år 1915. Personerna i förgrunden är Gustaf Karlsson, döttrarna Astrid 8 (död 1917), Elsa 17 och Edit 12 samt hustru Hilda.

 

Skyltningen från Port Arthur är otydlig. Jag valde att återvända till Port Arthur-skylten och därifrån gå rakt norrut 250 meter så att jag kom ut på den grusväg som leder nästan ända upp till Tomasboda och Kilsbergsstugan.

Detta kan man använda som säkerhetsutväg hela denna vandring mellan Ullavi klint och Tomasboda: Gå rakt norrut så fångas men upp av denna grusväg.

Sedan 1928 har föreningen Kilsbergsstugan drivit huset som raststuga och kafé under vinterhelger. Föreningen har också gjort en stor insats genom att hålla landskapet öppet och tillgängligt för allmänheten. Från Kilsbergsstugan har man nu vid utsikt över sjön Tysslingen och Närkeslätten.

Runt Tomasboda har föreningen skapat en 2 km lång kulturstig, markerad med blå färg på stolpar. Den utgår från flaggstången. Lånekarta finns. Är man det minsta lokalhistoriskt intresserad är detta väl använd tid. Då kommer man bland annat att stöta på fler av de skulpturer som träsnidaren Gunnar Backlund tillverkat med hjälp av motorsåg direkt ur rotvältor och stubbar. Av någon outgrundlig anledning har någon satt eld på några av figurerna.

Ovan resterna av Nybyggarkvinnan. Nedan kolargossen.

Vid Tomasboda finns en utmärkt dricksvattenkälla, men se upp så att du inte väljer fel källa. Den ena (mellan Vandrarnas kapell och Kilsbergsstugan) är i det närmaste sinad och tämligen unken medan den andra (mellan vindskyddet och Kilsbergsstugan) innehåller friskt och gott vatten.

Lite konstigt är att en av stolparna med pilar åt olika håll har pilen "Kallkälla" pekande mot den sämre källan men ingen pil som pekar mot den fina källan.

Rätt källa på bilden ovan

Mellan Kilsbergsstugan och vindskyddet finns en liten vacker plats för kontemplation. Den kallas Alvars plats och är ett minne över Alvar Isaksson, en av eldsjälarna i arbetet med stugan och samma person som var Rustorpets siste boende.

Här finns alltså också ett bekvämt (sitthöjden) och fräscht vindskydd. Storleken är cirka 3 x 4 m. Här finns eldstad med sittplatser lite vid sidan. Det har fast grillgaller och litet vedförråd.

Toa och vedbod finns vid ladan vid Kilsbergsstugan.

Från vindskyddet leder en markerad led ner till naturreservatet Trolldalen och till anläggningen Gårdsjötorp. Denna led passerar också Kilsbergens högsta punkt – 298,4 meter över havet. På platsen finns resterna av ett flygbevakningstorn som byggdes på 1930-talet.

Ofta var det kvinnliga Lottakårister – Tornsvalor – som höll utkik efter fientligt flyg. Tyvärr finns ingen storslagen utsikt på platsen förutom en siktgata västerut.

Leden ner till Trolldalen och Gårdsjötorp finns noggrant beskriven i denna artikel:

Bergslagsleden Etapp 9 Gårdsjötorp.

Leden kallas där Tomasbodarundan och utgör ett mycket trevligt alternativ till den fortsatta vandringen längs Bergslagsleden.

 

Strax efter det att leden lämnat Tomasboda stöter man på en intressant skylt:

Port Arthur! Detta är alltså andra änden på stigen! Men... jag följer den kanske 100-200 meter och då finns inte längre tillstymmelse till stig.

Vandringen fortsätter nu nedåt i gammal fin granskog till sjön Stora Dammsjön. Precis när man kommer fram till sjön ser man resterna av en kolarkoja som för 20 år sedan var beboelig. Stigen går här rakt över en kolbotten.

Under flera århundraden har sjön haft stor betydelse som vattenmagasin för drift av hyttan i Blackstahyttan och bruksmasugnen i Frösvidal.

Sedan vattenregleringen upphört har dammbyggnaden vid utloppet delvis förfallit och sjön avvattnas nu sommartid genom läckage i dammvallen, varför vattenståndet i sjön är närmare två meter lägre än tidigare.

