Så här började det.
Vi har paddlat havskajak sedan 2003-2004. Innan jag fyllde 50 bestämde jag mig för att försöka lära mig två saker, att paddla havskajak och att segla kite på vintern. Jag gick då en kajakkurs med främjarna i Luleå och kitekurs med ett entusiastiskt gäng ute på Lövskär en kall februaridag. Sedan köptes utrustning. Det har blivit rätt mycket kajak men mindre med kite men jag hoppas att det ska bli mer av det också vad det lider.
Våra paddelvatten.
Vi är ju bosatta i Boden och därför har vi hållit oss mest i dessa trakter , ofta i Råneälven i närheten av Gunnarsbyn med omnejd. En trevlig dag var jag paddlade strax isen hade gått i vårfloden.
Närmaste kontakten med havet är Siknäs, Rörbäck och sträckan Smedsbyn via Brändön till Lövskär.
När vi åker i Siknäs är det fint att starta i Hällhamnen. Vi gjorde en gång en tvådagarstur till Näverön. Ca en mil från Siknäs med fin tältplats och strand. De flesta endagsturerna har vi gjort utanför Rörbäck och Bockön.
I år har jag gjort en verkligt trevlig resa med början i Smedsbyn. Nu paddlade jag inte till Lövskär nonstop utan delade upp sträckan i lagoma portioner, det rör väl sig om ca 4-5 mil. Jag steg som sagt var ner i Smedsbyn och gissa om det var svårt att hitta ut genom vassen i den snart igenväxta delen av fjärden. Efter en timmes letande och färdig att ge upp fick jag syn på en smal ränil där vattnet flöt lite snabbare och då så det ut så här:
Resan gick sedan vidare över Persöfjärden, genom trevliga smala kanaler, över Furufjärden och sedan ut i havet och ner till Brändön. Det var en tripp på 2.2 mil.
Jag har därefter paddlat Lövskär-Hagaviken och vidare från Hagaviken till Örarna och Brändön igen. Det har blåst en del i sommar så man har ju faktiskt fått en del valuta i vågskvalpet som nu sista gången när det blåste 8-10 m/s sydlig vind.
Det här är en trevlig bild länga en smal kanal norr om Hagaviken.
Norrbyskär.
Även om skärgården inte är så stor så ligger Norrbyskär mig varmt om hjärtat. Öarna är lite mindre skogsbeväxta, det är många kala hällor men kanske mest därför att min pappa var född på ön och att jag har många minnen därifrån när farmor och farfar fortfarande bodde där. Sågverket var redan nedlagt men det var fortfarande mycket liv på ön. Idag har några av mina kusiner tagit över stugor och fäderneshem och det är alltid trevligt att komma dit, något speciellt.