I Stora Dammsjön råder fiskeförbud förutom för medlemmarna i Örebro amatörfiskeklubb. Vid Dammsjön finns flera eldstäder och ett par bra platser för bad.

Man passerar en kolarkojruin precis där "Alvars väg" viker av söderut.

Om man är i behov av lite tak över huvudet bör man välja stigen som går norr om Stora Dammsjön. Där har medlemmarna i fiskeklubben byggt ett bekvämt rastskydd som också kan tjäna som övernattningsställe om man vandrar ensam.

Storleken är rejäl - 3 x 4 m – men det är så öppet – ståhöjd – att regn och sydlig vind kan ställa till problem. Skyddet har ett trägolv som är möblerat med bänkar och bord. Utanför finns en stenring med 3 små bänkar. Sist jag var där fanns såg och grillgaller. Även om man inte har planer på  övernattning är platsen värd ett besök eftersom såväl skog som sjö är vackra.

Man följer sedan stigen fram till grusvägen. Följ den söderut några hundra meter så stöter man på Bergslagsleden igen.

Nackdelen med att välja den nordliga stigen är att man missar återvändsleden till Skansberget – ytterligare en av de tiotal fornborgar som ligger i anslutning till Kilsbergens branta östsluttning.

Dessa borgar anlades under folkvandringstiden cirka 400–600 år efter Kristus och användes troligen som skyddade tillflyktsorter för bygdens befolkning under orostider. Från borgen har man en mäktig utsikt över Närkeslätten.

Härifrån finns också en smal stig som leder ner till den mäktiga Vargkitteln.

 

Bergslagsleden kommer snart ut på en grusväg innan den åter svänger in i skogen. På denna korta vägpromenad passerar leden ingångarna till naturreservaten Trolldalen och Vargkitteln.

Trollgrytan och Vargkitteln

Kilsbergens tre trolldalar utgörs av sprickdalar som skär in vinkelrätt mot Kilsbergens östra förkastningsbrant. Detta är två naturreservat man inte FÅR missa med sina mycket stora jättegrytor och mäktiga vattenfall. Dessutom finns naturreservaten Lövbrickan med sina klapperstensfält alldeles i närheten.

Allt detta finns noggrant beskrivet i samma artikel jag länkade till tidigare. Leta upp avsnittet som kallas Reservatsrundan.

 

Nu klättrar leden på nytt uppför Kilsbergskanten och upp på Lövnäsberget. Från den punkt där leden lämnar grusvägen och börjar klättra så har man 600 meter fram till en stig som leder ner till Lövnäset.

Denna gård är en del av Örebro kommuns satsning på friluftsliv i Kilsbergen. Den kan hyras för en billig peng. På gården finns en pump med gott vatten. Härifrån leder också en spångad led ner till en badbrygga i sjön Igeltjärnen.

Från Lövnäsbergets högsta punkt har man en av Kilsbergens vackraste utsikter med svansjön Tysslingen i förgrunden och hela Närkeslätten i bakgrunden. Bland annat syns askberget Kvarntorpshögen, där det finns en mycket sevärd skulpturutsällning.  

Lövnäsberget. Dock inte högsta punkten.

 

Från Lövnäsberget går sedan Bergslagsleden in i ett skogsparti med blandskog, mest äldre lite fuktig granskog. Här passeras minst två kolbottnar. Efter några hundra meter – innan leden korsar en grusväg – går en avstickare på cirka 400 meter norrut mot Gårdsjötorp.

Jag har skrivit en lång artikel om denna anläggning och de övernattnings- och vandringsmöjligheter som erbjuds – se länken tidigare i texten.

Gårdsjötorp är en av de många gårdarna i Kilsbergen som togs ur bruk under 1940-50 talet. Åkrarna och ängarna planterades igen med gran på slutet av 1960-talet. Huvudbyggnaden eldades upp, och de andra byggnaderna fick förfalla.

Örebro kommun har nu återskapat den äldre gårdsmiljön med byggnader och öppna marker, ungefär som det såg ut under 1800-talet. Där den gamla huvudbyggnaden låg har nu byggts upp en större raststuga. Dessutom har man byggt ett flertal mindre stugor på fantastiska platser. Dessa stugor kan man hyra billigt.

 

Bergslagsleden fortsätter åt sydväst och passerar först en grusväg direkt efter avstickaren till Gårdsjötorp och efter ytterligare 7-800 meter ännu en. Här är det dags att ta en paus. Även om man tänker sig att fortsätta fram till vindskyddet vid sjön Göljan så bör man göra en kort avstickare här. Knappt etthundra meter söderut längs vägen finns en imponerande plats På vänster sida (öster) – under det som kallas Uggleklippan (Röberget) – har man ordnat en rastplats med eldstad på en dramatisk plats väl värd ett besök: Stora Överhänget.

Är man mycket sugen på gott källvatten kan man förlänga utflykten längs vägen med ytterligare 5-600 meter till Adlers källa som ligger omedelbart öster om vägen.

 

Vid sjön Göljan finns etappens rastplats med vindskydd, eldstad och torrtoalett.

I sjön råder fiskeförbud förutom för medlemmar i fiskeklubben Nymfen. Detta vindskydd torde vara ett av Bergslagsledens mest välbesökta.

Vid två tillfällen har det varit fullbokat när jag kommit dit. Därför kan det vara bra att känna till några alternativ.

I den artikel jag länkat till tidigare finns ytterligare en vandringsrunda beskriven – Gårdsjörundan. Längs den passerar man inte mindre än fem vindskydd. De tre närmaste hör till Gårdsjölägret som ligger på den stora halvön på södra sidan av sjön. Vindskydden är nybyggda. De får användas av vandrare, men den som bokar har företräde.

Samtliga vindskydd har samma konstruktion: 3x4 meter, byggda av grov plank och försedda med plåttak och med rejält takskägg. Framför vindskydden finns en eldstad (cementring).

Två mycket stora eldstäder m bänkar runt finns nere vid sjön. I närheten finns soptunna, dass samt vedbod med huggkubb, såg och yxa. Ont om ved!

Ytterligare två vindskydd finns på den norra sidan av sjön. Längst ut på östligaste udden finns ett numera mycket slitet vindskydd. Detta blir sistahandsvalet.

Lite längre västerut finns ett litet vindskydd - 1,5 x 3 m. Det har inget takskägg och är därmed väldigt öppet. Möjligen kan 1-2 personer övernatta om det inte är nederbörd och kraftig vind. Rejäl eldstad med bänkar framför. Största fördelen med detta skydd är dock att det ligger alldeles intill en nybyggd raststuga. Där finns vedbod och dass i närheten.

 

Vindskyddet vid Göljan ligger fantastiskt vackert lite högt på en klippa ovanför vattenytan. Det är av standardstorlek – cirka 2,5x3 m. Här finns en bra eldstad med löst galler och sittbänkar runt. I vedboden finns oftast två yxor, såg, sågbock och hink. Strax intill finns ett dass. Vindskyddet är mycket välbesökt och därmed lite slitet.

Ända sedan den senaste grusvägen har Bergslagsleden delat sträckning med en mycket trevlig liten led – Göljestigen. Jag har skrivit en artikel om den:

Bergslagsleden Etapp 9: Göljestigen 3.0

I den beskriver jag mycket noggrant flera av de sevärdheter som jag bara snuddar vid här: Stora Överhänget, Adlers källa och inte minst sjön Göljan. Här tänker jag bara berätta att sjön tidigare var uppdämd för att kunna användas som vattenmagasin för hyttor och bruk i Frösvidal. Vid utloppet ur sjön – ca 200 m söder vindskyddet – syns resterna av den gamla höga vallbyggnaden.

Under vårfloden 1951 gav dammen vika och sjön sjönk tre meter på mycket kort tid. De framvällande vattenmassorna orsakade stor förödelse på byggnader och andra anläggningar längs dalgången. Bland annat slogs kraftstationen i Frösvidal ut. En hel del träd slets med liksom jord, sand och grus som avlagrades på platser längre ner. Längs sjöns stränder syns tydligt en rand av yngre skog som växer på mark som torrlades vid ”Göljekatastrofen”.

Strax söder om sjön lämnar vi Göljestigen som svänger österut, såvida inte…

Ungefär en kilometer ner längs Göljestigen finns ett av Kilsbergens vackraste och vildaste forsar – Skinnarsågsfallet. Det är väl värt ett besök om tid och ork finns. Mer information finns i den länkade artikeln.

Efter Göljan tar leden in en bit på en skogsbilväg fram till en torpruin och de tidigare åkermarkerna till torpet Lövåsen. Vid ruinen upplyser en av skogskarlarnas minnesskyltar om att torpet lades ned så sent som 1953.

Sista biten in mot Ånnaboda går leden i lättvandrad terräng i omväxlande björk och barrskog. Vid Ånnabosjöarna finns en sittbänk, där man kan sitta ned och vila benen, samtidigt som man lyssnar på enkelbeckasin och ljungpipare som häckar ute på mossen runt sjön.

Etappmålet är Ånnaboda friluftsgård. Detta är en friluftsanläggning, kanske främst ett centrum för längdåkning. Här hittar man kartor över vandringsleder och preparerade skidspår med utgångspunkt i Ånnaboda. http://www.orebro.se/269.html    samt   http://www.annaboda.com/

Från Ånnaboda går flera dagliga bussturer till Örebro. Här finns restaurang, stugby och camping. Vid Ånnabosjön finns badplats och möjligheter att lösa fiskekort. Nere vid sjön finns också en fantastisk raststuga – Glashuset.

Vid Ånnaboda P-plats finns ett stort rastskydd i vinkel. Här finns plats på sittbänkar under tak för 20 personer. Dessutom finns här två stora bänkar under bar himmel vid eldstad (Stort cementrör).

Vid den södra gaveln på den långa, röda byggnaden finns en vattenkran.

 

Men om man nu inte vill hyra stuga vid Ånnaboda friluftsgård? Då kan man välja Ånnaboda klint. Om man står utanför entrén på den övre långsidan till friluftsgården så går det en väg/stig rakt söderut. Följ den. Så småningom blir det skyltat fram till ett gammalt men stabilt stockvindskydd. Det är inte stort – 2x2,5 meter. Här finns bord och bänkar utanför samt grill och soptunna. Här saknas dock ved och vatten, men utsikt bjuds det på.

Det finns fler – ganska trevliga – övernattningsmöjligheter i ”närheten”. Man tar stigen runt Södra Ånnabosjön motsols och sedan avfart nummer två (efter ca 1 km) mot Falkasjön. Efter max ett par hundra meter på denna stig ligger Småsjöarna inne till höger. Gå dit och bli förvånad!

”Anläggningen” består av 2 stugor – 2 x 2,5 m – varav en med högt till tak. Denna kan låsas. Här finns ett dass men det har hänglås. Eldstad utanför.

Det finns en nästan uttorkad bäck i närheten. Det är nämligen svårt att komma åt vattnet i sjön. Denna lilla ”by” ägs ju av någon, men jag har inte lyckats ta reda på vem.

Två lite mer traditionella vindskydd finns om man följer Etapp 10 drygt två kilometer från Ånnaboda. Då kan man göra en liten avstickare via en bro ut på en ö i Falkasjön.

De är ungefär 2x2,5 meter. Sist jag var här (2010?) fanns här soptunna och eldstad. Däremot saknades dass och ved. Man kan dock stå ut med vissa brister eftersom platsen är så vacker.

 

Om man har lust så finns det två intressanta platser att besöka när man befinner sig i Ånnaboda. Jag har varit på båda platserna men inte letat mig dit från Ånnaboda. Fågelvägen från friluftsgården är cirka 1500 meter. Eftersom jag inte kan beskriva bästa vägen så lämnar jag GPS-position.

Den första platsen är det lilla naturreservatet Skvaleberget. Där finns länets största förekomst (ca 300 st) av idegran. Denna växt förekommer främst i kusttrakter. Bestånden i Skvaleberget (och i det lilla reservatet Kanterboda inte lång härifrån) är de enda ursprungliga inlandsbestånden i hela Skandinavien. Det sägs att 500 g grenar av idegran tar död på en häst. Jag har inte provat…

Det går en stig norrut genom den nordliga delen av Skvaleberget. Om man följer den och lämnar reservatet, kommer man efter 3-400 meter att befinna sig dryga 100 m väster om nästa besöksobjekt – Filipshyttegrottan! Var försiktiga. Här är brant!

I förkastningsbranten väster om Filipshyttan finns en blockgrotta som det är lite äventyrligt att ta sig in i. Ingången är nästan lodrät och ett rep är nästan ett måste. Även lampa behövs. Där nere finns en grottsal som är 6 ½ m hög samt en gång som smalnar av allt mer, cirka 16 meter lång.

Nedan följer GPS-punkter för de platser jag berättat om. Som vanligt är jag tacksam för rättelser, tillägg och synpunkter.

 

/Håkan

 

 

• Blankhult VSK N59°23.838   E014°59.634
• Blankhult klint VS N59°23.779   E014°59.929
• Nybråten Vallareristningar N59°231 E015°00.572
• Klockhammar borg N59°262 E15°01.042
• Ullavi klint N59°553 E015°00.778
• Kileviggen N59 22.566 E15 00.720
• Drottninggraven N59°658 E15°00.416
• Skarbomatorpet N59 22.824 E15 00.038
• Grävlingakällan N59 22.729 E15 00.011
• Björnbo östra N59 22.728 E14 59.803
• Björnbo N59 22.764 E14 59.656
• Port Arthur N59 22.793 E14 59.368
• Kolbotten + kojruin N59 23.354 E14 59.283
• Klockor 1 N59 23.328 E14 59.101
• Klockor 2 N59 23.237 E14 58.939
• Klockor 3 N59 23.147 E14 58.849
• Rustorpet N59 23.009 E14 58.891
• Vandrarnas kapell N59°22.988   E014°58.874
• Kluven sten N59 22.940 E14 58.897
• Alvars plats N59 22.914 E14 58.948
• Kilsbergsstugan/Tomasboda N59 22.925 E14 58.985
• Tomasboda kallkälla N59 22.904 E14 58.980
• Tomasboda VSK N59°22.918   E014°58.913
• Skulptur Kolargossen N59 22.870 E14 58.944
• Skulptur Nybyggarkvinnan N59 22.860 E14 58.966
• Skulptur Kolaren N59 22.830 E14 59.036
• Skulptur Lodjur N59 22.825 E14 59.076
• Skulptur Björn N59 22.824 E14 59.069
• Tomasbodahöjden N59 23.055 E14 58.323
• Stora Dammsjön Dammen    N59 22.487 E14 58.947
• Stora Dammsjön VSK N59°22.591   E014°58.748
• Skansberget N59 22.226 E14 59.012
• Vargkitteln N59 22.205 E14 58.785
• Trollgrytan N59 22.537 E14 58.122
• Jättegryta N59 22.197 E14 58.452
• Lövnäsberget N59 22.325 E14 58.179
• Gårdsjötorp N59 22.539 E14 57.404
• GårdsjönA VSK N59°22.379   E014°56.314
• Gårdsjö raststuga N59 22.382 E14 56.325
• GårdsjönB VSK N59°37.178 E014°94.721
• Gårdsjölägret 3VSK N59 22.237 E14 56.566
• Stora Överhänget N59°21.814 E014°57.311
• Adlers källa N59 21.523 E14 57.574
• Göljan VSK N59°610 E014°56.811
• Göljan dammen N59 21.515 E14 56.827
• Skinnarsågsfallet N59 21.031 E14 57.875
• Lövåsen N59 21.156 E14 56.655
• Ånnaboda friluftsgård N59°16.533 E014°45.425
• Ånnaboda VSK N59°20.284 E014°56.408
• Ånnaboda glashus N59 20.279 E14 56.106
• Ånnaboda klint VSK   N59°20.031 E014°56.881
• Ånnaboda glashus N59 20.279 E14 56.106
• Småsjöarna STUGOR  N59 20.042 E14 55.634
• Falkasjön 2 VSK N59 20.004 E14 55.128
• Skvaleberget N59°19.519 E14°57.831
• Filipshyttegrottan N59°20.030 E14°58.074